Grumpe fiskeläge

Publicerad den av
14

Vilken kontrast mot trafiken, på södra väg 142 och vackra kustvägen, en liten bit bort. Det fanns ingen skylt vid vägen när vi vek av mot havet. En nästan helt rak väg låg framför oss. Inte ett möte med någon trafikant. Sedan var vi nere vid ett av Gotlands fiskelägen. Det 58:e i vår blogg. 😉

I det vackra Grumpe finns några små ålderdomliga bodar med flistak. Långt tillbaka i tiden lydde fiskeläget under strandriddaren i Burgsvik. De som använde bodarna fick betala avgift till honom.

Långt in på 1900-talet fiskades det strömming på denna plats. Hamnen i Grumpe fraktade också ut slipsten en tid.

Jag njöt på många sätt. Samtidigt svävade mina tankar ibland iväg till en skribent på Gotlands Tidningar. På måndagarna är jag alltid nyfiken på vad Bison har skrivit om i sin kåserispalt. Jag är förtjust i hans sätt att berätta om olika saker från svart till vitt. Ofta går hans humor åt mitt håll och han berör mig. Får mig att skratta vid frukostbordet. Får mig att tänka till och känna medkänsla och sympati. Han och hans Eva brukade åka till det här gamla fiskeläget i Vamlingbo. Det var en av deras gemensamma platser. Nu får han tyvärr åka hit ensam. Men, jag tror, att hon finns kvar här i alla deras gemensamma minnen.
Ps. Tusen tack till Bison för alla hans kåserier som jag tror tusentals läsare älskar att läsa. ❤

Vackra Almedalen i Visby; Facit: SEPTEMBER!!!

Publicerad den av
32

Bekännelse: Efter över tio år har jag gjort det. Självklart har jag fått rätta till tabeller i efterhand i november genom alla intensiva tävlingsdygn. Givetvis har jag tänkt tanken att någon gång kommer jag att göra en riktig blunder. Första dagarna i november brukar jag starta tävlingsinläggen i god tid. Läser igenom texten många gånger innan det äntligen är dags att trycka på den blå rektangeln. Efter 4-5 dagar brukar jag vara varm i kläderna. Det var jag igår också. Började med FB först (första gången). La in detta inlägg. Gick in i köket till Solveig efter en stund för att vi skulle ut och ”bloggjobba” bland fjärilar. Hon frågade vilken månad som var facit. MARS sa jag. ”Det kan det inte vara” svarade hon. ”Det är alldeles för grönt för det!” Jag vidhöll att jag är mycket noga med att lägga in de tagna bilderna i olika mappar, märkta efter namn på respektive månad, så snart jag tagit bilderna. Och att jag tagit fram bilden från Mars-mappen. Jag trodde fortfarande till klockan 18:12 idag att jag hade rätt. I morse åkte vi söder ut redan klockan 05:31. Vi har haft fullt upp så jag har inte ägnat denna tävling så många tankar.
I arkivet till min gamla blogg hittade jag 18:12 några osorterade bilder. Där fanns denna bild med. Fast skillnaden var att det stod september under bilden. ”Inte likt dig att göra den typen av groda.”, sa min gamla klasskamrat och pusselbit. Tabellen är oförändrad. Nästa akt kommer att vara rätt. Finalen likaså. ”Du kan lita på mig.”, sjöng en känd man. Vet du vem?
Tabell efter akt 7:
75 poäng:
1. Anita L
48 poäng:
2. Ing-Britt J
47 poäng:
3. Minton
32 poäng:
4. Znogge
21 poäng:
5. Jennifer L
16 poäng:
6. Ann-Terese Å, Lisbeth A, Louise P, Christel B, Laila L, Åse H, Ditte, Karin E, Anne B, Maj J och Lena W
15 poäng:
17. Eva-Lotta
0 poäng:
18. Liv G.K, Anne B, Signhild H, Börje C, Blomsterbönan, Inger B, Eva R, Gunilla W, Saga H, Wiolettan, Marie K, Margareta G, Anki A, Emil L, Marie T, Primrose, Inger A, Gunnel, Greger, Kenneth N, Lena C, Katarina O, Mia J, Agneta MP, Annika So, Susan A, Susie B, Inga-Lisa K, Peter L, Lollo, Hans F, Annika Sä, Kerstin N, Camilla S, Birgitta H, Dan P, Kenneth J och Anna B.   
Övriga
56:e plats.
Next time:
Välkomna tillbaka 8/8. Då blir det troligtvis en tidig inläggning. Vi har andra spännande saker att göra den veckan.
Priser:
Alla på pallen i september får var sin Skrap-Kryss.
Den som vinner är Fotomästare 2022. Regerande mästare är Maj Johansson.
Vid samma poäng avgör den som nådde summan först i finalen.

