DBW (De Badande Wännernas trädgård) Botaniska Trädgården anlades 1855. Det som är speciellt med trädgården är att växter som borde vantrivas här trotsar det geografiska läget. Orsaken är att Visby ligger i odlingszon 1.
En gång varje månad under 2019 tänkte jag och Solveig besöka denna oas som kallas för ”Botan” i folkmun. Vi ser fram emot att se både exotiska växter och mycket annat ögongodis. Välkommen att följa med oss på våra utflykter till denna fantastiska trädgård.

Den här gången susade jag (Solveig) ner på min cykel eftersom det brukar vara näst intill omöjligt att hitta parkeringsplatser på sommaren… Bosse hade dessutom ont i foten och behövde vila, så jag fick åka själv.

Mest nyfiken var jag på vad som hänt med rosorna. Det hade hänt en hel del…

Rosa rosor och lavendel – svårmatchat både vad det gäller färgkombination och doft.

Eftersom det regnat på morgonen fanns det till och med vattendroppar som hängde sig kvar…

Jag gillar att låta kameran försöka få in skärpa på en detalj och samtidigt få till den lite diffusa bakgrunden…

Vilken underbar färg! Att dessutom få humlan att vända sig åt rätt håll och sitta så pass stilla att jag hann knäppa, krävde en hel del tålamod.

Praktmartorn. Jag förstår helt och fullt varför den fått sitt namn.

Pelargonier får mig att tänka på mormors veranda. Fina blommor, men oj vad de skräpade ner. Den här sorten lyser verkligen upp.

Att plantera flera olika växter så att de ”lyfter” varandra är en konst. De som ansvarar för Botan kan sin sak.

Smyrnatulpan. En ny bekantskap för mig. Visst är den vacker?

Gul riddarsporre. Tidigare har jag bara sett den blå varianten.

Kungsljus. Ogräs eller praktfull trädgårdsblomma? Just den här hade bestämt sig för att vara en liggande variant.

Daglilja.

I våras när vi fotograferade äppelblomningen, en kall dag, minns jag att jag sa till Bosse att jag var orolig för om det skulle bli några äpplen eftersom vi inte såg till några insekter. Vilken tur att jag hade fel. Det blir frukt trots en alldeles för kall vår.

Taggakantus – originell både till namn och utseende.

Färgen grön har alltid varit och är min absoluta älsklingsfärg. För mer än 30 år sedan var jag två veckor i Jordanien och Israel. En fantastisk resa där jag såg mycket fint. Men jag minns hur otroligt tacksam jag kände mig när jag kom tillbaka till Sverige. Jag satt på stationen i Hallsberg, klockan halv fyra på morgonen, tittade ut och bara njöt av att träd, buskar och gräs var så gröna. Samma känsla får jag varje vår när löven slår ut. Förra sommaren var det mesta förtorkat och visset. Så är det inte i år.

Min stund i Botan börjar gå mot sitt slut och det är dags att vända och gå tillbaka mot cykeln.

Det gula huset – Hotell Breda Blick – ligger nära Botan. När jag kom tillbaka till cykeln upptäckte jag att nycklarna låg kvar i cykelkorgen. Blev enormt tacksam för att ingen klåfingrig person upptäckt detta. Dessutom kändes en mycket inbjudande kaffedoft som fick mig att cykla upp till Breda Blick och avsluta min utflykt med en kopp kaffe och en bit mandeltårta. Inom mig nynnande jag på Sören Janssons sång ”Glad att få leva, att bara få finnas…”

Foto & Text:
Solveig Lidén