Efter fem år som fastboende i Visby, bor vi numera i Skåne. Vi kommer att besöka Bornholm vid olika tidpunkter på året. Då och då blir det tillbakablickar från Gotland och nån gång kommer inlägg från Österlen. Välkomna önskar Bosse och Solveig Lidén!
Författare till "Mina fotsteg i ditt hjärta" och "Minnen som stannat kvar". Medförfattare till "Skimrande ögonblick - och dagar i grått".
Bor i Visby. Startar den 1 januari 2019 en blogg som enbart ska handla om Gotland.
Gotlanduppochner har under fyra år åkt runt och besökt alla Gotlands medeltida kyrkor. Nu är det dags för vår sextionde kategori som kommer att bli en fotokategori med få ord. Välkommen med på våra promenader bland de mysiga gränderna innanför muren. Vi svarar på kommentarer med en symbol.
Fotnot: Här slog vi för första gången två ”flugor” i samma smäll. Det som lockar mig mest här är en hemester på Hotel Helgeand Wisby. Byggnaderna är från 1200-, 1600- och 1800-talet. Frågan är om vi skulle bokat ett Riddarrum eller ett Jungfrurum? Bilderna på rummen är läckra. Det hade blivit ett svårt val. Kika in på deras sida. Vad hade du valt?
Ibland när jag ska räkna bakåt i tiden blir jag smått överraskad av hur fort tiden har sprungit iväg. Dagens bilder tog jag, första maj, under vår lilla minisemester till Holmhällar. Nästa vecka är det redan dags att vända almanacksblad igen…
Trots att jag gick en ganska lång runda den här morgonen mötte jag inte en enda människa, bara fåglar och små ”rabbisar”. Det finns ett lugn över platsen som verkligen tilltalar mig. Att strosa omkring helt ensam med bara kameran som sällskap känns helt okej. Eftersom vi varit här förut visste jag att det fanns fältsippor i mängd. Det gällde bara att gå till rätt ställe, trodde jag…
Jag lyckades bara hitta små ludna ”monster”. Inte en enda fältsippa hade slagit ut då.
Tänk att det kan finnas så många olika nyanser av färgen grönt! Det stämmer verkligen att ”Grönt är skönt!”
De tio utvalda är från vår resa söder ut. Först från Ekstakusten med fiskeläget Djupvik. Därefter från Holmhällar naturreservat med sina raukar, fåglar och gamla Holms fiskeläge. Inställningen i kameran förflyttades till effekten fotoillustrationer. Kul i lagom doser.
Maj månad rusar iväg alldeles för fort. Nu vill vi passa på att njuta så mycket som möjligt av Gotlands ”smörgårdsbord”. Privat ska vi njuta extra mycket av våra två kommande längre besök från fastlandet. Tyvärr blir det inga gemensamma timmar för hela kvartetten. Det får vi ta igen under sensommaren.
Vi har fortfarande lite kvar att visa runt Södermur i kategorin Portar & Torn. Därför promenerande vi en aprilsöndag neråt på utsidan av Nordens äldsta bevarade profana byggnad, den alltid imponerande medeltidsmuren.
Ett av våra delmål var att gå uppför trappan som du ser till höger.
Det hade gått väldigt dåligt för Karl XII i Ryssland. Jag syftar mest på det berömda slaget i Poltava 1709. Efter det var de rädda för att ryssarna skulle anfalla Sverige. Dåvarande landshövdingen och militärbefälhavaren på Gotland, Anders Sparrfelt fick i uppdrag att förstärka Visby försvarsverk.
Bönder sattes på dagsverken. Sparrfelt lyckades få 40-50 kanoner till Gotland genom att tigga från örlogsfartyg som låg ankrade i Slite för att proviantera. 8 st kanoner hamnade häruppe på Bastionen Skansen Hafsfrun 1712-1713. Det fanns två huvudsyften. Dels hålla koll på hamninloppet. Men också förstärka Södermur som var i uselt skick efter att danskarna varit här och sprängt 1679.
Vilken oas vi nådde när vi vek av från vägen mellan Hellvi och Othem och rullade nerför den smala grusvägen. Vi minns när vi åkte hit för ett par år sedan och möttes av en överfylld parkering och fick svårt att vända bilen. Orsaken var att hembygdsföreningen slog Hammarsänget just den dagen. Jag läser att änget sedan 1998 är en del av kyrkoreservatet. Tio år senare bildades naturreservatet Dagghagen, där Hammarsänget ingår som en del.
Hammarsänget är ett av norra Gotlands största änge med sina 182 hektar. Praktfulla ekar ramar in änget. Under försommaren fylls platsen med gula smörblommor, vit mandelblom och väldoftande liljekonvaljer. Under maj och juni kan du hitta rikligt med sankt persnycklar, johannesnycklar, krutbrännare och vit skogslilja, arten som trivs i skuggan av buskarna. (Kvartetten finns med i vår kategori ORKIDÉER PÅ GOTLAND.)
