Jag ser dig

Fast text:
Jag tänkte hedra Mari Jungstedt (1962-) med att göra något liknande som jag gjorde med Kurt Wallandersviten på min blogg ”Bloggäventyr med Bosse Lidèn”.
https://bosseliden.wordpress.com/2016/12/28/elfte-boken-i-serien-om-kurt-wallander-handen/
Här handlar det om kriminalromanerna om Anders Knutas på Gotland.

Femtonde boken i Anders Knutas sviten:
Jag ser dig, 2019, 300 sidor. Albert Bonniers Förlag.
Boken är tillägnad:
Till Josefin Nilsson,
en gotländsk ros som vi alltid ska minnas.
Vi brinner för dig, nu och i framtiden.
Bosses alternativa titel: 😊
Precis som Mari Jungstedt får jag tacka hennes väninna Louise Yourstone Tegborg för att hon kom på titeln. Tänk att tre ord som nämns på sidan 228 känns så lämpliga som romantitel. Jag läste dem tre gånger med betoning och njöt inombords. Klockrent.

Det var en solig eftermiddag i brytningen mellan sommar och höst, den tid på året då Gotland var som allra vackrast.

Personligt:
Blev rörd av att läsa dedikationen till Josefin. ❤
Jag uppskattar att det långt in i läsandet fanns med många misstänkta. Längs läsvägen ger Mari oss tankar om viktiga ämnen som utsatthet, trasig uppväxt, dold misshandel och osunda personligheter.
Läbbigt att Gotland ligger strategiskt bra till ur militär synpunkt när det gäller ryska ubåtar och fakta om Nord Stream 2 var obehagligt att återläsa. Där lämnade jag romanens trygga ”låtsasvärld” och slussades till verkligheten.
Tidsintervall:
Rubriken Tidigare nämns med jämna mellanrum.
Huvudhandling: September 2018.


Nere vid fiskeläget Djupvik vi Ekstakusten på Gotlands sydvästra kust samlades alltfler människor.

Huvudkaraktärer:
Anders Knutas: Kriminalkommissarie.
Karin Jacobsson: Biträdande chef.
Johan Berg och Pia Lilja: Journalisten och mästerfotografen. Den sistnämnda har träffat en pojkvän och blivit kär.
Kollegor till Knutas och Karin:
Erik Sohlman: Kriminaltekniker.
Thomas Wittberg: Kriminalinspektör.
Victor Ferreira: Har blivit varm i kläderna som presstalesman.
Birger Smittenberg: Den lågmälda, sympatiska och korrekta åklagaren jobbar vidare.
Förstärkningar utifrån:
Den reslige mannen Martin Kihlgård från Rikskriminalen gör denna gång entré på
sidan 174. 😉

Vädret var klart och de kunde tydligt se klippornas förmaningar ute på Lillön, som den kallades i folkmun.
Bokens dos av kärlek/brist på kärlek:
Vill du flytta ihop med mig?
Knutas och Karin försöker hålla en professionell distans på kneget.
Karaktärssvagheter/hemlighetsmakeri:
Karin bär på många hemligheter. Både mörka och ljusa.
Knutas saknar sina tvillingar och önskar att de kunde hälsa på oftare.

September var en fin månad att ströva runt i Botaniska Trädgården. Närheten till havet och skyddet från ringmuren gav ett varmare klimat.

Hälsa/Ohälsa:
Knutas mardrömmar om det hemska förra året finns kvar. Numera alltmer sällan. Men ångesten hade ännu inte släppt sitt grepp om honom. Han hade varit sjukskriven i flera månader.
De obligatoriska tusen bröstsimmeterna (40 längder) i Solberga och stunderna i oasen i Lickershamn håller Knutas över vattenytan.
Bil:
Knutas parkerade sin gamla Mercedes på gårdsplanen utanför.  
Nyckelspår & Villospår:
Rosavitt skum i svalget, rostbiff, kesoburk, släpspår efter en kajak, ett rött kuvert med texten Till Frida, fetanyl och spermaspår.

Karin lämnade sin lägenhet på Mellangatan, satte sig i bilen som stod parkerad utanför, svängde ut från Donners plats och körde genom hamnen på väg ut från stan.

