Etikettarkiv: Heligholmen

En oas på Gotland

Publicerad den av
12

Det är lyxigt att kunna traska genom en tallglänta, från den hyrda stugan och genast nå ett av Gotlands finaste smultronställen.

Det var riktigt råkallt. Men jag var bra påpälsad och överlät mer än gärna fotograferandet till Solveig. Vi mötte få människor. Däremot fanns det till vänster ett större sällskap av…

… vitkindade gäss.

Jag tror även de hoppande djuren med stora öron hörde signalen från holmen Heligholm. Antagligen kallade andra gäss till kvällsmöte. För plötsligt hörde vi vingslag, läten och full aktivitet skedde över våra huvuden. Tur ingen behövde ”göra flygande toalettbesök”.

Vi fortsatte ner mot raukarna och det gamla fiskeläget Holms. Det finns så mycket att vila ögonen på.

Livskvalitet när den är som bäst. Kanske inte varmast, när livsbanken fylldes på med ljuva minnen.

Beskrivs som Gotlands märkligaste raukområde

Publicerad den av
14

När det är kort cykelavstånd till en mäktig plats är det ”lätt hänt” att återkomma. Här i två olika sorters väder. Just denna rauk har smeknamnet ”Austregalten”.

Vad underbart vi hade som kunde cykla från stugan Burgen och från första tramptaget njöt av havsutsikten, naturen, ett fiskeläge och Holmhällars raukfält som ligger som en vacker båge med massor av spännande raukar. Raukfältet är ca 1 km långt och ca 40 meter brett.

Det känns tryggt att ha vaktpersonal vid yttersta kustlinjen. Inget missar deras veteranblick.

Ofta står raukarna tätt tillsammans. Vissa är höga, den högsta är nästan 5 meter. Andra är låga och rundade.

Vad vill du döpa den här hunden till?

Det var behagligt att njuta av vågskvalpet. Du får hålla till godo med att se aningar av det.

I fronten ser du Heligholmen som också har raukar. Just nu häckar fåglar där och det är inte tillåtet att besöka ön.

En orsak till raukarnas särpräglade form på Holmhällar raukfält är att bergarten på denna plats består av en mycket speciell sorts revkalksten, så kallad marmorrevkalk. Denna kalksten består nästan enbart av grova sjöliljestjälkar och stromatoporoidéer (sätt inte ordet i halsen). Det sistnämnda är svampdjur som i folkmun kallas ”kattskallar” eller ”aitlar”.
Väldigt intressant är att denna fossilrikedom framträder tydligt om man häller en skvätt vatten på en rauk. Hoppas det inte ”raukar” bli så att alla våra bloggbesökare åker till platsen med en egen plastvattenkanna. Lagom är oftast bäst. 😉

Fråga 7

Publicerad den av
36

På vilken ö står fyren?

1. HELIGHOLMEN
X. ASUNDEN
2.  ENHOLMEN

Dagens segrare:
Znogge ❤

Aktuell tabell:
1. Znogge 18 p.
2. Minton, 14 p. (en seger)
3. Ditte Akker, Gunnel Moberg, Anki Arvidson, Lisbeth Ahlskog, Susan Johansson, Signhild Hortberg, Wiolettan, 14 p.
10. Lena Wik, 12 p. (en seger)

11. Eva-Lotta, Gunilla Wahlberg, Eva Rohlén, 12 p.
14. Maj Johansson, 10 p.
15. Inger Börmark, 9 p.
16. Åse Holmander-Mehlin, Kerstin Nilsson, 8 p.
18. Tobbe Nilsson, Cecilia Ottosson, Christinafotograferar, Eva Johansson, 6 p.
22. Anne Klasson, 5 p.
23. Marie Kristoffersson, Börje Carlsson,  4 p.
25. Anne Bondin, Marianne Johansson-Sturk, Lollo, Laila Larsson, Monica Jelander, Greger Byskata, 2 p.
31. Övriga 😉

Flest trepoängare, först:
Znogge, 4 st
Högst placerad manlig deltagare:
Tobbe Nilsson, 6 p.
Deltagit alla gånger:
Znogge, Gunnel Moberg, Ditte Akker, Minton, Lena Wik, Lisbeth Ahlskog, Susan Johansson, Eva-Lotta, Anki Arvidson, Signhild Hortberg och Wiolettan.
”Domarefakta”: 20-15-13-11-11-11-11-
Överraskat mig med att deltaga under de 30 dagarna:
Anne Klasson, Lollo, Laila Larsson, Christinafotograferar
och Monica Jelander

Lyfta fram en doldis

Publicerad den av
43



Gotland och Fårö är världsberömda för sina raukområden och en del namngivna raukar. Men har du hört talas om VändburgsGubben?
Hade jag inte sett ett flygfoto från trakten och läst en bloggväns inlägg skulle jag tvivlat på att det som mötte oss direkt efter vårt besök i ett fiskeläge var en väg för vanliga bilar. Då syftar jag inte på denna bild utan hur det såg ut den första norra sträckan. Jag var mest rädd för att vi låg ett steg för långt ner. Att det fanns en riktig väg en liten bit upp.

Vi befann oss på Hammarshage hällar där raukarna lär vara lägre – men vilken ljuvlig plats på jorden. En perfekt plats för reflektion och rekreation. Sätta kropp och själ i vila. Vi hade gjort första stoppet när…

… när jag såg två individer närma sig från norr. Vi hejade på varandra och snabbt var vi igång med ett givande samtal om allt mellan himmel och hav. Tack till Lena och hennes bror Berra. 🙂

Det där måste vara VändburgsGubben?

Tydligen hans äldre bror. Fel som vanligt. För vid nästa stopp stod det en hjälpande skylt.

Ett tag såg jag gubbar överallt, när jag inte såg olika sorts djur. Det kunde varit värre. Tänk om jag hört dem tala och låta. 😉

Okej! Där är han på rätt plats. Ingen tvekan längre.

Nästan vindstilla! Lagom varmt! Fridfullt! En önskan om att kunna stanna tiden en stund. ❤

Jag zoomade in ön Heligholmen som också har raukar, grottor, en fyr och väldigt rikt fågelliv. Därför är ön ett fågelskyddsområde och det råder tillträdesförbud under lång tid på året. Det är också väldigt dumt att få för sig att simma dit. Just den korta sträckan är ökänd för att vara livsfarlig med tanke på farliga strömmar.

Praktiskt att ha med sig lämpliga saker i bilen. Det har vi nästan alltid på våra utflykter. Mat, dryck, kläder, kartor och annat viktigt. Allt går inte att googla eller fråga ”doktorn”. 😉

Medan Solveig låg på en filt i solen och jag inte visste om hon sov eller inte gick jag iväg på egen tur.

Vad djärv jag var. Borde fått diplom. Fingerbadet var härligt och uppfriskande. 😉

Inte långt ifrån detta raukfält ligger ett annat mer berömt och känt – Holmhällar. Nästa gång får det bli två cyklar därbak på bilen. Både denna sträcka och den jag berättade om på andra sidan Sudret är som gjorda för att sitta på en sadel och trampa runt. Sedan kan bilen rulla ensam bakom och finnas till hands vid uppförsbackar, snöstormar och brist på luft i ringen. För punka är trist men visst. 😊

På tal om ”Den lilla blå”. Den trivdes också på sitt ”Gupplov”. 🙂

Jag vände mig en sista gång mot hållet vi kom från och hoppades slippa möten med bilar den sista biten mot Holmhällar. Den drömmen gick i uppfyllelse på de smalaste ställena. Vid mötesplatser var det ett givande och tagande som det ska vara när sunt förnuft råder.