Kvällen den andra juli begravdes 26 tyska sjömän på Östergarns kyrkogård

Första världskriget var inne på sitt andra år. Tidigt på morgonen den andra juli 1915 försökte människorna på östra Gotland ändå att göra sina vanliga sysslor. Då hördes från havet ett dovt buller som lät som kanoner. Gutarna fantiserade inte. En ojämn sjöstrid utspelade sig, mellan tsarryska flottan som lekte katt och råtta med motståndaren minkryssaren SMS Albatross med sin besättning på omkring 230 man.
Minkryssaren som varit i åländska skärgården och kastat i ca 240 miner i vattnet var nu på hemväg. Det tyska fartyget var mycket svagt bepansrat. Klockan 06.15 inleddes sjöstriden som redan två timmar senare var över. Albatross var satt på grund söder om Kuppen på Östergarnslandets kust och var nästan redan ett vrak. Därför var det ett under att fartyget fortfarande flöt.

27 tyskar hade dödats och ett tjugotal var svårt skadade. Redan på kvällen begravdes 26 st i en grav på Östergarns kyrkogård. I ett tillfälligt sjukhus i Roma utfördes avancerad krigskirurgi. Några andra svårt skadade fick vård i Stockholm. Till slut stannade dödsantalet totalt på 29 döda. Otroligt att övriga överlevde trots avsaknad av nutidens läkemedel och behandlingar.

Först inkvarterades tyskarna i sockerbrukets bostäder i Roma. Där hade de en viss frihet. Men inför höstens betkampanj behövde givetvis bruket sina bostäder. Därför flyttades sjömännen till Blåhäll på Tofta skjutfält.

Permissionsmöjligheterna ökade för tyskarna. Många höll på med jordbruksarbete och fick djupa relationer med både sina arbetsgivare och arbetskompisar. Tyskarna fick betalt. Unga män träffade unga kvinnor. Det resulterade i barn. De högre officerarna började umgås med ledande familjer i Visby över finare middagar m.m.
De svenska myndigheterna började ta åt sig öronen av allt de hörde. Därför flyttades de internerade hösten 1917 till ett militärläger i småländska Skillingaryd. Det måste varit tufft med alla avsked på Gotland. Mest synd tycker jag i efterhand om de ”nya barnen”.

Några slutord om SMS Albatross. Vid krigsslutet senhösten 1918 kunde fartyget för egen maskin segla hem till Tyskland. Kort därefter skrotades omtalade Albatross.

18 tankar på “Kvällen den andra juli begravdes 26 tyska sjömän på Östergarns kyrkogård

  1. Intressant läsning om första världskriget. Har precis läst en bok som delvis utspelar sej i sovjet och Gotland. Hoppas ryssen håller sej borta.
    Kramar från oss

    Gilla

  2. Ja tack för ett intressant inlägg! Min mormor pratade ofta om ”tyskeungarna” i Norge, de som blev tillverkade under andra världskriget. Hon tyckte det var orättvist mot barnen som inte valt detta.

    Ja fy, det börjar kännas väldigt obehagligt runt Östersjön och fort gick det!

    Gilla

    • De stora krigen både tar människor och tillverkar nya. Tufft för de ensamstående mammorna och barnen som kanske inget visste om sin pappa. Värst för de som blev retade.
      Här har idag varit sol och bara lätt blåst. Jag tog bilen till hamnplan och slapp se något live under mitt fotograferande inför nya blogginlägg. Bara njuta och leka struts.

      Gilla

      • Den har i alla fall bytt blå nyans sedan vi flyttade hit. Snyggare tycker vi. Kanske för att det är saltfritt? Eller för den ständigt fryser på vintern? Van som den var med att bo i garage. Men i natt ska den få bo inne. För imorgon bitti ska han servas. Hoppas de kör med bedövning. 😉

        Gilla

  3. Oftast är det kvinnor men framförallt barn som kommer i kläm. Just barnen rår inte över föräldrarnas val och kunde inget påverka. Samma sak var det under andra världskriget och barnen som blev resultaten av kärleksaffärerna hade det verkligen inte lätt.