Kopplingar till tidigare böcker:
Knutas terapi med att besöka Botan (Botaniska Trädgården). Det hade gått över ett år sedan det hemska vid lusthuset. Bra återblickar om både Karin och Johan & Emma.
Knutas och Johans speciella förhållanden genom böckerna.
Nästan löpande genom hela boksviten dyker Karins hemska öde upp från när hon som femtonåring blev våldtagen. Här passar det väldigt bra in i handlingen. Jag blir medkännande och samtidigt mörk inombords och vill skapa rättvisa i efterhand. De största skurkarna har tyvärr många möjligheter att komma undan.
Pia och Johan minns morden vid de arkeologiska utgrävningarna i Fröjel.
Grodor i boken:
Äntligen fick jag som läsare ett exakt datum. Detta kom via graveringar i två diamantprydda ringar. 6/9 2018. Enligt min analys skulle ”livet på Gotland” kommit fram till september 2011. Ett osynligt skavsår på sju år. Det kan jag stå ut med. Alltid skönt när ens favoriter åldras varsamt. Tänk om det var samma regler för gubben som stirrar på mig i spegeln. 😉

Karin Jacobsson passerade Sproge kyrka från tolvhundratalet. Den låg alldeles intill vägen.

Kuriosa:
Vänsterprassel av ovanligt slag som skulle kunna sprida sig snabbt som en eld i ett torrt landskap. Vissa poster i samhället rimmar illa med skandaler. Andra är enbart vardagsmat.
En dos av legender om det omtalade ljuset på Martebo myr bjuds bokläsaren på.

Campus Gotland låg mellan hamnen och parken Almedalen, nere vid havet i den västra delen av Visby. Det var inrymt i den gamla maltfabriken.

Citat och stycken som jag uppskattar extra:
Blosson Tainton hälsade dem välkomna med sitt bländande leende. Hon hade nyligen tagit över resorten och drev den tillsammans med sin man. Blosson fick även en egen replik.
Humor/svart humor:
Gruffandet mellan Wittberg och Ferreira.
Leif GW Persson som en hummande landsfader.
Karin Knutas eller Anders Jacobsson? (Namnförslag till den växande ”magen”)
Om sagostunden är slut så kanske vi kan fortsätta, sa Knutas.
Privat sorg:
Mari Jungstedt skildrar Frida Vallskogs liv på ett trovärdigt sätt som gör att det ”blöder” i mitt hjärta.

Han hyrde ett rum i en villa vid Södertorg, bara ett stenkast från landshövdingens residens.

Antal mord/dödsfall:
5 st.
Sista tre meningarna:
När hon öppnade munnen vågade han knappt andas.
– Jo, det är så här, förstår du. Jag är med barn.
Bosse Lidéns betyg:
4+/5

Kyrkklockorna till Levide kyrka klämtade över bygden.

Baksidestext:
LUGNET HAR LAGT SIG
på Gotland efter turistsäsongen, men septembervädret är vackert och havet ännu varmt efter den långa, heta sommaren.
Frida Vallskog och hennes tre klasskamrater tillbringar helgen på den karga och ensliga Lilla Karlsö innan juridikstudierna drar igång på allvar. Efter en slummer på en öde strand vaknar Frida upp på pojkvännens arm och gör en fasansfull upptäckt. Både han och kamraterna är döda…
Fotnot:
I denna kategori har jag valt att svara på eventuella kommentarer med en symbol av något slag. Annars skulle jag säkert kunnat prata om Anders Knutas och Gotland i många timmar. En tid som jag inte har längre. Men jag läser gärna snälla och intressanta personliga reflektioner.

Mästarnas Mästare; uppgift 6 av 15

10 st deltagare i Finalen (Kvalificerat sig via Kvalomgången och Mellanrundan)
Eva-Lotta, Ing-Britt J, Znogge, Gunnel, Anita L, Christina O, Cecilia O,
Lena W, Lisbeth, och Emil.
Mitt önskemål: Enbart svar från de tio aktuella deltagarna under spelets gång.

Uppgift: HÖR IHOP MED APELSIN
Svar: 4 bokstäver
Tävlingstid: 19:00-21:00
Poäng för rätt svar: 10-8-7-5-4-3-2-1-1-1

Ditt mål: Ha kul. Försök hinna deltaga varje kväll. Var stolt över att du lyckats ta dig till FINAL!😊 Tänk på att över hundra personer varit med och tävlat genom de tio åren.

