Tranhustornet

I slutet av 1290-talet byggdes sannolikt marktornen i Nordemur. Ett av dem är Tranhustornet.

Det cirka 17 meter höga Tranhustornet är det första på bilden.

Precis om med de flesta andra marktorn har Tranhustornet varit fem våningar högt en gång i tiden. Då med bjälklagen av trä. Namnet kommer från en karta på 1700-talet som visade att det kokades tran i huset.

Nu har vi gått in på insidan. Då slog tanken mig att den närliggande tvärgatan säkert heter Tranhusgata på grund av tornet. Där hade jag fel. För gatan har haft ett eget tranhus.

Liksom många andra marktorn saknas det en vägg på insidan.

Det handlar alltså inte om goda tranbär. Tran är en flottig olja som kunde utvinnas ur fisk och säl. Tranoljan var bra att ha förr till lyse i lampor och smörjmedel till läder. En på den tiden ekonomisk betydelsefull produkt. Baksidan var kanske att det doftade rutten fisk lite för mycket i omgivningarna. 😉

Det medeltida namnet var Store Henrik

Nu fortsätter vi en liten bit nerför Södermur från Grå Gåsen. Kan berätta för dig att de här två tornen är ringmurens två näst äldsta marktorn. Kruttornet och Kajsarn är äldst.

En annan intressant jämförelse är höjd. Store Henrik (och Grå Gåsen) är 12-13 m höga. Övriga marktorn i muren är mellan 12-23 meter höga.

Det såg gemytligt ut med tidig vårfika. För det var några veckor sedan vi gjorde denna promenad.

Vi hade promenerat genom en port och vidare upp till insidan av Store Henrik. Lite intressant historia. Under åren 1726-1887 använde Kronan området innanför stadsmuren som exercisplats och artillerigård. Tornen byggdes då om till förråd. Store Henrik användes som krutförråd och kallades under denna tid för Lilla Kruttornet.

Grå Gåsen

Södermur var från början sträckan från Söderport (höger på bilden) till Segeltornet, som sprängdes tillsammans med Visborgs slott. I mitten av mursträckan ser du ett av de två sadeltornen i Södermur. De två tornen har otroligt nog aldrig behövt någon stöttning, till skillnad från andra ”påhängda” sadeltorn i den ca 3,4 km långa muren.
Detta blogginlägg ska mest handla om marktornet som du ser längst bort. Låt oss komma lite närmare…

… Grå Gåsen, Grågåsen eller Gragasi som den hette långt tillbaka i tiden. På tal om det sistnämnda namnet. Den ståtliga kyrkan i Öja kallas ”Gra gasi” och ser ut så här.

Vilken bra koll de hade längst upp i tornet. De kunde se långt i förväg när det nalkades faror av olika slag. Både från land och ”sjön”.
Det gröna piffar upp intrycket. Blandar det hemska med historia, krig, död, lidande med något slags ”naturhopp”. Styrkan hos många växter är fascinerande. Den är jag ödmjuk för.

Livs levande fågel, ditsatt sten eller en inkilad sten som den i Sankt Göransporten? Jag drar till med ett X. Vad tråkig jag är. 😉

Nu har vi gått in genom en port och tagit oss till baksidan av Grå Gåsen. Här var det mer grönt och häftigare. Dessutom lugnt. Jag skulle kunna se mig spela utomhusbadminton, som jag hade bra vindstilla barndomsmöjligheter att göra, i vår skyddade trädgård i Halmstad.

Jag uppskattar när det finns möjligheter att titta in lite extra. Vad bra att vi nästan alltid har visitkort att dela ut om vår blogg gotlanduppochner. För det går inte att komma ifrån att en del undrar – även mitt på ljusa dagen.
Muren skvallrar om orostider från förr. Jag önskar att det bara var gammal dammig historia – som ”den lilla människan” borde ha lärt sig mer om. Behandla dina medmänniskor som du vill bli bemött själv. ❤

Stora Christin

Säkert var ringmuren runt Visby innerstad bidragande orsak till att staden blev världsarvslistad. Idag finns 27 marktorn kvar i den 3,5 km långa och 11 meter höga ringmuren som numera är Nordens äldsta bevarade profana byggnad.
Jag tänkte visa dig ringmurens torn och portar. Häng på.
😉

Vid sidan av Stockholm och Kalmar var Visby den enda staden i Sverige som hade en stadsmur. Inte konstigt att det finns gott om litteratur om muren, tornen och portarna.

Men detta höga torn på landsidan finns knappt med ens med namnet i modernare kartor och texter.

Stora Christin eller Stor Christin hittade jag till slut. Självklart ska det vara med i bloggen gotlanduppochner. 🙂

Det måste vara ett av de högre tornen, med god utsikt mot alla håll och kanter. Inte hjälpte det mot danskarna.
Bilderna är från söndagens promenad. I tornets mapp i mitt externminne, har jag annars flera soliga sommarbilder.