Jag tänkte hedra Mari Jungstedt (1962-) med att göra något liknande det jag gjorde med Kurt Wallandersviten på min andra blogg https://bosseliden.wordpress.com/
Här handlar det om kriminalromanerna om Anders Knutas på Gotland.

Första boken i Anders Knutas sviten:
Den du inte ser, 2003, 414 sidor. Albert Bonniers förlag

Boken är tillägnad:
Till min mamma Kerstin Jungstedt som
lärt mig att se det ljusa i mig själv och i livet.

Bosses alternativa titel: 😉
Sår som inte syns

Personligt:
Jag blev berörd av Maris dedikation till sin mamma. ❤

Tv-journalisten Mari Jungstedt kom in som en frisk fläkt i den svenska kriminalromanvärlden och blev snabbt min personliga favorit av de många duktiga svenska kvinnliga spänningsförfattarna. Att hon hade förlagt handlingen till min favoritö Gotland gjorde inte saken sämre. Skrev hon bra skulle jag kunna äta direkt ur hennes hand.

De första mötena mellan Knutas och Johan Berg är dynamiska och intressanta. Det skapas efterhand en ge och ta-relation, trots yrkeskontrasterna. En respekt för den andres levebröd.

Tidsintervall:
4 juni till 26 juni 2001

Strax utanför ringmuren ligger Visbys polishus. Det är en sällsynt ful byggnad. En fyrkantig länga i ljusblå plåt som mer liknar en fiskfabrik någonstans i Sibirien än ett polishus i den vackra medeltida staden. Huset kallas Blåkulla i folkmun.

Huvudkaraktärer:
Anders Knutas: 49 år, kriminalkommissarie vid Visbypolisen. Gift med danska barnmorskan Line. Paret har tillsammans tvillingarna Petra och Nils som ska fylla 12 år i sommar.

Karin Jacobsson: 36 år, kriminalinspektör. Bollplank till Knutas. Smart. Hon har en glugg mellan framtänderna. Är endast 155 centimeter. Lever ensam med sin flat-coated retriever Spencer. Annars förtegen om sitt privatliv.

Johan Berg: Reporter på statliga SVT; Regionalnytt, med Gotland som bevakningsområde. Brunögd. Han har tre yngre bröder. Bor i en liten lägenhet i Stockholm.
Johan gillar regn som gör honom lugn.
Han är envis och målinriktad.

Emma Winarve: Lärare, bor i en villa i Roma. Har två barn, Sara, 7 år, och Filip, 6 år, tillsammans med maken Olle som hon varit gift med i sex år. Hon är lång och har axellångt, sandfärgat hår och mörka ögon. Hon är rökare.

Kollegor till Knutas och Karin:
Tolv personer jobbar på kriminalavdelningen efter alla nedskärningar.
Erik Sohlman: Kriminaltekniker. Hetlevrad.
Birger Smittenberg: Luttrad chefsåklagare.
Thomas Wittberg: 27 år. Mörklockigt hår. Duktig på förhörsteknik.
Lars Norrby: Frånskild, nästan två meter lång, duktig på att hantera pressen.

Förstärkningar utifrån:
Martin Kihlgård: Utredare på rikskriminalen. Bred kroppshydda. Trivsam och bullrig, skicklig. Kan stoppa in kexchoklad i munnen samtidigt som han studerar de mördade kvinnorna på projektduken. Han äter på alla möjliga och omöjliga tider. Gillar ”eftermatenlur”.
Martin dyker upp på sidan 94 denna första gång. 😊
Björn Hansson: Kriminalinspektör. Formell.
Det var fortfarande ljust när planet landade på Visby flygplats.

Kollegor till Johan Berg:
Max Grenfors: Redaktör i det statliga TV-huset.
Peter Bylund: Fotograf. Första gången han besöker Gotland.

”Vad häftig muren är!” Peter hade aldrig varit på Gotland förut.
”Den byggdes på 1200-talet”, berättade Johan. ”Den är över tre och en halv kilometerlång och en av Europas bäst bevarade ringmurar. Du ser hur många torn den har.”

Bokens dos av kärlek/brist på kärlek:
Knutas älskar Line över allt annat. Han tittar på henne med en blick fylld av ömhet. Han ger henne en smekning över den solbrända, fräkniga kinden. Hon var den fräknigaste människa han hade sett och han älskade varenda prick på henne.

Johan tyckte Emma var vacker, när han åkte ut för att intervjua henne i Roma. I soffan tänkte han att hon var underbar.

