Adelsgatan innanför muren i Visby har haft många ”ansikten”. Tänk om gator kunde tala? Då hade vi fått reda på exakt vilket år under medeltiden som gatan, som då gick ända fram till Stora Torget, kom till. När Söderport byggdes på 1300-talet fick Adelsgatan som haft många namn, Södergatan är ett av dem, större betydelse. För att inte tala om när järnvägen blomstrade som mest på Gotland och centralstationen låg utanför Söderport. Du kan säkert tänka dig vilken trängsel som förekom en lördag på stråket mellan Söderport och Wallérs plats, som är Adelsgatan sträckning i ”modern tid”.
Från början var gatan en bostadsgata. När exakt som den gick till att bli Visbys stora affärsgata vet jag inte. Men givetvis berodde uppsvinget på att järnvägen anlades och turismen tilltog. Verksamheterna i fastigheterna har sannerligen skiftat genom åren. Vad kul det varit att läsa på om de olika verksamheter som förekommit på Adelsgatan. I ”åttan” som du ser på fotot hade Karl Lindell ”Lindell Vagnmakeri” 1876-1910. Ada Lindell stod för ”Adas Modeaffär” 1890-1937. På 1930-talet huserade ”Visby skriv maskinaffär” för att nämna de äldsta företagen.
Spelade skyltningen lika stor roll långt tillbaka i tiden? JA! Svarar jag bestämt på min egen fråga.
En snygg logga och skylt som sticker ut från mängden ger också guld i kassan. Familjeägda bolaget Wisby Ur & Guld har funnits på Adelsgatan 32 sedan 2000. Jag läste att företaget värnar om en levande innerstad och det ansvar som gäller för Visby som världsarvstad. Extra viktigt under den speciella tid som vi levt i sedan förra våren. Där butiksdöden fått fäste.
Vid mitt personliga premiärbesök på Adelsgatan, en regnig pingst i början av 90-talet, var gatan öde. Det har den definitivt inte varit vid senare semesterbesök. Under högsäsong är det trångt under många timmar på dygnet. Men de senaste tjugo åren har antalet butiker och restauranger som har öppet året runt minskat rejält till antalet.
1964 blev Adelsgatan enkelriktad. För det var faktiskt så att det förekom biltrafik innan dess. Under 1960- och 1970-talet kördes raggarbilar i stor utsträckning på gatorna i Visby. Adelsgatan var det mest populära stråket för raggarna. 1987 ändrades biltrafikreglerna markant inom murarna och år 2002 blev Adelsgatan permanent gågata. På tal om bilar. I en av fastigheterna på Adelsgatan såldes bilar. Då syftar jag inte på de trefärgade bilarna i en påse, där den gröna är min favorit? Vilken är din? 🙂
Hade inte varit helt fel att sitta där en ljum sommarkväll med näsan mot havet.
Under denna tidiga morgonpromenad har vi nått sista huset, som har nummer 48 på fasaden. Här har vi varit många gånger, sedan vi flyttade till Gotland, för att få våra tänder ompysslade.
Vi valde att gå samma väg tillbaka och fylla på bildbanken. Givetvis vek vi av några meter till höger för att…
… njuta av vår hemstads utsikt ner mot havet. Fortfarande händer det att vi nästan får nypa oss i armen för att inse att vi faktiskt bor i denna fantastiska stad, med all sin mäktiga historia och charm. ❤
Det ser ut som det är helt folktomt. Så var inte fallet i lördags morse. Men under vår timmes promenad skedde en markant skillnad. På tillbakavägen hade antalet personer som vi mötte fördubblats flera gånger.
Då var vi tillbaka på Södertorget. Snart rattade vi mot ICA Maxi för att hämta veckans varor.
En halv cykel får avsluta inlägget. Men det kommer fler blogginlägg om gatan på A. Nästa inlägg handlar dock om något otäckt. Välkommen tillbaka. Om du vågar. 😉
gotlanduppochner 
Min pappa Enar ”Bobben” Andersson var konditor och gift med ”Gubben Selvrenius” dotter och drev Selvrenius konditori på Adelsgatan. Vad jag förstod var det en träffpunkt för många att ses där. Under kriget var det tyska officerare på semester, förmodligen i början av kriget. men många gotländska ungdomar som nu har passerat 80 har säkert mumsat pappas bakverk. Pappa förhandlade med en del bönder om att få mer ägg än vad han tilldelades, nöden är uppfinningarnas moder.
