Så mycket bättre

Imorgon är det dags igen. Då kan vi tittare följa fortsättningen på säsong 12, av programmet som är baserat på det nederländska programmet De beste zangers van Nederland.

Huset som är byggt i Italiensk stil uppfördes på 1850-talet av engelsmannen G-F Tomsom och hans fru Stava.
Namnet Grå Gåsen lånades från kyrkan som ligger strax intill. Öja kyrka kallas av gotlänningar för Gra Gasi, som på rikssvenska blir Grå Gåsen.

Vi såg aldrig premiärsäsongen som startade 23 oktober 2010. Utan vi hoppade in året efter och fick Laleh som vår största favorit. Jag läste att just den säsongen har haft störst TV-publik, 1 819 000 tittare. Det populära programmet har genom åren fått mängder av priser. Ex. Årets underhållningsprogram 2011, 2013 och 2014. Årets TV-personlighet gick till Miriam Bryant, som måste fått en betydligt bredare publik efter sin medverkan.
Namnet Så mycket bättre kommer från en låt med Ted Gärdestad. Den finns med i vinjetten.

Du känner säkert igen balkongen till två av rummen.
De nio första säsongerna handlade det om samma sju deltagare, där en var huvudperson i varje program och tolkades av de andra sex. Under kommande jubileumsprogram (10) fördubblades nästan antalet artister, som efter det endast haft 2-3 personer som varit kvar hela tiden. Den här säsongen är Melissa Horn vår största favorit. Vilket koncept uppskattar du mest? Vi svarar direkt grundkonceptet. Det tycker vi vinner med stor majoritet. Då längtade jag efter att mina favoritartister skulle bli dagens huvudperson och tolkas av de andra sex. Bra saker ska förbättras åt rätt håll. En annan reflektion. Med tanke på att deltagarna befinner sig på en otroligt vacker ö med ”tusen möjligheter” borde de fått åka iväg längre, tittarna skulle garanterat fått en betydligt starkare längtan till öjn med allt. ❤ Då snackar jag inte om häftiga kamerasvepningar under ”några sekunder”.
Tips: Produktionen borde dyka ner i bloggen gotlanduppochner inför 13:e säsongen. 🙂
Slutord: Även bra program kan görs så mycket bättre. 😉

Ps. Bilderna är fyra av många, som jag tog när vi var på semester på Gotland sommaren 2016. Två år senare var läget annorlunda. Det kunde jag inte i min vildaste fantasi drömma om den dagen nere på Sudret och Storsudret. Härligt när trevliga drömmar slår in. ❤
Ystad och Österlen höll också absolut hög klass.
Jag svarar eventuella kommentarer med en symbol. Jag har mycket att ta igen privat, på flera fronter, efter en intensiv bloggnovember med 77 inlägg. 🙂

Första parkett – 700 inlägg

Gotlanduppochners sjuhundrade blogginlägg får enligt mig gärna handla om en solnedgång klockan 21:34.

Det tar inte många minuter för oss att cykla ner till skådespelet innanför ringmuren. Vårt bloggmål är att aldrig visa upp en solnedgång från samma plats. Därför rullade vi förbi Kyrkberget och hoppades på flyt vid ”nischen” vid vackra Trappgatan. De första minuterna var vi helt ensamma. Men nere på Stora Torget underhöll en manlig sångare med gamla klassiker inför publik.

Nu var vi inte ensamma längre. Men vi behöll våra platser och hoppades att våra låsta cyklar inte bars iväg bakom våra ryggar. 😉

Du som följer vår blogg eller vårt instagramkonto, känner kanske igen kombinationen färja och ruin. För det var inte många dagar sedan Solveig fotade rosor en morgon och jag råkade se två färjor, som var på väg åt olika håll. Jag uppmärksammade Solveig om möjligheten att få till några pangbilder när de befann sig i ”rätt läge”.

Den här gången var vi ute efter en trippel. Färja-S:ta Katarina ruin-Vacker solnedgång. ❤

De flesta stannade bara kvar en stund. Oftast tog de bara några mobilbilder och promenerade sedan vidare på Trappgatan. Mysigt att se hur olika åldersgenerationer blandades. Nyfiken som jag kan vara, undrade jag för mig själv, var de ”kom ifrån”. Ibland försökte jag söka svaret i dialekterna. När trubaduren på torget sjöng en Per Gesslelåt kunde jag inte låta bli att sjunga med. Hm. Om sanningen ska fram gjorde jag detsamma på Uggla, Björn Afzelius ”Tusen bitar” (Egentligen en känd danskas låt) och en handfull andra låtar från skattkistan.

Självklart ville månen också vara med. Med nostalgins vindar tog jag mig tillbaks till en tid då jag spelade ”Månen” med Ulf Dageby. ”En fjäril i ditt hår, alltid blommande vår…” och refrängen som var som ett tuggummi på stämbanden. ”Solen är din vän, men akta dig för månen”. Nu kom jag ihåg att Ulf Dageby varit med en säsong i ”Så mycket bättre”.

En snabb liten båt och en halv sol får bli avslutningsbild i inlägg nummer 700. Nu är det dags för bildredigering från vår tidiga kustpromenad i morse. En ny plats för oss där det kändes som vi fick sista parkeringsplatsen. Övriga medmänniskor sov runt omkring oss.