Han såg Emma inne på ett italienskt café på Hästgatan och gjorde sig ett ärende in. Vad var det med den här tjejen som påverkade honom så? Vid hennes bil blev det en försiktig sekundkyss.

Vid nästa mord och Gotlandsbesök ringde Johan Emma och de gick och åt på en italiensk restaurang.
För första gången hade Johan träffat en kvinna som skakade om honom på riktigt. Kröp under skinnet på honom.

Emma grälat med Olle. Tyckte inte han var förstående.

Hon kröp upp i Johans famn. Tillsammans formade de en gemensam kropp.

När Emma körde hemåt insåg hon att hon var förälskad.

Stora och Lilla Karlsö såg exotiska ut där de stack upp ur havet. Klippformationerna syntes tydligt, åtminstone på Lilla Karlsö. Stora Karlsö smög fram bakom Lilla, plattare och mera avlägsen.

Knutas karaktärssvaghet i denna roman:
Det fladdrar till i magtrakten av upphetsning vid mord. Han stoppar pipan när han sitter ensam på kontoret och tänker. Oftast donar han mest med pipan. Röker sällan.

Han kan få för sig att äta en handfull kakor när han kommer hem sent.

Har en tendens att bli för otålig. Ex på pressen eller när inget händer som för utredningen framåt.

Han börjar känna av en revirstrid mot Kihlgård som doftar storebrorsattityd. Lilla Visby mot stora Stockholm. Klimax nås när han på midsommardagen kör bilen med Karin och Kihlgård i baksätet. Meningen ”Det här var precis vad vi behövde” blev droppen över bägaren. Knutas tvärstannar. Slet upp bakdörren och drog ut sin manliga kollega. ”… att det var bra att en ung kvinna mördas av …”
Knutas stänger in sig på sitt rum. Han är förbannad. På allt och alla.

När han är ensam dricker han kaffe på fat, precis som sin far. Sörplar i sig kaffet med sockerbiten mellan tänderna.
 De passerade Tofta skjutfält och Tofta kyrka med sitt klädda torn innan de saktade ner genom det lilla samhället Västergarn.

Johans karaktärssvaghet/hemlighetsmakeri:
En pensionerad polis i Nynäshamn förser honom med heta tips vid två mord på Gotland.

Inleder en uppvaktning av en gift kvinna. Känner skuld för det, ibland. Var han så misslyckad att han inte kunde hitta någon som var ledig?

Han röker cigaretter.
De gick ner till Strandgatan och fortsatte genom en öppning i muren…

… och ut till Almedalen, en stor, öppen plats med parkbänkar, fontäner, gräsmattor och en uppbyggd scen.

Emmas karaktärssvaghet/hemlighetsmakeri:
Hon ljuger för Olle och säger att hon ska äta lunch med en väninna. Annars hade hon alltid varit ärlig mot sin man.

Kan inte få Johan ur tankarna. Går över gränsen redan i bilen när hon låter tungorna leka med varandra i en öm brottningsmatch.

Hon drar en vals för sin svärmor som är på besök i trädgården när Johan ringer. Den om att en väninna behöver tröstas omedelbart. Sanningen hinner hon inte tänka på, i ett låst hotellrum i Visby.

På midsommar lever hon dubbelliv. För inombords var det kaos. Mitt bland kubb, pensling av biffar och badande ihop med familj och släkt.

”Vad är det med dig?” frågade Olle. ”Jag vet inte.” ”Du har varit fullständigt främmande i flera veckor nu. Ända sedan Helena dog. Vad är det?”
Jag vet inte”, upprepade Emma.
”Du vill inte kramas, inte kela, vi har inte haft sex på hur länge som helst. Har du någon annan?”
”Nej”, sa hon snabbt och dolde ansiktet i händerna.

Lögnerna inför Olle börjar stapla sig på hög.

Karins karaktärssvaghet/hemlighetsmakeri:
Har svårt för att se mord i verkligheten.

Hälsa/Ohälsa:
Klockan är sju på morgonen. Knutas simmar meter efter meter i Solbergabadet. Ensam i bassängen. 1000 meter. Bröstsim och ryggsim. Bastu och kalldusch.

Det blir mycket hämtpizza till möten.
Knutas försöker undvika lungcancer genom att inte tända pipan. Bara stoppa den och suga på den otänd. Men ibland blir det precis tvärtom.

Karin tränar judo flera gånger i veckan, varvat med Friskis & Svettis, och betecknas som en träningsnarkoman av vännerna.