Sedermera träffades mina föräldrar och pappas era på konditoriet avbröts tvärt, men de fanns bullälskande kunder i Stockholm också.
GillaGilla
Under många år lågt det anrika Selvrenius konditori i denna fina byggnad. Huset är ett Jugendhus beställt av Ernst Selvrenius och byggt 1913. Selvrenius var av tysk härkomst. Han startade rörelsen under första världskriget 1914. Bland sina stamkunder hade han många tyskar som kom hit under första världskriget. Senare tog hans dotter och måg över verksamheten. Mågen, Pedersen, kom från Danmark. Försäljningen gick ner och rörelsen gick i konkurs 1952. Efter en tid såldes rörelsen till Olofsson, som fick fart på verksamheten som han drev fram till 1964. Nanny Svensson tog då över och fortsatte driva konditoriet fram till dess nedläggning 1976.
Denna kopierade text hittade jag om det pampiga jugendhuset på Adelsgatan 3. Tydligen var där många tyskar även under första världskriget. Kanske hörde ihop med att Ernst S var av tysk härkomst.
Viktigt att ha de rätta ”äggkontakterna”. Bullälskare finns överallt. Din story påminner mig om en från vår förra bostadsort Ystad. Kurt Wallander var inte inblandad. 😉
GillaGilla
Vilken härlig stadspromenad jag fick uppleva så här på måndagen. Ljuvliga bilder och vackra skyltningar och skyltar. Tackar tackar 🙂
Det var verkligen något annat mot hur det ser ut utanför mitt fönster här hemma… +4 och snö!! Usch!! Måtte det snart vända, detta eländiga aprilväder. Ha en toppenbra vecka!
Kram
GillaGilla
Det är nästan alltid trivsamt att strosa omkring innanför muren tidigt på morgonen och ha en kamera nära till hands.
Solveigs påsklov började så bra. Sedan blev vädret sämre och sämre. Snö nu låter inte lockande. April är lurig på flera sätt. Men jag hoppas våren 2021 kommer ”på riktigt” lika tidigt som förra året. En månad tidigare än 2019. Det har sina fördelar att föra/skriva dagbok på kvällen en stund. 🙂
Tack ska du ha.
Kram
GillaGillad av 1 person
Tack för en trevlig promenad i er hemstad! Den är verkligen så vacker och charmig.
Själv tycker jag inte om Ahlgrens bilar faktiskt så någon favorit har jag inte 😉
Kram och god måndag!
GillaGilla
Staden visar upp olika sidor, tycker jag. Gör såklart alla städer. Beroende på väder, årstid och tid på dygnet.
I nutid äter jag bara en grön någon gång om året. Då hade du inte förr med bilar i biosalongen. Gammaldags nickel valde jag ofta i godismaskinen. Prasslade inte. Varade längre.
Tack ska du ha.
Kyliga kramar tillbaka. Det där lät illa. Kan feltolkas. Får jag en ny chans?
Måndagskramar tillbaka. 😉
GillaGilla
Jag gillar också de gröna bilarna bäst, både i påse och i carporten.
Det är så fina hus och jag förstår att ni får nypa er i armen att ni bor där. Jag läste häromdagen att det bor ca 2000 lyllon innanför muren, känns det som det stämmer?
Ja du, den runda balkongen skulle jag trivas på! En kall öl i sommarkvällen.
Ikväll firar vi hemma hos oss, tonåringen fick sitt körkort idag, körde upp i snömodd och ösregn ! Total lycka!
GillaGilla
Det är väldans stor skillnad på antalet, mellan de som bor där på sommaren och resten av året. Jag hade gärna haft en vindsvåning med balkong mot havet. Men bara i någon av gränderna utan ”aktiviteter”.
Ett gott skäl att fira. Stort GRATTIS till den lyckliga ”kortägaren”. Jag upplevde det som overkligt. Lånade bilen när jag kom hem. Ingen som sa åt vilket håll jag skulle köra o.s.v. Inte bästa vädret. Men kul minne efteråt. Med vetskapen att det gick i hamn.
