Etikettarkiv: Östergarnlandet

Livet kändes så lätt

Publicerad den av
23

När andra sov parkerade vi ”Den lilla blå” bredvid några husbilar vid Sjaustru fiskeläge.

Därefter paxade vi bordet med bänkarna, placerade på höjden. Vilken mysig vy vi hade härifrån. Ser du att ”spegelbåten” gör sig färdig för en morgontur? Eller är det bara jag som ser och vet.

Himlen såg oroande mörk ut åt höger, längre bort. Skulle vi hinna komma tillbaka innan ett åskväder tog över scenen? En bil kom inkörande och en man klev ur.

En kort stund senare var han på väg. Vi förstod att han gjort resan förr. Vi följde hans rutt medan vi njöt av vår medhavda frukost. En bit från strandremsan sänkte han farten och ströp motorn. Det tog inte många minuter innan han vittjat nätet och styrde tillbaks till hamnen igen.

Det var gott om fåglar som satt på udden. Tyvärr blev det ingen skärpa i bilden som skulle kunnat visat dig det. Inte heller deras ”prat/sång” går att redovisa.
Vi gick ner till bilen och satte in frysväskan och korgen. Nu var vi betydligt mer redo klädmässigt m.m. än https://gotlanduppochner.com/2021/10/05/som-vi-fros-del-1/

Nu längtade vi efter att gå lite längre, än de där kalla metrarna förra gången, av Grynge/Sjaustruleden. Orange färg på ”stubbarna” skulle lotsa oss fram och tillbaka.

Käkar han också frukost? Antagligen tycker han att det är stengott.

Solveig tyckte det såg ut som två krokodiler som biter varandra.

Här ser du att vi är på rätt led. Denna led ingår i något större som heter Östkustleden som är hela 73 km lång och går mellan Närsholmen och Anga. Vi befinner oss också i ett litet naturreservat som heter Danbo. Antagligen döpt efter mig och min bror. Varför måste jag komma sist? Bodan. Nä. Jag är lillebror och rättar in mig snällt i ledet. 😉

Hm. Första gången som jag råkade radera en bild vid inläggning. En riktigt fin bild. Vad duktig jag är. Men jag är tacksam för att det inte är – än så länge – samma strul och konstigheter som det var igår. Då gav jag upp till slut och gjorde ett nytt tidskrävande inlägg en stund senare. Men på plats såg det ut som vanligt. Mysko. Men här under vandringen fanns inget strul. Som vi njöt. ❤

Då och då mötte vi människor i alla åldrar. De flesta var ute och morgonjoggade. Leden går längs sand- och klippstränder och genom barrskog. Det sistnämnda blev inte lika bra på foto. Därför kom inte de bilderna med i inlägget. När vi gick tillbaka tog vi ut svängarna och sökte oss allt oftare längre ner mot vattnet. Därför tog den sträckan längre tid. Inte alltid så lätt att gå på ”naturliga” stenar i olika storlekar. Men alltid mer spännande. 😉

Den där båten kom med på många bilder. Vi skulle kunnat gjort en svit bara med den. Tror vi skippar det.

De mörka molnen såg vi inte till mer. Därmed hade vi inte bråttom tillbaka. Vilken härlig start på en sommarmorgon. Snacka om livskvalité.

Kompisarna på parkeringen hade inte startat upp den nya dagen. Visserligen rörde det sig i den närmaste husbilen när vi kom tillbaka.

Skolhuset i Östergarn kyrkby

Publicerad den av
19

I vårt förra inlägg berättade vi om järnsilhuetterna med Carl von Linné och hans lärjungar, designade av Elfrida Nilsdotter Ahlby och tillverkade av smeden Rolf Eriksson.
https://gotlanduppochner.com/2022/04/15/linneutsikten/
Vi valde att lägga in det inslaget först, men egentligen startade vi med att fika… Den här gången kommer det gula skolhuset att stå i centrum.

1898 byggdes folkskolan, som är ritad av Axel Herman Hägg. Stilen är engelsk nygotik med torn, takkupor och markerade fönsterpartier. I sydöstra hörnet tillkom en byggnad för gymnastiksal m.m.

När skolan invigdes var den en av hela 94 folkskolor på Gotland. Dessutom fanns det 61 småskolor på ön. Toppen nåddes på 1940-talet då det fanns drygt 130 folkskolor runt om på Gotland. Sista uppgiften som jag hittar berättar att det numera finns 19 skolor kvar utanför Visby.

Äldre visdomsord. Hoppas du kan läsa texten.
Nu går vi in…

För den som är köpsugen finns en liten butik med bland annat hantverk.

Eva Östman och Niina Tasbas driver Café Skolhuset. Eva (på bilden) var den som tog initiativet till att silhuetterna tillverkades och sattes upp på berget. Hon berättade om att hon under en resa i Spanien fick se en silhuett som påminde om Linné och att det dessutom stod ordet Eva på den. Då fick hon idén att det skulle passa med silhuetter av Linné och hans lärjungar ovanför skolhuset eftersom det var på just den platsen som Linné stått. Vilket trevligt initiativ!

Då var det dags för oss att fika. Självklart uppskattade vi möjligheten att få välja bland olika kaffekoppar. Visst kände vi igen en del av dem som det fanns att välja emellan. Våra tankar gick till våra intensiva år på Bjärehalvön, då vi drev Nordens största privata samlings-museum med bland annat 3 333 st olika kaffekoppar.
Kaffet var gott och jag gillade biskvin. Solveig var lika nöjd med sin kladdkaka. Vi behövde en del kolhydrater inför ”bergsbestigningen”.
Värt att tillägga är att det även finns möjlighet att äta lunch här och att caféet har öppet året runt. Vill man försäkra sig om att det är öppet finns en uppdaterad Facebooksida. Just idag, påskdagen, när inlägget publiceras är det stängt, men öppnar imorgon igen.

Alltid intressant att studera gamla klasskort. Jag läste på och fann att det fanns några lärarinnor som arbetat på skolan under många år. Undra om de kom ihåg ”alla” sina skolbarns namn efteråt och deras färdigheter och personligheter? Minns du dina skolkamraters namn?

På bottenplan huserar Café Skolhuset och butiken. Annars är den gamla skolbyggnaden idag ett företagscentrum.

Efter det att vi kommit ner från den härliga utsikten på Östergarnberget kunde det varit skönt med ett besök i tandläkarstolen… förlåt. Menar såklart britsen hos massören Peter. 😉

Ett minne från förr står parkerat utanför.

Vilken trevlig tur vi hade till Östergarnlandet. En oas med en personlig atmosfär som vi uppskattade.