Adelsgatan innanför muren i Visby har haft många ”ansikten”. Tänk om gator kunde tala? Då hade vi fått reda på exakt vilket år under medeltiden som gatan, som då gick ända fram till Stora Torget, kom till. När Söderport byggdes på 1300-talet fick Adelsgatan som haft många namn, Södergatan är ett av dem, större betydelse. För att inte tala om när järnvägen blomstrade som mest på Gotland och centralstationen låg utanför Söderport. Du kan säkert tänka dig vilken trängsel som förekom en lördag på stråket mellan Söderport och Wallérs plats, som är Adelsgatan sträckning i ”modern tid”.

Från början var gatan en bostadsgata. När exakt som den gick till att bli Visbys stora affärsgata vet jag inte. Men givetvis berodde uppsvinget på att järnvägen anlades och turismen tilltog. Verksamheterna i fastigheterna har sannerligen skiftat genom åren. Vad kul det varit att läsa på om de olika verksamheter som förekommit på Adelsgatan. I ”åttan” som du ser på fotot hade Karl Lindell ”Lindell Vagnmakeri” 1876-1910. Ada Lindell stod för ”Adas Modeaffär” 1890-1937. På 1930-talet huserade ”Visby skriv maskinaffär” för att nämna de äldsta företagen.

Spelade skyltningen lika stor roll långt tillbaka i tiden? JA! Svarar jag bestämt på min egen fråga.

En snygg logga och skylt som sticker ut från mängden ger också guld i kassan. Familjeägda bolaget Wisby Ur & Guld har funnits på Adelsgatan 32 sedan 2000. Jag läste att företaget värnar om en levande innerstad och det ansvar som gäller för Visby som världsarvstad. Extra viktigt under den speciella tid som vi levt i sedan förra våren. Där butiksdöden fått fäste.

Vid mitt personliga premiärbesök på Adelsgatan, en regnig pingst i början av 90-talet, var gatan öde. Det har den definitivt inte varit vid senare semesterbesök. Under högsäsong är det trångt under många timmar på dygnet. Men de senaste tjugo åren har antalet butiker och restauranger som har öppet året runt minskat rejält till antalet.
1964 blev Adelsgatan enkelriktad. För det var faktiskt så att det förekom biltrafik innan dess. Under 1960- och 1970-talet kördes raggarbilar i stor utsträckning på gatorna i Visby. Adelsgatan var det mest populära stråket för raggarna. 1987 ändrades biltrafikreglerna markant inom murarna och år 2002 blev Adelsgatan permanent gågata. På tal om bilar. I en av fastigheterna på Adelsgatan såldes bilar. Då syftar jag inte på de trefärgade bilarna i en påse, där den gröna är min favorit? Vilken är din? 🙂

Hade inte varit helt fel att sitta där en ljum sommarkväll med näsan mot havet.

Under denna tidiga morgonpromenad har vi nått sista huset, som har nummer 48 på fasaden. Här har vi varit många gånger, sedan vi flyttade till Gotland, för att få våra tänder ompysslade.
Vi valde att gå samma väg tillbaka och fylla på bildbanken. Givetvis vek vi av några meter till höger för att…

… njuta av vår hemstads utsikt ner mot havet. Fortfarande händer det att vi nästan får nypa oss i armen för att inse att vi faktiskt bor i denna fantastiska stad, med all sin mäktiga historia och charm. ❤

Det ser ut som det är helt folktomt. Så var inte fallet i lördags morse. Men under vår timmes promenad skedde en markant skillnad. På tillbakavägen hade antalet personer som vi mötte fördubblats flera gånger.

Då var vi tillbaka på Södertorget. Snart rattade vi mot ICA Maxi för att hämta veckans varor.

En halv cykel får avsluta inlägget. Men det kommer fler blogginlägg om gatan på A. Nästa inlägg handlar dock om något otäckt. Välkommen tillbaka. Om du vågar. 😉