Breakfast in Lörgeudd

Publicerad den av
16

En av våra numera väldigt många favoritplatser är Kyllaj på norra öjn. Fiskeläget och hamnen ligger intill Valleviken. Tidigt på morgonen ställde vi ”Den lilla blå” på grusparkeringen vid hamnen. Jag tror han var nöjd både med utsikten och att slippa hoppa omkring som sist vi var här. Istället tog vi av cyklarna och lastade därefter proviant och kamerautrustning. Vädret var perfekt för en utflykt på två hjul.

Starten var en riktigt brant backe förbi några hus och ”vikutsikt”. Pulsen steg rejält. Sedan planade grusvägen ut, förutom hålorna som vi sicksackade mellan. 😉 Det var betydligt smartare att cykla än köra bil. Förra gången vågade vi aldrig vika av, köra in på någon ännu mindre brant väg eller stig. Skyltar slösas det inte om till alla smultronställen. Inte konstigt alls. Då skulle det snabbt uppstå trafikkaos.
Nu var vi bombsäkra på att hitta rätt till Lörgeudd. En stund stannade vi först vid en härlig utsikt över Valleviken. Förra gången när vi körde bil gjorde vi också stopp på detta ställe. Då hade precis två män, som sovit i ett tält, vaknat.

I rätt väder är det ofta magiskt att uppleva en tidig morgon. Se lugnet och hur allt stilla börjar vakna upp i naturen. Det doftar också på ett speciellt sätt vid den tidpunkten på dygnet. Friskt och orört.
Du ser stenmuren vid boden i Lörgeudd. Den minner om en historia från kalktiden när kalkladans murar omgärdade träbaracken längst ut på udden.

Stolparna i vattenbrynet skvallrar om ett större bryggbygge från den tiden.

Två ruiner av två kalkugnar finns kvar på halvön. Den äldre byggdes 1662 och var i bruk fram till början av 1700-talet. Den yngre och bäst bevarade ugnen uppfördes 1870 och användes under drygt 20 år.
Till vänster på bilden över denna text ser du inseglingsmärket Lörgebacke kummel.

Lite länger upp på en ”kulle”, till vänster om fotot, satt vi och åt frukost. Vi hade bra utsikt över båtar, fåglar, den stora ”grushögen” på Furillen och mycket mer. Som vanligt bröt vi upp när det var som bäst.

Det blev mer rörelse på tillbakavägen. En del skulle ut med båt. Andra motionerade på olika sätt. Vi satte på cyklarna bakom bilen och åkte vidare till nästa vik, Hideviken. Dumt nog var badkläderna inte med. Vad mycket som hinns med när turerna startar lite efter fem. Kanske var det halvsex den här gången. Sovmorgon. 😉

En morgongåva av rang

Publicerad den av
19

Vad göra om man vill imponera på sin svärfar? Jakob Dubbe växte upp under fattiga och enkla förhållanden. Tidigt visade det sig att Jakob hade näsa för goda affärer och i slutet av 1790-talet var han en av Gotlands rikaste män. Problemet var att han blev stormkär i Anna som var dotter till tullchefen Torsman i Visby. Annas pappa var inte imponerad av uppstickaren Jakob. Såg honom kanske som en dagslända. Ville absolut inte gifta bort Anna med Jakob.

Jakob var van att få som han ville. 1798 byggdes Gotlands första sommarhus, som en morgongåva till Anna. Hennes pappa blev troligen impad och veknade. Därmed fick Jakob sin Anna.

Barockhuset som i folkmun kallas för Annas Nöje är byggt i sten och är två och en halv våning högt. Det märkliga som säkert skulle imponera på människorna som bodde i Katthammarsvik var att huset är dubbelt så brett som långt.

I sovrummet finns vad som tros vara den första garderoben på Gotland. Även balkongen kan vara den första i sitt slag på ön. Köket gick i Carl Larsson anda. Det rymliga skafferiet i Annas nöje var supermodernt på den tiden.

