Har du 28 miljoner över – slå till!

På Skeppsbron ligger det barockinspirerande trähuset från 1700-talets första hälft, som är uppbyggt i liggtimmer med stående panel.

Sedan 1964 är huset byggnadsminne.

Senast huserade restaurangen Florence här. Därför finns det kvar kök och matsal på nedervåningen. Sittande gäster har kunnat äta & dricka både inne och ute. På övervåningen finns kontorsmöjligheter. Tänk att sitta där med fönster mot havet och färjorna. Vilken inspiration jag skulle fått till ett bokmanus. Eller skulle jag bara suttit där och dagdrömt?

Om vi tar det tar det från början. Huset byggdes som tjänstebostad för tullförvaltaren Johan Gustaf Camitz.

Några år senare köptes byggnaden av J.P. Torsman, som gjorde en del förändringar av trähuset. En stor detalj som finns kvar idag är volutgaveln som gör huset så karaktäristiskt.
Torsman var den siste ägaren som hade kontakt/affärer med tullen. Efter hans bortgång 1801 övertog den välkände svärsonen Jacob Dubbe huset.

1826 köptes fastigheten av ”ekonamnet” Claes Claesson, som öppnade en biljard med både spisning och rum för uthyrning. Mestadels har huset varit utskänkningslokal. En krog hette lämpligt Anna Dubbes krog. Anna var nämligen dotter till J.P. Torsman.
Under första hälften av 1900-talet låg det omtyckta Café Bron här med ett omgärdat vitt staket. Både Pressbyrån och Turistbyrån har haft verksamhet i Torsmanska huset.
Seriöst. Vad vill du bloggbesökare ska hända med huset på Skeppsbron 20?

Strandgatan; etapp 4 -Liljehornska huset

Under Visbys storhetstid, från mitten av 1100-talet till en bit in på 1300-talet, blomstrade handeln. Strandgatan var paradgatan och kallades för dåtidens Manhattan. Gatan låg strax intill hamnen med kaj. Det var alltså vatten där nuvarande Almedalen ligger. Vilken mäktig syn det måste ha varit för dem som kom in till Visby med ett skepp och blickade in mot mer än 20 vita, pampiga, höga packhus som stod på rad längs Strandgatan bakom sjömuren. Vi kommer att i några blogginlägg ta med dig längs med kullerstensgatan.

Inga rullande plåtsaker synliga. Då vågade jag ställa mig i mitten av den tomma gatan. Vi är på väg mot det vita huset längre ner på gatan.

Med sina 28 meter är Visbys största packhus mäktigt. Fem våningar högt och hopbyggt med ett lägre medeltidshus.

Namnet kommer från en garvare vid namn Liljehorn som var ägare under slutet av 1800-talet.

Men det som fascinerar mig mest är en annan man som i början av samma sekel hade nyckel till porten och kontor och en ståndsmässig stadsvåning i huset.
Mannen hette Jacob Dubbe och var en känd förhandlingshård handelsman och skeppsbyggare. Om denna speciella man finns det många skrönor. Vilka som är sanningar, halvsanningar eller enbart skrönor är svår att reda ut på 2000-talet. Dubbe beskrivs som en person som växte upp under fattiga förhållanden och gjorde en klassresa till rikedom och framgångar på flera yrkesplan. Privat skaffade han sig flera ovänner som var avundsjuka och som satte igång rykten av olika slag. Sammanfattningsvis verkar Dubbe har varit en blandning av god och ond. Under många år svävade hans ande över det Liljeholmska huset.

Nu kommer otäckheter.
Jacob Dubbe skulle enligt rykten haft stygga hemliga besök. Som exempel nämns att djävulen hjälpte honom att räkna hans blodpengar. Därefter förvandlades besökaren till en svart hund med brinnande ögon.

Här har jag gått uppför en gränd för att få med en av sidorna.
Helt sant är i alla fall att 1985 förstördes tak och takstolar vid en brand. Då genomgick Liljehornska huset en av många renoveringar genom åren. Idag är det bostadshus med lägenheter. Undra hur många och stora de är? Skulle du våga bo här? 😉

Lika bra att få med ett foto från andra sidan också, innan vi gick uppför gränden. Mitt nästa hemliga projekt kan bli att fixa till liftar med mysiga korgar en tio meter upp i luften i varje gränd. Det ska vara gratis att åka nerför och kosta en slant uppf… Inte värt att skriva mer. Om någon skulle få för sig att låna mina planer. 😉