Efter fem år som fastboende i Visby, bor vi numera i Skåne. Vi kommer att besöka Bornholm vid olika tidpunkter på året. Då och då blir det tillbakablickar från Gotland och nån gång kommer inlägg från Österlen. Välkomna önskar Bosse och Solveig Lidén!
På Skeppsbron ligger det barockinspirerande trähuset från 1700-talets första hälft, som är uppbyggt i liggtimmer med stående panel.
Sedan 1964 är huset byggnadsminne.
Senast huserade restaurangen Florence här. Därför finns det kvar kök och matsal på nedervåningen. Sittande gäster har kunnat äta & dricka både inne och ute. På övervåningen finns kontorsmöjligheter. Tänk att sitta där med fönster mot havet och färjorna. Vilken inspiration jag skulle fått till ett bokmanus. Eller skulle jag bara suttit där och dagdrömt?
Om vi tar det tar det från början. Huset byggdes som tjänstebostad för tullförvaltaren Johan Gustaf Camitz.
Några år senare köptes byggnaden av J.P. Torsman, som gjorde en del förändringar av trähuset. En stor detalj som finns kvar idag är volutgaveln som gör huset så karaktäristiskt. Torsman var den siste ägaren som hade kontakt/affärer med tullen. Efter hans bortgång 1801 övertog den välkände svärsonen Jacob Dubbe huset.
1826 köptes fastigheten av ”ekonamnet” Claes Claesson, som öppnade en biljard med både spisning och rum för uthyrning. Mestadels har huset varit utskänkningslokal. En krog hette lämpligt Anna Dubbes krog. Anna var nämligen dotter till J.P. Torsman. Under första hälften av 1900-talet låg det omtyckta Café Bron här med ett omgärdat vitt staket. Både Pressbyrån och Turistbyrån har haft verksamhet i Torsmanska huset. Seriöst. Vad vill du bloggbesökare ska hända med huset på Skeppsbron 20?
Vyn från Kyrkberget är magnifik. Från den cirka tio meter höga klinten drar Visbys största ruin S:t Nicolai lätt till sig uppmärksamheten. Personligen störs mina bruna ögon av ”plåttaken” och mina tankar börjar fladdra till lite.
Kyrkan började byggas omkring 1230. Namnet tillkom för att hedra helgonet Nicolaus, som var köpmännens och sjöfararnas beskyddare. Nicolaus var född i Turkiet, omkring 300-talet. När Nicolaus ärvde sina föräldrars stora förmögenhet använde han pengarna med hjärtat och hjälpte diskret och taktfullt de fattiga. Mest berömd är nog berättelsen om den fattige fadern som inte hade pengar till sina tre döttrars hemgift. Därför var han beredd på att sälja döttrarna till en kopplare. Ryktet nådde Nicolaus. Mitt i natten kastade han in tre kulor av guld genom ett öppet fönster i den fattiga familjens hus. Därmed räddades töserna från ett liv i skam och deras pappa från ett livslångt samvetskval.
Troligtvis byggdes kyrkan som en församlingskyrka för tyskarna i Wisby. Under uppförandet utbröt en kraftig brand. Därmed stannade arbetet av och efter ett tag övertog tiggarorden dominikanbröderna den skadade kyrkan. Diverse ombyggnader gjordes så det skulle passa brödernas behov. Bland annat revs tornet eftersom dominikanerordens kyrkor skulle vara tornlösa.
Konventets prior, ledare, mellan 1283 och 1289 var Petrus de Dacia. Han var en gotlänning som utbildades sig både i Paris och Köln. Ämnet var teologi. Nu efteråt kallas han för Sveriges första författare. Kärleksbreven som han skrev till Christina von Stommeln är beskrivna som den första personligt hållna kärlekslyriken i vår litteraturhistoria. Det är stora varma ord. ❤
Ruinen är vida känd för sina Ruinspel. Det första skedde 1901 och uppfördes av Zacharias Topelius (1818-1898) och hette ”S:ta Maria”. Musiken stod Andreas Hallén för.
