Båtflyktingarna från Baltikum


Vi befinner oss vid hamnområdet i Slite och jag tänker tillbaka till andra världskriget när ryssarna ryckte fram i Baltikum.

Det var hit som många i befolkningen flydde. Ofta rörde det sig om båtar i dåligt skick. Undra hur många som aldrig nådde fram?

När flyktingströmmen var som störst 1944 kunde det komma femton båtar om dygnet. Över 11 000 baltflyktingar anlände till Gotland mellan 1943 och 1946.

Efter en tid på förläggningar sändes de vidare till läger på fastlandet.

Det ska tilläggas att det även kom hit avhoppade tyska soldater i slutet av kriget. Ett interneringsläger i Havdhem (Lagerlingen) hade plats för 600 tyska krigsfångar. Avhopparna fick bara stanna några få månader. Sedan skickades männen vidare mot en oviss framtid. En solskenshistoria är att flera av dem blev vänner med Havdemsborna och höll kontakt livet ut.

Ps. Under många år träffade jag vid vissa tillfällen en man som hade kommit ENSAM med en båt. Jag var ung och han var fåordig. Men oj vad impad jag var av den mannen i smyg. Både för vad han gjorde då och i det sammanhang som jag träffade honom inom. Det stod flera gånger om honom i tidningen. Men bäst var alla anekdoter som jag fick från andra håll. 😉

 

23 thoughts on “Båtflyktingarna från Baltikum

  1. Oj! du har verkligen varit flitig med skrivandet.
    Eller så är det jag som kikade inte alldeles för länge sedan.
    Som alltid lika trevligt. Mycket intressant. Det märks att du är en tänkare, som jag.
    Med glimten i ögat. Det är det som är tjusningen med bloggar.
    Alla skriver vi om olika saker, på olika sätt.
    Ha en fin onsdag. Kram Katarina 🙂

    Gilla

    • Det går i ”vågor”. Jag är egentligen inne i en inläsning & planeringsfas som kommer att ta några veckor. Det är riktigt kul. 🙂
      Jag är en tänkare på gott och ont. Glimten i ögat brukar vara en fördel att ha. Tack ska du ha. 🙂
      Det r det som är tjusningen med Blogglandia. så länge vi visar empati mot varandra och är snälla.
      Tack ska du ha. Här lyser solen och det är skönt ute.
      Kram tillbaka

      Gilla

  2. Intressant med detta minnesmärke, visste inte att det fanns. Visste däremot att många flydde från Baltikum till Gotland. Nytt för mig var dock de avhoppade tyska soldater.
    Tack för intressant inlägg!

    Gilla

    • Bra att de finns så ingen av oss glömmer bort det helt och för kommande generationer. Det var nytt för mig med. Det kan inte varit ett lätt land att leva i som vuxen man. Valfrihet ingick inte i konceptet. 😦
      Varsågod.

      Ps. Dumt att kriga. Hade varit bättre att de åkte till Newport och snyggade till det. 😉

      Gilla

  3. Ett minnesmärke som det säkert ligger stor tacksamhet bakom. Jag vet att det finns fler sådana och bland annat i Helsingborg dit många flyktingar lyckades ta sig. En del riskerade sitt eget liv för att hjälpa så visst fanns det många hjältar i vardagen.

    Kram

    Gilla

  4. Vilka tragedier det ligger bakom detta med flyktingarna. Tack för påminnelsen. Jag har läst om detta förut med visste inte allt och det är bra att bli påmind.
    Jag var ju inte många år då det blev fred, efter andra världskriget, eftersom jag är född 1941, men jag kommer ihåg en dunkel rädsla och ibland mörkret, som fanns runt mig och särskilt då det kom flygmaskiner.
    Hoppas att vi slipper ett tredje världskrig, men, kanske inte troligt. Vårt land har ju otroligt nog blivit förskonade länge. Undrar vad det beror på? Kanske för att vi ska kunna hjälpa andra.
    Kram!

    Gilla

  5. Jag visste inte om minnestavlorna där på Gotland. Men så fint att de finns!❤ Inte heller om att att tyska soldater tagit sin tillflykt till Sverige. Undrar förstås vad spm hände dem sedan? Blir lite nyfiken på din vänskap, vars person du beundrade i smyg.
    Krigets fasor- flyktingströmmar som vi läser om dagligen. Hot och våld. Naturkatastrofer. Det är svårt att förhålla sig. Att vara medmänniska, men att också skydda sig själv ifrån alltför många hot och svårigheter.
    Onsdagskram, Nilla

    Gilla

    • Det är bra med såpass synliga spår av historien bakom oss tidsmässigt. De finns där framför ögonen och vi som inte var med påminns.
      Som vuxen hade jag gärna intervjuat honom och berättat för andra med hans godkännande.
      Det är inte lätt att vara människa. Men skilja på gott och riktigt ont borde ALLA klara av.
      Tack ska du ha.
      Kram
      .

      Gilla

  6. Nu dök det upp en massa minnen i mitt huvud. Hade en väninna i tonåren vars föräldrar kom med båt från Baltikum. Har inte upplevt kriget men hört många berättelser men tyvärr glömmer man en del. Tack för att du väckte mitt minne.
    Det finns mycket man kan göra för dagens invandrare om man har tid och ork.
    Kram

    Gilla

    • De stackarna har det svårt nu med. Jag önskade att det kunde träda fram någon världsledare med hjärtat på det rätta stället som satsade på saker som gagnade hela världen. Banala tankar. Sedan kan vi små försöka göra en bit var.
      Om jag inte har för starka lampor duger valpen. 😉
      Kram

      Gilla

  7. Intressant och lärorikt – hade faktiskt ingen aning om att även tyska soldater kom till Gotland som flyktingar, men de baltiska kände jag förstås till. Två av mina bästa lekkamrater när jag var barn, hade föräldrar som flytt från Estland … minns att jag tyckte de hade konstiga namn, pratade konstigt … och åt konstig mat.
    Kram

    Gilla

    • Första gången jag hörde talas om det var i en deckare. Men då var jag inte säker på om det var påhittat. Nu vet jag även att de begravdes på vissa kyrkogårdar. Det jag inte tog med i detta inlägg var berättelsen om Svenskbyborna som kom till Gotland i slutet av tjugotalet. De hade ju inte med dessa ”tackstenar” att göra, men det är en annan intressant story och orsak till efternamn som Knutas och Buskas med flera.
      Förstår att du tyckte sådant. Känner igen det på andra personliga och liknande sätt. Samtidigt var det spännande och exotiskt. Så borde mobbarna ha tänkt istället för att vara elaka.
      Kram

      Gillad av 1 person

  8. Här har jag varit och döttrarnas farmor och farfar kom hit från Estland. Intressant läsning hos dig och en plats som i sig har mycket av historia . Spännande med mannen du träffade. Och tänk hans historia…
    Kram

    Gilla

    • Måste erkänna att jag hoppades att du hittade till detta blogginlägg. Intressant att få reda på det av dig. Tror inte de som var inblandade gnällde över småsaker under de kommande åren.
      Den mannen var kanske den största atlet jag träffat. Inget var såklart omöjligt efter vad han tagit sig igenom.
      Kram

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s