Efter fem år som fastboende i Visby, bor vi numera i Skåne. Vi kommer att besöka Bornholm vid olika tidpunkter på året. Då och då blir det tillbakablickar från Gotland och nån gång kommer inlägg från Österlen. Välkomna önskar Bosse och Solveig Lidén!
Fotnot: Det här är en kort gränd mellan förra akten; S:t Nikolaigatan och den långa gatan Tranhusgatan. Eftersom vi håller denna gedigna kategori kort och inte svarar direkt på frågor ens efter trevliga kommentarer, dyker det upp svar i efterhand. Blomsterbönan och Eval8 undrade när vi gör våra rundor. I det här fallet var det efter en tidig frukost där vi först väntade in ljuset. Troligtvis var vi där i slutet av februari. Givetvis gör vi under samma tur besök på mer än en gränd. Vid andra tillfällen händer det att vi ta en tur efter lunch. Ofta väntar vi in mötande personer innan vi knäpper kortet. Sedan finns det sköna beställningsstunder där det lilla extra dyker upp, som med katten. När det gäller det kommande grändernas stadfotograferande lär det bli svårt att undvika att få med ”turister”. Hoppas de är där med ”rätt” sällskap. 😉
En skön avstickare från väg 140 söder ut är att blinka av mot Näs kyrka och sedan med hjälp av GPS ta sig ner för relativt bra grusvägar mot vackra Näsudden.
Vakti är en allmänning som blev ett fiskeläge vid omkring 1800-talets början. Redan på 1700-talet fanns här en vårdkase. Du tänker kanske på plåster och bandage? Nej. Vårdkase var en signaleld som användes i orostider för att varna för faror.
Från början fanns här flera strandbodar. Tyvärr finns det numera endast tre tappra kvar. På 1930-talet började större kuttrar komma till Vakti. Olämpligt nog hade det börjat sanda igen i viken och det blev för grunt för dem att ta sig fram.
En bra bild för att skildra när gammalt möter nytt. Förstår du vad jag fiskar efter?
På tillbakavägen körde vi bara fel en gång… så går det när ”Den lilla blå” inte får bestämma.
Inget landskap i Sverige har så många medeltida kyrkor som Gotland, 92 stycken och dessutom 3 ödekyrkor. Vår plan är att åka runt till dem alla och med kamerans och fantasins hjälp förflytta oss många hundra år tillbaka i tiden. Säkrast är att besöka kyrkorna den 15 maj till 15 september för då är de öppna dagtid. Vilken fantastisk kulturskatt. Tack ”snälla” Valdemar Atterdag för att du inte gav dig på dem också, som du gjorde med alla, utom S:ta Maria, i Visby. 😉
Lye är en av 14 klövsadelkyrkor. Äldsta delen är långhuset som är från slutet av 1100-talet.
På kapitälbanden visas bland annat scener ur Kristi barndomshistoria.
En relikkista av sandsten, av stenmästaren Sighraf, är inmurad vid västra portalen.
Predikstolen är från 1705.
Triumfkrucifixet är från 1400-talet.
Det ståtliga altarskåpet är daterat 1496 och skänkt av bonden Jon från Mannegårda i Lye socken. Här visas en Nådastolsframställning med apostlar samt motivet ”Veronicas svetteduk”.
Lye kyrka är vida berömd för sina glasmålningar, som ska vara Nordens största bevarade medeltida svit.
Kalkmålningarna kommer från tre olika tidsperioder. Den äldsta tillkom i första hälften av 1300-talet.
Glasmålningen med Helgonet Sankta Katarina är från första hälften av 1300-talet.
Långhusets takmålningar är från 1700-talet. Tur Solveig inte drabbades av nackspärr vid fotograferingen. Kort sammanfattning: En mycket sevärd kyrka på östra sidan av Gotland.
Tänkvärda ord: ”Det är inte svårt att ge bort vänlighet. Den kommer hela tiden tillbaka till dig.” Cort Flint
Fotnot: Den här trevliga raka gatan sträcker sig från Tranhustornet i ringmuren och nästan ända fram mot S:t Clemens ruin. S:t Nicolai ruins baksida finns på vår vänstra sida efter halva gatans promenad.
H. Facit. Står i en av de tre medeltida kyrkor som vi ännu inte lagt in på bloggen. (Vet ännu inte om den kommer att platsa i det inlägget om Garde kyrka). Övriga dopfunter går att hitta. Men jag minns att jag försvårade på 1-2 och visade upp ”detaljbild” som kröp en bit närmare. 😉 Konstaterade att flest bidrag inkom på ”Hörsne kyrka”.
I.
Ledtråd: Skiljer sig från de andra Min önskan: Svara med endast en bokstav i en kommentar.