En känd läkare i Visby hette Joseph Lundahl. Han var mycket musikintresserad. Därför vände han sig till musikhögskolan i Berlin och undrade om de hade någon sommarlovsledig elev som kunde komma till ön Gotland och lära honom musikteori och kontrapunkt. Denna solskensberättelse förde med sig att Frankfurtsonen Friedrich Mehler kom till Visby juni 1921. Då var han 25 år gammal. Snabbt kom han in i musiklivet och stormtrivdes. Han blev kvar här till sin dödsdag 1981. Det borde väldigt många tusentals människor uppskattat.
Västra gaveln med det stora gotiska fönstret och de två tegelrosetterna.
754 gånger uppfördes de berömda Ruinspelen mellan 1929-1990 (Undantag 1931 och krigsåren 1940-45) Under flera år med Mehlers ledning. Biltrafiken genom Norderport och närliggande gator stängdes av för att inte störa. Ryktet om Ruinspelen fick världsrykte. Det anlände kryssningsfartyg till Visby med det enda syftet att passagerarna skulle bevista ruinspelen.
Efter Ruinspelen har kyrkoruinen mest blivit en konserthall och är inte öppen för allmänheten. Jag har inte tillräckligt mycket ”kött på benen” för att kunna ha några konstruktiva åsikter om detta. Hade det funnits biljetter kvar när vi var här på semester 2016 skulle jag däremot gärna slagit flera flugor i samma smäll. För det måste vara svårt att hitta en mer stämningsfylld konsertlokal. Lät du henne komma närmre.
Kuriosa: Detta är inlägg nummer 100 i kategorin INNANFÖR RINGMUREN I VISBY.
Ämne: Spontangissningslek med 20 st gutamålsord. Mitt önskemål är en lek helt utan nätinformationsfiskande (googlande), på varje fråga! Hade varit både härligt och ärligt, om det funkade 2022. Svara med ord eller 1-2-X-X-1. De rätta svaren blir fet stil – när jag är på gång med nästa blogginlägg. Du tävlar enbart om äran och har förhoppningsvis lite skoj på vägen. Det som var roligt brukade jag ha lättast att lära mig, under alla mina studieår. Önskar alla besökare en trevlig helg.
Gutamål
1
X
2
Sårk
Kanin
Pojke
Sork
Aik
Gnagare
Ek
Ekebybo
Piggar
Päron
Igelkottar
Potatisar
Rind
Murgröna
Runa
Fläsk
Nydungge
Nyplanterad ek
Omogen nöt
Snickarklubba
Rist
Nödår
Rost
Markgaller
Velingg
Bergand
Välling
Dimma på sjön
Äsle
Vässa lien
Hasa på ändan
Arbeta tungt
Astäuen
Kärleken
Svartsjukan
Grannen
Kroksnod
Omväg
Kråka i näsan
Kutrygg
Flainbådd
Skrattsalva
Flintskalle
Sängkläder
Snysk
Fnöske
Orenlighet
Snor
Ladingg
Vikt
Väst
Vår (årstiden)
Gaimald
Blåsig plats
Dreglande baby
Gammalt mjöl
Mave
Mås
Havre
Mage
Sjaudhånn
Gnällspik
Såskanna
Hårklämma
Kaitlabb
Vänsterhänt
Lomhörd
Fågelunge
Snaikstar
Gnistor
Stjärnbild
Snarstucken
Löigdalar
Badkar
Lövskogar
Smilgropar
Uke
Veckodag
Hönslucka
Grisbröst
Tre i topp: (Ingen får kvarsittning) 🙂 1. Znogge, 60 % 2-3. Anita L och Gunnel, 45 % 4. Övriga, 35-40 % Vad duktiga ni alla var. 🙂 Det är mycket möjligt att jag gör om detta koncept fler gånger. Men nästa gång ska det handla om en ruin innanför muren. Ps. Kommer senare i framtiden.
