Efter fem år som fastboende i Visby, bor vi numera i Skåne. Vi kommer att besöka Bornholm vid olika tidpunkter på året. Då och då blir det tillbakablickar från Gotland och nån gång kommer inlägg från Österlen. Välkomna önskar Bosse och Solveig Lidén!
En av de soliga påskdagarna for vi norrut. Efter att ha letat upp och fotograferat några fornminnen fortsatte vi upp till Bunge. Strax innan kyrkan svängde vi av mot Prima gård. ”Prima gård är en kalkstensgård med anor från 1600-talet” läser jag på primagard.se Där berättar Emma och Martin om hur allting började och hur verksamheten vuxit under åren som gått. Nytt för i år är att det finns möjlighet att bo i en nyrenoverad flygelbyggnad.
Vi stannade till en stund för att bestämma oss för vilket håll vi skulle gå åt. Det finns mycket att titta på och njuta av. Alla sinnen får jobba på högtryck.
Bra med vägledning för den som blir villrådig…
Hållbart, miljövänligt, ekologiskt och närproducerat är ord som tilltalar mig.
Både Bosse och jag är svaga för detaljer. Gammalt och nytt som kombinerats på väl genomtänkta sätt.
Det fina vädret gjorde att alla mat- och fikagäster valt att sitta utomhus. Bra för oss som kunde gå runt utan att störa någon.
Ett gammalt lammhus har blivit en keramikverkstad. Här skapar Emma keramik; koppar, skålar och fat m.m. Hon har utvecklat en egen metod och använder ekologiska jordpigment och giftfria glasyrer – allt för att undvika farliga ämnen. Så bra!
Det finns en historia bakom det mesta som serveras eller säljs på Prima gård, så även kring kaffet. Kaffebönorna (handplockade, ekologiska, odlade av kvinnor) rostas på gården. Påsarna är illustrerade av konstnär Anette Floss. 20 kr/såld påse skänks till jämställdhetsorganisationer.
För den som vill veta mer om Prima gård rekommenderas att läsa vidare på hemsidan eller varför inte göra ett eget besök om du är på Gotland i sommar?
När vi ända befann oss i just När socken passade vi på att åka vidare till Vissne ängar i Alskog socken. Denna avskilda plats är en slags kombination av historia och botanik.
Under järnåldern fanns det fyra gårdar i Visne. Vid en stor utgrävning på 1930-talet hittades tio husgrunder. Varje gård hade sitt eget gravfält, som låg på lite avstånd från husen. Under femhundratalet övergavs gårdarna. Detsamma hände på många andra håll på Gotland under samma tidsperiod.
Vi förstod att detta också var en vacker och avkopplande plats. Under försommaren täcks marken av otaliga blommor. Om man följer vita markeringar går det att ta sig runt en två kilometer lång kulturstig. Under denna påskaftonspromenad var det svårt att ta sig fram utan att bli blöt. Vi gjorde några ”våghalsiga” hopp här och där.
Denna gång får Solveig visa upp gult och blått. Snart kommer det finnas massor av vitsippor, i Visne ängar, som i sin tur får ge plats åt gullvivor, tusenstjärnor och fina orkidéer. Det är en vacker tid som väntar oss i naturen. Ett himmelrike på jorden!
Det kändes nästan högtidligt bara att köra den gamla raka skogsvägen tillbaka. En gång i tiden stod det två bildstenar längs vägen.
Fotnot: Den korta gränden mellan de långa gatorna Mellangatan och S:t Hansgatan upplevs som smal och trång när man ser på bilderna. Men i verkligheten ligger ett litet torg framför gatan åt ett håll. (S:t Hansplan). Utsikten från fönster på översta våningen har säkert mycket att visa upp. 2020 köpte någon en tvåa med 68 kvadratmeter för 3,3 miljoner. En 91:a på 3 rum gick tre år tidigare för 3.950 000 kr. ”Money, Money, Money”.
Jag hade svårt att slita mig från blåsipporna… Bara en till… (Av erfarenhet vet jag att även om jag knäpper många bilder, så hamnar en hel del av dem i papperskorgen när jag kommit hem.)
