Egentligen var vi ute på promenad för att hitta fjärilar. Gärna sådana som sitter ner med sina vingar snyggt utfällda och inte har bråttom att flyga iväg. Tyvärr tycks dessa fjärilar vara mycket sällsynta. De fjärilar jag träffar på envisas med att sitta med vingarna hopfällda eller lyfter retfullt så snart jag närmar mig med kameran…
Så mycket enklare det är att fotografera växter! Det är bara vinden som ställer till det ibland.
Vi hade parkerat den lilla blå utanför Bingers kvarn (Intersport) och gått en bit av fjärilsstigen. Jag hade bestämt mig för att jag var mer envis än en fjäril och bevakade noga var den slog sig ned. Fjärilen, å sin sida, hade lika visst bestämt sig för att den inte skulle landa mer än ett par sekunder på varje plats. Då ropade Bosse att jag skulle komma.
Han pekade på en hög vit blomma och jag kände genast igen den från mormors trädgård. Mormor kallade den krollilja och när jag googlade så visade det sig att den faktiskt hette så.
Det är lätt att förstå hur den fått sitt namn när man ser hur kronbladen krullar sig uppåt. Givetvis har den ett fint latinskt namn också: Lilium Martagon Alba heter den vita.
Själv minns jag att mormor inte ville sätta in några krolliljor i vas eftersom frömjölet kunde ge ordentliga fläckar på duken. Att det skulle vara duk på bordet var en självklarhet hos mormor och inget som kunde kompromissas bort p.g.a. en vas med krolliljor. Däremot fick de gärna följa med i buketten som skulle stå vid morfars gravsten. Det var noga med att han skulle få ”ta del av” trädgårdens alla, vackra blommor.
När vi tittade oss lite mer noggrant omkring upptäckte vi att det fanns många krolliljor lite längre in bland buskar och träd. Allt från knoppar till rejält utslagna blommor, på väg att bli överblommade. Det var bara att välja vilka som skulle få vara med på bild.
Det är klostra.se som utnämnt krolliljan till den mest exklusiva av alla liljor. Där läser jag också att den funnits i herrgårdsträdgårdar såväl som i torpträdgårdar. Numera räknas den som en kulturväxt.
För den som vill odla egna krolliljor finns lökar att köpa och för den med mer tålamod även fröer. Tydligen passar den till förvildning. Den som känner till Visby bättre än jag skulle säkert kunna berätta om det ursprungligen funnits en trädgård i närheten av alla dessa krolliljor.
En exklusiv skönhet, oavsett om man tittar nära eller på långt håll. Den kan bli upp till 1,5 meter hög och finns i två färger.
Efter en stund lyckades jag slita mig från krolliljorna och vi traskade vidare på fjärilsstigen.
Text och foto: Solveig Lidén
gotlanduppochner 
Med tanke på hur fantastiskt vackra bilderna på liljorna blev så var det nästan bra att fjärilarna inte samarbetade 😉
God lördag till er båda!
GillaGillad av 1 person
Tack! Och tur att Bosse upptäckte den första krolliljan, för annars hade vi nog missat dem allihop. Önskar dig en fin fortsättning på helgen!
GillaGilla
Vilka vackra bilder. Det var rörande att din mormor ville ha trädgårdens blommor på din morfar grav. Att få ta del av. Det tycker jag är fint!
Vilka vackra liljor, båda lika vackra, Så höga de blir. Kul att få se, och läsa.
Ha det fint
KRAM Primrose ,-)
GillaGillad av 1 person
Tack! Ja mormor var mycket noga med att det skulle sättas en vas med blommor vid gravstenen när det blev helg. Hon kunde inte ta sig till kyrkan själv så det var oftast min mamma som fick uppdraget att plocka en fin bukett och åka dit. .
Kram tillbaka!
GillaGilla
Jag har rosa krolliljor i min trädgård och det är som du säger en riktig mormorsväxt. Jag vet att Bosse fotograferar många av era vackra och gamla kyrkor så nu har jag fotat och berättat om den enda kyrka vi har i byn Den är liten men väldigt fin så var så god och se en jämtländsk kyrka i sin prakt. Ha en fin helg. Här regnar det och har så gjort i ett helt dygn nu men blåser inte i alla fall. 9 grader varmt är det. Ingen högsommar direkt.
GillaGillad av 1 person
Så roligt att du upptäckt ”din” kyrka. Nackdelen med att åka till många kyrkor efter varandra är att det uppstår en viss mättnad. Det gäller att vi fortfarande försöker se varje enskild kyrka med öppna ögon och inte blir blasé.
Här har det precis regnat en skur efter en solig och fin eftermiddag. Vädret är minst sagt omväxlande. 9 grader låter i minsta laget även om jag föredrar när det inte är för varmt. Lagom är förstås bäst!
GillaGilla
Det är härligt när Solveig är igång och fotar. Så enormt vackra bilder av liljorna!
Kram, Ingrid
GillaGillad av 1 person
Tack! Det är extra roligt med blommor som väcker minnen från förr. Men, jag gillar nog egentligen det mesta som blommar om jag tänker efter. Kram tillbaka!
GillaGillad av 1 person
Jag måste säga att det gjorde inget att fjärilarna höll sig borta den här dagen för då fick krolliljorna träda fram istället och du har fångat dom så fint. Jag är extra förtjust i de rent vita men visst blir jag glad åt de rosa också. Men alla vita blommor lyser så vackert i skymningen. Finns ingen annan belysning kan alltid vita krolliljor och andra vita blommor lysa upp …
Kram och fin söndag!
GillaGillad av 1 person
Tack! Jag är också mest förtjust i de vita. Speciellt mot en intensivt grön bakgrund. Fjärilar är ett kapitel för sig. Läste just om kamgräsfjäril (som jag jagat runt efter) att den vilar alltid med vingarna hopslagna… Ingen idé alltså att tro att det ska gå att fånga en bild på den med utslagna vingar. Det vore betydligt enklare att filma dem… Kram och fortsatt fin onsdag!
GillaGilla
Åh, krolliljan! Så fina bilder du har tagit!
Jag hade en önskan om att ha krolliljor på vårt ställe i Geta på Åland när vi bodde där men trots inköp av kultiverade lökar blev det ingenting av det men plötsligt en dag så visade sig något lite i skymundan, vid ett staket. Vi hade blivit med krollilja och det var inte någon av de tidigare inköpta lökarna, den här hade fåglarna ”planterat”. Sen blev de flera och flera till vår stora glädje. Nu hoppas vi förstås på att de nya ägarna njuter av krolliljorna, de lilafärgade, någon vit hade vi aldrig.
Däremot finns det mycket av krolliljorna på Åland vid gamla torp och i dikesrenar på landsbygden.
Tack för ljuvligheten !
GillaGillad av 1 person
Tack! Vissa blommor tycks ha egenheten att själva vilja bestämma om de ska ”ta sig” eller ej. Jag har försökt få scilla att trivas på flera av de ställen vi bott på. Inte då! I andras trädgårdar har de funnits i tusental, men lökarna som jag satt har minsann inte velat föröka sig. Hm! Det kanske de gjort efter det att vi flyttat därifrån. Ha´en fortsatt fin dag!
GillaGilla
Det är verkligen en exklusiv blomma. Det hade jag inte trott att den kan bli så hög. Vackra bilder! Kram Anne
GillaGillad av 1 person
Tack! Tur att Bosse hittade dem. Jag hade ju fullt upp med fjärilarna, men var inte svår att övertala när jag fick se alla krolliljorna. De var verkligen vackra! Kram tillbaka!.
GillaGilla