    Kram

    Gilla

    • Det vilar mycket sorg över mammorna och barnen. Kan inte varit lätt på något plan. Hade det rört sig om fjärilar skulle det aldrig hänt. 😉 Tänkte på fakta om sexuallivet – som jag lärt mig sista veckan inom ämnet dagfjärilar. Två olika arter har nämligen svårt att få till det, för könsdelarna har ett artspecifikt utseende. Ungefär som när två pusselbitar ska passa ihop ordentligt. Hanen och honan hakar i varandras organ. Fiffigt värre.
      Kram

      Gilla

  4. Tänk så många gripande krigshistorier det finns. Det där att livet kommer emellan; avsked, möten, förälskelser, ett ”eld-upphör” på julafton ute på skjutfältet – allt detta mitt i det hemska som sker.

    En för dagen solig januarikram!

    Gilla

    • Det vibrerar ett skört skimmer av romantik över allt krutdamm. Kanske inte så konstigt. Att de ville försöka leva normalt mellan dödandet. Levde kanske bara för stunden.
      Samma härliga sol här idag. Jag tog en ensamtur till Hamnplan. Fotade inför kommande blogginlägg och njöt framför allt av när ”livet” är som bäst. Mitt i alla farliga skuggor omkring. Jag måste ha sådana stunder för att orka med.
      Tisdagskram tillbaka

      Gilla

    • Igår var det stormigt värre. Själv koncentrerade jag mig inför sjukhusbesöket. Det är mycket som är mörkt och läbbigt just nu. inte lätt att vara en liten svag människa på jorden. Går heller inte att leva efter devisen ”det ordnar sig”. Det tycks bara bli värre och värre. Ljuset i tunneln är avlägset. Ändå är jag naiv och längtar efter ännu en vår. Vetskapen om att det inte logiskt finns plats för fler än alla mina fingrar och tår lurar i bakgrunden.
      Kram

      Gilla

  5. Ett väldigt spännande och intressant inlägg! Jag känner precis som du, synd om barnen. Undrar hur det gick för dom. Samma sak hände ju under andra världskriget. Första världskriget är sedan länge över, andra likaså men ändå känns det så obehagligt nära med den situation vi har just nu.
    Men solen den skiner över min stad och jag anar att den gör det även över Gotland. Vinden har mojnat och morgonpromenaden var behaglig.

    Hoppas du får en fin januaridag!

    Kram från Kringelstan!

    Gilla

    • Med tanke på rådande situation kändes det märkligt att lägga in detta inlägg, som jag redan planerat in som en lämplig fortsättning på kyrka nummer 73 med sin koppling på kyrkogården. Ändå inte så otaktiskt av mig. De före oss tog hand om ”främlingarna” som trots allt var medmänniskor. Både de döda, skadade och de andra. Jag har på andra håll läst mycket gott om deras gemenskap som fortsatte långt efter kriget var slut. En sann solskenshistoria som behöver berättas även 2022.

      Förstår att du njöt. Jag väntade till tolv och åkte ut efter lunch. Njöt längs hamnplan och på några andra ställen där jag tog kommande blogginläggsfoton. Svårt att förstå att vi hade storm igår.
      Kram från ett Visby, där solen snart går ner. En sol som inte bryr sig det minsta om sjukdomar eller ondsinta män. Den lyser på alla. Rik eller fattig. Snäll eller elak. Ung eller gammal.

      Gilla

  6. Vilken intressant och gripande läsning med många känslor i.
    Det är kanske sådant vi behöver läsa nu. Det fanns en annan tid med andra vedermödor och det är inte bara jag, jag, jag och nutiden.
    Det är alltid barnen som får sitta i kläm. Liknande i Norge under och efter andra världskriget.
    Stort tack för detta inlägg!

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s