
Jungfrutornet är stadsmurens minsta torn, men desto mer mytomspunnet.

På artonhundratalet knöts det ett antal sägner till det lilla tornet. De handlade om att dottern till Nils Guldsmed i Unghanse hade en kärleksaffär med ökände dansken Valdemar Atterdag. Jungfrun ska 1361 ha förrått staden åt Atterdag och danskarna. Vilken information det rörde sig om vet jag icke. Däremot det grymma straff för förräderi som hon tilldelades för att hon släppte in fienden i Wisby.

En grym sägen. Den om att Jungfrun murades in levande i tornet. Därefter berättade vidskepliga människor att de hört klagande ljud inifrån tornet när de passerat platsen på mörka kvällar och nätter. Berättelserna växte säkert både på längden, höjden och tvären. Vem har inte lekt viskleken.

Sedan finns det fakta som väger över i sanningsskålen. Först och främst. 1361 fanns inte tornet. Det tillkom först på 1400-talet av orsaken att stärka stadens försvar mot havet. Däremot var tornet fängelse för prostituerade under medeltiden.

Namnet Jungfrutornet tror man i modern tid kommer från ett litet, äldre rymdmått. 1 jungfru motsvarade ca 8,2 cl. Men under världskända Medeltidsveckan återger man självklart gärna legendversionen. 😉