Regler/Poäng/Sidsnack: Tävlingstiden är från inlägg och exakt en vecka framåt. (20/5 kl. 09.20) Sista akten kommer att dyka upp någon gång i juni. Mer detaljerad kan jag tyvärr inte vara. I tabellen nedan noterar du hur både poäng för rätt bokstav och antalet bilder ökar för varje ny akt. LYCKA TILL!
Akter
Antal foto
Poäng
Akt 1
2
1
Akt 2
3
2
Akt 3
4
3
Akt 4
5
4
Akt 5
6
5
Akt 6
7
6
Akt 7
8
7
Akt 8
9
8
Akt 9
10
9
Max.
54 st
45 p.
Tabell efter akt åtta:
Plats
Namn
Just nu
1
Znogge
25
2
Anita L
22
3
Louise
18
4
Ethel
15
4
Wiolettan
15
6
Lisbeth
12
7
Maj J
11
8
Ditte
9
8
Anne B
9
10
Gunilla W
8
11
Eva-Lotta
7
11
Eva R
7
13
Anki A
6
13
Minton
6
13
Blomsterbönan
6
16
Åse
3
17
Lena W
2
17
Laila L
2
19
Marie K
1
19
Jennifer
1
19
Karin
1
19
Ing-Britt
1
23
Sven-Arne
0
23
Nils P
0
23
Susie
0
23
Gunnel
0
27
Övriga
I finalen blir det nio eller noll poäng till dem som vågar sig på att deltaga. 😊 Övriga får ALLTID noll poäng. Antalet foton kommer att vara 10 st. Välkomna när det händer en sommardag i juni.
Priser: Alla på pallen får var sin Skrap-Kryss. Vid samma poäng i sluttabellen avgör den som nådde summan först. Vem ska bli fotomästare 2023? 2019 – Anne Bondin 2020 – Wiolettan 2021 – Maj Johansson ❤ R.I.P. 2022 – Anita Linder 2023 – Ett femte namn? En dubbelsegrare?
Den näst största tätorten på Gotland heter Hemse. En km söder om orten ligger ett av Gotlands största hävdade ängen.
Vi var ensamma i änget, men en fika vid de lediga borden lockade inte i den bistra kylan.
Det finns en hel del ekar, askar och hasselbuskar. Kanske redan nu börjar det bli en frodig grönska. Våren har kommit i rask marsch sista dagarna. Änget har ingen större orkidérikedom. Fåtalet arter som nämns har vi redan införskaffat oss i kategorin ORKIDÉER PÅ GOTLAND. Tre arter som ska trivas här under trädens skuggor är sårläka (maj-juli), lundgröe och den fleråriga örten ormbär (maj-juni) Den sistnämnda användes förr mot ögonsjukdomar.
Huvudmålet för detta stopp var att njuta av ”Det vita havet”. Samtidigt rörde jag mig hela tiden över de stora ytorna för att försöka hålla värmen kvar innanför vinterkläderna.
Betydligt svårare för Solveig att i änget, på marken, undvika att frysa. Själv svettas jag sedan Solveig i natt bjöd mig på hennes trista hälsoläge sedan förra lördagen. Borde vara förbjudit att vara sjuk, skadad m.m. Nu när allt vackert spricker ut i naturen och vi har så många spännande planer.
På östra Gotland, längs med väg 146, finns en slingrande avtagsväg till Vike minnesgård. Här har du på sommaren möjlighet att få uppleva en genuin gotländsk strandgård med anor från medeltiden.
Det stod att det var okej att gå in på gården och titta. Vi swishade en slant till stiftelsen och öppnade grinden. Ända in på femtiotalet brukades gården av tre syskon som hette Ole, Agnes och Emma Wedin. Deras släkt hade ägt gården åtminstone sedan mitten av 1700-talet. Enligt ryktet hade Ole på femtio år inte varit längre bort än till Visby. Under slutet av femtiotalet blev gården ett byggnadsminne. Boningshuset av kalksten är från 1833. Smedjan som ansågs brandfarlig byggdes på behörigt avstånd.
Det handlade såklart om självhushållning. Fiske var minst lika viktigt som jordbruket. Endast ett par hundra meter är det till havet från gården. Vid stranden finns kvar någon fiskebod. Från stranden tog de släke (tång) för att gödsla åkrarna med.
Till gården hörde också en drygt trehundra år gammal humlegård, i vilken en örtagård anlagts. Där finns också många fruktträd.
Taken är täckta med ag som har en lång tradition på Gotland. Länsstyrelsen lämnar årligen bidrag till taktäckning och omryftning för att bibehålla traditionen och kunskapen om ag. Runt gården finns strandtunar som skyddade mot vind. De tycker jag är vackra att beskåda.
Jag läste någonstans att de på sommaren haft olika tillställningar genom åren. Spelmansträffar och folkdansuppvisningar nämndes.
