Morning has broken

Morning has broken like the first morning.
Vi parkerade cyklarna på Kyrkberget tidigt på måndagsmorgonen. Redan nu kom det personer från olika håll som var på väg mot Almedalen. Flera hade någon dryck i handen eftersom det var en varm morgon. De tog Kyrktrappan ner. Säkert förväntansfulla på programmet som väntade och som tur var helt oväntade om det sorgliga som skulle hända tre dagar senare… ❤

Blackbird has spoken like the first bird. Praise for the singing. Praise for the morning.

Själva tog vi Övre Finngränd ner. Jag gillar det här huset.

Efter att ha fortsatt Nedre Finngränd ner strosade vi omkring i sommarmiljön en stund innan vi tog Kyrktrappan tillbaka.

Like the first dew fall on the first grass. Praise for the sweetness of the wet garden.

Det är en skön känsla att röra sig uppe vid Norderklint. En skön mix av det ögat vet att det ska få se och ändå en stor dos av något nytt på fronten. Havet har olika temperament och ”gäster”. Vad upplever de först när de börjar nalkas öjn? Kan de smälta alla vackra intryck? Eller drar de lott om vem som ska köra iland bilen med husvagnen på släp? 😉

Mine is the sunlight. Mine is the morning. Born of the one light Eden saw play. Praise with elation, praise every morning. God´s recreation of the first morning.

Vi insåg att vi måste återkomma hit för att beskåda och ta kort på de ståtliga stockrosorna som ännu var i knopp.

Morning has broken like the first morning.

Fotnot:
Tusen tack till Eleanor Farjeon, som skrev texten, och till Cat Stevens som spelade in en version, en klassiker som aldrig blev en dagslända. ❤

Visby året runt

Kategorin där vi besöker samma plats vid fyra olika tillfällen under året och tar en bild varje gång.

Vår
Sommar
Höst
Vinter

Små tankar om de fyra årstiderna:
Varje gång som vi kommer till Kyrkberget brukar vi stanna till och njuta av vyn. Svepa blickarna över hustaken, kyrkan, ruinerna och havets olika temperament. Har vi inte bråttom, en tid att passa, är det härligt att fortfarande känna sig som en turist, som ser den vackra ”tavlan” för första gången. Jag minns hur halt och isigt det var under snön när vi tog vinterfotot.

Extratext:
Du som följt Superstars 2021 kanske minns hur Carolina Klüft flög uppför kyrktrappan. Själv hade jag gärna satt henne ”på plats” under mina glansdagar. 😉 För hon hade sedan fått sin revansch med klättringen, vara under vatten och mycket annat. Men hon blev inte Superstarsmästare. Minns du vem som höjde pokalen? 🙂
Vi har tyckt det varit extra roligt att följa årets Superstars och Mästarnas Mästare. Det sistnämnda utspelade sig också vid en plats som vi bott på. Deras ”bostad” (Ripagården) ligger bara två minuter från vår dåvarande bostad. Nostalgi.

Vackert men halt

Vi passade på i söndags att ta oss ner innanför muren, för att få till några snöbilder. Efter att ha parkerat vid Solveigs arbetsplats valde vi att pulsa i snön på kullarna, istället för att gå på de isiga gångarna. Det saltas inte på Gotland och sandas inte överallt. Invånarna är vana att ta det piano.

Nu är den 3440 meter långa ringmuren en vacker sevärdhet. För länge sedan var detta ett hotfullt område att befinna sig på.

Innanför muren finns de mysiga gränderna som är vackra året om. Den här gången gick vi mycket sakta. Linsskyddet var på kameran under de halkiga, försiktiga stegen.

Här insåg vi att, akuten skulle varit alltför nära, det inte var tänkbart att ta sig ner och upp. Skylten varnade också för det. De gör inget åt kyrktrappan. Hänvisar istället till Finntrappan lite längre söder ut. Eftersom vi ändå skulle nå de ”fotoobjekt” vi var ute efter gjorde det inte oss något.

Solen fanns bakom oss. Framför oss var det väldigt mörkt på himlen mot norr. Runt omkring oss kretsade flera flanörer. Mitt ”skidskyttesvartansiktsskydd” fick sitta kvar under hela tiden innanför muren. Osäkrast var det på marken.

Den vackra Lau kyrka fick i söndags nummer femtio bland bloggens medeltidskyrkor. Fotona från Domkyrkan skulle inte gå att få med i ett enda inlägg. Därför kommer vi att ha två inlägg, med uppdelningen; exteriör och interiör. Nummer femtiofem har S:t Maria tilldelats. Läggs in i mars.

Undra hur många biljoner bilder som tagits från Kyrkberget och promenaden längs klinten? Ända in på 1830-talet gick kor och betade här på klintens grässlänter. Först i början av 1900-talet låg betesmarkerna utanför ringmuren. Nu är det fint att bo häruppe. Förr var det sjömän och hantverkare som huserade här.

Vi hade gått igenom Dalmansporten på hitvägen. Efter att ha glidit omkring bland gränderna på Klinten var vi tillbaka på Norra Murgatan. Mitt mål var att se och fota två speciella hus som ligger på gatan. Det är inte så dumt att vara påläst. Allt får en ny dimension. Synd vi inte kunde få komma in i husen. Ett av dem var till salu för ett tag sedan. Mer om det i 1-2 blogginlägg i framtiden. 😉

För att variera oss tog vi Brunnsporten på tillbakavägen. Dessutom kunde vi skaffa oss ännu fler bildmaterial till kommande inlägg. Vilken ynnest att ha nära till allt sevärt. Men nu lockade varmt kaffe och en av Solveigs nybakade chokladbiskvier. Farligt goda. ❤

Omslagsfoto


Vi tänkte under våra Gotlandsår unna oss en almanacka av egna foton. Men omslagsbilden lånade vi från vår yngsta dotters mobil. Den är tagen från Kyrktrappan.

”Det finns inget som varken är bra eller dåligt, utan det är tankar som gör det så.”
                                                                                              William Shakespeare