Efter fem år som fastboende i Visby, bor vi numera i Skåne. Vi kommer att besöka Bornholm vid olika tidpunkter på året. Då och då blir det tillbakablickar från Gotland och nån gång kommer inlägg från Österlen. Välkomna önskar Bosse och Solveig Lidén!
Gotlanduppochner har under fyra år åkt runt och besökt alla Gotlands medeltida kyrkor. Nu är det dags för vår sextionde kategori som kommer att bli en fotokategori med få ord. Välkommen med på våra promenader bland de mysiga gränderna innanför muren. Vi svarar på kommentarer med en symbol.
Fotnot: Troligtvis har gränden fått sitt namn efter den svenska kungen Birger Magnusson som ett tag bodde i Vinhuset, som låg längs gränden. Har du dammiga historiska kunskaper kan jag berätta att Birger var son till Magnus Ladulås och sonson till Birger Jarl. Vi har ibland valt att vika in på Birgers gränd när vi gått på Strandgatan och haft bilen vid Kruttornet. Jag har vid ett par tillfällen sett hur det kommit människor i Almedalen som öppnat en port i ringmuren och tagit sig in i sin trädgård. I en trädgård finns ett galler och öppning i muren. Från insidan ser man havet. (bilden blev för suddig och fick inte vara med här.) Om du strövar omkring på gränden någon gång kan du hålla utkik efter Birgers gränd 7. Det huset kallas för Schweizervillan.
Jag har längtat efter att få träffa Krusmynta på bänken. Hon har funnits någonstans i mina tankar när vi traskat omkring i ”Grändernas stad”. Jag hade hoppats att vi skulle träffas av en slump, lagom tills jag blev trött i benen. Till slut googlade jag på hemmaplan och fick adressen Bremergränd. Problemet är att gränden inte finns utsatt på turistkartorna. Markeringen fick mig att inse i vilket kvarter jag skulle leta vidare i.
Vi hade tur och fick hjälp av ett trevligt par som vi stötte på i en gränd. Vi gissar på att personer som bor i innergården är tacksamma för att inte fler vet om Krusmynta. Men det handlar om offentlig konst utomhus. I den läsvärda boken ”Upptäck Visby” står det att gjordes en arkeologisk utgrävning i slutet av 1980-talet i det medeltida kvarteret. Då påvisades det lagerlokaler och ölstugor eller ”bierstuben” eftersom det ofta talades tyska i Wisby. På dessa ”nöjesställen” arbetade många unga, fattiga flickor. Givetvis rörde det sig om tunga arbeten, långa arbetsdagar i en osund miljö med många smutsiga händer omkring flickorna. Vi hade inte velat att våra älskade döttrar hade jobbat i den miljön.
Krusmynta var verkligen värd sin vila på bänken. Men jag ser att hon är ledsen och gråter. Undra´ om hon såg något ljus i tunneln? Hade hon någon dröm om framtiden? I min fantasi gick det bra för henne. Helt oväntat mötte hon…
Minns du Pippi Långstrumps alla namn? Jag fick ta till hjälp med den långa namnramsan. Pippilotta Viktualia Rullgardina Krusmynta Efraimsdotter Långstrump. I Sverige ska det finnas 70 stycken som heter Krusmynta. Fem av dem på Gotland. Undra hur många som heter Rullgardina?
Tusen tack till Åsa Ardin Kedja, kvinnan med anknytning till Ljugarn på östra Gotland, som ligger bakom detta fina tänkvärda konstverk.
Kategorin där vi besöker samma plats vid fyra olika tillfällen under året och tar en bild varje gång.
Vår
Sommar
Höst
Vinter
Små tankar om de fyra årstiderna: Vid tre olika årstider har jag suttit på bänken och njutit en stund. Några gånger har jag haft det som mål när jag sett att vädret varit lockande på hemmaplan. Då har jag packat ned fika och cyklat till Kyrkberget. Andra gånger är det vilsamt att spontant stanna till i livet och samla tankarna. Det finns alltid något vackert att titta på från den här positionen. Ofta händer det något på eller över havet. Bara att studera dess olika färgnyanser ger mig inre ro. En balsam för själen. Andra gånger kan jag sitta där och lösa världsproblem.
Inget landskap i Sverige har så många medeltida kyrkor som Gotland, 92 stycken och dessutom 3 ödekyrkor. Vår plan är att åka runt till dem alla och med kamerans och fantasins hjälp förflytta oss många hundra år tillbaka i tiden. Säkrast är att besöka kyrkorna den 15 maj till 15 september för då är de öppna dagtid. Vilken fantastisk kulturskatt. Tack ”snälla” Valdemar Atterdag för att du inte gav dig på dem också, som du gjorde med alla, utom S:ta Maria, i Visby. 😉
Burs är en av de 14 klövsadelkyrkorna på Gotland. Det innebär att kyrkan har ett högt torn i väster, ett stort kor i öster samt mellan dessa ett litet lågt långhus. Det sistnämnda är byggt i början av 1200-talet. Galleritornet är byggt vid mitten av 1200-talet. Koret är yngst och kom till vid mitten av 1300-talet.