Den här suveräna och vackra fjärilsboken fick jag i julklapp 2021. ❤ Nu ser jag med spänning fram emot fjärilarnas intåg. Inser att det kommer att dröja några månader. Jag har läst noga och ibland använt en gul överstrykningspenna. Gjort en tjusig tabell. Njutit av fina foton, lärorik text och intressanta tips när det gäller många områden. Var? När? Hur? Tack Ola för denna ”bokens pärla”. Minns extra mycket hans mening: ”Vem kan väl tänka sig en sommar utan fjärilar?”
Samma sak har jag gjort när det gäller de två böckerna som vi har om Gotländska orkidéer. Här har jag även en fylld pärm och bra länkar på nätet så jag kan se skönheterna i färg. När det gäller orkidéer har vi kommit lite längre. Nio inlägg 2020 och sex 2021. Med andra ord har vi fotograferat 15 arter som finns på öjn. Ungefär nästan hälften. Ska bli mycket spännande att se hur jämförelsen mellan fjärilar och orkidéer är när bloggen sammanfattas året 2022. Ännu mer intressant efter 2023. På tal om bloggrubriken. Går den att utvecklas en aning? Givetvis. Kanske kan du läsare hjälpa till. Jag tänkte mest spontant skriva ner det jag just nu kommer på: Båda är naturens skönheter. En del är extra exotiska. De finns bara till beskådande en viss tidsperiod på året. När det gäller fjärilar skulle jag i vissa fall kunna räkna det i sekunder, om du förstår vad jag menar. För oss amatörer är de flygande insekterna svåra att stämma möte med. Det krävs både kunskap, tålamod och kontakter. Tur är heller inte att förakta. Den gången när vi var i ett änge och det från ingenstans dök upp en kvinna som visade sig både vara duktig på orkidéer och snabbt kunde visa oss fem sorter i samma änge var guld värt. Synd det inte kunde vara så alltid. Eller ligger det i charmen? Att vi ska njuta extra mycket de få gånger vi lyckas hitta rätt? Ändå måste jag erkänna att jag gärna stött på Ola Malm på ex. Södra Hällarna och vi gett honom ett visitkort om vår blogg och han en stund varit som en ”jultomte på sommaren”. Visat oss fem arter och lärt oss olika knep. 😉 Väder är också en likhet. De flesta dagfjärilar gillar varma soliga dagar. Blommor visar också ofta sina bästa sidor i bra väder. Vind. På Gotland är det sällan helt vindstilla. Solveig som tar alla macrobilder nämner det ofta. Svårigheten. Eftersom vi har så många kategorier på bloggen har vi nästan alltid flera planer när vi åker ut på längre turer. Därför behöver vi inte bli besvikna. Ofta upptäcker vi oväntade saker. Det sker mysiga möten. Vi njuter av det vackra som naturen ger oss. Gotland är en pärla. Olikheter. För att inte skriva en roman i ett blogginlägg nämner jag enbart den största. X antal hybrider ställer verkligen till det vid artbestämning av orkidéer. Till och med experterna vacklar. Då är det betydligt fiffigare när det gäller dagfjärilarna. Bakkroppen innehåller könsdelarna som alltid har ett artspecifikt utseende. Därför har två olika arter det väldigt knepigt att få till det. För honan och hanen måste haka i varandra. Precis som två pusselbitar. Sedan hänger de ihop under parningen. Ibland flyger den större honan iväg, helst om de blivit störda, med hanen passivt hängande under sig. Nu flög jag själv iväg med min fantasi och såg människor i luften och det blev barnförbjudet på bloggen.
Den här fjärilen träffade vi på när vi var och cyklade i Gothemshammar i somras.
