Efter fem år som fastboende i Visby, bor vi numera i Skåne. Vi kommer att besöka Bornholm vid olika tidpunkter på året. Då och då blir det tillbakablickar från Gotland och nån gång kommer inlägg från Österlen. Välkomna önskar Bosse och Solveig Lidén!
Det blev en sväng ner till hamnområdet förra lördagen. Vi parkerade vid färjeterminalen.
Fina ord om samarbetet. Jag vet inte mycket om knop. 12 låter för mig som en behaglig resa, som tog sin lilla tid.
Visby Gästhamn har ungefär 250 gästplatser. Vi såg hur det satt eller låg soltörstande personer på båtdäcken lite här och där. Det var otroligt varmt väder den 11 september 2021 och nästan ingen pålandsvind. Jag hade en liten flaska med vatten som jag tog små klunkar av, för att vätskan skulle räcka under vår promenad. Hade jag varit vid Hörtestranden hade jag säkert hoppat i vattnet med kläder, kamera och allt. Eller inte. 😉
Vi hade förra veckan otroligt fina ”bloggdagar” fredag-söndag. Vad vi njöt. De tre fiskelägestoppen var magiska. ❤ Det känns just nu overkligt att denna promenad hände för exakt en vecka sedan. Antagligen hör det till charmen med september. 😉 Nu är det vantar och varmfodrad jacka som gäller vid cykling.
Konstnären Pye Engström fick ett hedrande uppdrag några år efter mordet på vår stadsminister Olof Palme.
Hon funderade över vad hon tyckte var viktigast i Palmes gärning och kom fram till att det var hans fredssträvande försök.
Granit är materialet. 1991 är året när ”Utsträckta händer” kom på plats i passande Almedalen. Granskar man noga ser man mellan de båda stenkloten mänskliga figurer, som trevande försöker nå varandra.
”Vi räcker ut en vän-skaps-hand och knyter fasta, starka band. Vi räcker våra händer till alla våra vänner till alla på den vida jord”. Dagfinn Rimmerstad
I vår gemensamma kåseribok ” Skimrande ögonblick – och dagar i grått” finns ett kåseri som jag lite lamt döpte till ”Inte vilken februarikväll som helst”. Jag började med texten: ”Ibland stannar tiden. Det spelar ingen roll om man är gammal eller ung. Det finns sekvenser i livet som vi aldrig glömmer.” Avslutningen på kåseriet löd så här: ”Jag bar på en egendomlig sorg och en namnlös del inom mig hade dött,en viktig bit av tilltron till mänskligheten. Något hade kommit för nära solen. Verkligheten hade hunnit ikapp på ett skrämmande sätt och jag var inte klädd för den.”
Kategorin där vi besöker samma plats vid fyra olika tillfällen under året och tar en bild varje gång.
VårSommarHöstVinter
Små tankar om de fyra årstiderna: Tidigare har vi visat upp vattenfall, trappan vid domkyrkan, Charlottendal och ödekyrkan i Elinghem. Denna femte gång i kategorin FYRA ÅRSTIDER lät vi flytta hem till lönnen utanför vårt sovrum. När jag ligger på golvet på en ”gymmatta” och har huvudet i en ”nackvagga” söker sig mina ögon ofta till lönnen. Trädet speglar så vackert de fyra årstiderna. Det är fortfarande några veckor kvar tills den får sin läckra höstklädsel. Tiden efter gör mig en aning mörk till sinnet. Extra viktigt att inte ta ut några sorger i förskott. För just ny lyser solen och det är trots allt fortfarande en sommarmånad på underbara Gotland. Var rädd om dig. ❤
Någon dag under vecka 29 sattes det nytt besöksrekord i Gotlands historia. Så många har tidigare aldrig samtidigt befunnit sig på öjn. Enligt Destination Gotlands uppgifter fanns här 76 300 fler personer än de som räknas som fastboende.