Rosornas ö; del 4

Publicerad den av
20

Gotland har många smeknamn. Ett av dem är ”Rosornas ö”. Visby är verkligen rosornas stad så här års och det är njutbart att få cykla omkring i staden en tidig morgon.

Rosor är inte bara vackra att se på. Att få stoppa ner näsan i en ros och dra in ett djupt andetag överträffar, skulle jag vilja påstå, alla tillverkade parfymer.

Eftersom vi hade var sin kamera den här morgonen blev det bilder både på långt håll och nära. Bosse tog den här bilden som blev min favoritbild.

Visst är det fantastiskt att rosenbuskarna kan växa mitt bland kullerstenarna. Här är det inte tal om någon speciell rosjord. De måste verkligen ha sina rötter på djupet.

Den här färgen gillar jag. Glömde att ta reda på hur den doftade…

Visby är en fantastisk stad, året om. Just nu är den vackrare än någonsin med alla sina rosor.

Fantastiska fåglar

Publicerad den av
24

Gamla vackra Vamlingbo Prästgård blev klar 1779. Numera är den kulturminnesmärkt. 2004 öppnade konstnären Lars Jonsson (Född 1952) övervåningen för sin första visning. I skuggan av kyrkan ryms här himmel, hav och fågelliv.

I fem ljusa och luftiga rum hänger tavlor och visas annat intressant.

Utställningarna skiftar genom säsongerna. Ibland finns det plats för gästutställare.

Lars Jonsson är autodidakt (självlärd) och arbetar i olja, akvarell samt med grafik. Han kan sitta i dagar i sträck och betrakta fåglarna, innan de hamnar på en duk. Han är inget för snabba upplevelser och har själv sagt att det inte handlar om något nöjesfält. Han vill fånga och behålla känslan av natur där människor ska få uppleva långsiktigheten i landskapet.
Jag tyckte att den omtalade känslan spred en slags ro och eftertanke i rummen, under vårt besök. Måste skriva att han är en otroligt duktig konstnär och betraktare.

På skärmen visas en film med och om konstnären själv.

Visst är den söt? Motiven är hämtade från närmiljön. Lars Jonsson har berättat att Hamrakusten, Stockvike och Faludden kanske är de tre viktigaste fågelplatserna på Sudret.

Lars Jonsson har givit ut ett dussin egna illustrerade fågelböcker och haft utställningar runt om i Sverige och utanför det avlånga landet. Konstigt vore annars efter denna långa framgångsrika karriär.

Det cirkulerade en hel del besökare i rummen. För att inte ha missat någon speciell detalj tog vi ett extravarv. Vi gör så ofta. Gör du så också? Ofta noterar vi andra, nya spännande saker vid andravarvet. Ibland väljer vi att gå motsols vid ”reprisen”. Alla sätt är bra utom de…

Museum Lars Jonsson och Vamlingbo Prästgård är värt ett besök. När vi tittade ut genom fönstret steg plötsligt suget efter kaffe och något gott. Eftersom vi saknade vingar fick det bli trappan ner med apostlahästarna. Våra ben har sannerligen fått bekänna färg de sista veckorna. Det är knappt vi hunnit med att sortera alla tusentals bilder, från två kameror, från guldkornet Gotland. Igår morse gick vi upp klockan fyra för att hinna med sexfärjan. Imorgon tror jag vi tar sovmorgon och siktar istället in oss på att komma iväg klockan halvsex. Frukost, fika och två cyklar får följa med på turen norr ut. Den här gången ska vi lyckas med att…

Before Sunset

Publicerad den av
16

En kväll innan den ”tropiska värmen” kom till ön åkte vi till Högklint för att njuta av stunden innan solnedgången. Tur att vi hade jackor med oss för de åkte raskt på när vi klev ur bilen uppe på klinten.

