Sista helgen i oktober

Vi försöker att ta vara på de där vackra höstdagarna, som glimrar till bland ”ruskiga regniga på tvären dagar”. Söndagen den 30 oktober var en sådan högtidsdag.
Det var en stortävling i Tofta som lockade stor publik. Därför valde vi inte kustvägen. Istället lyckades vi hitta en tredje och kortare väg till lugnet och naturen vid Västerhejde kyrka.

Det var ett tag sedan vi hade med oss två kameror. Medan Solveig då och då stannade till och tog macrobilder fortsatte jag stigen fram. Med jämna mellanrum åkte mina extrakläder av. När den gula lampan däruppe försvann bakom ett moln blev jag påmind om det som snart väntar runt hörnet.

Ibland lyckas jag få till en skaplig närbild även med mitt objektiv.

Det är en rofylld plats som vi besökt vid de olika årstiderna. Vi ville gärna att ett inlägg skulle hamna i kategorin FYRA ÅRSTIDER. På köpet kom en bild med i någon av våra gotländska almanackor.

Jag hann med några spännande egna små, klättrande utflykter innan jag kom på att jag inte hade åkt hit ensam. Därför vände jag på stegriktningen och höll utsikt mot marknivån. Med tanke på exempelvis kåseriet EN FRU FÖR MYCKET I vår gemensamma kåseribok ”Skimrande ögonblick – och dagar i grått” har jag blivit bättre på att inte vara så impulsiv, så ofta längre. 😉 För det där borde vara den äkta Solveig. Eller var jag ute och cyklade?

Min äkta fru hade fått syn på två trollsländor som tagit paus i flygandet och ägnade sig åt privat lek. Du ser att det är två stycken?

Det är häftigt med mixen av höstfärger och blommor som vägrar acceptera att deras tid är över. Mina tankar gick till gårdagens promenad bland gränderna i Visby. Då var vi kamerafria, men ögonen njöt till fullo av rosor i olika färger och mina två bruna gillade att se en blommande blåeld.

Vad minns jag om fakta om kyrkan? Mest att trappgavlarna är väldigt ovanliga på öjn när det gäller medeltidskyrkor. Kommer också ihåg att Västerhejde kyrka är en av de sjutton bevarade absidkyrkorna.
Solveig noterade lappen om att kyrkan var öppen. Självklart tog vi chansen.

Vi sa båda två att vi minns väldigt lite från kyrkans interiör. Vilken tur att vi har gotlanduppochner i framtiden när vi vill minnas tillbaka till olika platser. Vi kan i alla fall önska att WordPress kan stå emot all ondska.

Vi satte upp tavlor under förmiddagen. Efter lunch roadtrip med fikakorg. Två kyrkor. Västerhejde och Tofta där det skulle vara bröllop. ”Kuriosabutik” och strandbesök i Gnisvärd fiskeläge. Mysigt ställe som vi besökte under semestern 2012, när vi bodde i Tofta. Ingen av oss hade lust att bryta upp från filten på stranden och åka hem till vår bostad. Men när vi kom hem konstaterade vi att hemkänslan hade börjat växa fram. Det var tufft att ha en hel vägg med tavlor med motiv från våra gemensamma sju bostäder.”
Utdrag från min femårsdagbok som snart är färdigskriven. (En ny är beställd.)
Den dagen hade vi bott här i femton dagar.

Oktoberbilden

Vi har återkommit till parkeringen utanför Västerhejde kyrka flera gånger. Först för att besöka kyrkan, när vi tog en paus i inflyttningsbestyren. Därefter för att utforska terrängen runt dammen. För vi såg tidigt potential för fyra ganska hyfsade årstidsbilder, som vi redovisat under 2021. Förra året fick en räv vi kom nära, deltaga i novembertävlingen. 😉 Charlottendal heter området, för de som varit med förr. Namnet för jag gärna vidare till nutid. ❤

”Det är inte vad du ser på som betyder något, det är vad du ser.”
Henry David Thoreau

Charlottendal

Kategorin där vi besöker samma plats vid fyra olika tillfällen under året och tar en bild varje gång.