GillaGilla
Glömde en sak, de gröna bilarna är godast
Ola
GillaGilla
När vi var fyra i familjen var det bara jag som hade de gröna som favorit. Det hände att de påpekade att jag var diabetiker och inte skulle ha någon grön bil. 🙂
GillaGilla
Tack för en fin guidad tur genom din nya stad! Du vet mycket🤗
GillaGilla
Innanför muren är det svårt att inte gilla trakten. Men den som har svårt för att gå har kanske en annan åsikt. Det är intressant att läsa på och det är underbart att få personliga detaljer från läsarna, som jag inte hittar i andra sammanhang. Ofta är jag nyfiken på vad okända läsare/besökare, som bor på ön kan bidra med till våra blogginlägg. 😀
GillaGillad av 1 person
Om hus och gator hade kunnat prata så hade vi fått höra många fantastiska berättelser!
Det är skönt att ibland ta bloggpaus!
Kram!
GillaGilla
Bäst hade varit om de kunnat samtala med varandra. Haft tid att lyssna och ta in. Det kunde blivit de bästa ”böckerna” i historien.
Vi alla aktiva behöver det då och då. Hoppas allt är väl med dig.
Kram
GillaGilla
I mitten av 70-talet sommarjobbade jag på Gotland och ja, jag har åkt raggarbil på nämnda gata. Har tyvärr inte haft tillfälle att göra ett återbesök men lusten finns så man ska väl aldrig säga aldrig. Så skoj att se alla bilder.
GillaGilla
Välkommen till bloggen. 🙂 Det låter härligt att sommarjobba på Gotland. Om det inte rör sig om tolvtimmarsdagar. 😉
Då gissar jag på att du har många mysiga minnen från den tiden. Hoppas det dyker upp något lämpligt tillfälle för dig att återkomma hit. Vem vet. Du kanske gör som vi gjorde. Stannar kvar. 🙂
Tack ska du ha. Välkommen tillbaka.
GillaGilla
Trevlig stadsrundvandring. Fint att få göra en liten bekantskap med er hemstad.
Grönt är skönt. Jag väljer också gärna de klorofyllfärgade. Godast!
Kram Mia!
GillaGilla
Här finns många praliner att suga på. Helst när det äntligen tycks dra ihop sig till åskväd… vårtecken menar jag såklart. 🙂
Okej. Jag kan dela med mig.
Kram, Bosse
GillaGilla
Intressant att du tog upp järnvägen på Gotland. Satt för några dagar sedan och funderade, hur var det nu, hade man haft järnväg på Gotland eller inte. Hade glömt, nu vet jag. Minns att jag hade någon passagerare med på en resa när jag jobbade för ett gotländskt företag och hon hade aldrig åkt tåg, eftersom det inte fanns någon järnväg på ön. När lades den ner?
Trevlig med en tur längs gågatan. Så många fina detaljer att beskåda.
Jag gillar också bäst de gröna av Ahlgrens bilar. Sparar dem till sist.
GillaGilla
Det fanns cirka 7 linjer som mest och järnvägen ska ha funnits i drygt 80 år. Tror den sista lades ner 1960. Då var den utkonkurrerad av ”vägtrafik”.
Vilken god bilsmak du har. 🙂
GillaGilla
Tack för den fina promenaden längs Adelsgatan. Jag visste inte att det funnits järnvägen på Gotland. Ahlgrens bilar har jag aldrig smakat men annars gillar jag vita bilar. Förresten, det finns fler vita fordon i Australien än någon annanstans i världen. Kram Anne
GillaGilla
Den blomstrade här på ön rätt många år. Nu finns det bara en linje att åka för skojs skull på sommaren med gamla lok. Ungefär som det på Österlen i Brösarp.
Vad häftigt. Där fick jag lära mig något nytt. Undra vad det beror på? Vi har hunnit ha två vita bilar. En Volvo och en liten Corsa.
Kram
GillaGilla
Vit är en reflekterande färg. Kanske man trodde att en vit bil blir mindre varm. I alla fall skulle det vara ovanligt att tappa bort bilen i snön i Australien ☺️. Kram Anne
GillaGillad av 1 person