Chockas svårt vid en dödsskjutning.

Bil:
Knuta har en gammal Merca utan luftkonditionering.

Knutas favoritmusik i denna bok:
Nämns inget i denna volym. Men den som väntar på något gott… 😉


På vägen till skolan blev värken i magen starkare. För varje steg han tog blev den värre. När han vek in på Brömsebrovägen och såg Norrbackaskolans röda tegelfas kände han det gamla trycket över bröstet som gjorde det svårare att andas.

Nyckelspår & Villospår:
Instuckna trosor i munnen, skoavtryck  av storlek 45, en blodig yxa och en inhalator för astmasjuka.

Kopplingar till tidigare böcker:
Nix, omöjligt.

Grodor i boken:
Karin är 37 år på sidan 44. På sidan 176 skulle hon fylla 37 senare. I sjätte boken står det att hon fyller år i april. 😉

Lite luddigt på sidan 329 i replikerna mellan Knutas och Karin.

Kuriosa:
Stockholmaren Birger Smittenberg hade träffat en gotländsk vissångerska och förälskat sig både i henne och ön. Bott på Gotland i 25 år.

Jag älskar det engelska ordet Ladybird för nyckelpiga. Just dessa djur dyker upp lite då och då i boken. Både ensamma och i flock. 😉

Knutas mamma bakar ett tunnbröd på föräldragården i Kappelshamn, som kan få folk att resa till Gotland enbart för att köpa brödet.

Långt borta såg de två turister som stretade i motvinden på cykel ut till fyren på Närsholmen. Johan visste inte mycket om När, förutom att det var sånggruppen Ainbusk Singers hemtrakt.

Citat och stycken som jag uppskattar extra:
Hennes mjuka röst gjorde honom liten.

Han satte sig på kajkanten och tittade ut över havet som blänkte i solen. Drog in den friska luften djupt i lungorna. Vad bra han mådde av det. Närheten till havet. (Kunde handlat om mina personliga tankar)

”Vill du ha ett potatisland med mig?”

Humor:
Knutas tog en slurk kaffe ur porslinsmuggen prydd med AIK:s emblem. En present från hans bror. Den retade gallfeber på kollegan Erik Sohlman som var djurgårdare sedan födseln.

Knutas brukar säga god morgon och fråga hur den kraftiga vita pelargonian i kontorsfönstret mår. Den vanan behöll han för sig själv.

Kihlgård satt vid ena bordsändan med en kopp kaffe och en enorm limpsmörgås med ost på en alldeles för liten tallrik. Knutas stirrade bestört och tänkte att han måste ha skurit längs med långsidan på limpan.

Privat sorg:
En spricka uppstår mellan Emma och Olle efter mordet på Emmas bästis. Sprickan växer och växer.

Jag är en kringvandrande abort.

Emma stod i fören på bilfärjan och såg Fårö komma allt närmare. Färden över sundet tog bara några minuter, men hon ville andas in havsluften och njuta av utsikten.

Antal mord/dödsfall:
5 st

Sista fyra meningarna:
Han reste sig och tittade ut över den soldränkta parkeringsplatsen. En nyckelpiga kröp på fönsterbänken. Han lät den krypa upp på fingret och öppnade fönstret. Den spärrade ut sina vingar och flög iväg.

Bosse Lidéns betyg:
4/5. Jag spikade mördaren lite för tidigt i boken. Men det är en lyckad debut som smakar mersmak.

Baksidestext:
DET ÄR BLOMSTRANDE FÖRSOMMAR i Visby. Gotland inväntar turistsäsongen. Efter att ha bråkat med sin pojkvän på den årliga sommarfesten med vännerna går Helena Hillerström ut med hunden. På den dimmiga stranden möter hon någon. Hon återfinns brutalt mördad.
När småbarnsmamman Frida Lindh efter en kväll på krogen hittas mördad på ett liknande sätt, också hon med trosorna intryckta i munnen, står det klart för kriminalkommissarien Anders Knutas att han har med samma gärningsman att göra. Någon som säkerligen kommer att mörda igen. Mediauppbådet är stort. Paniken sprider sig och är på väg att lamslå hela ön. Väljer mördaren slumpvis, eller finns det en plan – och i så fall, vem blir nästa offer?

Fotnot:
I denna kategori har jag valt att svara på eventuella kommentarer med en symbol av något slag. Annars skulle jag kunnat prata om Anders Knutas och Gotland i många timmar. Men jag läser gärna intressanta och personliga reflektioner.