Det är inte så långt emellan de båda bilderna. Men bröllopsgästerna såg nog inte raset som inträffat. Vi har inte läst något om det heller. Kanske det är ett tag sedan det hände…

Vi knallade iväg till andra sidan för att hålla värmen. Här ser du fiskeläget Ygne, som vi skrivit om tidigare på gotlanduppochner.

Fotografering av brudparet. Jag gissar på att bruden frös om de bara armarna. Tur att kramar och kärlek kan ge värme.

Den som väntar på något vackert…

Jag lät Solveig ta bilderna mot solen. Så att jag kunde se ordentligt när jag skulle ratta bilen hem igen. Men först tog vi en mysig runda ner till Strandpromenaden i Visby. Vi passade på när vi ändå var ute ”så här sent på kvällen” 😉

Närsholmen – en plats att återvända till

Publicerad den av
12

Minst en gång om året måste vi återkomma till platsen med många positiva smeknamn. ”Enbusk-savann” är ett av dem. Solveig stannade bilen och jag vevade ner rutan. Klick!

Pulsen gick ner. Harmonin spreds i kroppen. En solig sommarmorgon när livet känns så lätt.
Vi tog ner cyklarna från bilen och frukosten placerades i korgarna. Sedan var det bara att i sakta mak rulla vidare på två hjul.

Förra året stod Adam & Eva i fokus för vårt besök på den nära två kvadratkilometer stora halvön. Nu hade orkidén blommat över. Men blåelden levererade. Givetvis extra mycket för mig som älskar blå färg.
Polkagrisfyren tändes första gången i december 1872. Tänk vad många liv den har räddat.

Förra året var den soldränkta bänken upptagen när vi kom fram dit. (Du kan se den längst ut till vänster på muren). Denna gång hade jag ungefär fem-sju sekunders marginal. När jag såg den blå bilen genade jag snabbt upp mot bänken. Paret, i den blå bilen, tog över bänken när vi var klara med frukosten och cyklade vidare ner för backen.

En mysig midsommaraftonsmorgon, som vi kan tänka tillbaka på när höststormarna slår till.

Fabriken Furillen

Publicerad den av
19

Tidigt på morgonen körde vi sakta förbi en av våra favoritplatser på norra Gotland, Lergravsporten. Strax nådde vi den smala vägremsan som går ut till ön Furillen.
Förr kallades den fyra kvadratkilometer stora ön för Furilden. Namnet lär den ha fått efter en otäck brand som härjade här för över femhundra år sedan.

Det känns som att ha blivit förflyttad till en annan värld eller tidsperiod. Fascinerande! Mäktigt! Ödsligt! Tankeväckande! ibland flyger tankarna mellan vackert och fult. De landar alltid lugnt på det förstnämnda. Jag gillar stunden skarpt. När alla mina sinnen får kopplas på.
Fabriken Furillen är namnet på just denna historiska del av ön. Den välkända entreprenören Johan Hellström driver Farbriken Furillen. Ni är säkert många som sett platsen skymta förbi i en film, i ett tidningsreportage eller i ett modemagasin. Kanske har ni tagit för givet att exempelvis musikvideon är inspelad på en exotisk plats långt bort i världen.

Blåeld som ”gifter sig” med hederlig gammal rost.

Hotellet med sina 18 rum, ”gömda” eremitkojor och de 40 platserna till middagen på restaurangen lockar till sig människor från långt bort i världen. Personerna älskar såklart konceptet med ödslighet, integritet och historiens vingslag, kanske svårt att hitta någon annanstans. Det går att boka bord utan att vara inkvarterad på hotellet.

Medan du njuter av det vackra blåa som förgyllde vår stund här ska jag backa bandet. För det jag förknippar Furillen med, längre tillbaka, är tre stora saker.
För det första – från början av 1900-talet och sjuttio år framåt bröts det kalksten här som sedan skeppades vidare. Du kan se spåren överallt.
För det andra – militären tog över och stängde för allmänheten. Detta pågick en bra bit in på 90-talet.
För det tredje – en av mina svenska absoluta favoritförfattare, Håkan Nesser, blev förälskad i Furillen och bor här sedan flera år tillbaka. Men det här inlägget handlar inte om honom.

