De kom från öar

Det är så kul när det kommer en ny roman som handlar om Gotland. Författaren Malin Haawind gjorde en briljant debut 2021. ”Det var verkliga händelser och verkliga människor som tände inspirationsgnistan till De kom från öar, men sedan har berättelsen fått flyga fritt”, skriver Malin Haawind i sitt efterord.
Handlingen är mellan 1945-1949. Andra världskriget är slut. Huvudpersonen är Dagmar som har tre systrar. Hulda som är en halvsyster är äldst och gift. Hon är tuff på utsidan, men mycket lojal på insidan. Britta är Dagmars favorit. Märta är yngst, sötast och latast. ”Märta får och Märta slipper” säger Dagmar och Britta till varandra. Mamma Vera är på väg bort, pendlar mellan verkligheten och ”småfolket”. Pappa Birger börjar få det kämpigt på jobbet. Han spyr blod men vill inte uppsöka doktorn.

Artonåriga Dagmar jobbar som spritkassörska på hotellet i Slite. Chefen/ägaren är glad i dricka och tafsande på sina kvinnliga anställda.
Jag gillar verkligen Haawinds personliga sätt att skriva. Läsaren kommer nära personerna och framför allt Dagmars tankar. Det är mycket ”dricka kaffe” och rökande, men författaren lyckas hålla storyn levande och det finns en speciell humor som tilltalar mig. Skämt vävs in i allvaret.

I Slite hamn lägger en dag en båt med namnet ”Irma” till. Det är något fel på båten. Därför inkvarteras besättningen extra länge på hotellet. I rum 14 bor sjömannen Holger Johansson från Skärhamn, Tjörn. På ett fint sätt lär Holger och Dagmar känna varandra. Dagmar får för första gången känna Amos pilar.

Dagmar visar Holger Kvarnen på Lotsbacken. De promenerar mycket i Slite. Badar på Dagmars favoritplats. Det går lite sämre med dansen. Den spirande kärleken, oron för föräldrarnas hälsa och hotellchefen som ger sig på Dagmars jobbarkompis ”tävlar” om hennes tankar. Dessutom krymper tiden. Båten Irma blir fixad och det är dags för Holger att…

Detta är första delen av en trilogi. Jag lyfter på hatten för Malin Haawind. 😀
Med spänning ser jag fram emot tvåan. Om jag ska nämna något negativt så är jag inte överförtjust i omslaget. Visst ser det ut som ett foto från 1945 som matchar inlagan, men jag tror ett mer ”tydligt” foto och snyggare omgivning hade varit roligare att skylta med. Ord från en utbildad bibliotekarie. Men borde även gälla ”bokhandelstankar” och andra försäljningsformer.

Den här recensionen hade jag gärna tagit emot själv av Bibliotekstjänst.
Den här boken är mycket mer än en spirande kärlekshistoria; det är en historia om hur det är att vara människa och att alltid ha havet helt nära sig. Förhållandet mellan öborna och havet tar stor plats i berättelsen och det beskrivs på ett ömsint och respektfullt sätt. Språket skimrar, glittrar och lyser som mareld i havet om hösten.
Helhetsbetyg 5, Birgitta Ehn Eliason, Bibliotekstjänst.