Döden kom med vingslag

Vi gick iväg in i naturreservatet Ölbäck med lite dystra tankar om vad som väntade oss längre fram, i det grå söndagslandskapet. Jag fotade runt av gammal vana. Solveig behöll sin ”macrokamera” i väskan under hela turen.

Plötsligt åkte våra mungipor upp en bit. En utomhustoalett som heter duga. 🙂

Av bara farten såg jag mina första bruna blåsippor i hela mitt liv. Fantasiliv ska tilläggas. 😉

Mina tankar pendlade mellan vad jag läst för någon dag sedan och det som min mamma med svårighet berättade för mig en gång för länge sedan.
En solskenshistoria och en sorgens sannberättelse höll min hjärna sysselsatt.

Vi tog oss över stättan utan den minsta skråma. Några lamm såg vi inte till under färden.

Med tungan rätt i munnen följde vi kraftledningen. Förr eller senare skulle vi nå ett minneskors i form av ett så kallat konsekrationskors. Det gällde att hålla utkik till höger.

Nu började målet anas. Ser du det?

Enligt berättelserna ska prästen ”Herr Jurgen” 1336 varit på väg ridande på en häst hem till Endre, då han blev dödad av en örn.

På vardera sida av stenen är en nattvardskalk inhuggen och ovanför en korsmärkt oblat; hostia.

Jag lämnade över kameran till Solveig och påbörjade ”hemresan” rakt fram. Men mina tankar gled iväg åt olika håll. Vilken tur i oturen dvärgpinschern Sally hade när hon överlevde attacken, i Vall förra veckan, från en kungsörn. På något vis krånglade hon sig ur klorna. Hon var blodig och givetvis chockad, men ska enligt sin matte har återhämtat sig helt. Härligt att läsa. ❤ Tyvärr gick det inte lika bra för den lilla flickan i min mammas barndomsby. Flickans storasyster hade just då ansvaret för sin lillasyster. Inte kunde någon ana att en havsörn skulle… Undra hur familjen klarade sig med sin sorg? Hur bearbetade storasystern händelsen? Då fanns det säkert inte samma skyddsnät på sjukhuset som nu.

”Den lilla blå” hade fått sällskap i sin ensamhet.

14 tankar på “Döden kom med vingslag

  1. Alla historier får tyvärr inte lyckliga slut men jag är glad för Sallys skulle. Sorgligare var den med lilla flickan och ja hur klarade de av att gå vidare. Den enkla sanningen är väl att inget val fanns…
    Vilket intressant kors så det var i alla fall tur att ni fann den.

    Kram

    Gilla

    • Sally hade tur. Örnarna slår in klorna för att punktera lungorna. Ägaren skulle beställa ett skyddstäcke/kevlartäcke.
      Det var många förr som miste ett eller fler barn på olyckliga sätt, framför allt i sjukdomar som inte gick att bota innan penicillinet upptäcktes. Synd det inte var jag som kom på den gåtan. 😉
      Jag tyckte det såg ut som ett spöke en bit ifrån. Kanske hade jag fått en annan uppfattning en solig dag. Men nu passade det förträffligt med gråväder.
      Kram
      Ps. Hoppas ryggen är snällare mot dig idag.

      Gilla

      • Så klokt att beställa ett skyddstäcke när man vet att farans finns.
        Det var verkligen rätt väder för rätt stämning vid ert besök. I strålande sol hade ni upplevt det helt annorlunda. Penicillinet ja. Vilken tur att det upptäcktes för så många liv som har räddats på grund av det.
        Ryggen är lite bättre i alla fall.

        Kram

        Gilla

      • Det verkar vara en smart livförsäkring om de går lösa och lite för sig själva. Det borde väl finnas rovfåglar i dina trakter också.
        Det gråa vädret ramade in sammanhanget förträffligt. Men nu längtar jag efter hav och blå himmel. Helst till en hyrd stuga som ligger xx meter från havet.
        Hoppas ryggen är snäll emot dig idag.
        Kram

        Gilla

  2. Att gå vidare, ja det förstår man inte att det går. Uppenbarligen gör det ju det, men vad svårt det skulle vara.
    Pottan var ett lite roligt, annorlunda fynd.

    Gilla

  3. Här snackar vi utedass med ventilation!

    Usch och fy vilken historia man kan läsa ut ur ditt inlägg! Min lilla hund är alltid kopplat för han är stendöv så då får allt örnarna lyfta 70 kilo matte också.

    Jag tror att det känns tryggt för Lilla Blå med en stor trygg kompis, Lilla Blå har nog också hört om Sally.

    Gilla

    • En aning dragigt i höstrusket och i vinterkylan. 🙂
      Är din hund släkt med Beethoven på långt håll tro. 🙂 Själv är jag en lättviktare som enbart vägde 69,9 igår när vi hade vår månadstävling. Hm. Jag hade gått upp ett kilo sedan alla hjärtans dag. Måste vara 100 % muskler. Egentligen inget skämt. Vi tror det båda två. Alla situps har förändrat ingredienserna till det bättre.

      Du har rätt. Han verkade tryggare och höll på att bli en aning röd i kanterna. Antagligen aprilförälskelse. ❤

      Gilla

  4. Oj så många inlägg sedan jag var inne senast. Börjar lite försiktigt med detta bevingade. Inte trodde jag väl att en stor karl skulle bli dödad av en örn. Och naturligtvis blev jag alldeles förskräckt när jag läste om hunden Sally, vilken otroligt strong hundtjej. Men i nästa stund blev jag tårögd när jag läste om den lilla flickan. Och … hennes stackars storasyster … och föräldrar … 😦
    Men så tänkte jag på vilken raritet du hittade, en brunsippa … fantastiskt. Och så lilla blå som sökte skydd hos stora blå. En fin avslutning …

    Lördagskram

    Gilla

    • Ännu mer otroligt tycker jag det var att han red på en häst.
      Vad glada vi blev av att läsa att Sally gick vinnare ur den fighten.
      Den bruna föddes av en kombination av att vi visat upp så många blåa sippor att jag tog till sepia vid hemkomsten och att ämnet/inlägget behövde ”mjukas” upp lite i de sorgliga kanterna.
      Jag tror den lilla blå börjar gilla våra utflykter mer och mer.
      Lördagskram tillbaka

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s