Numera vet jag att det finns en huvudregel. Alla dagfjärilar har klubblika antenner. Nattfjärilar har trådlika eller kamformade utan förtjockade ändar. Därmed var det inte så svårt att se att detta är en nattfjäril, som kanske har skrämts upp av någon anledning. För det är så att många nattfjärilar, till skillnad från dagfjärilar, har ett hörselorgan. Det sitter på mellankroppen och består av ett membran. En perfekt livförsäkring för att uppfatta fladdermössens ekolod.
Fjärilar är en mycket stor insektsgrupp med sina 150 000 beskrivna arter i hela världen. I Sverige är 2 700 arter påträffade. 122 av dem är dagfjärilar. Här på Gotland är 70 dagfjärilsarter noterade. En lite mer hanterbar siffra för oss, som tänkte ”satsa” på det sistnämnda. Eftersom de första dagfjärilarna kommer först en varm dag i slutet av mars fick denna nattfjäril, som vi plåtade på östra ön, vara med på gotlanduppochner.
Solveig letade länge på nätet. Hon kom fram till att det borde vara en av dessa ”flyfjärilar”; Gammafly, Silverlinjerat metallfly och Brungrått metallfly. Själv gissar jag, med lite tvekan, på mittenalternativet. Vad tror du?
Första världskriget var inne på sitt andra år. Tidigt på morgonen den andra juli 1915 försökte människorna på östra Gotland ändå att göra sina vanliga sysslor. Då hördes från havet ett dovt buller som lät som kanoner. Gutarna fantiserade inte. En ojämn sjöstrid utspelade sig, mellan tsarryska flottan som lekte katt och råtta med motståndaren minkryssaren SMS Albatross med sin besättning på omkring 230 man. Minkryssaren som varit i åländska skärgården och kastat i ca 240 miner i vattnet var nu på hemväg. Det tyska fartyget var mycket svagt bepansrat. Klockan 06.15 inleddes sjöstriden som redan två timmar senare var över. Albatross var satt på grund söder om Kuppen på Östergarnslandets kust och var nästan redan ett vrak. Därför var det ett under att fartyget fortfarande flöt.
27 tyskar hade dödats och ett tjugotal var svårt skadade. Redan på kvällen begravdes 26 st i en grav på Östergarns kyrkogård. I ett tillfälligt sjukhus i Roma utfördes avancerad krigskirurgi. Några andra svårt skadade fick vård i Stockholm. Till slut stannade dödsantalet totalt på 29 döda. Otroligt att övriga överlevde trots avsaknad av nutidens läkemedel och behandlingar.
Först inkvarterades tyskarna i sockerbrukets bostäder i Roma. Där hade de en viss frihet. Men inför höstens betkampanj behövde givetvis bruket sina bostäder. Därför flyttades sjömännen till Blåhäll på Tofta skjutfält.
Permissionsmöjligheterna ökade för tyskarna. Många höll på med jordbruksarbete och fick djupa relationer med både sina arbetsgivare och arbetskompisar. Tyskarna fick betalt. Unga män träffade unga kvinnor. Det resulterade i barn. De högre officerarna började umgås med ledande familjer i Visby över finare middagar m.m. De svenska myndigheterna började ta åt sig öronen av allt de hörde. Därför flyttades de internerade hösten 1917 till ett militärläger i småländska Skillingaryd. Det måste varit tufft med alla avsked på Gotland. Mest synd tycker jag i efterhand om de ”nya barnen”.
Några slutord om SMS Albatross. Vid krigsslutet senhösten 1918 kunde fartyget för egen maskin segla hem till Tyskland. Kort därefter skrotades omtalade Albatross.
Inget landskap i Sverige har så många medeltida kyrkor som Gotland, 92 stycken och dessutom 3 ödekyrkor. Vår plan är att åka runt till dem alla och med kamerans och fantasins hjälp förflytta oss många hundra år tillbaka i tiden. Säkrast är att besöka kyrkorna den 15 maj till 15 september för då är de öppna dagtid. Vilken fantastisk kulturskatt. Tack ”snälla” Valdemar Atterdag för att du inte gav dig på dem också, som du gjorde med alla, utom S:ta Maria, i Visby. 😉
Det finns extra mycket sorg omkring denna lilla 1200-tals kyrka ute på vackra Östergarn. Först brandhärjades den svårt av svenskarna 1565, under Nordiska sjuårskriget. Sedan plundrades den av ryssarna både 1715 och två år senare.
