Vallhagar

Vi åkte väg 140 söderut från Visby och strax innan Fröjel kyrka körde vi in till vänster på en grusväg. Efter 4 km var vi framme vid Gotlands största bosättning från äldre järnålder. En lärka välkomnade oss med sitt drillande.

Vallhagar består av 24 husgrunder till mellan 6-8 gårdar. Under minst 500 år bodde det människor här. Några av husen har eldhärjats och en människa har brunnit inne i ett hus.

Människorna levde av jordbruk och boskapsskötsel. Ängarna gav foder åt djuren. Det var vid den här tiden som de numera populära gotländska ängarna uppstod.

Just i detta hus bodde människorna i norra änden och djuren i den södra.
Det finns en upptrampad stig att följa som leder till fem stationer med informationstavlor.

Vete, korn och råg odlades på åkrarna. För att öka på hushållet ägnade de sig åt jakt och fiske. Säl, gäss och rapphöns infångades. Det fanns också en sjö där byborna fiskade.

Jag ler lite snett när jag läser att människorna ända in på 1800-talet trodde att Sverige förr var befolkat av jättar. Orsaken var naturligtvis de jättestora gravarna och de stora stenarna ovanför. I folkmun hette det ”Kämpgravar”. Inte konstigt att fornbyn i Vallhagar i många århundraden bar på många olösta gåtor. Under åren 1946-50 fick en hel del gåtor sina svar.

Under ledning av Mårten Stenberger undersöktes de 24 husgrunderna, under de fem åren. De deltagande arkeologerna kom från alla de nordiska länderna. Fynden av keramik, redskap och personliga tillhörigheter gav en inblick i livet i byn. Det fastslogs vid analyser av djurben och växtrester att det viktigaste djuret var får, men det fanns även kor, hästar och höns. När det gäller det sistnämnda var hönsbenen bland de äldsta spåren i Sverige. Det kan tilläggas att människorna i Vallhagar även höll sig med katt.
Mannen på bild är inte Mårten. Inte ens hans kusin. 😉 Vad skönt det var med solens strålar, under vinterns sista dag.

Sammanfattning: Fornbyn byggdes på 100-talet e.Kr och övergavs på 500-talet e.Kr. Orsaken var katastrof eller härjningar.

Årets andra ”bilfika” intogs vid en annan historisk plats, som gotlanduppochner har berättat om tidigare. Gannarve skeppssättningar finns givetvis med i kategorin HISTORISKA PLATSER. Då blommade blåelden. Fördelen med foton jämfört med verkligheten är att blåelden inte vissnar och blir ful.

Sämre utsikt går att ha. Vi läste nyss i tidningen att även årets båttrafik med turister till Karlsöarna är inställd. Öarna ligger förhoppningsvis kvar 2022. Jag gillar att längta efter vissa saker. När det handlar om liv och död är tålamodet kortare.

14 tankar på “Vallhagar

  1. Öarna ligger garanterat kvar men många hade nog hoppats på större och andra möjligheter denna sommar. Det tror jag att vi kan glömma tyvärr… En trevlig och intressnat utflykt fick ni i alla fall.

    Kram

    Gilla

  2. Surt att så mycket blir inställt även i år. Det sägs Kiviks marknad ska vara i sommar. Det har jag svårt att se hur det ska gå till v
    Fin utflykt fick ni verkligen iallafall!

    Gilla

    • Jag försöker oftast hitta möjligheter mitt i det trista. Men givetvis fylls säcken med gråsten på när det blir för mycket ”mörkt”. Hoppas ingen flyttar iväg Skåneland. 😉
      De tre sportveckorna var som gjorda för att vända trenden smittade fall uppåt igen. Vilken tur för skidåkarna att jag inte bestämmer i det avlånga landet. 😉
      Trippen i söndags blev riktigt kul och lyckad trots att väglaget var oväntat lurigt. Sämre var det med gårdagens tripp. Lämnade ett soligt Visby och hamnade i en grå kallfront på andra sidan. Tänk vad 5 mil kan göra. Oj vad vi frös. Korkat att inte ha med överdragsbyxorna. Men vi hade ändå avstått planen. Med tanke på blåsten var det svinkallt att fotografera. Fick räcka med ett fiskeläge. Att gå leden längs med havet på 2 x 2.8 km var inte aktuell. Det får bli en tidig morgon längre fram. Nu hittar vi dit i alla fall. Nästa gång vill jag njuta. Tredje bilfikat istället för första utomhusfika. Det varma kaffet var extra njutbart.

      Gilla

  3. Underbart att möta våren med sol och fågelsång på vacker plats.
    Under tuffa tider ger fina saker att längta efter en extra dimension, även om tålamodet tryter stundvis.
    Ha det gott!
    Kram Mia

    Gilla

    • Efter ett kyligt stopp en stund tidigare var det ljuvligt att promenera i solsken och få upp värmen.
      Vi är tacksamma att vi är friska och har varandra. Men vår längtan efter döttrar, kompisar m.m. blir stor ibland. Jag är rätt bra på tålamod. För det mesta. 🙂
      Tack ska du ha.
      Kram, Bosse

      Gilla

  4. Så intressant. Tänk att man lär nytt hela tiden inte minst tack vare din blogg och det intresse ni båda har för historia och natur. De Gotländska ängarna med alla blommor och Hassel är fantastiska att vara i.

    Gilla

    • Det var en helt ny yta att besöka. Hade kanske inte blivit av om vi inte varit med gotlandsblogg. Jag älskar att gräva efter möjligheter. Godsakerna i Gotlandspåsen blir fler och fler. Trots att vi besöker nya ställen. Sedan kombinationen med att få gratis motion och frisk luft är ett extra plus. Men på flera ställen är vi tacksamma att vi inte möter breda fordon.
      Vi längtar efter att ängen blir mer lockande. Snart är vi i den tiden. Det verkar som tiden går fortare och fortare ju äldre vi blir. Ibland känns det vemodigt och jag får nästan dåligt samvete för att jag längtar efter värme och vår.

      Gilla

  5. Intressant historisk tillbakablick.
    Fantastiskt vad man kan få fram av utgrävningar. Fascineras av vad folk åt, odlade och vilka djur de hade.
    Vackert är det där dessutom.
    Ha det bra!

    Gilla

  6. Ja vi får hoppas att ön ligger kvar, om inte jättarna plockar upp den och kastar iväg. Man vet aldrig med de däringa svenska jättarna!

    Klart de hade katt! Tänk om det är Knäckens förfader de hittat.

    Fantastiskt fina bilder, spännande! Nu måste jag söka mer på nätet.

    Gilla

    • Det är mörkt utanför mitt fönster. Du får inte skrämmas så sent. 🙂
      Jag tror du var och nosade på en sanning där. 😀
      Vad skönt det var att få gå i solskenet och njuta av fågelsång och läsa på skyltarna. Annat var det igår när vi åkte iväg på en tripp. Som vi frös. Trots att vi avbröt utomhusaktiviteterna. På de flesta öar som jag besökt finns det gemensamma att väderleken kan skifta på 4-5 mil. Det räcker inte bara att ha med ”rätt kläder”. En sak är säker. Dit kommer vi att åka tillbaka. 😀
      Tack ska du ha.

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s