I sydportalens västra kapitälbandet framställs de visa jungfruarna ledda av Ecclesia.
Teglet introducerades i Sverige genom tiggarmunkarna på 1100-talet. Tegel användes ibland i 1200-talets kyrkor på Gotland. Här i Burs finns det i gallerier och ljudgluggar. Dags att förflytta oss in i kyrkan.
Vad är ditt första intryck? Vi står ofta kvar en stund när vi kommit in och låter första intrycket smälta in. Med undantag av våra första besök har vi nästan alltid läst på redan på hemmaplan. Allt för att inte upptäcka senare att vi missat något väsentligt.
Altarskåpet är tillverkat i Lübeck på 1400-talets förra hälft.
I korets östra fönster finns det kvar tre rutor med glasmålningar från 1300-talets andra fjärdedel med scener som visar Kristi uppståndelse, ett baldakintorn och bladornament.
Triumfkorset med ringkors är ett gotländskt arbete från senare delen av 1200-talet.
Predikstolen är tillverkad av Visbysnickaren Johan Dunderhake 1756. Förebilden är Domkyrkans praktfulla predikstol från 1689.
Kyrkans dopfunt är från 1600-talet.
Bredvid altaret vid korets södra mur finns en märklig bänk av kalksten med reliefer. Bänken antas vara utförd av Egypticus´ byggnadshytta på 1300-talet.
Det tredelade trätaket i långhuset har målningar från 1706.
Solveig noterade att bänkdörrarna pryddes av målningar enbart på kvinnor. I alla fall på denna sida. Om du besöker fina Burs kyrka får du själv kolla upp andra sidan.
Tänkvärda ord: ”Ge det bästa till världen och det bästa kommer att komma tillbaka till dig.” Ella Wheeler Wilcox
Det finns som jag ser det tre vägar till och från Gnisvärd. Nästan alltid väljer vi att inte ta samma väg tillbaka till kustvägen 140. Det var då som Solveig uppmärksammade en sevärdhet som vi inte sett förut. ”Stanna till här en stund.”
På Gotland finns det cirka 350 skeppssättningar. Det är inte så konstigt om inte alla nämns i litteraturen och på nätet. Redan under första bloggåret hade vi ett inlägg om Gotlands största skeppssättning, som finns i just Gnisvärd. En plats som vi nådde ungefär en kilometer upp från denna plats.
Ofta är skeppssättningar till skillnad från rösen en gravplats åt en enda person.
Den döde brändes på bål. De krossade benen tvättades först och lades sedan i lerkärl.
Här kan du se/läsa och förstå varför jag skrev blogginläggsrubriken Nära Tofta slott. Nyfiken som jag kan vara tog jag en ensamtur in för att se hur där såg ut. Undrade såklart om det var ett skämt som var baserat på någon historisk plats. Strax bakom fanns XX antal ”stugor”. På sommaren finns det säkert lockande affischer på den bruna anslagstavlan. Nu fick jag hålla till godo med att läsa en smula hackigt vad det stod på runstenen. 😉
Fotnot: Vi svarar på kommentarer med en symbol. Tanken är att alla gränder innanför muren ska med i den här kategorin. Vi hade nerförsbacke från Mellangatan och nådde snabbt Strandgatan. Vilken tur det dök upp både tvåbenta och fyrbenta så det hände något i den kuperade gränden. Vem vet? Det var kanske min premiärtur längs gränden.
Efter lördagsbesöket i Smågårde naturskog, där vi zoomade in Gnisvärd fiskeläge, rattade vi upp till fiskeläget som kom med först på gotlanduppochner. Då var den nya bloggen bara tre dagar gammal. https://gotlanduppochner.com/2019/01/03/gnisvards-fiskelage/ och det var en helt annan aktivitet i det fina fiskeläget, som du kan se på bilderna i länken.
Strandskatorna var inte helt samarbetsvilliga. De vägrade att stå stilla.
Det var första gången som vi gick längs havet och såg fiskeläget från sjösidan.
Nu skulle det bli spännande att se om kapellet var öppet. Troligtvis inte.
Nästa bilstopp blev oväntat. Solveig såg en sevärdhet som vi inte sett tidigare. Den historiska platsen får ett eget inlägg längre fram i tiden. Efter några trånga möten på den smala vägen var vi tillbaks på väg 140. Skönt att vi skulle ta av i en rondell nästa gång. Nu var frågan om vi skulle få leta länge innan vi såg blåsippor på Högklint. För jag var rätt fikasugen.