Kyrkan saknar torn och har därför en takryttare från 1700-talet. I den hänger kyrkklockan.
Predikstolen är från 1700-talet. ”Taket” visas på underbilden.
Krucifixet i altaruppsatsen är från 1200-talet. Övriga delar från 1700-talet.
Dopfunten av sandsten med den danske kungen Christian IV:s namnchiffer är från 1600-talets början.
Tjugofyra namn får jag det till på minnestavlan. Den kändaste är troligen prosten Lars Nilsson Neogard. Med hjälp av hans kraftfulla ledning återställdes den förfallna kyrkan.
Vad är rättvisa? Undra om alla i sittande skaran levde rätt och var ofelbara? Mina tankar tvivlar starkt.
I minneslunden står denna sten. Havet ger och havet tar.
Tänkvärda ord: ”Själen tillhör evigheten kroppen är blott dess tillfälliga bostad”
Det är så kul när det kommer en ny roman som handlar om Gotland. Författaren Malin Haawind gjorde en briljant debut 2021. ”Det var verkliga händelser och verkliga människor som tände inspirationsgnistan till De kom från öar, men sedan har berättelsen fått flyga fritt”, skriver Malin Haawind i sitt efterord. Handlingen är mellan 1945-1949. Andra världskriget är slut. Huvudpersonen är Dagmar som har tre systrar. Hulda som är en halvsyster är äldst och gift. Hon är tuff på utsidan, men mycket lojal på insidan. Britta är Dagmars favorit. Märta är yngst, sötast och latast. ”Märta får och Märta slipper” säger Dagmar och Britta till varandra. Mamma Vera är på väg bort, pendlar mellan verkligheten och ”småfolket”. Pappa Birger börjar få det kämpigt på jobbet. Han spyr blod men vill inte uppsöka doktorn.
Artonåriga Dagmar jobbar som spritkassörska på hotellet i Slite. Chefen/ägaren är glad i dricka och tafsande på sina kvinnliga anställda. Jag gillar verkligen Haawinds personliga sätt att skriva. Läsaren kommer nära personerna och framför allt Dagmars tankar. Det är mycket ”dricka kaffe” och rökande, men författaren lyckas hålla storyn levande och det finns en speciell humor som tilltalar mig. Skämt vävs in i allvaret.
I Slite hamn lägger en dag en båt med namnet ”Irma” till. Det är något fel på båten. Därför inkvarteras besättningen extra länge på hotellet. I rum 14 bor sjömannen Holger Johansson från Skärhamn, Tjörn. På ett fint sätt lär Holger och Dagmar känna varandra. Dagmar får för första gången känna Amos pilar.
Dagmar visar Holger Kvarnen på Lotsbacken. De promenerar mycket i Slite. Badar på Dagmars favoritplats. Det går lite sämre med dansen. Den spirande kärleken, oron för föräldrarnas hälsa och hotellchefen som ger sig på Dagmars jobbarkompis ”tävlar” om hennes tankar. Dessutom krymper tiden. Båten Irma blir fixad och det är dags för Holger att…
Detta är första delen av en trilogi. Jag lyfter på hatten för Malin Haawind. 😀 Med spänning ser jag fram emot tvåan. Om jag ska nämna något negativt så är jag inte överförtjust i omslaget. Visst ser det ut som ett foto från 1945 som matchar inlagan, men jag tror ett mer ”tydligt” foto och snyggare omgivning hade varit roligare att skylta med. Ord från en utbildad bibliotekarie. Men borde även gälla ”bokhandelstankar” och andra försäljningsformer.
