Efter fem år som fastboende i Visby, bor vi numera i Skåne. Vi kommer att besöka Bornholm vid olika tidpunkter på året. Då och då blir det tillbakablickar från Gotland och nån gång kommer inlägg från Österlen. Välkomna önskar Bosse och Solveig Lidén!
En liten bit från Fiskarporten var det år 1750 byggstart för Garvaregården och torkladan bredvid.
Den första fastighetsägaren var Christopher Fiscker. Förste garvaren som står med i fastighetsbeteckningen bar namnet Johan Gottfrid Stenström. Året var 1879.
Så här ser det ut från havssidan. Byggnaden har förutom garveri hyst flera olika verksamheter. Jag kan nämna skilda saker som segelduksfabrik, möbelfabrik, färgtryckeri och slumstation för Frälsningsarmén. Sedan 1969 är det AB Gotlandshem som är ägare.
Vi gick in genom Fiskarporten och tog några steg in på den privata parkeringen, för att se om det stämde. Jodå! Det är byggt direkt mot medeltidsmuren. Häftigt.
Rakt fram ser du en medeltida portöppning, en Bryggport, som liknar Fiskarporten. Till den krävs ”egen nyckel”.
Avslutar med ett grönt Almedalen. Det är svårt att förstå att detta var Gamle hamn fram till 1785. Då låg flera garverier runt området, utanför ringmuren. Med tanke på användandet av olika sorts syror ville de inte ha den verksamheten innanför muren.
”De tio utvalda” denna gång handlar om Votivskepp, skepp som kan förekomma i de medeltida kyrkorna. Jag vet inte om de är vanligare bland kyrkorna vid kusten. Däremot vet jag att skeppen (fartygen) ofta var en gåva som är en förbön och de är väldigt exakt gjorda när det gäller detaljer. Sedan finns det självklara sambandet. Kyrkorna liknas vid ett skepp och gångarna kallas för just skepp. Skeppen ligger i kyrkorummets längdriktning åtskilda av pelare och kolonner.
Atlingbo kyrkaHellvi kyrkaMartebo kyrkaNäs kyrkaOthem kyrkaRute kyrkaVäskinde kyrkaÖja kyrkaÖstergarn kyrka
Sex år före Anders Årfelts berömda första bagge var på plats utanför Österport, 1992, invigdes denna ca 8 meter höga skulptur, som är gjord av formgjuten betong.
Anders Årfelt döpte skulpturen till ”Boll med skruv”. Från början hade han tänkt sig en rund boll. Tyvärr funkade det inte visuellt. Eftersom han ville att bollen skulle vara fylld med energi blev slutprodukten en elliptisk boll.
Anders gjorde formar och formsnickare på Skanska i Träkumla byggde formen. Med hjälp av en skylift skruvades bollen fast på invigningsdagen. Som gammal bollälskare uppskattar jag skulpturen, som jag kört förbi många gånger. Till slut stannade jag till och tog kort en solig dag.
Ämne: Spontangissningslek med den nya teknikens ord som gutamålsord. 😉 Svara med ord eller 1-X-2. De rätta svaren blir fet stil – när jag är på gång med nästa blogginlägg. Självklart är det inte tillåtet att googla. Då försvinner både spontaniteten och meningen med leken – för jag vill bara att du ska ha kul en stund. 😊
1
X
2
Scanner
Avkeikare
Ripbård
Rimedjar
SMS
Buldar
Årdflaug
Fäugltramp
Snabela
Kroksnod
Pirrvitt
Rump-A
Ladda ner
Bain av
Kas ei baken
Söisle
Internet
Världsgane
Dvärgnät
Stikksaum
Webbmaster
Kärvaskasku
Ganraidare
Snåipikk
Mejl
Påstpåst
Sladdpåst
Skärmnöit
Smartphone
Klokpinnå
Tåvlingg
Slundläur
Mobiltelefon
Lummläur
Sladare
Rumpdrag
Webbplats
Länningg
Hynshäus
Gangard
Tre i topp: (Ingen får kvarsittning och ingen får någon lott.) 1. Ingrid 100 % 2. Anita 80 % 3. Eva-Lotta 50 % 4. Övriga 20-40 %
Inget landskap i Sverige har så många medeltida kyrkor som Gotland, 92 stycken och dessutom 3 ödekyrkor. Vår plan är att åka runt till dem alla och med kamerans och fantasins hjälp förflytta oss många hundra år tillbaka i tiden. Säkrast är att besöka kyrkorna den 15 maj till 15 september för då är de öppna dagtid. Vilken fantastisk kulturskatt. Tack ”snälla” Valdemar Atterdag för att du inte gav dig på dem också, som du gjorde med alla, utom S:ta Maria, i Visby. 😉
Hemse kyrka från början av 1200-talet är en av de 17 absidkyrkorna på Gotland.