Minns våra semestrar på Gotland. Då var jag naiv och trodde att det gick att se havet bara genom att åka längs de stora kustvägarna. Egentligen ser man inte havet speciellt ofta under de milen. Åkte vi från Visby mot exempelvis Hoburgsgubben var det ett skönt stopp att stanna till här vid Gannarve skeppsättning. Jag tror många andra gör något liknande för att njuta och sträcka på benen. Den här gången gick Solveig en bit ner för att fota det glittrande havet och utsikten mot Karlsöarna. Själv hade jag fullt upp med att få på mig alla vinterkläder, som jag inte vill ha på mig som chaufför.
Ekstakusten är så vacker. Som vanligt blinkade vi höger och körde ner mot fiskeläget Djupvik. Precis i slutet av backen fick jag en impulsidé. Alla andra gånger har vi parkerat vid fiskeläget och sedan fortsatt den underbara sträckan söder ut längs havet. Vi har även cyklat sträckan ända bort till fårens betesmarker. Nu blev jag istället nyfiken på vad som fanns till höger. Fanns det skyltar om privat område? Nej. Däremot förbjudet att parkera och stockar lite överallt. Rejält stora stugor på höger sida. En yta som var för allmänheten blev stoppet. Därmed kunde vi gå en sväng.
Intressant att se Djupvik fiskeläge och Lilla och Stora Karlsöarna från en annan position. Nästa avstickare från väg 140 var också spännande. Då var vi på jakt efter ett annat och för oss nytt fiskeläge. Gotland är bra på att leverera.
Fotnot: Det är inte lätt att fotografera trånga mysiga gränder. Jag provade med att sätta mig på en trappa och försöka halvligga mot husgaveln. Det tycks vara okej att använda västra gaveln av Kronstallet som ett klotterplank. Eller inte. Stenhuset var från början ett packhus och är byggt någon gång på 1300-talet eller möjligen på 1400-talet. Nu ägs det av en bostadsrättsförening. Postadressen är Mellangatan. Länge kallades Kilgränd för Svarta gatan. Blir du också nyfiken på det gamla namnet? Balkongen längst upp med det svarta staketet hade jag inte sagt nej till…
Planeringen av den här trippen utgick helt och hållet från att vi ville se våradonis blomma i sitt rätta element, på naturreservatet Husryggs backar. Vi bestämde oss för att kombinera den tidiga majutflykten med att hyra en stuga hos ”Calle på Panget”. Appen berättade senare om en solig, blåsig och kall Valborgsmässoafton, som skulle följas av dagar med riktig kyla, blåst och regn. Därför gjorde vi allt för att få ut så mycket som möjligt av startdagen.
Det fick vi med råge. Sedan följde vi upp nästa dag med tidiga aktiviteter. Men. Gemensamt bestämde vi oss för att ”hoppa” en betald natt och istället åka hem efter lunchen.
Jag uppskattar de personligt döpta stugnamnen. Förra sommaren bodde vi den mest populära och kända stugan Rauken. Den som Lars Gyllensten bott i väldigt många gånger. Holmen låg närmare havet, fiskeläget och raukarna. Fast från Rauken såg vi, som du kan se, mer av havet.
I sista stund på hemmaplan bestämde vi oss för att inte ta med cyklarna på resan. Klokt beslut. Vi frös tillräckligt ändå.
När jag zoomade in från uteplatsen såg vi en liten glimt av havet mellan tallgrenarna. Vilken härlig kvällspromenad vi tog innan skymningen. Då var jag bättre klädd än fotografen som frös om fingrar och annat. De få människor som vi mötte var ordentligt påpälsade.
Bilden togs innanför vardagsrumsfönstret. Mest minns jag när jag gick upp på natten och njöt av fågelsång. Jag tog en klunk vatten och log åt två ekorrar som lekte tafatt. Tankarna gick åt att jag hade gärna bott i den här trakten under flera sommarveckor. Samma känslor som i juni förra året. Rofyllt, idylliskt, vackert, mycket sevärt och en fin sandstrand på nära håll. Perfekta cykelleder och möjligheter att upptäcka gobitar på Gotlands sydligaste spets.
Första maj klockan 12:00 öppnades den berömda luckan för första gången 2023. Vi gick bakvägen genom tallskogen från stugan och jag som var loket såg först den långa slingrande kön och fick ett uns panik. Kylan och småregnet lockade verkligen inte till att sitta ute som vi gjort alla andra gånger. Då kom jag att tänka på att pandemin, som gjort att de skippat inomhusservering några säsonger, troligen var borttagen i år. Medan Solveig skyndade till kön öppnade jag dörren och hittade ett ledigt bord. Det blev en lång väntan. Vi hördes av via mobilerna ett par gånger. ”Det är ungefär 25 före nu.” Den som väntar på något gott… det finns gånger under året som jag längtar efter Calles rödspätta. Då har jag ändå ”världens bästa kock” på hemmaplan. Som vanligt äter varken jag eller Solveig mycket mat (Istället ofta). Därför beställde vi som vanligt ”bara” en halv portion var. Mums! ❤
bornholmuppochner & gotlanduppochner 