Veckan efteråt sjönk det till 72 200 och under vecka 31 landade det på ”skrala” 😉 60 600 personer. Det ska bli intressant att läsa när Destination Gotland sammanfattar säsongen 2021.
Undra om jag skulle bli rik om jag tillverkade ett slags ”båthorn”, motsvarighet till skohorn, för de som tycker det är knepigt att ”parkera” sin lilla skuta? 🙂 För den som älskar glass, båtar och människor borde det vara ett paradis att slicka i sig både det ena och andra på en bänk utanför Glassmagasinet. Ibland har jag knepigt att välja glass-sorter där. Har du också det? En gång hann det nästan bli höst och min fantasihjärna tyckte att den unga expediten fick djupa rynkor i pannan och började få gråa snabbväxande hårstrån. Eller så var det bara för att jag hade valt sorten fantasilakrits. 🙂
Det mycket populära kommunala naturreservat Södra Hällarna, strax utanför Visby, har vi skrivit om tidigare i några inlägg. Platsen som gick från att vara ett militärt skjutfält till att 2013 öppnas upp för betydligt trevligare aktiviteter.
Naturstigen är anpassad för barnvagnar, cyklar och rullstolar.
Det finns ett par möjligheter att slå sig ner en stund eller göra plats för möten på leden.
Hoppas kastanjerna återhämtar sig till nästa säsong.
En fototriss av rönnbär, salmbär och slånbär.
Vi passade på att njuta en extra stund. För ingen hade lust att sitta i bilen och hålla tummarna för att vi skulle kunna göra en vänstersväng den närmaste kvarten. Då föddes idén. Vi drar höger mot Vibble och rullar runt i rondellen. Smart Einsteinbeslut. 😉
Bosse har en lista över sådant som vi ska hinna med under sommarlovet. Det som inte blir av i år flyttas nog automatiskt till nästa års sommarlista eller, om det inte är alltför årstidsbundet, så hinner vi med det under en helg i höst. Igår morse satte vi cyklarna på bilen, packade in den förberedda frukosten och drog iväg till parkeringen vid Kruttornet. Klockan var väl runt fem. Varför ligga kvar i ett varmt sovrum när solen lyser och fåglarna kvittrar därute? Efter bara några meter på cyklarna fanns möjligheten att vila en stund… fast det gjorde vi inte.
Det varma sovrummet kändes plötsligt inte så dumt längre. För oj vad kallt det var nere vid havet… Jag hade laddat för en sommarutflykt och klätt mig i shorts och bara en tröja. Som tur var fanns en extratröja i bilen. Den tog jag på innan någon annan kom på idén…
Vackra ringmuren i morgonsol. Åh! Jag njuter varje gång jag ser den.
Fågelkompisar fanns det gott om. Hägern ser smått frusen ut, men änderna tycks inte bry sig om kylan alls.
Speglingar är jag alltid förtjust i. Fram med kameran!
Det blev en cykeltur med variation. Här var det både kallt och fuktigt.
I solen trivdes vi betydligt bättre!
Det kändes bra att återse Snäckschimpansen. Nu har vi tittat på den, och fotograferat den, under flera olika tider på dygnet. Den här gången var den vändpunkten för vår cykeltur.
En bänk i solen kändes som ett givet val när vi packade upp frukosten. Varmt kaffe och te, smörgåsar, youghurt med hallon eller blåbär och flingor med frön. Jodå, allt var med!
Tillbaka mot Kruttornet igen såg vi…
… någon som säkert frös…
… och blommande cikoria som öppnat sig mot solen. Nu kan Bosse färglägga raden där det står: ”Cykla från Kruttornet till Snäck”.
För många som inte bor på Gotland förknippas den gröna parken Almedalen med Almedalsveckan, under en intensiv julivecka.
Mycket har hänt under de drygt femtio åren. Egentligen var startskottet ett improviserat möte mellan utbildningsministern Olof Palme och tilltänka partiledarkandidaten Krister Wickström.
