Vi hoppas att du ska trivas med våra ö-inlägg. Oavsett om du bor på ön året runt, kommer hit med jämna mellanrum eller aldrig varit här… Givetvis skulle det varit trevligt om vi kan få dig, som aldrig varit på Gotland, att åka hit för första gången. Vi tror inte du skulle ångra dig. Chansen är betydligt större att du drabbas av samma känslor som Bosse fått varje gång, som vi varit här på semester. Välkomna önskar Bosse och Solveig Lidén!
Men så har det inte alltid varit. Omkring 1860 byggdes det samman med ett äldre trähus. Tidigare hade det varit ett hantverkshus med olika hantverkare såsom bryggaren Ljungman, skomakaren Dahlbom, glasmästaren Palmgren, skomakaren Löfqvist och urmakaren Qviberg.
Omkring 1870 köpte guldsmeden L.F. Elgstrand Adelsgatan 46. I huset startade han upp sin verksamhet. Ett föremål som han tillverkade var en lödskärvel, som blev omnämnt som ett museiföremål. 1916 såldes det på en auktion, hamnade senare på Nordiska Museet och har använts i guldsmedjan på Skansen. Vilken resa över havet för ett föremål som jag i skrivande stund inte vet exakt vad det är. Men min morfar, som jag aldrig hann träffa, var både urmakare och guldsmed. Han hade säkert vetat. Liksom hans far och hans far. Själv var jag mer känd som en mästare på att ta sönder klockor. Det fanns gott om dem hemma hos oss under min barndom, av naturliga skäl. Jag var förstås nyfiken på hur uren såg ut inuti. Men jag hade inte riktigt förmågan att få ihop dem igen, så de visade den rätta tiden. Om hela sanningen ska fram visade de som hade visarna kvar bara rätt tid två gånger om dygnet. 🙂
Antagligen tog L-F. Engstrands fru Antionette över verksamheten 1887. Ett A tillkom nämligen på affärsskylten. Sedan bytte hustrun inriktning på verksamheten när hon 1915 djärvt startade en modeaffär i lokalen, som hon därefter drev fram till året innan andra världskrigets början, 1938. En kvinna med namnet Elsa Pettersson köpte fastigheten och övertog modeaffären samma år. I hela 53 år drev Elsa affären. Troligen dog hon 1991. 1992 byggdes lokalerna om till ett ”rent” bostadshus. Enligt mina bruna ögon ser det mycket fint ut på utsidan.
Dessa underbara Gotländska ängen är som balsam för själen. ❤ Plötsligt kom värmen till Gotland. Vi packade en kaffekorg efter lunch och körde iväg endast en mil.
Fåglarna satte igång direkt och sjöng oss välkomna. BOfinken sjöng säkert enbart för mig. 😉
Vi delade på oss. Medan Solveig lekte med sitt försvann jag iväg med min kamera på eget äventyr. En gång ”plurrade” jag som vi smågrabbar sa förr. Vårbäcken var gömd under lövhögarna. Jag hade tur. Den var bara 3-4 meter djup och just där fanns ingen krokodil. 😉
Myran jobbade på med sitt. Men den understa insekten kämpade Solveig med länge. Den ville absolut inte vara med på bild. Hon flyttade stativet flera gånger och hoppades att insekten kunde ta en kort paus. När jag kom till ”undsättning” försvann den under något fjolårslöv.
Tre generationer på spännande utflykt.
Dags för oss att ta 2021 års första utomhusfika. Vi hoppas få fler liknande stunder under de närmaste månaderna. De gör oss så gott på många skilda sätt. Nu ska jag fortsätta att planera möjligheter inför våra två längre turer, hemester som det så passande heter. Då håller jag tummarna för att det mestadels blir soligt och varmt. För jag vill inte missa solnedgångar & soluppgångar. Vi avslutar med en svalört och önskar dig besökare en fin ny vecka. Var rädd om dig. För det finns bara en av dig. ❤
Inget landskap i Sverige har så många medeltida kyrkor som Gotland, 92 stycken och dessutom 3 ödekyrkor. Vår plan är att åka runt till dem alla och med kamerans och fantasins hjälp förflytta oss många hundra år tillbaka i tiden. Säkrast är att besöka kyrkorna den 15 maj till 15 september för då är de öppna dagtid. Vilken fantastisk kulturskatt. Tack ”snälla” Valdemar Atterdag för att du inte gav dig på dem också, som du gjorde med alla, utom S:ta Maria, i Visby. 😉
Klinte kyrka ligger vackert och är med ett undantag i gotisk stil.
