Min tanke med sepia

Djupvik (Znogge)

De tio utvalda denna gång blev fiskeläge i sepia. Jag ville se om mina djupare och mörkare tankar om tiden förr i gotländska fiskelägen gick att få fram med modern teknik. När vi åker runt på ön blir det oftast att vi väljer fint väder. Då tar romantik, glädje och nutid gärna över. Ändå försöker jag på plats ägna en stund åt medmänskliga tankar om barn som miste sin far, kvinnor som blev änkor, redskap som gick förlorade… all oro när vädret slog om till farligt läge. Vilka tankar rörde sig hos människorna som var kvar på ön? Det fanns givetvis hela tiden sysslor som måste göras. Vilket också är en god terapi.

Helgumannen på Fårö (Znogge)

Själsö

Vändburg

Kovik (Znogge)

Tomtbod (Znogge)

Sigsarve (Znogge)

Sjaustru (Znogge)

Baju (Znogge)

Grynge (Znogge)

Fotnot:
Alla tio fiskelägen har visats upp på gotlanduppochner och finns i kategorin FISKELÄGEN.
Om du hinner före mig att gissa på rätt namn så skriver jag ditt förnamn/alias i parentesen.
Tjusigt gjort Znogge. 🙂

Första fotot i färg. Kanske mer lockande med det blå både i för- och bakgrunden.

Från ö till ö; del 1

När våra döttrar berättade att de planerat in ett Gotlandsbesök, några dagar i augusti, frågade jag dem om de ville hänga med till Stora Karlsö. De svarade ja, båda två!
Vem vill inte åka till världens näst äldsta naturskyddade område?

Vi valde den tredje augusti som utflyktsdag. Båten stod på plats när vi bilat ner till Klintehamn och efter att ha betalt biljetterna blev det en kort stunds väntan innan det var dags att gå ombord. Jag passade på att fotografera båten. Som du ser på flaggan så var det inte helt vindstilla. Åka båt när det blåser är inte riktigt min grej… men vill man ut till ön så finns inga alternativ. Det är bara att bita ihop.

Båten tar med passagerare till både Lilla och Stora Karlsö, så först åkte vi till Lilla Karlsö och släppte av några personer där. Minuterna då båten skulle ta sig in mot den lilla bryggan var rejält ”gungiga” i sidled, men för övrigt gick resan riktigt bra. Puh!

Det första vi såg när vi klivit av båten vid bryggan i Norderhamn var det stora huset med restaurang/café. Här finns även ett museum, toaletter och en av öns badstränder m.m.

Stora Karlsö ägs av Karlsö Jakt och Djurskyddsförening. Öns tillsynsman berättade om de regler som finns för ön eftersom den är ett naturreservat med flera fågelskyddsområden. Känslig natur och markhäckande fåglar gör att det inte är tillåtet att röra sig helt fritt över ön på egen hand. Dock finns det möjlighet att gå en guidad tur. Eftersom vi tyckte att två och en halv timma lät länge, valde vi att röra oss på de stigar som det var tillåtet att gå på istället…

…men först passade det bra med var sin kopp kaffe med gott tilltugg.

Det klarnade upp allt mer och himlen blev vackert blå när vi började vår vandring mot fyren.

Vi traskade på stigen och njöt av att ”ta in” alla intryck från en helt ny, spännande plats.

Tordmulen är en av karaktärsfåglarna på Stora Karlsö läser jag i ”Besöksguide Stora Karlsö”. På gotländska kallas den ”törd” läser jag i ”Se Gotland”.
Sillgrisslan är den främsta karaktärsfågeln för ön. Några sillgrisslor lyckades jag inte få någon närbild på, men tordmularna satt snällt kvar tills jag lyckats zooma in dem.

Ön är en guldgruva för den som gillar att titta på fåglar. (Att ta med sig en kikare är en bra idé.) På de flesta av mina bilder finns en svart eller grå fläck någonstans på himlen – en flygande fågel. Det lär ha setts över 260 olika fågelarter här på ön.

