I söndags tog vi en trevlig tur med Gotlandståget. Sträckan är 6 km lång och går från Hesselby station, i Dalhem, till Roma. Vagnarna är från 1900-talets början.

Vi tog oss en pratstund med nästan hela personalen, som består av medlemmar från Föreningen Gotlandståget. Vilket jobb de lagt ner sedan 1972 för att kunna visa det som finns kvar av den gotländska järnvägsepoken. I etapper fram till 2015 har de återuppbyggt banan mellan Hesselby och Roma. Köpt in lok, vagnar och föremål m.m.

I Hesselby finns museum, butik och Jernvägskaféet som vi skrev om för ett tag sedan.
Barnen står kanske här och pekar på loket eller den populära lokförarmössan som ligger bredvid. Eller är det karamellerna som vinner? Det finns även annat att välja på, för före detta barn.

Luckan öppnades och mannen i uniform undrade såklart vart vi skulle resa och hur många biljetter vi ville köpa. Solveig betalde och två biljetter kom ut i nedersta luckan. Ordning och reda.

Solveig klev på och tog kort tjugo minuter innan avgång. Våra medresenärer cirkulerade då runt stationsområdet eller satt och fikade i trädgården på Jernvägskaféet. Vi fick en trevlig pratstund med ett par från Skåne som var här på semester.
Vi valde att sitta i vagnen bakom loket. Som vanligt i körriktningen. Vagnen var byggd 1913 och hade en gång i tiden rullat på Roslagsbanan.

Den unga artiga konduktören klev på längst fram och gick sedan genom vagnarna och klippte biljetterna.
Lokföraren tutade i kurvorna. Vi såg nyfikna kossor i en dunge och en äldre kvinnan tog kort på tåget. Eller var det bara på mig? 😉 Vi passerade stationerna Eken, Munkebos och Nygårds innan loket stannade i Tule station och vi fick kliva av.

Jag och Solveig var mycket nöjda med den här mannens berättelse om Gotlands järnvägs toppar och dalar. 🙂 Tänk att det fanns hela sex järnvägsbolag på ön innan SJ tog över. Topparna var frakten av sockerbetor i godstrafiken och militärerna under andra världskriget. Sedan tog bilismen över ”makten”.
Mannen var duktig på att blanda mellan fakta och anekdoter där vi fick skratta en stund. Tänkte nu på att han berättade om stationsfamiljen på denna station, som bodde i ett rum och kök. Måste varit trångt med tanke på att paret fick elva barn. Men som mannen skojade om, de hade ju väntsalen att leka i när det var luckor i ruljangsen. Sedan fick vi givetvis reda på hur projektet med föreningen Gotlandståget startade och utvecklade sig till det är idag.

Efter att ha stannat till kort vid Roma kungsgård var sista stoppet Roma station. Ett nödvändigt stopp. För här tar rälsen slut. Vi tog oss en bensträckare medans…

…lokföraren och övrig personal skötte sina sysslor med att förflytta loket till positionen längst fram i setet. Undra hur många tusen gånger min pappa gjorde just den sysslan? Men egentligen började han som eldare på ånglok. Sedan avancerade han till lokförare. Ett yrke som han därefter hade fram till sin pensionering, när han fyllde 60 år. Det var inte ofta han åkte tåg på sin fritid. Han betalade istället för bensin och rattade på vägarna. Men hans yngsta son utnyttjade möjligheten med gratisåkning till råge. Ibland fick skolan klara sig utan en elev som hellre tog en tur till Danmark, Göteborg, Malmö eller Helsingborg.
Skolväskan fick inte följa med på utflykten. Den låg snällt i ett skåp på Halmstad station. Aldrig glömde jag att ta ut den x timmar senare.
”Hur var det i skolan idag?” jag mumlade något och undrade om jag fick provsmaka det som doftade så gott från köket. Alla dessa minnen…

Nöjda klev vi in i ”den lilla blå” och rullade iväg en kort sträcka. Vi lyfte ut fikakorgen och intog kaffe och ätbart vid bordet vid Dalhemsån. Därefter tog vi oss en härlig bensträckare längs med ån. En ljuvlig plats. ❤

Ps.
Du som följt gotlanduppochner minns kanske när ”Den lilla blå” blev vårkär på parkeringen.
https://gotlanduppochner.com/2021/04/03/paskromans-langs-dalhemsan/

En sak till. Det går utmärkt att hyra en dressin och cykla längs med banan de dagar då de inte kör trafik (tåg). För små barn finns det barnsitsar till dressinerna.