Under kyrkans golv påträffades byggnadsmaterial av en stavkyrka från 1000-talet. En del av materialet kan du se på Statens Historiska Museum i Stockholm.
Dopfunten är medeltida. Predikstolen är från 1768. Det vackra triumfkrucifixet är från slutet av 1100-talet och är utfört av den berömda mästaren som skapat Viklaumadonnan. Altaruppsatsen härstammar från 1699.
Inskriften består av de sex första bokstäverna i runalfabetet, benämnt futharken. Futharken har totalt 16 bokstäver. Alfabetet förekommer bland annat på runstenar.
Till vänster ser du Sankt Göran & draken och Sankt Martin. Målningen är från 1400-talet.
Kyrkan har väldigt många kalkmålningar som är från 1200-talet till 1400-talet. Många är rejält restaurerade på 1890-talet.
Tänkvärda ord: ”Styrkan är de ungas stolthet, vitt hår är de gamlas ära. ”
Fördelen med att bo på hotell i sin egen stad är att resan dit endast tar några minuter. Vi brukar skämta om, när vi packar, att det inte är hela världen om vi glömmer något. Vi kan ju faktiskt åka hem och hämta det.
Vi parkerade strax utanför muren och gick in mot Donners plats. Här har vi gått förbi många gånger och jag har varit här på en kurs som Skolverket anordnade, men nu var det äntligen dags att bo här.
När vi checkade in var det liv och rörelse i receptionen. Men på lördagsmorgonen fick vi en trevlig pratstund med Anders. Det visade sig att vi varit gotlänningar ungefär lika länge.
Tänk om det funnits en tidsmaskin. Då skulle jag ha åkt tillbaka till mitten av 1200-talet. Varför? Jo i det här området låg det ett tiotal stenhus redan i mitten av 1200-talet. Och på hotellet finns fortfarande kryssvalvsrum och pelare som är äldre än 700 år. Det är härligt att man renoverat med varsam hand. Dagens hotell består av flera sammansatta byggnader i olika åldrar.
Visst är det fint?
Kunde inte låta bli att titta uppåt också. Rummet har en härlig höjd med sitt välvda glastak.
Förbjudna böcker kanske? Förutom de båda som sluppit loss…
Fräscht och fint på alla sätt.
Vid vissa rum finns skyltar som påminner oss om olika yrken som människor utövade i detta område fram till 1800-talet. Förutom Hattmakarens och Segelsömmarens rum så tog jag kort på Tullförvaltarens och Strandridarens rum, men det fanns fler.
En ny hotellrörelse, Hotell Gotland, startades upp 1850. Då köpte man flera tomter i kvarteret. Och sedan dess har hotellet vuxit till det moderna och välutrustade hotell som det är idag.
Hotellfrukost! Vi höll på att missa den… P.g.a. pandemin hade vi bokat in oss en speciell tid. Vi brukar aldrig behöva ställa någon väckarklocka eftersom vi är inprogrammerade i att vakna ändå. Men mitt i natten fick jag för mig att ställa larmet på min telefon. Och tur var väl det. För när den ringde så sov vi som bäst. Nu hann vi med att göra oss i ordning och fick en mycket njutbar frukost. Fördelen med att bo på hotell i egen stad är inte bara att det går att åka dit på några minuter. Det är också att man tar sig hem igen på lika kort tid. Nöjda, belåtna och mycket mätta tog vi omvägen förbi ICA Maxi och hämtade vår online-order och sedan var vi hemma igen efter en trevlig hemester. (Och Bosse fick sätta sig framför TV´n för att ta igen det han missat av OS.)
Följ med på en kvällspromenad i Visby, strax innan solen går ner. Vi börjar i Almedalsparken.
Det är något visst med kvällssol. Kanske för att man vet att det snart blir mörkt, trots att klockan bara är lite över fyra på eftermiddagen.
Solskenet på bilden gör att det är lätt att tro att det är varmt och skönt. Men, i verkligheten var det visserligen väldigt fint – men också väldigt kallt!
