… är ett ”rent” bostadshus är nummer 46.

Men så har det inte alltid varit. Omkring 1860 byggdes det samman med ett äldre trähus. Tidigare hade det varit ett hantverkshus med olika hantverkare såsom bryggaren Ljungman, skomakaren Dahlbom, glasmästaren Palmgren, skomakaren Löfqvist och urmakaren Qviberg.

Omkring 1870 köpte guldsmeden L.F. Elgstrand Adelsgatan 46. I huset startade han upp sin verksamhet. Ett föremål som han tillverkade var en lödskärvel, som blev omnämnt som ett museiföremål. 1916 såldes det på en auktion, hamnade senare på Nordiska Museet och har använts i guldsmedjan på Skansen. Vilken resa över havet för ett föremål som jag i skrivande stund inte vet exakt vad det är. Men min morfar, som jag aldrig hann träffa, var både urmakare och guldsmed. Han hade säkert vetat. Liksom hans far och hans far. Själv var jag mer känd som en mästare på att ta sönder klockor. Det fanns gott om dem hemma hos oss under min barndom, av naturliga skäl. Jag var förstås nyfiken på hur uren såg ut inuti. Men jag hade inte riktigt förmågan att få ihop dem igen, så de visade den rätta tiden. Om hela sanningen ska fram visade de som hade visarna kvar bara rätt tid två gånger om dygnet. 🙂

Antagligen tog L-F. Engstrands fru Antionette över verksamheten 1887. Ett A tillkom nämligen på affärsskylten. Sedan bytte hustrun inriktning på verksamheten när hon 1915 djärvt startade en modeaffär i lokalen, som hon därefter drev fram till året innan andra världskrigets början, 1938.
En kvinna med namnet Elsa Pettersson köpte fastigheten och övertog modeaffären samma år. I hela 53 år drev Elsa affären. Troligen dog hon 1991.
1992 byggdes lokalerna om till ett ”rent” bostadshus. Enligt mina bruna ögon ser det mycket fint ut på utsidan.