För först byggdes tornets nedersta romanska del. Detta gjordes i tolvhundratalets första hälft.
Kor och långhus byggdes omkring 1300. En stor del av bänkinredningen är från 1600-talet.
Triumfkrucifixet är från 1400-talets slut.
Altaruppsatsen är daterad 1643 och är utförd av stenhuggaren Gert van Eghen. Det finns medeltida glasmålningar bevarade.
Målningarna är från 1300. På den översta bilden ser du den vanligaste dekoren i valven, rankornament.
Den ovanligt stora dopfunten är tillverkad av Henrik Hansson Schotte 1667.
Predikstolen är från 1600-talet.
En detaljbild som fick vara med.
Portal med relief.
Tänkvärda ord: ”Mer än allt annat – vakta ditt hjärta, ty hjärtat styr ditt liv.” Ordspråksboken
Bakgrund: 1924 startade Stångaspelen i Stånga i södra Gotland. Det är en prestigefylld tävling som endast varit inställt tre gånger. 1940 (andra världskriget), 1955 (Gotlandsutställningen) och 2020 (Corona). De planerar att köra i juli i år. De två mest prestigefyllda grenarna är perk (pärk) och varpo (varpa) och den gutniska femkampen som är en utslagstävling. Första gren är RÄNN´I KÄMP (löpning). Sträckan är mellan 60-100 m. Andra gren är LÄNGDKAST ME´STAIN (stenvarpa utan fingertag) Tredje gren är HAUG-STIKEL (höjdhopp) Fjärde gren är STANGGSTÖRTNING (stångstörtning) En ca 20 kg tung stång skall stötas så att storänden träffar marken först och lilländan faller framåt. Vad enkelt det låter. 😉 Femte och sista gren är ryggkast. Nu ska endast 2-4 personer återstå. Kämparna fattar om varandras ryggar med ett undertag och ett övertag runt armarna. Den som får den andre till marken har vunnit.
Andra grenar är: SPARK´RÖVKROK (sparka benkrok) HERRE PA STANGG (herre på stång) DRÄG´HANK (dra handkavle) T ÄM´STÄUT (tämja oxe)
Fotnot: Bilderna har jag tagit i Gotlandsänget i Visby och är med för trevlighetens skull.
Skyltar vid butiker i centrum är ett spännande och pedagogiskt sätt att lära sig läsa. Jag älskade som liten knatte att gå där med mamma och pappa och läsa högt från mitt låga perspektiv. Här skulle jag kunnat lägga till en dansk accent. För jag hade redan hunnit med flera tågresor till Helsingör och Köpenhamn. Gotlanduppochner är kvar på Adelsgatan för att visa några av skyltarna längs en av Visbys mest kända gator. Det här är nummer 5. Exakt lika många år som Ilse Jacobsen hade öppet sin Gotlandsbutik. Tänk om de hållit till på nummer till på nummer 48 istället. 😉 ”Nu ses vi på nätet” står det på Facebook i ett inlägg från 16/3-20
Den klassiska bokhandeln Wessman & Petterson har däremot en historia att berätta sedan 1883. Jag tar av hatten som den gamla bibliotekarie jag är. 🙂
Den här skylten tycker jag är ”tågtuff”.
Nu är inte alla lammen hemma på hjärnkontoret. Hur hänger en orm ihop med en tandklinik?
Lite i samma stil. Coolt!
Indiska har också kastat in ”butikshandduken” och redan lämnat Gotland. De hade visst det tufft innan pandemin och kundtappet bara ökade. Sorglig spiral. Hoppas alla ”bitar” kan passa in i livets kugghjul snart, så att vi återigen kommer ut ur den mörka tunneln.
Vi gick iväg in i naturreservatet Ölbäck med lite dystra tankar om vad som väntade oss längre fram, i det grå söndagslandskapet. Jag fotade runt av gammal vana. Solveig behöll sin ”macrokamera” i väskan under hela turen.