Regler: Bokstäverna ska vara precis som mitt facit. Vid dramatik i sluttabellen avgör den som i Finalen fått högst uppgiftspoäng. I nästa läge högst i Mellanrundan. I tredje läget högst poäng i Kvalomgången. Räcker inte det blir det andra läget i Finalen o.s.v.
Om WordPress skulle krångla eller strömmen försvinner lägger jag in när det funkar igen och tävlingstiden blir från ”då” och två timmar framåt.

Efteråt:
Mitt facit: SAFT
Flest titlar först: Eva-Lotta leder på 3 (Gunnel, Cecilia O och Anita har lika många titlar.)

Mästarnas Mästare ska koras:

PlatsTABELL 6POÄNGDELTAG.
1Anita L286
2Christina O175
3Cecilia O156
4Lena W86
4Znogge86
6Eva-Lotta06
6Lisbeth06
6Gunnel06
6Ing-Britt06
6Emil03
    
😊Ingen Vinnare46 

Tankar och information:
Ibland kan det vara skönt att en varm sommardag sätta sig ner i skuggan och bara njuta av ett glas SAFT. Krångligare behöver det inte vara. Sätt till ”rapkolsyra” och annat onyttigt och det blir en LÄSK. Inte bli tankspridd och glömma ta bort SKAL innan klyftorna åker in i gapet under näsan. Vad finns det mer att välja bland? Snart vet jag.
Det känns som alla tio inbjudna gäster har exakt samma chans att slå till eller åtminstone välja mitt alternativ och få några klyftor poäng. Någon kanske tänker så det knakar och kläcker ett suveränt ”felsvar”. Det har hänt flera gånger där jag blivit imponerad av inlämnade svar som överglänser mitt enkla facit.
Hur det blir i verkligheten – vet jag inget om i förväg. Det är en charm som jag uppskattar. Jag känner ingen glädje i att Ingen Vinnare tar titlar. Däremot kan det vara en ”markering” efter ett antal på raken snabba, rätta svar. Visa var ribban ligger. Helst i en final.

Priser:
Skrap-Kryss till palltrion i Finalen, en från plats 4-10 (deltog i alla finaluppgifterna), segraren i Mellanrundan (Lena W) och flest titlar först.

Botaniska Trädgården – decemberbesöket

DBW (De Badande Wännernas trädgård) Botaniska Trädgården anlades 1855. Det som är speciellt med trädgården är att växter som borde vantrivas här trotsar det geografiska läget. Orsaken är att Visby ligger i odlingszon 1.
En gång varje månad under 2019 tänkte jag och Solveig besöka denna oas som kallas för ”Botan” i folkmun. Vi ser fram emot att se både exotiska växter och mycket annat ögongodis. Välkommen att följa med oss på våra utflykter till denna fantastiska trädgård.

Så var det dags för årets sista månadsbesök i denna fantastiska trädgård. En helt vanlig måndag i december. Nja, helt vanlig var den ju inte förstås eftersom jag tagit tjänstledigt för en dags extra vila. Lite extra spännande var det att styra stegen hit den här månaden. Skulle det verkligen finnas något att ta kort på?

Ingen is på dammen, än. Bara spegelblankt vatten.

Vi möttes av en nyfiken katt som var väldigt familjär, trots att vi aldrig sett varandra förut… Men sedan skildes våra vägar.

I en av krukorna blommade fortfarande några ståtliga gula blommor…

… som samsades med praktfull, färgsprakande ljung. Västergötlands landskapsblomma 😊 Kanske därför jag tycker så mycket om den. 

Fikonen som vi fotade förra månaden fanns fortfarande kvar. Här möttes vi av katt nummer två. Minst lika sällskaplig som den förra.

Det är upplyftande att det, trots de vintermånader som ligger framför, också finns hopp. Buskpionens knoppar bär bud om en kommande vår.

Sidenpionens knoppar fick oss att tänka på små tomteluvor som växer upp ur den mörka jorden.