Här har jag och Solveig förflyttat oss ut till bryggan i Katthammarsvik.

Orten blev strax före sekelskiftet en mycket eftertraktad semesterort på öjn. Välbeställda personer uppförde en rad sommarvillor i schweizerstil. Många av dem hade stora imponerande glasverandor. Extra fint skulle det vara i tävlingen av klass.

Så här såg naturen ut när vi var här på bryggan lördagen den 19 mars. Då när vi njöt av en uns av en kommande vår. Solen värmde våra vinterbleka kinder. ”Bosse & Solveigs nöje” kändes helt gratis.

Museet i Norderhamn

Publicerad den av
17

När damtrion i familjen var på Stora Karlsö i augusti passade de på att besöka detta museum i Norderhamn.

Jag funderade några sekunder på om det kunde röra sig om en matglad gråsparv och kanske en nertonad domherre. Sedan gick tankarna över till en havsörn och en kungsörn. Finns det någon expert bland besökarna så pip till via tangenterna.

Den fonden tycker jag är superläcker. Skulle troligen varit intressant att sitta där och lyssna på en god talare.

Stora Karlsö är vida känd för sina fågelberg på västra sidan. Det sägs att under våren och försommaren häckar här de flesta av öns cirka 16 000 par sillgrisslor. Både nämnda sillgrisslan och tordmulen lägger bara ett enda ägg. Föräldrarna är rättvisa och turas om att ruva. Sillgrisslans ägg har många mönster och skiftar i vitt och turkos. Äggen har spetsig form som passar perfekt vid stående ruvning.

Vill du se mer av utbudet får du någon gång ta en tur med båten från Klintehamn. Välj en solig vindstilla morgon. 🙂

De flesta av fynden som hittats på ön är i grottan Stora Förvar. Tänk att det var där de hittade Gotlands äldsta människoben, 9 500 år!
De flesta av fynden förvaras på Statens Historiska Museum i vår huvudstad. Men det finns även som du ser ovan föremål utställda på detta museum.
Imorgon ska jag visa ett helt annat ”nöje”. 😉

Kolerakyrkogårdar

Publicerad den av
10

På vår cykeltur i Fårösund stannade vi till ett tag vid Franska kyrkogården. Under Krimkriget fanns på området en engelsk-fransk flottenhet.

Den ruggiga sjukdomen med kraftiga diarréer sprids via förorenat dricksvatten. Vattenstandarden är otillräcklig i de länder som kolera uppträder. Ibland kan det ske efter naturkatastrofer som jordbävningar.

Bakterien som är boven heter Vibrio cholerare och trivs vid låga salthalter i sötvatten. Enligt Folkhälsomyndigheten finns inte kolera i vårt avlånga land.

Patron Grubb som lät bygga ett kolerasjukhus här på platsen hade ingen större användning av det. För förloppet gick fort och oddsen för att överleva låg otäckt nära 0 %.
De avlidna begravdes av prosten Lyth. Offren för kolera lades i kalk. Deras fartyg sänktes till botten i havet.

Vid samma tid, 1854, begravdes ett tjugotal engelska örlogsmän på udden Ryssnäs på Fårö. Bilden är från ett inlägg 2019.

Den gäckande grönkullan

Publicerad den av
6

Jag minns den tidiga morgonen mycket väl. Hur vi först gled omkring på vägar som vi kört flera gånger förut, för att sedan välja en helt ny – en raksträcka med låg sol i ögonen.

Vi hade några fasta punkter på agendan, men gott om plats för spontana stopp. Det första var en planerad start på sommarmorgonen. Efter att ha haft flyt ett tag med att hitta nya orkidéer tänkte vi hitta en grönkulla i detta änge. En art som varken lyser med starka färger eller växer överallt. Här på Gotland finns den på få platser. Östergarn prästänge är ett av dem.