Plötsligt åkte våra mungipor upp en bit. En utomhustoalett som heter duga. 🙂
Av bara farten såg jag mina första bruna blåsippor i hela mitt liv. Fantasiliv ska tilläggas. 😉
Mina tankar pendlade mellan vad jag läst för någon dag sedan och det som min mamma med svårighet berättade för mig en gång för länge sedan. En solskenshistoria och en sorgens sannberättelse höll min hjärna sysselsatt.
Vi tog oss över stättan utan den minsta skråma. Några lamm såg vi inte till under färden.
Med tungan rätt i munnen följde vi kraftledningen. Förr eller senare skulle vi nå ett minneskors i form av ett så kallat konsekrationskors. Det gällde att hålla utkik till höger.
Nu började målet anas. Ser du det?
Enligt berättelserna ska prästen ”Herr Jurgen” 1336 varit på väg ridande på en häst hem till Endre, då han blev dödad av en örn.
På vardera sida av stenen är en nattvardskalk inhuggen och ovanför en korsmärkt oblat; hostia.
Jag lämnade över kameran till Solveig och påbörjade ”hemresan” rakt fram. Men mina tankar gled iväg åt olika håll. Vilken tur i oturen dvärgpinschern Sally hade när hon överlevde attacken, i Vall förra veckan, från en kungsörn. På något vis krånglade hon sig ur klorna. Hon var blodig och givetvis chockad, men ska enligt sin matte har återhämtat sig helt. Härligt att läsa. ❤ Tyvärr gick det inte lika bra för den lilla flickan i min mammas barndomsby. Flickans storasyster hade just då ansvaret för sin lillasyster. Inte kunde någon ana att en havsörn skulle… Undra hur familjen klarade sig med sin sorg? Hur bearbetade storasystern händelsen? Då fanns det säkert inte samma skyddsnät på sjukhuset som nu.
”Den lilla blå” hade fått sällskap i sin ensamhet.
Adelsgatan innanför muren i Visby har haft många ”ansikten”. Tänk om gator kunde tala? Då hade vi fått reda på exakt vilket år under medeltiden som gatan, som då gick ända fram till Stora Torget, kom till. När Söderport byggdes på 1300-talet fick Adelsgatan som haft många namn, Södergatan är ett av dem, större betydelse. För att inte tala om när järnvägen blomstrade som mest på Gotland och centralstationen låg utanför Söderport. Du kan säkert tänka dig vilken trängsel som förekom en lördag på stråket mellan Söderport och Wallérs plats, som är Adelsgatan sträckning i ”modern tid”.
Från början var gatan en bostadsgata. När exakt som den gick till att bli Visbys stora affärsgata vet jag inte. Men givetvis berodde uppsvinget på att järnvägen anlades och turismen tilltog. Verksamheterna i fastigheterna har sannerligen skiftat genom åren. Vad kul det varit att läsa på om de olika verksamheter som förekommit på Adelsgatan. I ”åttan” som du ser på fotot hade Karl Lindell ”Lindell Vagnmakeri” 1876-1910. Ada Lindell stod för ”Adas Modeaffär” 1890-1937. På 1930-talet huserade ”Visby skriv maskinaffär” för att nämna de äldsta företagen.
Spelade skyltningen lika stor roll långt tillbaka i tiden? JA! Svarar jag bestämt på min egen fråga.
En snygg logga och skylt som sticker ut från mängden ger också guld i kassan. Familjeägda bolaget Wisby Ur & Guld har funnits på Adelsgatan 32 sedan 2000. Jag läste att företaget värnar om en levande innerstad och det ansvar som gäller för Visby som världsarvstad. Extra viktigt under den speciella tid som vi levt i sedan förra våren. Där butiksdöden fått fäste.