Den här skilde sig från mängden. Både i fråga om färg och form. Fram med kameran igen.
Vi passerade ännu en bro och insåg att vi började bli fikasugna. Dags att plocka fram det medtagna fikat. I en liten solig glänta smakade det bra med kaffe, te och gott tilltugg. ”Det här är livskvalité!” sa Bosse. Jag kunde inte ha sagt det bättre själv.
Den här gången valde vi att gå över bron och sedan vända tillbaka på andra sidan. Det kändes som en lagom lång promenad denna soliga påskafton. För den som vill gå betydligt längre är det bara att fortsätta rakt fram.
Jag vet att vi alla är olika, att vi inte tänker och tycker likadant och att ingen ska bestämma över vad någon annan ska tycka. Men, ibland undrar jag om inte alla människor skulle må bra av att tillbringa mer tid i naturen. Om det inte är läkande för oss människor att sitta i en solig glänta och njuta, med alla sinnen, för en stund. Tänk att det dessutom är alldeles gratis! (I dessa tider när vi så ofta pratar om hur dyrt allt blivit.)
Ibland skapar naturen sina egna broar. Förhoppningsvis är det ingen som försöker sig på att ta den här vägen.
Här och var längs stigen finns intressanta skyltar för den som vill veta mer om hur det varit förr kring Närsån. Det finns också skyltar med information om ett femtiotal växter som man kan upptäcka här.
Ingen risk att gå vilse. Kyrktornet ledde oss tillbaka igen.
Vilken fin påskaftonspromenad! Tusen tack till Närs hembygdsförening för att ni iordningställt denna fina natur- och kulturstig i Linnés fotspår.
Efter en alltigenom grå långfredag såg vi fram emot påskaftonen. Med hjälp av Bosses väder-app hade vi sett att det fanns chanser till sol då även på Gotlands östra sida. Våra planer var att åka till När, parkera vid sockenmagasinet och vandra längs med Närsån.
Den första bron vi skulle gå över heter Prästbron. Vi läste på en skylt att den fått sitt namn eftersom den går över marker som tillhört Prästgården och som än idag tillhör Svenska Kyrkan.
Bosse hade som vanligt läst på innan vi gav oss iväg och därför visste vi att det är Närs Hembygdsförening som ställt iordning denna fina natur- och kulturstig längs Närsån.
Vattnet porlade fram i ån. Fåglarna höll vårkonsert och solen värmde skönt.
Söndagen den 5 juli 1741 hade När fint besök av självaste Carl von Linné. Nu fick vi möjlighet att gå i hans fotspår. Tänk att det gått nästan 300 år sedan dess. Vår fantasi vaknade genast till liv. Hur såg det ut här när Carl von Linné besökte platsen?
Ljudet av vatten som porlar fram är vilsamt på något sätt. Eftersom gräset fortfarande inte återhämtat sig efter vintern och börjat växa var det lätt att ta sig fram.
Den som är extra uppmärksam ser att vi inte kommit så långt på vår promenad. Det här är ännu en bild på Prästbron.
Vi var ganska tungt lastade med kameror, stativ och fikakorg (som istället för fikakorg blev en fikaryggsäck den här gången).
Och så dök de äntligen upp. De små blommande skönheterna som helt klart är mina absoluta favoriter.
Vita, blå, rosa eller lila spelar ingen roll. Blåsippor heter de och de är och förblir små underverk där de lyser upp den för övrigt ganska brunmurriga marken.
Den här skalbaggen råkade gå förbi och den hade inte lika bråttom som sina två kompisar. Därför fick den också komma med på bild.
Eftersom vi hade två kameror med oss blev det fler bilder än vanligt… Fortsättning följer…
Fotnot: En marseftermiddag inledde vi med att traska uppför Brännerigränd mellan Strandgatan och S:t Hansgatan. (På sjätte bilden ser du välkända Burmeisterska huset på Strandgatan.) På den här kuperade gränden har fyra fastigheter fått en likartad gul fasadbehandling.
