När havet glittrar…

Publicerad den av

När solen skiner och havet glittrar är det lätt att tro att det är varmt och skönt utomhus. Så var det inte… Plötsligt var vi tillbaka till underställ, vinterjackor, vantar och mössor.

Det här har troligtvis varit en gammal jaktstuga.

Vi hade tagit av i Vamlingbo och följt nerförsbacken ner mot en av Gotlands vackraste och populäraste platser. Så bra det är att vi med tiden skaffat oss många trevliga och hjälpsamma Instagramvänner, som känner till Gotlands ”smådetaljer”. Så tusen tack till Ragny med den söta hunden Rosie. ❤

Annars hade jag säkert satsat på att klättra uppför den högsta punkten du ser till höger på bilden. Vi har ett foto från en semester där våra två döttrar glatt springer uppför och nerför den höga kullen.
Hög tid att berätta var vi befinner oss. Husrygg är ett naturreservat på Sudret (södra Gotland), en åsliknande klint som löper ungefär tre kilometer längs kusten från Hoburg till Nackshajd.

Jag är väldigt förtjust i detta smultronställe. För första gången klättrade vi uppför åsen. Längst upp var det en härlig utsikt över nejden och Östersjön. Vi stannade bilen på 3-4 ställen och klev över stättor och tog oss upp. I hundratals år har lammen betat på markerna och hållit landskapet öppet. Därför har det kunnat bli en alvarmark med lågväxta växter. Solveig hade med sin macrokamera och stativ. Själv strosade jag omkring på egna äventyr och glömde oftast bort att ta kort med min kamera. Ibland stannade jag till och betraktade havet. Tankarna fladdrade iväg till att jag läst att de hittat gravar på området, som bevisar att det bott människor långt tillbaka i tiden.

Jag konstaterade, efter jag vänt på åsens stig och gått tillbaka en bra bit, att ”Den lilla blå” fått sällskap. Själv började jag sakna mitt resesällskap och en mysig fika. Inte läge att rangordna de två sakerna. 🙂 När jag kom ner insåg jag att det var inte så dumt att det var jag som hade ansvaret för bilnycklarna. Då var frågan vad Solveig sysslade med?

I nästa blogginlägg får hon själv berätta och visa…

19 tankar på “När havet glittrar…”

    • Det är ett mysigt inslag i tillvaron. Men oj vad vi frös under den resan. Hade det inte varit för den där ”gula blomman” skulle vi avvaktat 4-6 veckor med trippen.
      Tack ska du ha.
      Ps. Jag har fortfarande inte hämtat mig efter bloggläsandet. Sitter här och försöker se det framför mig.

      Gillad av 1 person

      Svara ↓

      • Försök inte se det, om du menar försvinnandet. Det är inga bilder som är sevärda.
        Ja det ser mycket varmare ut när man sitter inne i soffan! Vinden är inte nådig denna vår!

        Gilla

      • Vilket fruktansvärt samtal att få, när ni befinner er på smultronstället och livet känns bra. Härliga bilder du bjöd på.
        Vänder på de inre tankarna. Så skönt att det slutade med ett lyckligt slut. Det går inte att skydda sig mot allt. Barn är inga hundar som går att ha i koppel. Jag vet personligen hur fort de kan försvinna.

        Gilla

  3. Vilket fint utflyktsmål och jag tror mig känna igen vägen från tidigare inlägg. Man låter sig lätt luras när man bara tittar ut och ser det soliga vädret men än imponerar icke temperaturerna och vindarna är fortfarande vassa.
    Väldigt fina bilder och kanske är Ingrid något på spåret när det gällde vad Solveig letade efter.

    Kram och god tisdag!

    Gilla

    Svara ↓

    • Det är en mycket sevärd plats på ön. Nu var det första gången som vi lekte ”bergsklättrare”. Dragplåstret var att få se den gula blomman på rätt plats. Annars hade det blivit en tur minst 4-6 veckor senare. Oj vad vi frös under dessa dagar. Plötsligt var det vinter igen.
      Onsdagskram tillbaka. Denna vecka är jag veckodagsblind.

      Gilla

      Svara ↓

  5. Älskar området där vi varit MASSOR av gånger med våra hundar, men nu var det länge sen! Den bästa prommisen nere vid vattnet får man om man kör ner den lilla stigen till höger som kommer först när man kommit fram till havet. När man sen kommer ner tar man till höger och parkerar och så går man vidare. Gissa om jag längtar efter att gå där med Molton…
    KRAM-Susie

    Gilla

    Svara ↓

    • Tack för tipset. Förstår att du menar mot fiskeläget som jag bara zoomat in vid två olika tillfällen. Förstår att du både har mysiga minnen från förr och vill återuppleva dem med Molton. Ge dig bara inte på ”berget” på Husrygg.
      Kram, Bosse

      Gilla

      Svara ↓

  6. Ja vart tog våren vägen egentligen. Även här blev vårkläderna förpassade till vinterförvaringen i bättre på varmare dagar. Men … ert utflyktsmål verkade väldigt trevligt oavsett vädret och jag anar ändå att det var skönt och uppfriskande. Kargt och vackert när himmel och hav tävlade i blåhet. Och så var det ju det där med vad Solveig pysslade med. Det ska bli väldigt spännande att höra henne berätta och visa i bild. Anar att det kan vara någon raritet som fastnade på minneskortet.

    Kram från en solig men kylslagen Kringelstad

    Gilla

    Svara ↓

    • Den kom av sig helt. Ville kanske fortsätta vila under jorden. Som det kan skilja från år till år. Liksom mellan olika veckor och dagar. Vi visste vad som gällde. De flesta ”korten” fick vi använda oss av redan under ditresdagen. Kommande två dagar såg inte hoppfulla ut på appen. (efter vi bokat stuga) Vi valde även att åka hem en dag i förväg. Så kan det bli ibland. Ändå var vi helnöjda med vad vi hann med på trippen. Min pusselbit trivdes däruppe på åsen.
      Kram från ett liknande väder

      Gilla

      Svara ↓

  7. Visst blir man lurad av glitter och solsken… För fy attan vad kallt det är. Jag lever fortfarande i underställ, vantar och mössa. Det var väl bara den där veckan när temperaturen låg över +15 och gav oss hopp om en varm vår som jag lämnade understassen i garderoben men nu, Brrr..
    Ser ut att vara en riktigt fin plats att besöka och visst känns den ”fotostilen” igen 😉 Särskilt när det finns något intressant på marken. Och jag har ju redan tjuvkikat på dom fantastiska bilderna på den gula lilla skönheten 😉 Fotografering är som stretchövningar och yoga i ett ❤ Ha en fortsatt fin vecka. Kram

    Gilla

    Svara ↓

    • Samma här. Men idag, äntligen tycks kölden förlorat greppet. Nu kommer antagligen väldigt mycket i naturen att ”explodera” snabbt. Antagligen kommer vi att gnälla över att vi inte hinner med i tempot. 😉
      Förstår att du känner igen situationen. Mycket bättre och mer stimulerande syssla än att ligga på en matta.
      Tack ska du ha.
      Kram, Bosse

      Gillad av 1 person

      Svara ↓

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

Gravatar
WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. ( Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. ( Logga ut /  Ändra )

Avbryt

Ansluter till %s