Stora Karlsö är en kalkstensplatå med branta stup och dramatiska former! Känns som om vi tagit flyget långt bort från Sverige och hamnat på en exotisk plats. Tittar du noga på den nedersta bilden så ser du att det sitter fåglar lite överallt.

Vi fortsatte uppåt…

Om jag tolkar kartan, som jag har framför mig, rätt så är vi uppe på den del av ön som kallas Västerberget. Fyren får inte vara med på bild idag. Den kommer att få ett eget inlägg här på bloggen en annan gång…

Utsikten kan ingen klaga på! Vi har tittat på Lilla Karlsö många gånger förut, men inte från det här hållet.


Fortsättning följer…

Text och bild: Solveig Lidén

Den gåtfulla ön

Pandemin kom i vägen, annars hade vi nog redan varit där. En resa till Stora Karlsö har varit på tal alltsedan vi flyttade till Gotland. Kanske det äntligen kan bli av i år…
Jag gissar att det är många Gotlandsbesökare som stannat till på vägen söderut och fotograferat Lilla och Stora Karlsö från samma plats som vi stod på när vi tog kortet.
Som namnen förklarar så är öarna olika stora. Men, eftersom Lilla Karlsö ligger närmast så ser den störst ut. På bilden är det alltså Stora Karlsö som du ser till vänster.

Dagens inlägg ska handla om ett par barnböcker som till stor del utspelar sig just på Stora Karlsö.

”Den gåtfulla fyren” kom ut 2020 och ”Den gåtfulla ön” 2021.
Ann-Charlotte Persson som skrivit de båda böckerna har ett brinnande intresse för att öka läslusten hos barn, läser jag på nätet. (Googla på hennes namn så hittar du mer information om henne. Det finns både bokförlags-presentationer och hennes egen hemsida.)

Låt oss istället återvända till böckerna. Vi börjar med den första: ”Den gåtfulla fyren”:
När Sam, på sin 12-årsdag, hör hur födelsedagsbrickan far i golvet med en smäll bestämmer han sig för att han INTE ska tillbringa sommarlovet med sin mamma och hennes nya pojkvän. Sams pappa ska bo i fyren på Stora Karlsö under sommaren, men inte som turist utan som en hårt arbetande deckarförfattare. ”En bok skriver sig inte av sig självt” säger han när Sam ringer honom och ber att få följa med. Trots pappans protester blir det ändå bestämt till sist att Sam ska bo där.

På färjan över till Visby ser Sam en tjej som får hans hjärta att slå lite extra. Han ser henne en gång till när han och pappan kör av färjan, men tänker att sannolikheten att de ska ses igen är lika med noll. Pappa och Sam får bråttom ner till Klintehamn för att hinna med sista båten för dagen. De handlar med sig lite mat och tjejen i kassan, Kajsa, verkar vara ganska bekant med pappa, konstaterar Sam. Innan de går säger Kajsa till Sam att han ska hålla sig undan för den gamle fyrmästaren, Gerard, som bor kvar på ön.
På båten över till ön ser Sam en gammal man som han direkt känner igen och plötsligt får han en stark känsla av att det kommer att hända något dåligt…

”Den gåtfulla ön” – som alltid när det gäller böcker med samma huvudpersoner, så är det en klar fördel att läsa dem i ordning. Men det betyder inte att man måste. Själv tycker jag nog att den här boken är snäppet bättre än den första.

Den här gången utspelar sig boken under vintern. Sam och hans pappa ska fira jul ute på Stora Karlsö. Det blir en skumpig båtfärd ut till ön och sen tilltar stormen. När det försvinner mat från köket förstår de att de inte är ensamma på ön, men att de andra som är där inte vill bli sedda…

Har du en 9-12-åring i din närhet som gillar att läsa så rekommenderar jag de här böckerna. Och faktiskt kan det vara riktigt trevligt och spännande att läsa barnböcker ibland, fast man är vuxen. /Solveig