Jag som tyckte det var så trivsamt i bilen insåg snabbt att min tanke på hur änget var ordnat stämde väldigt illa med sanningen. Inte ens en skylt där det stod Välkommen Bosse! Gå till höger här så ser du efter 44 cm den första Grönkullan som… 😉
Sanningen var att vi var fel klädda. Stövlar var det första som saknades. Så blöta vi blev. Jag frös snabbt. Mysigheten från bilturen fanns bara kvar på parkeringen.
Men Solveig stannade till och tog macrobilder. Här har du några av dem.

Själv blev jag först med att gå ut genom den bakre utgången och snabbt ta mig upp på torra land – stora vägen.

Du som följer gotlanduppochner regelbundet har säkert sett de två vyerna förut. Den här gången tog vi inte den branta trappan upp till siluetterna och fiket i gamla skolan hade ännu inte öppnat. Istället var det ”golvvärmen” i ”Den lilla blå” som lockade mest.

Bilen var parkerad vid kyrkan. Änget ligger precis intill. Vad många smultronställen det finns inom en liten yta i de här trakterna. Nu var frågan var vi skulle inta frukost. Helst ville jag ha havsutsikt. Så blev det också. Men det är en annan historia.

En vallmo i utkanten av kyrkogården får avsluta vår blöta vandring i Östergarns prästänge. Hur det gick med grönkullan? Den här gången gäckade den oss. Men nästa sommar kanske…

Tranhustornet

Publicerad den av
11

Säkert var ringmuren runt Visby innerstad bidragande orsak till att staden blev världsarvslistad. Idag finns 27 marktorn kvar i den 3,5 km långa och 11 meter höga ringmuren som numera är Nordens äldsta bevarade profana byggnad.
Vi tänkte visa dig ringmurens torn och portar. Häng på. 😉

I slutet av 1290-talet byggdes sannolikt marktornen i Nordemur. Ett av dem är Tranhustornet.

Det cirka 17 meter höga Tranhustornet är det första på bilden.

Precis om med de flesta andra marktorn har Tranhustornet varit fem våningar högt en gång i tiden. Då med bjälklagen av trä. Namnet kommer från en karta på 1700-talet som visade att det kokades tran i huset.

Nu har vi gått in på insidan. Då slog tanken mig att den närliggande tvärgatan säkert heter Tranhusgata på grund av tornet. Där hade jag fel. För gatan har haft ett eget tranhus.

Liksom många andra marktorn saknas det en vägg på insidan.

Det handlar alltså inte om goda tranbär. Tran är en flottig olja som kunde utvinnas ur fisk och säl. Tranoljan var bra att ha förr till lyse i lampor och smörjmedel till läder. En på den tiden ekonomisk betydelsefull produkt. Baksidan var kanske att det doftade rutten fisk lite för mycket i omgivningarna. 😉

Para ihop foto och månad

Publicerad den av
38

A

B

C

D

Månader som är aktuella i finalen:
Maj, Juni, Juli och Augusti.
Regler/Poäng:
Tävlingstiden är mellan 9:00-21:00
Varje rätt inkommande kombination ger följande poäng.
10-9-8-7-6-5-4-3-2-1
Svara helst så här:
A-Månad, B-Månad, C-Månad, D-Månad
Chans att vinna och komma på pallen:
3 deltagare har chans att vinna titeln Fotomästare 2022. Hela 17 deltagare har chans att komma på pallen och få en Skrap-Kryss. Sedan finns för ALLA deltagare prestigen att få högst poäng i finalen. Maxpoäng är 40 poäng. Stort LYCKA TILL!