Vid mitt personliga premiärbesök på Adelsgatan, en regnig pingst i början av 90-talet, var gatan öde. Det har den definitivt inte varit vid senare semesterbesök. Under högsäsong är det trångt under många timmar på dygnet. Men de senaste tjugo åren har antalet butiker och restauranger som har öppet året runt minskat rejält till antalet. 1964 blev Adelsgatan enkelriktad. För det var faktiskt så att det förekom biltrafik innan dess. Under 1960- och 1970-talet kördes raggarbilar i stor utsträckning på gatorna i Visby. Adelsgatan var det mest populära stråket för raggarna. 1987 ändrades biltrafikreglerna markant inom murarna och år 2002 blev Adelsgatan permanent gågata. På tal om bilar. I en av fastigheterna på Adelsgatan såldes bilar. Då syftar jag inte på de trefärgade bilarna i en påse, där den gröna är min favorit? Vilken är din? 🙂
Hade inte varit helt fel att sitta där en ljum sommarkväll med näsan mot havet.
Under denna tidiga morgonpromenad har vi nått sista huset, som har nummer 48 på fasaden. Här har vi varit många gånger, sedan vi flyttade till Gotland, för att få våra tänder ompysslade. Vi valde att gå samma väg tillbaka och fylla på bildbanken. Givetvis vek vi av några meter till höger för att…
… njuta av vår hemstads utsikt ner mot havet. Fortfarande händer det att vi nästan får nypa oss i armen för att inse att vi faktiskt bor i denna fantastiska stad, med all sin mäktiga historia och charm. ❤
Det ser ut som det är helt folktomt. Så var inte fallet i lördags morse. Men under vår timmes promenad skedde en markant skillnad. På tillbakavägen hade antalet personer som vi mötte fördubblats flera gånger.
Då var vi tillbaka på Södertorget. Snart rattade vi mot ICA Maxi för att hämta veckans varor.
En halv cykel får avsluta inlägget. Men det kommer fler blogginlägg om gatan på A. Nästa inlägg handlar dock om något otäckt. Välkommen tillbaka. Om du vågar. 😉
Inget landskap i Sverige har så många medeltida kyrkor som Gotland, 92 stycken och dessutom 3 ödekyrkor. Vår plan är att åka runt till dem alla och med kamerans och fantasins hjälp förflytta oss många hundra år tillbaka i tiden. Säkrast är att besöka kyrkorna den 15 maj till 15 september för då är de öppna dagtid. Vilken fantastisk kulturskatt. Tack ”snälla” Valdemar Atterdag för att du inte gav dig på dem också, som du gjorde med alla, utom S:ta Maria, i Visby. 😉
Vid den norra kanten av Gothemsån finns Hörsne kyrka. Tornet är äldst. Det är uppfört under 1200-talets första hälft. Då hörde det ihop med en absidkyrka, utan torn, som uppfördes redan på 1100-talet. Grundmurarna till träkyrkan påträffades under golvet. I tornet finns rundbågiga ljudgluggar.
Förutom det romanska tornet går kyrkan i en gotisk stil.
Sankt Mikael med höjd stridsklubba och rundsköld. Skulpturen är från 1300-talet.
Sydportalens västra kapitälband med S:t Mikael, draken och den bevingade apokalyptiska kvinnan.
Dags för dig att få komma in bildligt och få ditt första intryck.
Träskulpturerna är från 1300-talet och insatta i altaruppsatsen från 1700-talet.
I kyrkan finns det glasmålningsrester från 1300-talet.
Dopfunten av ek är från 1730-talet.
Här är också en tidsmix. Triumfkrucifixet är från 1400-talet och korset från 1600-talet. Själv är jag från 1900-talet och vistas numera på 2000-talet. Tiden är ibland inte lätt att förstå sig på. Fast det är orimligt uppfattar jag ofta det som om den går fortare och fortare.
Det finns även kalkmålningar från 1300-talet.
I korets södra fönster finns en glasmålning från 1300-talet som visar aposteln Bartolomeus.
Predikstolen tillverkades 1688 av den kände kyrksnickaren Jochim Sterling.
Tänkvärda ord: ”En bebis föds med ett behov av att var älskad – och växer aldrig ifrån det.” Frank A. Clark
… det 35 hektar storleksmässiga naturreservatet Brucebo, som ligger ca 4 km norr om Visby ringmur.
ibland sker vissa saker av en slump. Vi hade egentligen bara tänkt att ta en halvtimmes promenad i ett område som vi besökt flera gånger tidigare. Där vi njutit av mängder av blåsippor. Då har vi stannat till vid tre olika parkeringar inom reservatet, som 1970 fick sitt skyddsår. Mellan uppmärksamheten på de djupa groparna i grusvägen, där jag parerade mellan vänster och höger sida, såg jag den lockande blå skylten och hittade tur nog en egen rastplats för ”den lilla blå”.