A. Flugblomster är min favorit bland orkidéerna. Den är så tuff.
B. Salepsrot.
C. FACIT! Taiwanskugglilja är ingen orkidé utan katten i akt sju.
D. Adam & Eva.
E. Grönvit nattviol.
F. Stor skogslilja.
G. Tvåblad.
H. Nästrot är inte min favorit precis. Men glad att vi hittade den.
Ledtråd: En katt bland hermelinerna Min önskan: Svara med endast en bokstav i en kommentar.
Regler/Poäng/Sidsnack: Tävlingstiden är från inlägg och exakt en vecka framåt. (14/4 kl. 08.34) Kommande akt kan dyka upp när som helst, men aldrig samtidigt som en pågående tävlingsakt. I tabellen nedan noterar du hur både poäng för rätt bokstav och antalet bilder ökar för varje ny akt. LYCKA TILL!
Akter
Antal foto
Poäng
Akt 1
2
1
Akt 2
3
2
Akt 3
4
3
Akt 4
5
4
Akt 5
6
5
Akt 6
7
6
Akt 7
8
7
Akt 8
9
8
Akt 9
10
9
Max.
54 st
45 p.
Tabell efter akt sju:
Plats
Namn
Just nu
1
Znogge
25
2
Anita L
22
3
Louise
18
4
Ethel
15
4
Wiolettan
15
6
Lisbeth
12
7
Maj J ❤
11
8
Ditte
9
8
Anne B
9
10
Gunilla W
8
11
Eva-Lotta
7
11
Eva R
7
13
Anki A
6
13
Minton
6
13
Blomsterbönan
6
16
Åse
3
17
Lena W
2
17
Laila L
2
19
Marie K
1
19
Jennifer
1
19
Karin
1
19
Ing-Britt
1
23
Sven-Arne
0
23
Nils P
0
23
Susie
0
23
Gunnel
0
27
Övriga
Nästa gång blir det åtta eller noll poäng till dem som vågar sig på att deltaga. 😊 Övriga får ALLTID noll poäng. Antalet foton kommer att vara 9st. Välkomna när det händer.
Priser: Alla på pallen får var sin Skrap-Kryss. Vid samma poäng i sluttabellen avgör den som nådde summan först. Vem ska bli fotomästare 2023? 2019 – Anne Bondin 2020 – Wiolettan 2021 – Maj Johansson ❤ R.I.P. 2022 – Anita Linder 2023 – Ett femte namn? En dubbelsegrare?
Jungfrutornet är stadsmurens minsta torn, men desto mer mytomspunnet.
På artonhundratalet knöts det ett antal sägner till det lilla tornet. De handlade om att dottern till Nils Guldsmed i Unghanse hade en kärleksaffär med ökände dansken Valdemar Atterdag. Jungfrun ska 1361 ha förrått staden åt Atterdag och danskarna. Vilken information det rörde sig om vet jag icke. Däremot det grymma straff för förräderi som hon tilldelades för att hon släppte in fienden i Wisby.
En grym sägen. Den om att Jungfrun murades in levande i tornet. Därefter berättade vidskepliga människor att de hört klagande ljud inifrån tornet när de passerat platsen på mörka kvällar och nätter. Berättelserna växte säkert både på längden, höjden och tvären. Vem har inte lekt viskleken.
Sedan finns det fakta som väger över i sanningsskålen. Först och främst. 1361 fanns inte tornet. Det tillkom först på 1400-talet av orsaken att stärka stadens försvar mot havet. Däremot var tornet fängelse för prostituerade under medeltiden.
Namnet Jungfrutornet tror man i modern tid kommer från ett litet, äldre rymdmått. 1 jungfru motsvarade ca 8,2 cl. Men under världskända Medeltidsveckan återger man självklart gärna legendversionen. 😉
Femtonde boken i Anders Knutas sviten: Jag ser dig, 2019, 300 sidor. Albert Bonniers Förlag. Boken är tillägnad: Till Josefin Nilsson, en gotländsk ros som vi alltid ska minnas. Vi brinner för dig, nu och i framtiden. Bosses alternativa titel: 😊 Precis som Mari Jungstedt får jag tacka hennes väninna Louise Yourstone Tegborg för att hon kom på titeln. Tänk att tre ord som nämns på sidan 228 känns så lämpliga som romantitel. Jag läste dem tre gånger med betoning och njöt inombords. Klockrent.
