Vi hade belönats med en försmak av den nalkande våren på Gotland redan under några dagar i slutet av februari. Då hade vi njutit av utflykter längs vår västra kust.
Därför spände vi utflyktspilbågen lite mer. När vi lämnade ett soligt Visby bestod våra planer av att köra över till andra sidan öjn. Parkera vid fiskeläget Sjaustru med sidonamnen Sjauster och Sjaustre. Fota lite vid det berömda fiskeläget. Sedan gå uppför kullen och…
…traska den populära leden längs sand- och klippstrand. Göra avstickaren till en historisk plats. Fika med utsikt över havet. Jämföra två fiskelägen.
Något gick snett. Redan när vi passerat Roma försvann solen bakom en grå massa. När vi gick ur bilen välkomnade en tuff kylig vind oss, på parkeringen vid Sjaustru.
Jag har för mig att jag lämnade över kameran till Solveig redan efter ett par inledande foton. Vantarna hjälpte till för de stelfrusna fingrarna, men kylan gick annars rakt igenom våra alltför tunna kläder. Vi skulle haft betydlig fler lager inunder. Inte ens det hade gjort oss sugna på att gå längs leden. Vi var inte där för att få diplom i en överlevnadstävling.
Bakom de cirka tio bodarna i en gles rad, hittade vi heller inget skydd. Mina romantiska tankar om fiskelägen på Gotland blåste ut över havet. Allvaret tog över. Anlände troligen från grannön Öland. 😉 Det varma kaffet intog vi i bilen vid ett änge några mil hemåt. Vi bestämde oss för att ge Sjaustru en ärlig andra chans – längre fram i tiden.
Under andra världskriget kom det många flyktingar till öjn. Detta ska vara en av roddbåtarna från den ”onda tiden”. Jag uppskattar att de finns kvar som minnesmärke.
Tack för besöket. Välkommen tillbaka till en revansch som heter duga. ❤
gotlanduppochner 
När hurtbullar säger att ”det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder” så håller jag aldrig med. Visst kan man klä sig mer eller mindre rätt men visst väder är det svårt att klä sig mot. Jag gillar inställningen att det inte skulle vara en överlevnadstävling utan en härlig vandring. Varför plåga sig själv mer än nödvändigt 😉
Så fint att den gamla roddbåten ligger kvar som ett mycket viktigt minnesmärke ❤
Kram och god tisdag!
GillaGilla
Det kändes på plats, den eftermiddagen, inte alls som en god idé att vandra iväg. Det hade även blivit kassa bilder. På gränsen till dimma. Vi hade tänkt göra ett försök en sommarmorgon, men det valdes tydligen bort. Nu har vi varit i andra änden av leden. Där är en härlig sandstrand bredvid. Sommaren 2022 kanske…:)
Det känns mäktigt med de gamla roddbåtarna.
Kram
GillaGilla
Det ser inte det minsta skönt ut, men fina bilder blev det ändå! Nu ser jag fram emot revanschen!
Kram
GillaGilla
Vi ville verkligen vänta in en solig dag. Det blev som vi önskade. Nu på plats.
Kram
GillaGillad av 1 person
Vacker färg på virket, gillas. Fina bilder!
GillaGilla
Det är något visst med alla dessa härliga fiskeläge på Gotland.
Tack ska du ha.
GillaGilla
Jag fryser bara jag läser din målande beskrivning av den kalla dagen. Och ibland räcker inte lager på lager på lager … det har jag själv erfarenhet av. Kommer att tänka på textraden … ”och från havet blåser en isande, gråkall vind” … du vet säkert från vilken låt. Men trots allt, bilderna blev fina och jag känner riktigt kylan dra runt mig här där jag sitter.
Nu ser jag fram mot revanschen som heter duga 🙂
Kram från ett ljummet och nästan vindstilla fastland!
GillaGilla
En sådan isande vind är inte att leka med. Tur jag inte levde på artonhundratalet och var tvungen att ro ut med båten för att få ihop mat till min hustru och våra arton barn.
En tänkvärd berättarlåt som gett mig myskårar på ryggen många gånger. Trots att jag hört den så många gånger och med olika artister. Det var med Monica Törnell som jag först fastnade för klassikern.
Revanschen är på plats. Men nu tror jag att jag sticker in till dig och läser/tittar på mitt sparade ”paket”.
Kram tillbaka.
GillaGilla
Det ser till och med kallt ut på bilderna! Men fint😊
GillaGilla
Märkligt att kylan går igenom skärmen. Jag var tvungen att ta fram och på både halsduk och mössa.
Fint att se på avstånd. Ljuvligare vid återbesöket. Men du hade säkert klarat av en kvarts bad även under marsbesöket. Vad är du gjord av? 🙂
GillaGillad av 1 person
Fett! Massor av fett!
GillaGillad av 1 person
Detta känns igen. Den glada optimisten som får vårkänslor allt för tidigt och bestraffas med att frysa. Men det blev ju fantastiskt fina foton! Kanske får jag se dem i sommartemperatur en annan gång. 🙂
Kram Mia!
GillaGilla
Tänk vad många gånger det blivit fel genom åren. Märkligt att man inte växer och mognar och tar rätt beslut.
Tacka ska du ha. 🙂 Jag höll antagligen på att lägga in det när du skickade iväg din kommentar. Inser det när jag ser på din tid.
Kram, Bosse
GillaGilla
Bilderna är underbara i sin nakenhet. Gillar de grå husen och den grå himlen. Tror det är vackrare nu än med grönska.
Kramar från oss
GillaGilla
Det är vackert på bild. Men jag tror inte ens Minton hade velat gå någon längre promenad där, just den marseftermiddagen. Betydligt skönare i det andra inlägget.
Kvällskram
GillaGilla
Ni lyckades bra med att fånga stämningen på bilderna. Det ser ut som det blåste en iskall vind. Kram Anne
GillaGilla
Ja usch. Det gjorde det och jag ser inte fram emot den tiden igen. Men vi som bor här uppe i norden kommer inte undan. Det är bara att gilla läget. Vi säger båda att det blir värre och värre att stå ut i takt med vi åldras. Ska vi byta bostad mellan oktober-mars? 😉 På ett villkor. Att du tar med dig ormar och andra vilda djur. 🙂
GillaGilla
Pingback: Livet kändes så lätt | gotlanduppochner