Vår

Sommar

Höst

Vinter

Små tankar om de fyra årstiderna:
Västerhejde kyrka var den fjärde kyrkan som vi besökte sedan vi flyttade hit i augusti 2018. Jag minns att det fortfarande var tropisk värme och vi hade tagit paus i röran här hemma för att åka ner till Tofta möbler och köpa/hämta hem ett skrivbord. Bakom kyrkan noterade vi att det fanns en offentlig led in i skogen via en ”djurgrind” och vi gissade på att det skulle kunna gå att vandra runt dammen. Men då var det slut på nöjena. Plikten kallade.
En annan gång… förra sommaren åkte vi hit för att ta en första bild – sommarbilden. När vi kom hit i höstas för att ta andra bilden möttes vi av en helt annan syn. Kalhygge på ett stort område. Mycket mer ljus. Allt förändrat. Därför fick höstbilden bli ”vår” första bild i arkivet från Charlottendal – som platsen heter.
Oj vad kallt det var i vintras om fingrarna vid fotograferandet. Dessutom läbbigt att pulsa omkring i snön och inte helt veta var stubbarna, trädrötterna och andra nedre faror fanns. Allting är relativt. Minor behövde vi inte oroa oss för.
Det varma teet värmde extra mycket. ❤


Vinter i Charlottendal

Tidigt på lördagsmorgonen körde vi sakta och nästan ensamma söder ut på kustvägen. Solen går numera upp innan åtta. Ljuset är på väg tillbaka. Tillbaka var vi också på parkeringen vid Västerhejde kyrka, med sitt annorlunda torn och sina berömda trappstegsgavlar.

En av de första ställen som vi besökte den varma sensommaren 2018, när vi flyttade hit, var denna plats. Då var vi egentligen på väg till Tofta Möbler för att hämta möbler. Redan i Ystad hade jag knäckt idén om att besöka alla medeltidskyrkor på Gotland. Västerhejde kyrka fick nummer 4.

Till dess hade vi aldrig i våra gemensamma liv sett snö på Gotland. Kan bero på att det är ovanligt i maj-augusti. Annat var det en julidag i slutet av 1970-talet, när jag befann mig i Kiruna på ett Vandrarhem, och skulle besöka toaletten som låg tvärs över gården. Vad överraskad jag blev av att mötas av stora snöflingor.

Solveig hade med sig extrakameran med macroobjektiv. Från och med nu har vi ännu fler foton att välja bland, när det är dags för nya blogginlägg.

Det var en del klafsande i snö och osäker mark. För det var här vi blev överraskade sist av att de tagit ner massor av träd sedan vi var här en sommardag. Nu såg vi inte rötter och stubbar förrän det var för sent. Hade jag varit en ängel skulle det varit betydligt lättare. Eller en koltrast på morgontur.

Målet med den här uppfriskande promenaden kommer i ett annat blogginlägg, i en ny kategori.
Till slut kom vi till slutet av möjligheten att ta sig runt den stora bevattningsdammen. Då vände vi och lät de frusna näsorna peka åt andra hållet.

Ibland var jag orolig när jag noterade att Solveig ville ta sig ner till något intressant. Där fanns ex. spännande saker vid en å vid sidan av dammen. Men lutningen såg lurig ut. Inte heller lätt att få fokus på objektivet. Ett stativ skulle antagligen ramlat.

Själv blev jag nyfiken på guldet tills Solveig berättade om sol och att det var oklokt av mig att kliva ut på isen. Hon nämnde säkert något om några hg för mycket tyngd. Jag hade slutat att lyssna och hittar på ord själv istället. 😉

Sant var i alla fall att mina fingrar började värka av de vantlösa stunderna när jag skulle trycka på kameraknappen. Märktes inte förrän jag satt på vantarna. Mina fingrar ”tänker” tydligen långsamt.

Härliga iskristaller på nedersta bilden.

Tillbaka vid bron, kyrkan och bilvärmen en stund efteråt.
Vi ska hit två gånger till under året. Varför får du fundera på om du har lust. I nästa blogginlägg ska du få se en speciell bänk, som jag blev väldigt förtjust i. Min fantasi satte direkt igång med olika scenario.

Höst på västra ön

Höstfärgerna kom så snabbt denna höst på Gotland. Vi har försökt åka iväg åt olika väderstreck. Den här gången blev det västerut.

Vi har varit här tidigare. Kyrkan var en av de första som vi besökte och visade upp här på bloggen. Vi tog då en paus i upp-packandet i bostaden, i början av augusti 2018.