Ögonen vilade på de vackra godbitarna vid klippkrönen. Fötterna hade sin egen uppgift. Stå stilla och inte gå fem steg framåt.
På den kuperade och slingrande leden gällde det att både ögonen och fötterna blev ett sammansvetsat terrängteam.
De nyväckta ”träormarna” låg helt stilla på stigen. 😉
Samma regler men två olika röster. När jag fotade var det en kvinnlig röst som påpekade att jag INTE skulle gå för nära kanten. Som ett eko lät jag likadant när Solveig gick farligt nära att ta ”sista bilden”. För jag är mycket mer rädd om henne… ❤
Vad överraskad jag blev av att se Muramis här uppifrån. Ser nära ut om kameran ställs in på ”zooming”.
En gång i tiden satt kanske några kända konstnärer på bänken och njöt av solnedgångar och havets ständiga smakprov. Om de inte tog den gamla trappan ner till stranden.
Vi hade redan räknat ut att vi borde ta oss till välkänd mark – förr eller senare. Några meter bakom ”bilden” finns ett bord och två bänkar. Där satt vi och frös den 30 mars 2019. Minns att vi fick hålla i bullarna och annat i den kraftiga blåsten. Men vi njöt av stunden och utsikten. Då var bloggen gotlanduppochner i sin vagga. Endast tre månader gammal.
Vi lär inte komma ner till spången denna säsong. En renovering av spången ska pågå till början av oktober. Vilken tur att vi har flera hundra andra möjligheter. Våren 2021 har visserligen gjort en paus och tagit upp kontakten med vintern igen. Hoppas det blir en kortvarig vänskap och våren tar över makten inom en snar tid. I början av maj ska vi försöka komma ihåg att återvända hit. Då får Solveig gärna leka med sitt macro och sina olika stativ, med målet att fånga tibastens skönhet, när den blommar på bar kvist.
Själsö fiskeläge är fortfarande en av mina favoriter. Nästa månad kommer fiskeläget att få konkurrens av nya upplevelser. Då styr vi mot hemligt mål och en hemester på öjn.
Då var det bara att vända på fötterna och leta sig upp till grusvägen. Tyvärr stod inte ”den lilla blå” och väntade på oss vid vägkanten. Istället blev det till att välja rätt håll. Till vänster når vi Fårö. Till höger bör bilen stå. Asch. Jag har väl en inbyggd kompass. 😉
Säkert var ringmuren runt Visby innerstad bidragande orsak till att staden blev världsarvslistad. Idag finns 27 marktorn kvar i den 3,5 km långa och 11 meter höga ringmuren som numera är Nordens äldsta bevarade profana byggnad. Vi tänkte visa dig ringmurens torn och portar. Häng på. 😉
Vi befinner oss nära havet och har strandmuren framför oss. En gång i tiden var muren raserad vid denna plats. Öppningen användes då av fiskarna som en passage.
Strandpromenaden löper längs med strandmuren. Innanför muren finns den underbara Botaniska Trädgården. De badande vännerna (DBW) kom 1872 på idén, att ta upp en rundbågig port. Med andra ord skapade de lite personlig klass på området. 🙂
Namnet på porten blev Tjärporten. Orsaken var att man under medeltiden tjärade rep innanför.
Det finns inget exakt datum när kärleken tog över. ❤ Men för oss ”moderna människor” heter den berömda porten Kärleksporten och inget annat.
Nu har vi förflyttat oss till insidan. Enligt seden ska man stanna till och kyssas vid porten. Det är också mycket populärt att både förlova sig här och fotografera bröllopspar.
Många tycker solnedgången är extra romantisk och fin vid Kärleksporten.
När ett uthyrningsföretag anordnade en tävling och tillfrågade utländska resenärer vilken plats de tyckte var mest romantisk i Sverige kom Visby på tredje plats. Stockholm vann och Österlen knep silverplatsen.