Platsen var vid Kruttornet, vars torn kan anas bakom en trädkrona. Den fysiska mötesplatsen var på ett lastbilsflak, tidpunkten 25 juli 1968. Undra hur många som var där och lyssnade?
Det dröjde till 1991 innan samtliga riksdagspartiledare var på plats. Under flera år har partierna under veckan haft en egen dag. Men för andra året i rad blir det med start på söndag en digital mötesplats med två partiledartal per dag. Vänsterpartiet och Kristdemokraterna inleder 4 juli och inte helt oväntat för mig avslutar Socialdemokraterna och deras goda kompisar Moderaterna 7 juli. 😉
Personligen föredrar jag att det är tomt på bänkarna, så jag kan få ha mina egna tankar runt namnen. De flesta känner jag igen, vissa namn har jag helt glömt bort. Kanske inte ens hört talas om.
Sedan flera år tillbaka har veckan växt rejält och kallas numera för ”Världens största demokratiska mötesplats”. Bästa kryddan tycker jag är intressanta seminarium. Förhoppningen är att upplägget 2022 blir som vanligt igen.
För lyssnarna på bänkarna finns många möjligheter att då och då vila öronen. Svepa blicken förbi den tilltagande omgivningen. Själv behövde mina ögon inte byta position under sega föreläsningar, under alla mina utbildningar. Jag var en mästare på att njuta av inre filmer. Självklart fanns det tvärtomtillfällen. Där jag sög in varje stavelse hos talaren. Var insatsen en väntande tenta lyssnade jag ”nästan” alltid. 😉
När jag såg fågelholken från min bänkposition dök flera komiska, ironiska scener upp på min näthinna. Ingen av dem kommer i bloggtryck. Jag svarar eventuella bloggkommentarer med en symbol. (ingen partisymbol) 🙂 I nästa inlägg ska du få se ett vackert fiskeläge, som ligger på norra Gotland. ❤
Vi stack iväg en dryg timme innan vi skulle hämta lördagens matkassar, med avsikten att Solveig ville hitta och ”macrofota” de blå juvelerna som skulle finnas på Södra Hällarna.
Ut mot klintkanten breder de öppna hällmarkerna ut sig och där går det just nu att njuta av exempelvis bergskrabba.
För oss som är fastboende på ön är det häftigt att veta att den bara finns på Gotland och Öland. Annars förekommer den närmast i Spanien och Sydfrankrike.
Bergskrabban har en vedartad jordstam som fixar frysningsrörelserna under vintern.
Blomman har fyra ståndare, två längre och två kortare. Blomkronan är tvåläppig och frukten är en nöt som är innesluten i det femflikade fodret. Överkurs. Det mer ”avancerade namnet” på växten är Globularia vulgaris L.
”Runt midsommar” brukar blomningen vara som mest intensiv.
Fotnot: Imorgon eller ikväll funderar vi på att byta header. (Bilden längst upp på bloggen). Det var ett bra tag sedan sist. Hoppas vi hittar någon lämplig bild från inlägget, som dyker upp här imorgon.
Materialet är gotländsk kalksten. Det hämtades i närområdet, delvis i vallgravarna.
Du som bor här eller ni som besökt gotlanduppochner vet kanske namnet på porten. Det är tillåtet att ta sig en titt i kategorin Portar & torn i ringmuren. 😉
När Solveig, efter att ha fått jobbet som speciallärare, åkte hit en andra gång för att hälsa på i skolorna och titta på bostäder bodde hon i ”Vita huset”.
Tänk att det bara var i Visby, Kalmar och Stockholm, som det i Sverige fanns stadsmurar på medeltiden.
Vackra blommor. Namnet kan jag inte.
Skolporten och Kvarntornet cyklade vi förbi.
Den port som vi passerade flest gånger, som turister på Gotland, är helt utan konkurrens Österport.
Nya muren kom upp efter att en del av muren vid Östergravar rasade, i början av 2012.