Vi parkerade denna höstdag bilen vid Västerhejde kyrka och skulle gå ner och ta en årstidsbild. Kyrkan är en av få gotlandskyrkor som genomgått en större förändring av exteriören. Framförallt trappgavlarna som du kan se på bilden. När vi promenerat förbi där grinden fanns sist (inga får ute längre) kände vi oss efter en bit helt vilse. Själv började jag tvivla på mitt ”månadsminne”. Det var inte många veckor sedan sist…

Dammen fanns kvar. Den var inte flyttad. Hängde inte dumt i luften. Men annars trampade jag luft. Var fanns den långa raden av träd som borde vara höstklädda? Anledningen till vi åkte hit.

Bäst att ta en detaljbild. Fokusera på annat mer begripligt.

Gotlandstun främst. En hungrig landkrokodil bakom. Bäst att ila vidare och göra sig osynlig.

Samma plats. Ändå så olik sedan de två tidigare besöken. De hade alltså avverkat rejält med träd som förändrat helhetsintrycket runt dammen. När vi sammanfattade blev vi nöjda. Det var ljusare. Det gick nästan att gå runt dammen. Förhoppningsvis är det fixat till nästa gång. Vi bytte ”årstidsträd” och började på höst istället för sommar. Men det gällde att ha ögonen vid marken för att notera farliga ”stubbar” bland löven och gyttjan. Ska bli spännande att komma hit en solig kall vinterdag när det finns snö. Är bara rädd för att upptäcka att någon flyttat på kyrkan och dammen. Solveig skulle säkert säga att jag inte behöver vara rädd för det. 😉

4. Västerhejde kyrka

Inget landskap i Sverige har så många medeltida kyrkor som Gotland, 92 stycken och dessutom 3 ödekyrkor. Min plan är att åka runt till dem alla och med kamerans och fantasins hjälp förflytta mig många hundra år tillbaka i tiden. Säkrast är att besöka kyrkorna den 15 maj till 15 september för då är de öppna dagtid.
Vilken fantastisk kulturskatt. Tack ”snälla” Valdemar Atterdag för att du inte gav dig på dem också. 😉

Denna romanska kyrka invigdes 1204. För att nå kyrkan körde vi kustvägen söder ut från Visby. Längs med väg 140 dök kyrktornet upp snabbt i blickfånget efter vi passerat Vibble.
Det är alltid lika trevligt att vika av från en större väg och sänka farten. Oftast dyker det upp oväntade spännande saker, mot det egentliga målet.

Kyrkan i Västerhejde hör till de få Gotlandskyrkor, vars exteriör genomgått en betydande förändring i sen tid. Fram till 1856 fanns ett spetsigt tornhuv. Detta ersattes, efter en ritning av den kände arkitekten Fredrik Wilhelm Scholander, av ett trappgaveltorn. Detta speciella torn är det enda på Gotland.

I övrigt är kyrkan en väl bevarad romansk anläggning.

Den rikt skulpterade dopfunten av sandsten är skänkt av domaren Oluf Lundsberg 1681.

Den vackra bänkinredningen är till största delen från 1600-talet.

Prinsessan Eugenie bodde i sitt stora fina hus inte många kilometer härifrån. Troligen var det därför hon frikostigt skänkte en orgel (numera ersatt) samt två oljemålningar.

Jag är svag för glasmålningar.

Det är jag ju också för fönster med ”vanlig utsikt” också liksom …

… gamla portar.

Genast blev jag nyfiken på denna person och googlade när jag kom hem:
Olle var född i Karlskrona och hade en ljus sångröst och en intensiv närvaro på scen. Jag gissar på att han blev förtjust i Gotland efter att ha varit med i Ruinspelen i Visby. Han byggde ett hus vid havet och fick sin bas där. Var säkert vilsamt efter ex. turnéer i USA och Kanada. Kul att läsa att han satte upp en ”Pippiteater” på Kneippbyn med Astrid Lindgrens goda minne. Vägen till Högklint har idag hans namn.

Torkan sommaren 2018 gjorde sig påmind överallt. Det var annars trevligt runt omkring kyrkan. Vi tog en promenad och njöt av utsikt och tystheten från den moderna världen – endast en liten bit bort.

Tänkvärda ord:
”Vi lever en sekund i taget
och sekunden är just nu.”
Eyvind Johnson