Med värme i hjärtat – i ett hav av solrosor

Det händer att vi får uppslag till utflykter genom att läsa i dagstidningen GT. Så var det häromdagen. Då läste vi om Anna och Tobias Wejde som sått 150000 solrosfrön på en åker i Hogrän. Allt för att samla in pengar till cancerforskningen. Bosse och jag kände genast att dit ville vi åka.

Hade vi tagit google´s vägbeskrivning till hjälp redan från början hade vägen blivit något kortare. Nu tog vi först sikte på Hogräns kyrka, där vi varit förut, och fick en vägbeskrivning till Gervalds därifrån. Det blev nog en omväg, åtminstone kändes det så…

Men vi kom rätt till slut, och det var ju huvudsaken. Att stå i kanten av ett fält fullt av blommande solrosor kan göra vem som helst glad till sinnet. Att dessutom veta att de pengar som kommer in från självplocket går till cancerfonden gör mig helt varm om hjärtat. Så underbart det är med människor som tänker på andra!

”Ibland måste man våga gå mot strömmen”, har jag döpt denna bild till. En solros vänder sitt ansikte mot kameran, de andra tittar åt motsatt håll. Men den som studerar bilden noga kan se att det finns en solros till som har börjat att vända sig…

Är alltid lika förundrad över hur ett litet solrosfrö kan bli en stor, ståtlig blomma som den här. Skapelsens under!

Det fanns fler än vi som trivdes i solrosfältet.

Ett par hade till och med stämt träff på ett blad.

En utflykt till Hogrän ger både möjlighet att plocka solrosor och att bidra till den viktiga cancerforskningen. Det finns gott om blommande solrosor, men även knoppar som väntar på att slå ut.

Skaffar mig en bättre grund

Denna kategori handlar om sådant som jag uppskattar och som tillför vardagen något extra. Att stanna upp och glädja sig åt småsaker tror jag betyder mycket för det inre och därmed för hälsan och välbefinnandet.
Vad är vardagslyx för dig? Skriv gärna en kommentar och dela med dig av dina tankar. 

På tiden tyckte omgivningen att jag skaffade mig en ny mobiltelefon. (Men jag behöll min startbild. Någon måtta på nymodigheterna får det allt vara). Jag som hade vant mig vid att Swisha inte var möjligt länge, för att min gamla kompis visade sig, inte gick att uppgradera.
Solveig hjälpte mig med vissa moment. ”Vill du ha en stegräknare?” Det ville hennes man.

Som du kan se på diagrammet första månaden blev jag inspirerad hela två dagar. 😉 Då för att nå 10 000 stegs gränsen. Sedan åkte mobilen ur fickan och låg avslagen för sig själv någonstans. Dumt att överdriva gemenskapen. Vi måste vänja oss långsamt vid varandra.

Här måste vi ha umgåtts fler vardagar. Tolv dagar gick jag över drömgränsen. Var jag inte i närheten vid en viss tid på kvällen, la jag inte ner någon energi på sysslan. Men ett framsteg var att jag hade med manicken oftare. Allt behövde inte gå först via Solveig när det var skarpt läge.

För att kunna uppleva vardagslyx är det aldrig fel att ha en skaplig grundfysik. Det där som jag förr hade automatiskt via hobby & arbete och bara tog för givet skulle räcka i hundra år. En härlig tid.
Någon dag i december föddes idén. Just vid det tillfället letade jag efter något viktigt och snubblade över en liten lapp. På den sparade lappen stod texten att 8000 steg om dygnet var en bra grund för otränade. 10 000 var godkänt men hela 12 000 steg behövde uppnås för att klara examen, för att använda mina egna ord.

9196 steg/dagen blir det om jag delar summan med 31 dagar. Helt okej efter förutsättningarna. Undra hur många timmar den inte var på ens?

Det var absolut inget nyårslöfte. Bara en vardagssporre för att till våren ha skaffat mig en bättre grundkondition. Samtidigt vet jag att jag inte får leta djupt efter gamla formtoppar. Istället lyssna på kroppens signaler, helst dem från mitt högra knä.
Jag gav mig själv en morot där det gällde att varje dygn fixa ihop 10 000 steg via promenader och cyklande. Både mitt gamla jag och mitt nuvarande behöver lekfulla mål. Är det inte det förvandlar jag dem till det. Funkar på nästan alla plan. BRA står det ju på några av dem. 😉 Nu ska jag ”seriöslanda” på jorden.
Med facit på skärm. Det var inte så svårt. Minns bara en kväll då jag fick jobba på extra och nästan gick i sömnen sista tusen stegen. Gränsen 10 000 steg har annars nåtts tidigare och tidigare på dagen. Januariresan slutade på 11097 steg/dygnet. Bonus med ”andra bokstäver”.
Tyvärr är kondis en färskvara och lite gemensamt med annat kondis, som är njutbart för stunden. 😉 Mitt mål för februari är att lyckas snitta 12 000 steg/dygnet. Det skulle automatiskt ge månadsrekord med 348 000 på 29 dagar.
För att förbättra och nå målsättningen är det bara att fortsätta som jag gjort sista tiden. Titta på SVT Play, Netflix och annat och samtidigt placera soffpotatisen på motionscykeln. Under ett avsnitt tänker jag inte på att jag gör nytta under cyklandet. 4000-6000 kan snabbt plussas till. Sedan kan jag med gott samvete unna mig ett uns av vardagslyx via att öppna munnen på kvällskvisten och… 😉 Jag vägde mig inte innan starten och har inte gjort efter heller. Vid några snälla tillfällen har Solveig nämnt något om att jag kanske gått ner någon viktklass. Sedan glittrar det till i de busiga gröna ögonen och jag stänger av hörseln.
Givetvis höjer jag pulsen vid dagliga tillfällen, när jag är mer klädd för det. Eller mindre. 😉 Oftast börjar allt med en tidig morgonpromenad efter frukost, 6.50 på vardagarna. Undantag ösregn och halka. När ljuset återkommer blir det cykel utomhus ner till mitt älskade hav och medeltidsmur på morgonkvisten. ❤  Men visst händer det att jag är ”ute och cyklar” under hela året. 😉