Det var en solig eftermiddag i brytningen mellan sommar och höst, den tid på året då Gotland var som allra vackrast.
Personligt: Blev rörd av att läsa dedikationen till Josefin. ❤ Jag uppskattar att det långt in i läsandet fanns med många misstänkta. Längs läsvägen ger Mari oss tankar om viktiga ämnen som utsatthet, trasig uppväxt, dold misshandel och osunda personligheter. Läbbigt att Gotland ligger strategiskt bra till ur militär synpunkt när det gäller ryska ubåtar och fakta om Nord Stream 2 var obehagligt att återläsa. Där lämnade jag romanens trygga ”låtsasvärld” och slussades till verkligheten. Tidsintervall: Rubriken Tidigare nämns med jämna mellanrum. Huvudhandling: September 2018.
Nere vid fiskeläget Djupvik vi Ekstakusten på Gotlands sydvästra kust samlades alltfler människor.
Huvudkaraktärer: Anders Knutas: Kriminalkommissarie. Karin Jacobsson: Biträdande chef. Johan Berg och Pia Lilja: Journalisten och mästerfotografen. Den sistnämnda har träffat en pojkvän och blivit kär. Kollegor till Knutas och Karin: Erik Sohlman: Kriminaltekniker. Thomas Wittberg: Kriminalinspektör. Victor Ferreira: Har blivit varm i kläderna som presstalesman. Birger Smittenberg: Den lågmälda, sympatiska och korrekta åklagaren jobbar vidare. Förstärkningar utifrån: Den reslige mannen Martin Kihlgård från Rikskriminalen gör denna gång entré på sidan 174. 😉
Vädret var klart och de kunde tydligt se klippornas förmaningar ute på Lillön, som den kallades i folkmun. Bokens dos av kärlek/brist på kärlek: Vill du flytta ihop med mig? Knutas och Karin försöker hålla en professionell distans på kneget. Karaktärssvagheter/hemlighetsmakeri: Karin bär på många hemligheter. Både mörka och ljusa. Knutas saknar sina tvillingar och önskar att de kunde hälsa på oftare.
September var en fin månad att ströva runt i Botaniska Trädgården. Närheten till havet och skyddet från ringmuren gav ett varmare klimat.
Hälsa/Ohälsa: Knutas mardrömmar om det hemska förra året finns kvar. Numera alltmer sällan. Men ångesten hade ännu inte släppt sitt grepp om honom. Han hade varit sjukskriven i flera månader. De obligatoriska tusen bröstsimmeterna (40 längder) i Solberga och stunderna i oasen i Lickershamn håller Knutas över vattenytan. Bil: Knutas parkerade sin gamla Mercedes på gårdsplanen utanför. Nyckelspår & Villospår: Rosavitt skum i svalget, rostbiff, kesoburk, släpspår efter en kajak, ett rött kuvert med texten Till Frida, fetanyl och spermaspår.
Karin lämnade sin lägenhet på Mellangatan, satte sig i bilen som stod parkerad utanför, svängde ut från Donners plats och körde genom hamnen på väg ut från stan.
Kopplingar till tidigare böcker: Knutas terapi med att besöka Botan (Botaniska Trädgården). Det hade gått över ett år sedan det hemska vid lusthuset. Bra återblickar om både Karin och Johan & Emma. Knutas och Johans speciella förhållanden genom böckerna. Nästan löpande genom hela boksviten dyker Karins hemska öde upp från när hon som femtonåring blev våldtagen. Här passar det väldigt bra in i handlingen. Jag blir medkännande och samtidigt mörk inombords och vill skapa rättvisa i efterhand. De största skurkarna har tyvärr många möjligheter att komma undan. Pia och Johan minns morden vid de arkeologiska utgrävningarna i Fröjel. Grodor i boken: Äntligen fick jag som läsare ett exakt datum. Detta kom via graveringar i två diamantprydda ringar. 6/9 2018. Enligt min analys skulle ”livet på Gotland” kommit fram till september 2011. Ett osynligt skavsår på sju år. Det kan jag stå ut med. Alltid skönt när ens favoriter åldras varsamt. Tänk om det var samma regler för gubben som stirrar på mig i spegeln. 😉
Karin Jacobsson passerade Sproge kyrka från tolvhundratalet. Den låg alldeles intill vägen.