Julros – en av de vackraste blommor jag vet. Så förknippad med min barndom. Mitt i kallaste vintern blommade den där hemma i Berg och nu återknyter jag kontakten med den här i Visby. Lika vacker nu som då.

Men det är inget fel på vanliga rosor heller. Speciellt inte om de blommar i december. Och nej, vi har inte fuskat. De här bilderna är tagna d. 9 december 2019.

Även fröställningar kan vara fina på sitt sätt.

Platan, stod det på skylten. Ståtligt är det i alla fall. Trädet som får avsluta vårt decemberbesök och faktiskt också alla våra månadsbesök. Om du kommer till Visby kan vi varmt rekommendera ett besök i Botaniska Trädgården. Den har något att erbjuda oavsett vilken månad du kommer hit.
Det hoppas vi att våra bildreportage är bevis på. Det har varit både trevligt och intressant att flanera omkring här med kameran.
Undrar vad vi ska byta ut den här kategorin mot nästa år..?

Text och foto: Solveig Lidén

 

Botaniska Trädgården – novemberbesöket

DBW (De Badande Wännernas trädgård) Botaniska Trädgården anlades 1855. Det som är speciellt med trädgården är att växter som borde vantrivas här trotsar det geografiska läget. Orsaken är att Visby ligger i odlingszon 1.
En gång varje månad under 2019 tänkte jag och Solveig besöka denna oas som kallas för ”Botan” i folkmun. Vi ser fram emot att se både exotiska växter och mycket annat ögongodis. Välkommen att följa med oss på våra utflykter till denna fantastiska trädgård.

Fler löv på marken än på träden.

Parkvakten ville inte stå riktigt stilla – så bilden blev något suddig.

Vi gissade att det skulle finnas en och annan ros kvar och vi fick rätt.

Stormhatt är ett bra namn såhär i november.

Eichlertulpan.

Brittsommarraster.

Trädgårdsnäva.

Morina. Visst är den ståtlig och vacker? Tydligen härstammar den från Himalaya. (Uppgiften hämtad från växtens namnskylt.)

Den här rosenbusken har fått nypon…

… och här vid väggen finns det fikon.

Hoppfullt! Våren är redan här!  😉

Höstlöv måste också få vara med på närbild.

Då tog vi ännu en gång farväl. Vi var tacksamma för att vi äntligen fick en solig eftermiddag i söndags. För egentligen hade vi tänkt åka till Botan i början av månaden. Sedan har vi flyttat fram det flera gånger. Någon gång i sista stund när regnet visade vem som hade makten över månaden.

Fotograf & fotoväljare: Solveig Lidén.
Fotograf inför Instagram-inlägg: Hennes man. 😉

 

 

Botaniska Trädgården – septemberbesöket

DBW (De Badande Wännernas trädgård) Botaniska Trädgården anlades 1855. Det som är speciellt med trädgården är att växter som borde vantrivas här trotsar det geografiska läget. Orsaken är att Visby ligger i odlingszon 1.
En gång varje månad under 2019 tänkte jag och Solveig besöka denna oas som kallas för ”Botan” i folkmun. Vi ser fram emot att se både exotiska växter och mycket annat ögongodis. Välkommen att följa med oss på våra utflykter till denna fantastiska trädgård.

Då var vi tillbaka för nionde gången för en bloggpresentation av läget i denna fantastiska trädgård. Vi märkte direkt att det hänt en hel del sedan förra besöket.

Rosor är tacksamma. De har en extra lång säsong på Gotland.

Vi kunde inte låta bli att även denna månad ta med en dahlia.

Skäggbusken hade fint besök.

Kvinnan och hunden tycks ha det behagligt på bänken vid kryddträdgården.

Verbena & tagetes.

Detta är ingen falsk stormhatt utan en äkta stormhatt. 🙂

Bron har inte visat upp sig sedan januari. Då i en annan vinkel och med mindre grönt omkring sig.

Fjärilsbuskar satte vi utanför min skrivstuga som en berså en sommar i Skummeslövsstrand . Ett par månader senare kom jag med förslaget att vi flyttar till Ystad. Orsaken var en video om en perfekt utbildning för vår äldsta dotter. Hoppas fjärilsbuskarna fick vara kvar.

Det var full aktivitet i kärleksörten.

