Ingen solnedgång, men vacker skymning

Årets första soliga dag. Innan packandet inför hotellnatten, tog jag en njutbar solskenspromenad på hemmaplan. Jag noterade på ”väderappen” att solen skulle försvinna bakom moln, en retfull timme innan den tidiga nedgången. Ändå försökte jag hitta en sista lösning strax innan rondellen till hamnen.
”Kan jag inte köra rakt fram och upp till Högklint?” Jag fick ett svar på tre bokstäver och någon trist sanning om att jag ändå skulle se samma himmel med sin gömda sol. Denna kloka dumma fru, tänkte jag tyst. 😉

Jag höll med om att det var vackert ändå. Men fy vad jag frös om benen, där vi promenerade längs Strandpromenaden. Trots att jag hade underställ under byxorna. Därför delade vi på oss. Solveig och kameran fortsatte mot färjeläget och jag vände inåt land. Otroligt att det räckte med att jag förflyttade mig ett tiotal meter från vattnet, för att den isande vinden inte längre skulle busa med mig. Istället för att gå tillbaka till bilen klev jag upp på kullen – där det alltid är en härlig utsikt mot olika håll. Efter att njutit av alla höga byggnader innanför muren vände jag blicken mot havet igen…

Det du inte ser på bild såg bara jag. För om du läst texten ovanför var jag utan systemkamera.
Personerna på bryggan gick upp och iväg. Men min kamera försvann längre och längre ut på bryggan. Hjälp! Min fantasi gick igång och hjärtslagen ökade till antalet. Tänk om kameran ramlar i och sjunker till botten? Bryggan är säkert rena skridskobanan. 😉

När det är en äkta solnedgång måste det vara en fantastisk utsikt att glida in med en färja. Extra mycket för de besökare som kommer till Gotland för första gången.

Givetvis var det inte kameran som jag var mest rädd om. När det gått bra är det tillåtet att skoja.

Egentligen var syftet att få med både en äkta fågel och en plåtfågel som inte flaxar med vingarna. Tyvärr hann flygplanet gömma sig bakom ett moln.

Hotellet hade inga p-platser så vi hade lämpligt satt ”Den lilla blå” på parkeringen utanför Kruttornet. Solveig såg en viftande gubbe på kullen och kom upp till mig. Jag passade på att knäppa två foton, innan vi tömde bilen och gick igenom Almedalen till Kalk Hotel. Någon kanske noterar att den första bilden har vissa likheter med den ovan. Men det är två helt olika pekfingrar inblandade. 😉