Ophrys insectifera – Flugblomster

Alla orkidéer är fridlysta sedan 1992. Gotland är det landskap i Sverige som har flest arter. Tre arter finns enbart på ön; Kärrnycklar, Alpnycklar och Stor Skogslilja. Vi tänkte försöka att hitta så många arter som möjligt. Vi har redan insett att det inte kommer att bli lätt…

Denna speciella och tuffa orkidé har vi länge längtat efter att få se i verkligheten.

Du som studerar bilden tror kanske att just den orkidén måste vara superlätt att hitta bland de andra arterna. Det är väl bara att leta efter en fluga som aldrig lyfter? Hur svårt kan det vara?

Sanningen är att de är otroligt svåra att hitta i verkligheten. Växtens ljusgröna stjälk flyter ofta samman med bakgrunden. De fåtaliga bladen väcker därför ingen uppmärksamhet bland allt annat intressant i närheten. Det är mycket lätt hänt att tro att det bara en av miljoner flugor som använt en ny landningsbana.

Des blommor äro så lika flugor, at en okunnog som får henne se skulle tro, att 2 eller 3 flugor sutto på stjelken”, skrev von Linné 1745 från sin Ölandsresa. Han nämnde också flugblomster från Gotland.

Flugblomster blommar från slutet av maj och en bit in i juli. Med andra ord en ganska utdragen blomningstid.
Växtplatserna är fuktiga, kalkrika marker, såsom källmyrar, vätar och fuktiga ängar. Det sistnämnda var platsen där vi hittade en mindre grupp, utspridda inom ett begränsat område.
När det gäller utbredning är de ”lättast” att hitta på Öland och Gotland. På fastlandet finns de i kalktrakter norrut till Jämtland. I övriga Norden är de sällsynta. De flesta finns i södra och mellersta Europa.

Blomman liknar och doftar som en grävstekelhona. Därmed händer det ofta att hanarna av släktet Argogorytes försöker para sig med blomman. Flugblomstret är smart och har anpassat sin blomningstid till när hanarna föds. De kommer nämligen till världen tidigare än stekelhonorna. Smart va? Konkurrensen minskar med andra ord rejält. Säkert inget hanarna funderar på när de klänger omkring.

Från en ny synvinkel

I populära Lickershamn har familjen badat, spelat minigolf, ätit, vandrat, klättrat och köpt saker i fiskeboden. Då har vi alltid parkerat bilen vid hamnen. Enligt Mari Jungstedt har Anders Knutas en sommarstuga en bit norr ut på grusvägen.

Nu var det inte just den stugan jag fiskade efter. Istället var det en källmyr som lockade. Inte för att besöka nu, men till sommaren. Alltför mycket snö i tallskogen och brist på skylt bidrog till att tanken släpptes för stunden. Innan vi körde fast och skulle behöva störa fiskarna vände vi och parkerade bilen en bit bort.

Med den här utsikten blir det perfekt att fika om en halvtimme. Först en uppfriskande promenad.

Första gången vi såg denna vyn. Tänk att vi satt däruppe vid Jungfrun och åt frukost i somras. Det var tungt att bära upp, men värt varje steg.

Det ska finnas en led att gå för att nå den yttersta spetsen. Ibland kan det vara praktiskt att vara en fågel.

Jag såg en man som förberedde sig för en fisketur. Senare hörde och såg jag skutan ge sig ut på havet. Hoppas han blev nöjd med morgonens fångst.

Vi är båda ”svaga” för Gotlandstun. ❤

Det här var i söndags. Nu finns säkert ingen snö kvar på stenarna.

En fröställning får avsluta ”bilderiet”.
Själva sökte vi oss tillbaka till kaffe och dopp. Inte i ”stenbottenviken”. Men våra döttrar älskade att bada på denna plats.
Helt klart njutbart att fästa blicken mot havet. Alltid händer det något intressant. Ibland för spännande, med tanke på att kameran låg inlåst i kofferten. Självklart behöver den också vila från allt tryckande.

Fotnot:
I nästa inlägg ska du få träffa en katt. Inte vilken katt som helst.

Händer inte ofta

Vi hade varit och slängt saker på återvinningen och passade på att tvätta bilen efteråt.
”Kör in där borta så kan jag hämta ett paket, när vi ändå är i krokarna.”
När jag satt på parkeringen och väntade började det dåna högt på biltaket. Så låter det aldrig när det ösregnar ens. Visade sig vara en hagelskur av rang. + 12.4 grader utomhus. Världen är lite upp och ner. Allt kan hända. När jag tittade mot väster såg himlen ljusare ut. Därför körde jag inte hem utan rattade vidare mot kustvägen.

I Brucebo naturreservat hade hagelskuren dragit vidare. Men blåsipporna var vackert blöta.

Även här hittade vi vita blåsippor.

Brucebo är ett av Gotlands mest variationsrika naturreservat. Länsstyrelsen skriver att om man vill uppleva Gotlands natur genom ett enda reservat är Brucebo ett bra val.

Utsikten i gläntan har jag visat förut. Därför är detta tredje inlägget i kategorin ”Favoriter i repris”. Längre fram på året lockar naturstigen på 2,5 km ner till källmyrarna med orkidéer. Därnere finns även små grottor.

Otroligt mycket kottar. Har det någon orsak eller verkan tro. De tycks inte ta hänsyn till den pågående pandemin.

Fiskeläget i Själsö. Ovanför hamnen hade vi planerat att fika denna vecka med några trevliga vänner. (För varje säsong öppnar nämligen Själsö bageri vid påsk). Men 2020 följer inga vanliga tider. Tur vi utsåg årets fik förra året. 😉 Istället tar vi med oss en egen fikakorg och åker ut till naturen och undviker folksamlingar inomhus.

Fotnot: Bilderna är tagna med mobil och inte redigerade. Var rädd om dig och dina medmänniskor.