Apskräck låter som ett läbbigt namn. Den var i alla fall vass, tyckte mitt nyfikna finger.
I vilt tillstånd kan barrträdet bli nästan 50 m hög. Denna planterades 1979 och firar alltså 40 år 2019.

Vi går mot höst. Vindruvorna såg goda ut.

Avslutar med tulpanträdet. Jag är tacksam för att vi var där i lördags. Då var vädret fortfarande härligt.

Botaniska Trädgården – julibesöket

DBW (De Badande Wännernas trädgård) Botaniska Trädgården anlades 1855. Det som är speciellt med trädgården är att växter som borde vantrivas här trotsar det geografiska läget. Orsaken är att Visby ligger i odlingszon 1.
En gång varje månad under 2019 tänkte jag och Solveig besöka denna oas som kallas för ”Botan” i folkmun. Vi ser fram emot att se både exotiska växter och mycket annat ögongodis. Välkommen att följa med oss på våra utflykter till denna fantastiska trädgård.

Den här gången susade jag (Solveig) ner på min cykel eftersom det brukar vara näst intill omöjligt att hitta parkeringsplatser på sommaren… Bosse hade dessutom ont i foten och behövde vila, så jag fick åka själv.

Mest nyfiken var jag på vad som hänt med rosorna. Det hade hänt en hel del…

Rosa rosor och lavendel – svårmatchat både vad det gäller färgkombination och doft.

Eftersom det regnat på morgonen fanns det till och med vattendroppar som hängde sig kvar…

Jag gillar att låta kameran försöka få in skärpa på en detalj och samtidigt få till den lite diffusa bakgrunden…

Vilken underbar färg! Att dessutom få humlan att vända sig åt rätt håll och sitta så pass stilla att jag hann knäppa, krävde en hel del tålamod.

Praktmartorn. Jag förstår helt och fullt varför den fått sitt namn.

Pelargonier får mig att tänka på mormors veranda. Fina blommor, men oj vad de skräpade ner. Den här sorten lyser verkligen upp.

Att plantera flera olika växter så att de ”lyfter” varandra är en konst. De som ansvarar för Botan kan sin sak.

Smyrnatulpan. En ny bekantskap för mig. Visst är den vacker?

Gul riddarsporre. Tidigare har jag bara sett den blå varianten.

Kungsljus. Ogräs eller praktfull trädgårdsblomma? Just den här hade bestämt sig för att vara en liggande variant.

Daglilja.

I våras när vi fotograferade äppelblomningen, en kall dag, minns jag att jag sa till Bosse att jag var orolig för om det skulle bli några äpplen eftersom vi inte såg till några insekter. Vilken tur att jag hade fel. Det blir frukt trots en alldeles för kall vår.

Taggakantus – originell både till namn och utseende.

Färgen grön har alltid varit och är min absoluta älsklingsfärg. För mer än 30 år sedan var jag två veckor i Jordanien och Israel. En fantastisk resa där jag såg mycket fint. Men jag minns hur otroligt tacksam jag kände mig när jag kom tillbaka till Sverige. Jag satt på stationen i Hallsberg, klockan halv fyra på morgonen, tittade ut och bara njöt av att träd, buskar och gräs var så gröna. Samma känsla får jag varje vår när löven slår ut. Förra sommaren var det mesta förtorkat och visset. Så är det inte i år.

Min stund i Botan börjar gå mot sitt slut och det är dags att vända och gå tillbaka mot cykeln.

Det gula huset – Hotell Breda Blick – ligger nära Botan. När jag kom tillbaka till cykeln upptäckte jag att nycklarna låg kvar i cykelkorgen. Blev enormt tacksam för att ingen klåfingrig person upptäckt detta. Dessutom kändes en mycket inbjudande kaffedoft som fick mig att cykla upp till Breda Blick och avsluta min utflykt med en kopp kaffe och en bit mandeltårta. Inom mig nynnande jag på Sören Janssons sång ”Glad att få leva, att bara få finnas…”

Foto & Text:
Solveig Lidén

 

 

Botaniska Trädgården – majbesöket

DBW (De Badande Wännernas trädgård) Botaniska Trädgården anlades 1855. Det som är speciellt med trädgården är att växter som borde vantrivas här trotsar det geografiska läget. Orsaken är att Visby ligger i odlingszon 1.