Det här huset har säkert en egen historia att berätta, men den får vi ta en annan gång. Vi vänder och går tillbaka mot hamnen igen. Ser du min skugga på väggen?
Svanen hade visst bestämt sig för en tidig kväll. En liten stund senare såg jag att den stoppade näbben under vingen.
Så här i februari finns det inte så många båtar att fotografera. Annat är det på sommaren. Då är det svårt att hitta en plats som inte är upptagen av en båt.
Så mäktig en färja är när man står här nere och ser upp mot den.
De sista strålarna återspeglas i vattnet…
och det är dags att gå in och värma sig. Text och foto: Solveig Lidén
Vid Gammelgarns kustremsa ligger det gamla fiskeläget Grynge, som lär ha funnits på danska sjökort redan på 1300-talet.
I en bok läste jag att det fanns bodar från 1600-talet. Men på de flesta andra ställen nämns ”bara” anor från 1700-talet som äldst. Eftersom tillgången på sten var väldigt god förr, är de flesta bodar på östra och södra Gotland gjorda av just sten.
Under hela 1800-talet användes stenfyrar för att lotsa hem fiskarna i mörkret. Tjärvedsbrasor tändes i toppen. Kvar i nutid är två stenfyrar som varit i bruk. Vid sekelskiftet ersattes de av lysarstänger (till vänster på ”översta” bilden) som man hissade upp fotogenlyktor i. Numera är det en telefonstolpe till fiskelägets telefon.
Trots att det var september var det varmt i vattnet, som det ofta är på Gotland under hösten.
Nu hade vi gått runt de ca 20 bodarna som alla är olika i storlek och form. Numera är det sommarstugor och hobbyfiske som gäller. Därför valde vi en solig septemberdag för vårt besök för att få uppleva historiens vingslag och kunna fotografera mer fritt. Om vi ville förstärka den känslan borde vi åkt hit när Malik var på finbesök. Antagligen ville vi inte störa för mycket. 😉
En liten bit ifrån där vi parkerat ”Den lilla blå” finns en långsträckt och badvänlig sandstrand med namnet Gryngsvik. Den tänker vi eventuellt testa efter vi gått vandringsleden mellan Sjaustre och Grynge fiskeläge. Eller så rullar vi vidare till Sandviken som också är populärt.
1869 grundades Gotlands sjukhem av den varmhjärtade prinsessan Eugénie (1830-1889).
För att finansiera projektet sålde prinsessan sin farmors, drottning Desideria, smycken.
Omöjligt för fotografen att få med hela fasaden på bilden.
Prinsessan som värnade om de svagaste bestämde bland annat att sjukhemmets styrelse skulle ha lika många kvinnor som män. Fortfarande drivs verksamheten av Gotlands sjukhems stiftelse och den är enligt ”reglerna” en icke vinstdrivande verksamhet. Platserna anvisas av Region Gotland. Biskopen är av tradition ordförande.
Genom åren har det gjorts många ombyggnader. Tidigare hade de dubbelrum. Nu handlar det om 42 lägenheter och numera ska det vara en av Sveriges modernaste sjukhem.
Tre år tidigare, 1866, uppfördes ett barnhem för gossar på vägen ner mot Fridhem. Prinsessan Eugénie hade köpt torpet och döpte det till Fridtorps barnhem.
Vid sekelskiftet 1900 uppfördes en större byggnad som barnhem för flickor. Prinsessan ville att barnhemmet skulle vara delvis självförsörjande genom lantbruket nära hemmet. Barnen fick praktisk undervisning inom både jordbruk och skogsskötsel. I ladugården hade de häst, ko och höns.
Detta hus har också kallats för Kapellet. Virket till korset tog från ett akacieträd som vuxit upp på Fridhem. Under åren tillkom brygg- och tvättstuga, föreståndarinnebostad, lärarbostad samt nämnda ladugård och hönshus.
I mitten av 1940-talet fick landstinget enligt riksdagsbeslut huvudansvaret för barnhemsvården i Sverige. De ”dissade” redan 1947 det gamla Fridtorpshemmet.
Kuriosa: Prinsessan Eugénie gick bort på Stockholms slott den 23 april 1889, natten till sin 59-årsdag, efter ett helt liv dedikerat åt välgörenhet. Så mycket gott det kom från denna späda varmhjärtade kvinna som själv hade få personliga behov. ❤
bornholmuppochner & gotlanduppochner 