Kuriosa: Vänsterprassel av ovanligt slag som skulle kunna sprida sig snabbt som en eld i ett torrt landskap. Vissa poster i samhället rimmar illa med skandaler. Andra är enbart vardagsmat. En dos av legender om det omtalade ljuset på Martebo myr bjuds bokläsaren på.
Campus Gotland låg mellan hamnen och parken Almedalen, nere vid havet i den västra delen av Visby. Det var inrymt i den gamla maltfabriken.
Citat och stycken som jag uppskattar extra: Blosson Tainton hälsade dem välkomna med sitt bländande leende. Hon hade nyligen tagit över resorten och drev den tillsammans med sin man. Blosson fick även en egen replik. Humor/svart humor: Gruffandet mellan Wittberg och Ferreira. Leif GW Persson som en hummande landsfader. Karin Knutas eller Anders Jacobsson? (Namnförslag till den växande ”magen”) Om sagostunden är slut så kanske vi kan fortsätta, sa Knutas. Privat sorg: Mari Jungstedt skildrar Frida Vallskogs liv på ett trovärdigt sätt som gör att det ”blöder” i mitt hjärta.
Han hyrde ett rum i en villa vid Södertorg, bara ett stenkast från landshövdingens residens.
Antal mord/dödsfall: 5 st. Sista tre meningarna: När hon öppnade munnen vågade han knappt andas. – Jo, det är så här, förstår du. Jag är med barn. Bosse Lidéns betyg: 4+/5
Kyrkklockorna till Levide kyrka klämtade över bygden.
Baksidestext: LUGNET HAR LAGT SIG på Gotland efter turistsäsongen, men septembervädret är vackert och havet ännu varmt efter den långa, heta sommaren. Frida Vallskog och hennes tre klasskamrater tillbringar helgen på den karga och ensliga Lilla Karlsö innan juridikstudierna drar igång på allvar. Efter en slummer på en öde strand vaknar Frida upp på pojkvännens arm och gör en fasansfull upptäckt. Både han och kamraterna är döda… Fotnot: I denna kategori har jag valt att svara på eventuella kommentarer med en symbol av något slag. Annars skulle jag säkert kunnat prata om Anders Knutas och Gotland i många timmar. En tid som jag inte har längre. Men jag läser gärna snälla och intressanta personliga reflektioner.
Gotlanduppochner har under fyra år åkt runt och besökt alla Gotlands medeltida kyrkor. Nu är det dags för vår sextionde kategori som kommer att bli en fotokategori med få ord. Välkommen med på våra promenader bland de mysiga gränderna innanför muren. Vi svarar på kommentarer med en symbol.
Fotnot: Troligtvis har gränden fått sitt namn efter den svenska kungen Birger Magnusson som ett tag bodde i Vinhuset, som låg längs gränden. Har du dammiga historiska kunskaper kan jag berätta att Birger var son till Magnus Ladulås och sonson till Birger Jarl. Vi har ibland valt att vika in på Birgers gränd när vi gått på Strandgatan och haft bilen vid Kruttornet. Jag har vid ett par tillfällen sett hur det kommit människor i Almedalen som öppnat en port i ringmuren och tagit sig in i sin trädgård. I en trädgård finns ett galler och öppning i muren. Från insidan ser man havet. (bilden blev för suddig och fick inte vara med här.) Om du strövar omkring på gränden någon gång kan du hålla utkik efter Birgers gränd 7. Det huset kallas för Schweizervillan.
bornholmuppochner & gotlanduppochner 