PoängBild ABild BBild CBild D
10WiolettanWiolettanAnita LAnita L
9Anita LZnoggeBlomsterbönanEva-Lotta
8Eva-LottaAnita L Gunnel
7Eva RIng-Britt Primrose
6   Gunilla W
5    
4    
3    
2    
1    

Priser:
Alla på pallen får var sin Skrap-Kryss.
Den som vinner är Fotomästare 2022. Regerande mästare är Maj Johansson. Ikväll lämnar hon över bucklan till en mycket värdig vinnare. 😉
Vid samma poäng avgör den som nådde summan först i finalen.
SLUTTABELL: ❤ = Skrap-Kryss
120 poäng:
1. Anita L ❤
63 poäng:
2. Ing-Britt ❤
55 poäng:
3. Minton ❤

49 poäng:
4. Znogge
40 poäng:
5. Eva-Lotta
24 poäng:
6. Lisbeth A, Louise P, Anne B och Lena W
21 poäng:
10. Jennifer L
20 poäng:
11. Wiolettan
16 poäng:
12. Ann-Terese Å, Christel B, Laila L, Åse H, Ditte, Karin E och Maj J
15 poäng:
19. Eva R
14 poäng:
20. Gunilla W
9 poäng:
21. Blomsterbönan
8 poäng:
22. Annika So, Peter L, Hans F, Anna B, Lotta T och Gunnel
7 poäng:
28. Primrose
0 poäng:
29. Liv G.K, Signhild H, Börje C, Inger B, Saga H, Marie K, Margareta G, Anki A, Emil L, Marie T, Inger A, Greger, Kenneth N, Lena C, Katarina O, Mia J, Susan A, Susie B, Inga-Lisa K, Lollo, Annika Sä, Kerstin N, Camilla S, Birgitta H, Dan P och Kenneth J
1 minus poäng:
55. Agneta MP 😉
Övriga
56:e plats




Kålfjäril – Pieris brassicae

Publicerad den av
14

Vardagligt kallas de ofta ”vita fjärilar”.

Vi är tämligen säkra på att detta är en kålfjäril. Men det är inte helt lätt att skilja den från sin mindre släkting rovfjärilen. Den mörka framvingespetsen hos kålfjärilen löper betydligt längre ner längs vingens ytterkant.

Hur skiljer man på könen? För det första. Undersidan är lika hos könen. Men de två svarta fläckarna på framvingens ovansida saknas hos hanen. Honan är dessutom en av våra större dagfjärilar.

Arten är vanlig på hela Gotland. Undantaget skulle vara tät skog. Vanliga platser är trädgårdar, öppna landskap, vägkanter och lusernfält. Flygtiden är uppdelad i två, ibland tre generationer. Ofta går den att se från maj till september. Jag ser den ofta när jag är ute och cyklar.

Larven kan tyvärr orsaka stor ekonomisk skada i viktiga odlingar.

Ps. Imorgon klockan 9:00 får jag inte glömma bort att trycka iväg ett inlägg med fyra foton från Almedalen. Din uppgift är att koppla ihop dem med återstående fyra månader. Välkommen då. Nu ska jag återgå till att fixa med kvalet till korsordsmästerskapen. Ska bli spännande att den 30:e november få reda på vem som är Mästarnas Mästare. 🙂

Lilla Strandboden och kvinnan i trappan

Publicerad den av
18

Vi är kvar i Danbo naturreservat och jag fortsätter på temat Greve Eric von Rosen. Egentligen bodde familjen flott på Rockelstad Slott i Sörmland. (Googla och njut av deras hemsidas smörgåsbord) En snöig februaridag 1920 var greven i Stockholm och ville hem till slottet. Trist nog hade SJ ställt in alla turer. Eric som var känd i flygkretsar efter sin våghalsiga flygning mellan Umeå och Vaasa under Finska frihetskriget hade skaffat sig kontakter i branschen. Men han kammade noll hos Svensk Lufttrafik. Ingen svensk pilot vågade åta sig uppdraget. Däremot fanns det en nyanställd tysk f.d. stridspilot som inte bangade ur. Namnet var Hermann Göring. Ringer det någon klocka hos dig?

