80. Ala kyrka

Inget landskap i Sverige har så många medeltida kyrkor som Gotland, 92 stycken och dessutom 3 ödekyrkor. Vår plan är att åka runt till dem alla och med kamerans och fantasins hjälp förflytta oss många hundra år tillbaka i tiden. Säkrast är att besöka kyrkorna den 15 maj till 15 september för då är de öppna dagtid.
Vilken fantastisk kulturskatt. Tack ”snälla” Valdemar Atterdag för att du inte gav dig på dem också, som du gjorde med alla, utom S:ta Maria, i Visby. 😉

Vi har åkt förbi Ala kyrka flera gånger, men inte ”vågat” gå in där. Istället har vi skojat om att vi för säkerhetsskull besöker den sist av de medeltida kyrkorna. Orsaken är en notis i vår tidning för några år sedan, som jag sparat i en plastficka: Två personer gick ut från kyrkan och stängde porten efter sig. Kvar i kyrkan fanns en kvinna. Den stackars kvinnan fick inte upp den tunga regeln, som satt för högt upp för henne. Efter ett par timmar fick kvinnan nog och började ringa i kyrkklockorna. En granne hörde klockorna och kom till undsättning. ”Äntligen”, utbrast hon.
Nu stod det information om hur man skulle göra för att komma ut, om porten stängdes igen. Jag antog uppgiften att se till att porten förblev öppen helt. Min inre fantasi gjorde en egen resa…

Tornet byggdes under 1200-talet.

Det finns reliefer av människoansikten på tre ställen. Den understa bilden från södra tornportalen kallas för Globus på grund av de klotrunda formerna.

Den sjunde juni 1938 startade en brand i tornet som snabbt spred sig neråt. Nästan all inredning förstördes.

De gamla inventarierna strök med. Ett av dem var triumfkrucifixet från 1200-talet.

Dopfunten från 1200-talets mitt klarade sig från lågorna. Materialet är tåligt sedan urminnestider. (Kalksten)

Altaruppsatsen har tillhört Björke kyrka och är ett lån från Gotlands fornsal.

Efter branden framtogs kalkmålningar från 1400-talet.

Predikstolen är från 1600-talet. Inlånad från…?

Tänkvärda ord:
”Mod är väldigt viktigt. Precis som en muskel stärks modet ju mer man använder det.”
Ruth Gordon

14 tankar på “80. Ala kyrka

  1. Precis som ni hade vi fått för oss att besöka alla kyrkor, men…med tiden tröttnade vi och det blev färre och färre nybesökta varje år för oss. 😦
    Det bästa med den idén var att man kom till ställen man aldrig hade kommit till annars. Men å andra sidan så gör man det när man har hund också. Vi har nog t.ex. badat på dom mest ogästvänliga ställen som finns här på Gotland, men vi har gillat dom…. 🙂
    Nu har vi ju hund igen, även om det bara är en s.k. ”dagishund”, så vi kanske kommer ut mer igen! 🙂 🙂
    KRAM/Susie

    Gilla

    • Ni försökte i alla fall. Håller med att det därmed pusslas ihop med mycket annat. Det är charmen med tripperna på ön. Nu är det stabilt väder vi längtar efter.
      Ogästvänliga badstränder låter däremot inte lockande för mig.
      Ah! Ni har blivit med dagishund. Kan vara extra kul nu och fram emot senhösten.
      Helgkram, Bosse

      Gilla

  2. Då var det tur att ni kom ut därifrån båda två 😉 Ännu en vacker kyrka tycker jag även om den är ganska så enkel. Tragiskt med branden men skönt i alla fall att inte allt blev förstört.

    Kram och god torsdag!

    Gilla

    • Det var skönt att vi äntligen fixade den. En riktig låg placering. Nummer 80. 😉 Jag posterade vid de vidöppna porten och studerade miljön utanför. Sedan tog nyfikenheten över och jag tog mig djärvheter. 🙂 När det hände måste varit en riktig sorglig upplevelse.
      Helgkram från ett grått och regnigt Visby

      Gilla

  3. Vilken historia, så hemskt att bli kvar och inte komma ut, jag hade inte heller chansat idag heller!
    Vi hade fått turas om ,-)
    Så tragiskt med branden!
    Vackra reliefer.Med människoansikten.
    Framme vid altaret är det otroligt vackert. Älskar färgerna . Dopfunten i kalksten tycker jag också mycket om! Glasfönstrets målning av minnet av branden, otroligt fin!
    Kalkmålningarna från 1400-talet, så tjusiga!.
    Predikstolen väldigt fin, tycker kyrkan är väldigt vacker. Men varifrån är inlånad från, jag har sökt både här och där tycker jag. På nätet har jag kollat, men hittar det inte!
    Ha det fint KRAM Primrose ,-)

    Gilla

    • Jag kan riktigt känna den paniken som hon borde fått. Tur hon klurade ut hur klockorna skulle användas. Det blev ett lyckat resultat med glasmålningen om den tragiska branden.
      Den storyn känner säkert någon äldre till som bor i närheten.
      Kram och tack.

      Gilla

  4. I vår lilla kyrka hände samma. Min väninna som hade döpt sin son och gick ut ur kyrkan och stängde med jättenyckeln. Tyvärr var prästen kvar inne och kom inte ut. Det var vinter och kallt och han fick sitta där i flera timmar innan någon hörde hur han skrek. Oj så hon skämdes.

    Gilla

    • Vilken story du bjuder på. Spännande. Min fantasi börjar spinna vidare. Bytte han tjänst och kyrka? Flyttade låååångt från din väninna? 🙂 Vissa saker bara händer. Hon ville bara stänga ordentligt efter sig. Många måste berättat den storyn vidare.
      Förstår att hon skämdes. Jag hade nog ”gått upp i rök”. Det går inte att få det ogjort. Funkar inte att spela tillbaka bandet.

      Gilla

  5. Spännande läsning på många sätt. Förstår att ni tvekade att gå in i kyrkan men bra att ni gjorde det och framför allt … tur att ni kom ut igen. Kyrkan är enkel och det tilltalat mig. Hemskt med branden som förstörde mycket men intressant med de framtagna kalkmålningarna från 1400-talet! Tänk så oerhört länge sedan, det var en hisnande känsla att bara skriva 1400-talet …

    Kram och fin dag på öjn!

    Gilla

    • Just den kyrkan har en speciell historia bakom sig. Många som levde då hade såklart starka minnen kvar länge.
      Vissa av kalkmålningarna var något gott som kom fram av något sorgligt och mörkt.
      Tidsbegrepp här känns väldigt annorlunda än annars. I och med mycket finns kvar och bevarats, är det inte bara något som det står något om i en gammal dammig bok. Därför blir min inlevelse betydligt starkare. Det händer att jag ibland måste ta steg tillbaka för att inte frestas att fördjupa mig och starta upp hemliga projekt på 100 % 😉 Framför allt inte nu. För nu rycker det i benen. Jag vill ut på äventyr och se, försöka hitta, det som jag läst om under de mörka månaderna.
      Kram och tack.

      Gilla

Lämna en kommentar