Sparbössan utan snö – jag jämförde med blogginlägget som vi la in i vintras.
Jag måste ha hört fel? Men helt säker är jag inte. För efter jag hörde ett hest kraxande och frågan om jag hade betalt tull… är jag nästan helt säker på att hesheten avtog och jag hörde ”Det går bra att Svisha.” Detta nämnde jag inte med en stavelse för Solveig. 😉
När jag ser bilden tänker jag på en ny kategori som kommer att dyka upp förr eller senare på bloggen.
Vid Smörasken insåg vi att cykelturen började närma sig sitt slut.
Vid Mynthuset hade vi cyklat varvet runt och gått i mål med vårt personliga mål. Nu återstod bara att leda cyklarna nerför den branta guppiga stigen, för att nå Norderväg och därefter en sista tuff uppförsbacke. Redan i början av backen kunde vi se Konditori Norrgatt. 😀 Jag satte mig på uteserveringen och inväntade godsakerna, som vi var väl värda denna cykel-lördags-morgon.
Fotnot: Glöm inte att gissa på de sex färgerna i månadens fototävling. Eller skriv livlina så många gånger som du vill. Nu har vi bara sådär femhundra-sexhundra nya foton att ta hand om. Då har jag ännu inte tömt 2 st kameror med morgonens bilder. Ännu en gång stämde väderappen. På hemvägen blev det molnigt och solglasögonen åkte av. Vilken tur att vi körde iväg klockan 06:04.
Vi njöt av sträckan längs med mur och Almedalen. Nu har vi kommit fram till där muren svänger söder ut. Porten där den glada baggen sitter heter Lilla Strandporten.
Här tar muren ”paus en bit”. Det finns med andra ord ingen ringmur runt hela Visby innerstad. Efter vi cyklat på Tage Cervins gata bar det vänster upp till Donners Torg. Vidare in på södra delen av Strandgatan, där vi passerade landshövdingens bostad. Vi gottade oss av utsikten från Slottsterrassen och insåg efter en stund, att nu gällde det att ta fram sisun inom oss. Undra vad det heter på gutniska? Rauki flinta?
När bilderna skulle redigeras insåg vi att det fanns inte en enda bild från den tuffaste etappen längs Södra Slottsgränd, där vi stegade uppför med cyklarna bredvid oss. Kamerorna var i cykelkorgarna. Påläst som jag var, kände jag till öppningen där vi återigen skulle befinna oss utanför ringmuren. Cyklarna fick vi bära uppför en gammal liten trappa. Sedan var det som vi kom in i andra andningen. Efter en slurk dricka återkom energin. Men vi valde att leda cyklarna tills det blev lite planare igen. Några bänkar såg frestande ut. Antagligen var vi för trötta för att våga sätta oss en stund. Kanske hade vi ”växt fast”. 🙂
När Solveig såg fina blommor åkte en kamera fram igen.
Extra kul var det för mig som gjorde min premiärtur längs södra muren. Den enda gången jag sett en bit av muren där, var när vi förra året bodde en natt i närheten och körde bil genom Skansporten. Veckan innan C tog fart. Solveig däremot har vandrat runt muren med våra döttrar. En av våra tjejer älskar att gå runt muren och fota. Så jag har sett fina foton härifrån tidigare.
Det här var en vacker sträcka. Trots att vi inte såg något hav. 😉 I en sänka i Södergravar fanns en liten mysig fotbollsplan med två mål med nät. Där hade jag älskat att lira. Bredvid fanns en lekplats. Borde nästan varit helt skyddat från vinden.
Så nådde vi välbekanta Söderport och kom in på plant asfaltsstråk. Endast en land-etapp kvar tills målet hägrade i ”Muren runt”. Den etappen från förra lördagen kommer i morgondagens blogginlägg. Idag hade det nästan varit för varmt för att cykla rundan.
bornholmuppochner & gotlanduppochner 