Innan vi fikade gick vi in i naturskogen som skapade ett slags djungeläventyr. Dagghagen består nämligen till stor del av svårtillgänglig sumpskog. Naturen har här tillåtits att sköta sig själv under en lång tid. Vi såg många nedfallna och döda träd från vår stigposition. Jag köper helt resonemanget om att många skogar är alldeles för ”välstädade”. När jag läser på inser jag att flera tusen arter djur, växter och svampar är beroende av död ved. Under 1900-talet minskade arterna starkt och en del är till och med utrotningshotade. Här i Dagghagen finns möjlighet för återhämtning. Naturens egna fiffiga SPA.
Inom reservatet finns flera gravfält och husgrunder från järnåldern. Tidigare stod här fem vikingatida bildstenar. Dessa står numera på Bungemuseet. (Se vår kategori MUSEUM)
När Solveig tog macrobilder på s:t persnycklar, gullviva och gökärt, hämtade jag fikakorgen.
Ett helt änge för oss själva. Solen värmde och ingen kylig vind kom åt oss. Vi bjöds på fågelsång från olika stämmor. Kanske stämmer texten från en bok framför mig på skrivbordet. ”Grönsångaren, som tycker om högstammig skog utan tät undervegetation, trivs bra i Hammarsänget och brukar ackompanjera halsbandsflugsnapparen i försommarens fågelkör.” Jag glömde på platsen bort att jag läst om att änget är en av Gotlands viktigaste platser för flera arter av fladdermöss. Gotland är bra på att leverera. Vi uppskattar stunderna när vi tidigt ger oss iväg mot äventyr. Livskvalitet när den är som bäst. En skön blandning av planerat och spontant.
Fotnot: På min karta står det fortfarande stavat med ett C. Det tycker jag är tjusigare. Matchar helt S:t Clemens ruin, som finns granne med gatan. Tankarna flög vidare till de två avslutningarna gränd eller gatan? Här hade jag helt klart valt gränd. Men de längre partierna innanför muren känns självklart givna med avslutningen gatan. Vad spännande det hade varit att ha monopol på att välja namn. I fantasins värld är allt möjligt.
I veckan såg vi några häftiga foton från norra Gotland. Där visades gamla spännande båtvrak upp, som inte synts på väldigt många år. Orsaken var den ebb som rådde på ön. Sandstranden hade breddats med råge. Därför bestämde vi oss för att ta en tidig tur upp till Kappelshamn på KHFD. Vi hade det mysigt och lugnt. Långt från att bli nervvrak, 😉 men tyvärr befann sig inte båtvraken på torra land. Istället kunde vi konstatera igår att lågvattnet fanns kvar i Visby omnejd.
Det blev fem-sex stopp med ”Den lilla blå”. Den ovala bilden ovan är en jämförelse med ett tidigare besök vid fuskrauken. Solveig tyckte att Snäckschimpansen, i en annan vinkel, liknade en häst den här gången. Endast fantasin sätter gränserna.
Undra vad det för viktigt som den högra fågeln försöker förmedla?
Solveig fick mig inte till att gunga. Självklart ville jag inte förstöra hennes skuggbilder.
Det är lyxigt att kunna traska genom en tallglänta, från den hyrda stugan och genast nå ett av Gotlands finaste smultronställen.
Det var riktigt råkallt. Men jag var bra påpälsad och överlät mer än gärna fotograferandet till Solveig. Vi mötte få människor. Däremot fanns det till vänster ett större sällskap av…
… vitkindade gäss.
Jag tror även de hoppande djuren med stora öron hörde signalen från holmen Heligholm. Antagligen kallade andra gäss till kvällsmöte. För plötsligt hörde vi vingslag, läten och full aktivitet skedde över våra huvuden. Tur ingen behövde ”göra flygande toalettbesök”.
Vi fortsatte ner mot raukarna och det gamla fiskeläget Holms. Det finns så mycket att vila ögonen på.
Livskvalitet när den är som bäst. Kanske inte varmast, när livsbanken fylldes på med ljuva minnen.
Fotnot: Det här är en kort gränd mellan förra akten; S:t Nikolaigatan och den långa gatan Tranhusgatan. Eftersom vi håller denna gedigna kategori kort och inte svarar direkt på frågor ens efter trevliga kommentarer, dyker det upp svar i efterhand. Blomsterbönan och Eval8 undrade när vi gör våra rundor. I det här fallet var det efter en tidig frukost där vi först väntade in ljuset. Troligtvis var vi där i slutet av februari. Givetvis gör vi under samma tur besök på mer än en gränd. Vid andra tillfällen händer det att vi ta en tur efter lunch. Ofta väntar vi in mötande personer innan vi knäpper kortet. Sedan finns det sköna beställningsstunder där det lilla extra dyker upp, som med katten. När det gäller det kommande grändernas stadfotograferande lär det bli svårt att undvika att få med ”turister”. Hoppas de är där med ”rätt” sällskap. 😉