Den här recensionen hade jag gärna tagit emot själv av Bibliotekstjänst. Den här boken är mycket mer än en spirande kärlekshistoria; det är en historia om hur det är att vara människa och att alltid ha havet helt nära sig. Förhållandet mellan öborna och havet tar stor plats i berättelsen och det beskrivs på ett ömsint och respektfullt sätt. Språket skimrar, glittrar och lyser som mareld i havet om hösten. Helhetsbetyg 5, Birgitta Ehn Eliason, Bibliotekstjänst.
Årets första soliga dag. Innan packandet inför hotellnatten, tog jag en njutbar solskenspromenad på hemmaplan. Jag noterade på ”väderappen” att solen skulle försvinna bakom moln, en retfull timme innan den tidiga nedgången. Ändå försökte jag hitta en sista lösning strax innan rondellen till hamnen. ”Kan jag inte köra rakt fram och upp till Högklint?” Jag fick ett svar på tre bokstäver och någon trist sanning om att jag ändå skulle se samma himmel med sin gömda sol. Denna kloka dumma fru, tänkte jag tyst. 😉
Jag höll med om att det var vackert ändå. Men fy vad jag frös om benen, där vi promenerade längs Strandpromenaden. Trots att jag hade underställ under byxorna. Därför delade vi på oss. Solveig och kameran fortsatte mot färjeläget och jag vände inåt land. Otroligt att det räckte med att jag förflyttade mig ett tiotal meter från vattnet, för att den isande vinden inte längre skulle busa med mig. Istället för att gå tillbaka till bilen klev jag upp på kullen – där det alltid är en härlig utsikt mot olika håll. Efter att njutit av alla höga byggnader innanför muren vände jag blicken mot havet igen…
Det du inte ser på bild såg bara jag. För om du läst texten ovanför var jag utan systemkamera. Personerna på bryggan gick upp och iväg. Men min kamera försvann längre och längre ut på bryggan. Hjälp! Min fantasi gick igång och hjärtslagen ökade till antalet. Tänk om kameran ramlar i och sjunker till botten? Bryggan är säkert rena skridskobanan. 😉
När det är en äkta solnedgång måste det vara en fantastisk utsikt att glida in med en färja. Extra mycket för de besökare som kommer till Gotland för första gången.
Givetvis var det inte kameran som jag var mest rädd om. När det gått bra är det tillåtet att skoja.
Egentligen var syftet att få med både en äkta fågel och en plåtfågel som inte flaxar med vingarna. Tyvärr hann flygplanet gömma sig bakom ett moln.
Hotellet hade inga p-platser så vi hade lämpligt satt ”Den lilla blå” på parkeringen utanför Kruttornet. Solveig såg en viftande gubbe på kullen och kom upp till mig. Jag passade på att knäppa två foton, innan vi tömde bilen och gick igenom Almedalen till Kalk Hotel. Någon kanske noterar att den första bilden har vissa likheter med den ovan. Men det är två helt olika pekfingrar inblandade. 😉
Vi upplevde det som lyx, att kunna åka asfalterad väg ner till ett litet fiskeläge. Baju fiskeläge ligger vackert i Anga socken.
Sju träbodar samlade på en udde, omgivna av ett bandtun. Till det fridfulla fiskeläget hör en liten långgrund badstrand, en brygga och en dansbana, som enligt tradition används vid midsommarfirande.
Träbodarna är från 1973, men fiskeläget etablerades troligtvis redan i början av 1800-talet. Baju var ursprungligen fiskeläge för den stora gården Bendes i Anga.
Fiskarna åkte iväg i sina segelbåtar, oftast tremänningar, för att fiska främst strömming. Favoritplatsen låg fyra km bort och hette förr Ang-Grund. (numera Anggrund).
Fiskarna använde sig av skärningspunkter på land för att lokalisera rätt på sjön och därmed nå sina fiskeplatser. Baju fiskeläge är en samfällighet. På tillbakavägen stannade vi till och plåtade bilen i väggen. En humor som jag rullar igång på.
bornholmuppochner & gotlanduppochner 