En gång varje månad under 2019 tänkte jag och Solveig besöka denna oas som kallas för ”Botan” i folkmun. Vi ser fram emot att se både exotiska växter och mycket annat ögongodis. Välkommen att följa med oss på våra utflykter till denna fantastiska trädgård.
Vi är tacksamma för att turisterna ännu inte har insett att det finns en parkering längre in från hamnen. Alldeles strax utanför Kruttornet. Nästa månad åker vi nog hit på morgonen och tar fika med oss. Kanske får cyklarna följa med på utflykt.

Det första som mötte oss var kören ovanför våra huvuden. ❤  Vi såg inte sångarna. Men de var många till antalet och sjöng med olika stämmor och röstresurser. Om jag hade varit dirigent hade jag hellre låtit duvorna sköta ljudet, bjuda på ost och kex eller skickat iväg dem som brevduvor. 😉

När man ser ett sådant här foto med en man på en bänk kan tankarna glida iväg åt olika håll. Det gör i alla fall min hjärna titt som tätt. Känner han sig lycklig eller olycklig? Är han ensam och saknar någon? Nu är det så att jag känner till mer än vad du ser. Jag gillade vad jag såg på bänken och allt framför den. När kortet skulle tas på paret som satt där reste sig kvinnan raskt upp och förändrade fotoläget. En annan person dök upp från ingenstans och det fridfulla hade skapat en ”oreda” som påminde mer om vardagen. Det var då nära att det inte blev något foto. Men simsalabim. Efter avsked satt han där ensam och jag gillade vad jag såg. En medmänniska i en vacker park.

Vad denna gubbe tänker på är det svårt att sia om. Han tittar mot hotellet som kanske ska provas någon gång och ruinen bakom det. Dessutom finns det två kända fik i två gula hus ganska nära. Men just nu är hans mage mätt och belåten. Det är dags att studera alla underbara blommor i mer detalj. Allt medan fåglarna fortsätter att kvittra.

Den här gången fanns det en mängd olika slags tulpaner.

Den här var extra fin.

Princess Irene på engelska. Triumphtulpan på svenska. Ljuvlig färg.

Guldtulpan.

Var blomma har sin charm. Även de vita.

Dillpionen är tuff.

Ännu fler tulpaner…

En originell blomma. Vad är det för sorts blomma? Kungsängslilja är det, berättade Ingrid. Tack för informationen. 🙂

Första ”Lady bird” som jag sett i år.

Du ska veta att vi kunde lagt in två inlägg till minst, med massor av andra blommor och annat fint. Vi är så tacksamma för att denna oas finns och kommer att lägga ”en slant” i bössan då och då.
Jag la inte in något inlägg med vyn mot lusthuset, som jag hade tänkt ha som månadens fasta foto. Där hade hänt för lite i just den kameravinkeln. Men några av blogginläggets foto kommer från platsen runt lusthuset.
Kommer du till Visby någon gång i ditt liv rekommenderar vi varmt denna park. Tack ännu en gång DBW!

Extra text för den intresserade:
Hela Gotland består av ett otal smultronställen. ❤
Jag hoppas att människor på fastlandet förstår alla de fördelar det innebär med att bo här permanent. Inte bara på högsäsongen. Att jobba på ön. Starta en aktivitet/verksamhet. Låta barnen växa upp i denna lugnare och oftast säkrare miljö än många andra platser i vårt land.
Många pensionärer har insett fördelarna. Min önskan är att fler yrkesverksamma i åldern 16-65 ska välja att slå ner sina bopålar här. Jag tror att de flesta nytillkomna öbor aldrig ångrar sig. Istället funderar de nog på varför de inte gjort det tidigare. För det är just i det ovannämnda åldersspannet som Gotland har en instabilitet. Sorgligt nog är gotländskt åldrande femtio år före övriga landet. Var fjärde gotlänning är 65 år eller äldre. I hela Sverige är det var femte.