Slagghögarna finns kvar sedan kalkbrytningens dagar.

Jag noterade att fåglar, av olika arter, uppskattade en sittstund på den gamla kranen.

”Den lilla blå” hade förflyttats inom området och stod nu parkerad nära vattnet. Vi hade turats om att fotografera. Men nu var vi sugna på frukost och att därefter få plocka av våra cyklar och rulla vidare på två hjul i naturreservatet. Det här besöket kommer jag aldrig att glömma…

Ps. Kommentarer om sådant som inte hör till inlägget kommer inte att besvaras. ❤

Holms fiskeläge

Publicerad den av
17

Holms ligger idylliskt på Storsudret. Vi cyklade förbi där under olika tidpunkter på dygnet. Varje tillfälle hade sin egen charm och ett behagligt lugn. Det hade varit intressant att få jämföra med ett höststormsbesök eller hela fiskeläget inbäddat i snö en solig vinterdag.

De fem bodarna är från 1800-talet. Då ägdes de av bönder som ville öka på kassan under lågsäsong. Framförallt var det strömming som fiskades.

Under femtiotalet var bodarna rejält nedgångna. Därefter har de restaurerats.

Fyra av bodarna är dubbelbodar, som står tätt intill varandra på rad med långsidan mot havet.

I dubbelbodarna har endast ena halvan eldstad. Den andra halvan gav plats för redskap.

Förr i tiden ska en bod fungerat som eldbod. När det började bli mörkt tändes en brasa i boden, som därmed blev en skyddande livlina åt de sent fiskande bönderna ute på havet.

Bodarna är byggda av sten och har tak av stora sandstensflis, som gör att de står emot det mesta. Med andra ord, inget slit-och-släng-byggande precis. Konstruktionen bör hålla i flera hundra år.

Inget långt ”stenkast” bort ligger raukfältet Holmhällar.

Svårt att slita sig från platsen. Vackert åt alla väderstreck. En speciell stillhet infann sig i skymningen.
När jag gick där bland bodarna gick givetvis mina tankar till det jag skrev om 2019. I vilken av bodarna huserade pistolskjutande kaptenen, som inte uppskattade att Pensionat Holmhällars gäster gick ner till stranden och badade? Han tog deras kläder när de befann sig i vattnet och…
https://gotlanduppochner.com/2019/08/08/pensionat-holmhallar-panget/

Läs framför allt den härliga kommentaren som jag fick från en bloggbesökare som hade betydligt mer att berätta om skrönan.

Ps Tack Lars. Tyvärr såg jag ingen flagga… 😉

En eldsjäl i norr; del 9

Publicerad den av
10

Nu har vi kommit fram till sista delen av Bungemuseet. På ett vis är det också början, som startade med en mycket driven och ambitiös ung man med stora planer.
Theodor Erlandsson, född 1869, var den enda i syskonskaran som fick chansen att läsa vidare. Det gjorde han på seminariet i Uppsala. När han kom tillbaka till Gotland fick han en lärartjänst 1890 i Bunge. Där blev han kvar till 1929. Redan från start kom han med många nya idéer. Han anlade en lekplan på sin egen klockarjord så barnen slapp leka på landsvägen. Han gav bort en del av sin tomt så barnen fick en skolträdgård.

T Erlandsson hade ett motto. ”Att rädda vad som kunde räddas”. Den äldre skolan ersattes av en ny som i sin tur några år senare förflyttades till Fårösund. Det var då läraren kom på tanken att inrätta ett skolmuseum i den äldsta skolan. 1950 invigdes den av dåvarande landshövding Erik Nylander.

Mycket nostalgi som inte gått upp i rök. 😉

Theodor gifte sig med den tidigare lärarens dotter. Tillsammans började paret att utveckla sina idéer om att göra både ett skolmuseum och ett Kulturhistoriskt Museum i Bunge.

