Hegwalds dopfuntar

Det har konstaterats att ett sextiotal landskyrkor på Gotland har medeltida dopfuntar. Antingen hela eller åtminstone med en cuppa bevarad. I övriga medeltidskyrkor är dopfuntarna från 1600- eller 1700-talen. Den berömda forskaren Johnny Roosval (1879-1965), som för mig är förknippad med vackra Muramaris, en halvmil norr om Visby, har indelat de gotländska verkstäderna/mästarna i följande sju grupper:
(Övriga arton medeltida dopfuntar har okända verkstäder.)
Byzantios (13 kyrkor), Hegwald (11 st), Majestatis (6 st), Sigraf (6 st),
Semi-Byzantios (4 st), Barlingebomästaren (1 st) och Calcarius (1 st).

Viklau dopfunt. Den enda bland de elva dopfunterna från denna verkstad som är åttkantig. Övriga är runda.

Dopfunten i Etelhem var Johnny Roosvals favorit. Han beskrev dopfunten som ett enastående mästararbete.

Ganthem dopfunt

När dopfunt

Stånga dopfunt

Vänge dopfunt.
Dessa fyra + Etelhems dopfunt (längst upp) bär enligt Johnny Roosval mästarens prägel.

Endre dopfunt

Halla dopfunt

Lojsta dopfunt

Sjonhem dopfunt

När det gäller övriga kan Roosval tänka sig att de är tillverkade på verkstaden EFTER mästarens död.
Gemensamt för alla 11 dopfuntarna från Hegwald är djävulens ständiga närvaro och skrämmande hot. Ett hot om att snabbt se till att barnen döps, innan det är försent.

Kuriosa:
Vänge ska vara Hegwalds märkligaste verk.
Halla, Stånga och Vänge är mycket välbevarade. Medan dopfuntarna i Sjonhem, Rone, Lojsta och Endre är kraftigt vittrade. När det gäller dopfunten i Rone förvaras cuppan i Statens Historiska Museum. (Därför bara tio bilder från vår kamera)
Stånga dopfunt skiljer sig från övriga. Här är ett av de fyra odjurshuvudena ersatt av ett människohuvud. Synd vi inte kände till det när vi var där och fotade. Antagligen var det inte ”estetiskt” snyggt när vi stod vid den vinkeln.

Fotnot:
Faktatext är tagen från boken GOTLANDS LANDSKYRKOR av Kristina Berglund och GOTLANDS KYRKOR av Erland Lagerlöf och Gunnar Swahnström.

53. Lokrume kyrka

Inget landskap i Sverige har så många medeltida kyrkor som Gotland, 92 stycken och dessutom 3 ödekyrkor. Vår plan är att åka runt till dem alla och med kamerans och fantasins hjälp förflytta oss många hundra år tillbaka i tiden. Säkrast är att besöka kyrkorna den 15 maj till 15 september för då är de öppna dagtid.
Vilken fantastisk kulturskatt. Tack ”snälla” Valdemar Atterdag för att du inte gav dig på dem också, som du gjorde med alla, utom S:ta Maria, i Visby. 😉

Bilresan till Lokrume minns jag mycket väl. Allra mest den långa stunden i bilen utanför, när det ösregnade och blixtrade från himlen. En lång stund ägnade jag åt att ta bilder på kyrkan med olika inställningar på systemkameran. ”Leksaksvarianten” var ganska lyckad. Först satte jag på bilmotorn och torkarna på max. Allt för att få några sekunder på mig, innan sikten var borta igen.

Kyrkan invigdes år 1277. Men det finns ”inbakat” en hel del från den äldre stenkyrkan från slutet av 1100-talet. Lite mer om det senare.

Predikstolen från slutet av 1600-talet stod tidigare i mittgången.

Det gamla krucifixet från gamla 1100-talskyrkan fick evangelistsymboler och en korsring för att passa i 1200-talskyrkans vidare triumfbåge.

Förr fanns mycket omfattande målad dekor. Nu återstår nästan bara triumfbågens kvadermålning i rött och grått från 1250-talet.

Altaruppsatsen av sandsten från 1707.

Dopfunten från slutet av 1160-talet är ett verk av anonymmästaren ”Majestatis”. På cuppan kan du se scener från Jesus barndomshistoria.

Framskärm och bakstycke på korbänken är från 1600-talet. Gavlarna är gjorda på 1200-talet.

Tänkvärda ord:
Det är vackrast när det skymmer.
All den kärlek himlen rymmer
ligger samlad i ett dunkelt ljus
över jorden,
över markens hus.”
Pär Lagerkvist

Dagens inlägg tillägnar vi Bosses morbror, kyrkvaktmästare, Sten Johansson.
Saknad och älskad ❤

Fotnot:
Eventuella kommentarer besvaras med en symbol.