Den 1 april i år var folkmängden på Gotland 59 253. Jag håller tummarna för att gränsen 60 000 nås inom fem år. Duktiga läkare, sjukhuspersonal, lärare, poliser, entreprenörer o.s.v.
Missa inte ditt livs chans att kombinera positiva saker under årets alla dagar. 😀

Detta är blogginlägg nummer 75. Tryck gärna på följ. 🙂

Aprilbesöket i Botaniska Trädgården


Jackorna kunde vara kvar i bilen. För det blåste knappt från havet. Vi njöt när vi sakta i solskenet gick in genom Fiskarporten och vidare längs Strandgatan.
Ett scillahav mötte oss vid södra infarten till Botaniska Trädgården. De många låga dygnstemperaturerna tidigare, har verkligen förlängt vårblommornas säsong under 2019. Men snart är den över för denna gången.

En katt ligger och spanar på två fåglar vid Dammplan. Undra om den känner sig utanför gemenskapen. Vill den också bada och plaska?

Påskliljorna har den rätta högtidsfärgen.

Pärlhyacinter i min favoritfärg.

Tulpanerna kommer nog inte från Amsterdam. Hade jag fått chans att döpa denna härliga tulpan skulle den fått heta ”Vallmotulpan”. Läcker nyans.

Penséer är trevliga och tåliga vårblommor som tål några minusgrader.

En annan tulpansort. Fin på sitt sätt.

Våradonis. Fina färgklickar.

Det syns för mig som om den obligatoriska månadsbilden, om möjligt, innehåller ännu mindre färg än förra gången. Gå tillbaka till mars-inlägget i denna kategori, om du inte tror mig. 😉

Nästa gång kommer träden gå mer i grönt. Jag kan berätta att det i trädgården ryms 500 olika sorter träd och buskar. Dessutom finns det en ruin på området. Nästan helt klädd i åretruntgrönt. 😉 Mer om det senare på bloggen.

Så fortsatte vi promenaden genom Kärleksporten och möttes av ett spegelblankt hav och vandrande, fikande, joggande, cyklande och soltörstande medmänniskor. Vilket fint påskväder det varit på flera platser i vårt land. Hoppas du haft det bra på ditt håll.

Fotograf i den underbara trädgården: Solveig Lidén  ❤

Vad hade hänt sedan förra månadens besök?

DBW (De Badande Wännernas trädgård) Botaniska Trädgården anlades 1855. Det som är speciellt med trädgården är att växter som borde vantrivas här trotsar det geografiska läget. Orsaken är att Visby ligger i odlingszon 1.

En gång varje månad under 2019 tänkte jag och Solveig besöka denna oas som kallas för ”Botan” i folkmun. Vi ser fram emot att se både exotiska växter och mycket annat ögongodis. Välkommen att följa med oss på våra utflykter till denna fantastiska trädgård.

Även denna tredje gång valde vi att gå in genom Huvudentrén. Det verkar annars finnas 5 offentliga entréer.

Snödropparna är nog snart inne på slutspurten.
Dammplan är en av Botaniska Trädgårdens 30 planer.
En viss skillnad mot isen på januarifotot. På det fotot fanns inga stolar och bord utsatta. Nu hade de satt ut sittmöjligheter lite överallt i parken, som redan utnyttjades av besökare.
Hur många färger på krokus finns det egentligen?

Detta är min favoritfärg av krokusar. De första vårblommorna är fortfarande i fokus.
Här är en god början till ”scillahavet” – det blå havet som jag alltid uppskattat extra mycket på våren.

Vintergäck för sista gången denna säsong. Det beror såklart på när i april vi återvänder hit.

Lustgården är ett plan som vi förra gången valde som ett återkommande motiv i denna tolv långa bloggserier.

Krokusarna är enda färgklicken jämfört med förra fotot i februari.

Om jag räknar bort denna blå blomma som tydligen hade bestämt sig för att rymma till stenen. Någon som vet vad det är för något?

Vad glad jag blev när jag i början på februari läste i Gotlands Allehanda att det efter flera års hot om besparingar och strid om ekonomin kommit till en lovande överenskommelse. Region Gotland kommer under de närmaste tio åren ge DWB en miljon kronor om året för skötsel av den fina parken ”Botan”. Därmed kommer det inte bli något av ”hotet” om att ta betalt av besökarna. De som kommer från ”lyxkryssnings-kajen” kunde ändå lägga någon miljon var som en fin gest. 😉

Ett av naturens små ”hängverk”.

Tack för bloggbesöket. ❤