Veckan innan hade vi varit iväg med flyg till Skåne och upplevt tre riktigt varma oktoberdagar.
Nu ville vi fira bröllopsdagen på ön Gotland. Det låter kanske naivt för den som inte prövat själv. Bo på hotell i sin egen hemstad. För oss räcker det faktiskt med att ställa in väskorna på hotellrummet och sedan gå ut hand i hand … det blir en helt annan känsla. Där vi upplever det hemvana i en ny dimension. Precis som om vi var på semester på en ”ny ort”.

Sist vi kände det så var på Continental i Ystad. Då körde Jennifer ner oss med familjens bil och släppte av oss precis utanför det anrika hotellet. (Hon skulle ha ett 20-års party hemma i vår bostad)
Denna fredagseftermiddag rullade vi iväg mot havet och fortsatte några hundra meter längre väster ut på S:t Göransgatan. Passerade först Visby lasarett och nederkanten på naturreservatet Galgberget.

Det händer att jag tar kort på rumsrummet. Det ”lustiga” har jag haft nytta av vid några tillfällen. När vi haft ”den perfekta utsikten” och där vi gärna återkommit till samma rum. Nu tänkte jag på Getterön utanför Varberg. Rum nummer 12. Fönster åt tre håll. Precis intill havet som några gånger bjöd på en solnedgång av klass, när vi kom på fint besök.

Skönt med sittplatser med utsikt. Samtidigt kan det bli ”sittsår” om man sitter där för länge. Tänker på stunden när det aldrig kom någon och låste upp dörren till frukosten klockan sju. Vi såg mannen långt därinne, som ställde fram saker på borden och tände ljus.
Det kom aldrig några andra otåliga, hungriga gäster, som vi hoppades på. Det blev nästan en sport för oss att se hur länge … efter 40 minuter knackade jag på glasdörren. När den icke svensktalande mannen drog resultatlöst i handtaget insåg han, att han glömt att låsa upp ovanför dörren. Han bad aldrig om ursäkt. Men frukosten var godkänd. Vi njöt av egen lokal.

Ingen av oss var sugna på ett dopp. Varken i poolen eller i havet.

Solen värmde fortfarande i den kyliga vinden under första strandpromenaden på eftermiddagen.

Även fåglar kan bli osams. Jag förstår inte fågelspråket och vet inte vad det rörde sig om. Men jag skulle kunna hitta på något skäl. 😉

Det är fin sträcka att röra sig på. Både mot Snäckhållet och inåt mot staden. Antingen på den asfalterade ytan eller på någon av de slingrande strandstigarna.

Så fick vi vår mysstund med en solnedgång vid andra promenaden. ❤
Kallt dock om de ”vantfria” kamerafingrarna.
Det kommer fler foton om det i en ny kategori – senare på denna blogg.

Nästa morgon var det första gången som jag körde bil in bakom muren. En taxichaufför tutade elakt och såg arg ut, när jag fick motorstopp innan Rackarbacken. 😦 Han lyckades inte förstöra stunden vid den vackra morgonutsikten. Där på klinten hade vi tur som fick den enda lediga p-platsen.

Nästa gång vi ska sova borta blir det första gången som JAG bor innanför muren. Solveig har försprång i den låtsastävlingen. Hon hann med några turer till Visby i samband med anställningsintervju och visningar av arbetsplatser & bostäder och annat under senvåren 2018.

Målet totalt med sova borta är att bo en natt, på olika delar av Gotland och Fårö, för att ha fler möjligheter. Ex. uppleva soluppgångar som jag inte gjort speciellt många gånger i livet. Det gäller naturligtvis att ha tur med vädret.

Personliga tankar från ett vintrigt Visby.