Så var inte fallet. Det lyste uppskattat blått en bit från parkeringen. Medans jag bar fikakorgen och sittunderlaget plåtade Solveig några bilder. Givetvis saknade hon sitt macro som fått var kvar hemma. Den kameran ska istället få följa med när vi ska ta en blåsippresa till en plats som vi aldrig besökt tidigare. Den planerade rutten känns plötsligt avlägsen när jag tittar ut över vinterlandskapet utanför fönstret.
Sämre utsikt går att ha under en utomhusfika. Känns overkligt att det var i lördags som vi satt där. Kyliga kastvindar kom och gick på den oskyddade höjden. Men kaffet hann aldrig kallna. Något som jag varmt uppskattade.
Sommartid sedan i natt. Det snöar utanför vårt fönster. Vilken tur vi hade igår när det var dags för årets första längre tur utanför Visby. Vi valde att åka till det lilla naturreservatet Smågårde naturskog (6,3 hektar), som ligger ett stenkast från välkända Tofta strand.
Genom naturreservatet som bildades 2003 slingar sig en liten mysig å ner mot havet. Vi gick över några broar och vid andra tillfällen gjorde vi små avstickare ner till det porlande vattnet.
Syftet med att skydda området är den gamla barrskogen med en rik förekomst av död ved. I nästan 75 år har granskogen stått nästintill orörd. Därmed finns det träd i alla åldrar och en spännande naturskog får en ärlig chans att utvecklas. Träden ger vindskydd men släpper ner mycket sol. Den gula lampan gynnar insekter som myrlejon och olika sorters steklar. Vid den här tiden var det naturligtvis inte lätt att hitta de berömda myrlejonen. För det var ju vintertid som rådde igår. 😉
En eloge till de blå tydliga markeringarna längs de relativt kuperade smala slingrande stigarna. Ett nytt träräcke var ett tacksamt stöd i en lerig uppförsbacke.
Nu tog vi en paus från ”Den blå stigen” och styrde stegen mot sanddynerna och havet. Vi förstod snart att andra gått före oss. Några sekunder tänkte jag på min egen roman ”Mina fotsteg i ditt hjärta”.
Solveig zoomade in Gnisvärd fiskeläge. Dit tänkte vi åka på hemmavägen, som fick bli en nostalgisk vårtripp med utomhusfika, blåsippor och en hel del blåst. Syftade på när vi befann som högst upp på Högklint.
Men först måste vi leta upp senaste blå pinnen. Min favoritfärg var lätt att återfinna.
Det var gott om kottar. Vad sänder det ut för signaler? Positiva eller negativa?
Då återstod endast sista etappen av denna trevliga lördagsvandring.
”Den lilla blå” uppskattade säkert att få komma ut på en längre tripp. Snart får den rulla till en annan kust. Först ska den få på sina sommardäck.
Fotnot: Vi svarar på kommentarer med en symbol. Kompanigränd är en kortare gränd som sträcker sig från Strandgatan till Mellangatan. Det finns en hel del hotell innanför muren. Ofta har de mer än en gatuadress. Kompanigränd 4 har fyra smeknamn. Åkerbecks, Lundbergs, Lindbergs och Petterssons.
Vid våra promenader innanför muren stannar vi då och då till för att beundra någon av Visbys alla fantastiska byggnader. Själv är jag särskilt förtjust i de hus som har så kallade trappstegsgavlar. Men tinnar och torn, fönster som är lite speciella eller byggnader som bara ser så där ”vackra” ut, tilltalar mig också. S:t Hansskolan är verkligen en skolbyggnad att stanna till vid och beundra.
Visbyarkitekten Fredrik Wilhelm Scholander är mannen bakom ritningen. Visby Högre Allmänna Läroverk, stod klart och invigdes 1859.
I den lilla boken ”Upptäck Visby” läser jag att det inte var alla som tyckte om byggnaden när den kom på plats… Jag undrar förstås vad det var som gjorde att en del inte gillade den. Åren gick och 1932 byggde man om skolan, lyfte upp taket och byggde på den tredje våningen. 1968 var det slut på läroverkstiden och istället blev det en gymnasieskola.
Vårterminen 1971 blev detta en grundskola med låg och mellanstadium. Något som den alltså varit i över 50 år och som den fortfarande är.
Utsikten ner över innerstan, med havet i bakgrunden, slår väl det mesta. Till och med en gråmulen dag!
Givetvis tog jag Google till hjälp den här gången också. Mina kunskaper i latin är begränsade. Ja i ärlighetens namn är de helt obefintliga. Nu vet jag att TIMOR DEI INITIUM SAPIENTIAE betyder: Gudsfruktan är vishetens begynnelse. /Solveig
bornholmuppochner & gotlanduppochner 