Flygfärden genom snöstormen gick lågt och Göring orienterade sig efter järnvägens spår. Säkert skakigt landade han på isen utanför slottet. De genomfrusna männen värmde sig sedan vid brasan i hallen. Det var då det knarrade till i trappan och grevinnan Mary von Rosens lillasyster Carin von Kantzow (en av Stockholms skönheter på 1910-talet) gjorde entré.
Det blev kärlek vid första ögonkastet. (Trots att Carin var gift och hade ett barn). Hon och Göring flyttade till München och gifte sig. Båda blev efter en tid utmärkta brickor när en liten Adolf systematisk började bygga sitt ”livsverk”. 😦 Carin fick aldrig vara med om det värsta. Hon dog i hjärtsvikt redan 1931.

Hermann Göring ska ha varit i denna stuga. Den enda byggnad som finns kvar från ”tältåren”.
Naturvårdsverket köpte in området av släkten von Rosen och har renoverat och gjort Strandstugan tillgänglig för oss alla. Hoppas ALLA besökare är tacksamma för det och uppför sig som ”normala” medmänniskor.

Intressant stuga att besöka av många skäl.

Det är något visst med gamla svartvita foton. Känns på gränsen till högtidligt att studera dem.

Fin gest och vacker hyllning till trakten av änkan och släkten von Rosen. Kul att komma i kontakt med en del äldre ord. Ser äro som ett exempel.

Dags att lämna det svartvita och istället öppna upp för naturens naturliga färger.

En sista gång blickade vi bakåt innan vi fortsatte vår underbara vandring längs kusten mot Sjaustru fiskeläge.

Fotnot:
Imorgon tror jag det blir fjärilar. På fredag klockan 9:00 är det tävlingsdags och stor final bland månadsbilderna från vackra Almedalen. Samma dag firar Anita och Annette sina namnsdagar. Kommer Anita L att försvara sin förstaplats? Vilka tre kommer på pallen och får var sin Skrap-Kryss? Tävlingen stängs klockan 21:00. Välkomna då!
Kram Bosse von Lidén för en dag.

Raukar på torra land; del 2

Publicerad den av
10

Raukarna i lilla naturreservatet Danbo har havsutsikt. Om de såklart var tillräckligt smarta och vände sig åt rätt håll från början. 😉

Jag skulle gärna besöka den här platsen i mitten av maj när det blommar rikligt med fältsippor på den öppna sandheden.

Rauken med uppsikt uppåt land tänker kanske tillbaka i tiden, till åren när det var en liten tältstad här. Tänk dig sju tält. Sex barn som hade var sitt litet tält och föräldrarna ett ihop. Dessutom fanns det ett kökstält med endast två väggar, ett garderobstält med långa klädstänger, ett tält för porslin och avslutningsvis ett gästtält. Inte precis som dagens tältplatser.

Tälten hade varit uppsatta på en Afrikaexpedition 1911-12. Pappan var inte vem som helst. Han var greve och bar namnet Eric von Rosen (1879-1948). Eric var uppväxt i Stockholm, men tog studentexamen i Visby. Tydligen var han väldigt förtjust i Gotland. Därför återvände han hit för att köpa mark vid Gryngeviken. 1920 köpte han första marken. Sedan blev det fler inköp. Allt betalades i guldpengar.

Man kan säga att naturskyddet i Danbo började 1921, när Eric samlat på sig tillräckligt mycket mark. Skogsbruk och betesdjur tilläts inte på hans mark. Häftigt med en greve som varit på spännande etnografiska expeditioner i både Afrika och Sydamerika, som där kommit att uppskatta det enkla lägerlivet och fortsatte det livet i Sverige, i takt med att familjen växte.

Barnen måste ha älskat att spana genom den här speciella raukkikaren.

I ungefär sex veckor varje sommar åkte familjen hit. De hade bekantat sig med två familjer som hade ägt mark här tidigare. Det var till dem de skickade brev och berättade när de skulle komma. Därefter kom grevefamiljen fram till uppsatta tält på exakt samma ställe varje sommar.
Änkan Mary von Rosen fortsatte att tälta i Danbo ända in på sextiotalet.

I morgondagens blogginlägg ska jag berätta vidare om byggnaden du ser en bit av på bilden. Du får ha en bra dag.