När en lärarinna tillsattes till småskolan fanns det först ingen bostad i skolhuset. Därför bodde hon i en bondgård i närheten. Sedan inrättades ett litet rum på vinden åt henne. Så här kunde det sett ut på den tiden.

1906 gjorde Theodor tillsammans med sin hustru ett upprop i lokaltidningen och lyckades få in lite pengar till bildandet av föreningen som hade sitt första verksamhetsår året efter.
Givetvis hade Theodor sneglat på vad Arthur Hazelius gjort med Skansen i stora staden Stockholm.
Var fick Theodor Erlandsson all sin energi från? För han var inte bara lärare. Hade han ägt ett visitkort kunde där stått klockare, bokbindare, grundare av den första sparbanken i socknen, författare m.m. Som det inte räckte var han även politiker och familjefar till fem döttrar.
Theodor insåg att det fanns kvar flera byggnader och redskap efter att 1900-talets industrialism tagit över. Bungemuseet ska visst ha växt otroligt snabbt.
Fram till sin död 1953 höll Theodor på med sitt museum. Han blev 84 år gammal. En av hans döttrar som också var lärare, skötte därefter om Bungemuseet på sin lediga tid fram till 1983. Numera drivs verksamheten av en ideell förening, utan fasta anslag från vare sig stat eller region, men med anställd personal året om.
Hatten av för Theodor Erlandsson och hans fru och dottern som drev det vidare. Skapelsen är numera ett av Sveriges största friluftsmuseer.

Kan det vara en Gotlandshumla, eller?

Publicerad den av
20

Det blommade i blått, en mix av oxtunga och blåeld, strax utanför ”vår” stuga på Holmhällar. Det surrade och kvittrade runtom oss när vi slog oss ner utanför dörren till stugan..
När jag tittade lite närmare in i det blå såg jag en humla som jag inte fotograferat förut. Googlade (förstås) och fick upp bilder på bl.a. gotlandshumla.

Nu när jag läser på lite mer och jämför bilder från olika sidor så blir jag ungefär lika förvirrad som när Bosse och jag försöker reda ut vilken slags orkidé det är som vi hittat. Även vissa sippor har gett oss huvudbry tidigare i våra inlägg… Att jag dessutom fotograferade vid två olika tillfällen innebär att det kanske inte ens är samma art på bilderna..
Hm! Hur som helst, om det är en Gotlandshumla jag fångat på bild så har den ett fint latinskt namn: Bombus pascuorum gotlandicus!

Humlan hade bråttom… Inte undra på det. På en sida från Världsnaturfonden, WWF, läser jag att en enda humla kan besöka 2000 blommor på en timme! ”Min” humla jobbade stenhårt på att förbättra den statistiken. Inte brydde den sig om att jag satt där med kameran och försökte få till en skaplig skärpa.

Vilken fantastisk tur att humlan, dess släktingar och alla andra pollinatörer jobbar så hårt. Hur skulle det annars gå med alla växter som behöver pollineras. Tänk alla frukter och bär som är beroende av en pollinatör. Utan pollinatörer skulle en tredjedel av varorna i mataffären inte finnas på plats. Jag läser vidare på WWF´s sida att det finns forskare som räknat ut att det skulle kosta 2000 miljarder kronor om vi skulle pollinera alla grödor med tama bin eller för hand. En återkommande kostnad som ”naturen” bjuder oss på, alldeles gratis.

Vingarna är som små konstverk och humlans päls ser alldeles mjuk ut. Men, jag vågade inte känna efter om den verkligen var det…

Numera finns det förstås en hel del att läsa även om det här med gamla beräkningar om humlans flygförmåga – förhållandet mellan vingarnas och kroppens storlek.
Enligt WWF (igen) så kan humlor flyga alldeles utmärkt. De klarar stark vind och kan komma upp i 54 km/h.

Måste bara få avsluta med Lennart Hellsings underbara dikt:

HUMLAN
Humlan kan inte flyga
för vingarna är för små.
Den struntar i allt vad man säger
och flyger ändå.

Säg mig du lilla humla
hur går den där flykten till?
Men humlan den brumlar och mumlar:
Man kan allt man vill.
(Lennart Hellsing)

Bilder och text, förutom dikten, Solveig Lidén