Etikettarkiv: flugblomster

Vi saknar er…

Publicerad den av
18

Solveig kom igår med ett trevligt förslag som jag direkt föll för. Hon tyckte vi skulle berätta och visa fem platser var, som vi saknar extra mycket, från de fem fastboende åren på vår favoritö Gotland. Först mina fem och sedan hennes som avslutning. Hon skrev ner på ett papper igår, med sin vackra läsbara stil, vad hon ville berätta. Vilken tur det inte var tvärtom… 😉

  1. De berömda raukarna måste få vara med i kvintetten. Konstverken finns både på land och ute i havet. Hoppas inte turister missar att svänga av mot Gamle hamn när de kommer till Fårö. För då missar de en raukpärla.

2. Att jag är extra svag för de gamla fiskelägena på Gotland & Fårö tror jag inte någon av våra bloggföljare missat. Av en slump hamnade vi vid Sigsarve fiskeläge. Orsaken var ett oväder som förde med sig ösregn. Egentligen skulle vi till en helt annan plats den eftermiddagen. Plötsligt fanns det ingen möjlighet att vända bilen på den smala gropiga ”vägen”… men tur väl en plats att ställa bilen och sedan en spännande, brant och lerig stig ner mot havet. Min plan var annars att åka hit en solig dag när blåelden blommade som bäst. Men historien gör sig bäst i det här vädret. Det går inte att komma ifrån. Kargheten behöver hamna i fokus.

3. Inte visste jag att jag skulle få ett stort intresse för att hitta så många olika orkidéer som möjligt. Min gamla tävlingsskalle ville verkligen hitta de tre arter som enbart finns på Gotland, innan det var försent. Det gick. Vi bockade till slut av Stor Skogslilja, Alpnycklar och Kärrnycklar. Flugblomster tyckte jag var den häftigaste arten. Gotland är det landskap i Sverige som har flest arter. På Bornholm kommer jakten att fortsätta. På den lilla ön ska det finnas femton stycken olika arter.

4. Alla våra turer ”på två hjul” under olika timmar på dygnet uppskattade jag riktigt mycket. Vilken tur vi hade som slapp punktering på de gropiga, steniga ”vägarna”. Den här bilden är från ”Rauksafarituren” på Fårö. Cyklarna står parkerade vid Helgumannen.

5. Halvön Närsholmen blev jag förtjust i innan vi flyttade till Visby. Första gången som jag såg ”Gotlands savann” i verkligheten var vi här på semester. Sedan vi blev fastboende blev det en hel del besök här. Sista tre åren var det en tradition att åka hit och äta medhavd frukost. Ibland fick ”Den lilla blå” följa med ända fram till fyren och havet. Mysigast var det dock att cykla ut i maklig takt. Livet kändes så fjäderlätt och vackert enkelt. ❤

6. Blåsipporna
Som jag njutit av att få fotografera blåsippor. Den ena finare än den andra, och var och en helt unik.

7. Ringmuren
Det är något visst med det som finns kvar, trots att det gått flera hundra år sedan den byggdes…

8. Almedalen
Oavsett årstid och väderlek är den här vyn svår att slå.

9. Gotländska ängen
Alla våra utflykter till ängen har gett oss så många fina minnen.

10. Botaniska Trädgården
Sist, men absolut inte minst – ”Botan”. Min absoluta Älsklingsplats i Visby.
Till alla trevliga gotlänningar som vi mötte under våra år som ”inflyttade gotlänningar” – Såklart att vi saknar er också. ❤

Aldrig har vi…

Publicerad den av
14

…genomsökt ett änge så länge som vi gjorde vid ett återbesök i Laxare änge.

En av våra många Instagramvänner på Gotland hade någon dag tidigare lagt in ett inlägg där det visades upp flugblomster som fanns i det orkidérika änget Laxare på norra Gotland. Vi läste att det skulle finnas ganska många vid nordvästra delen av änget.

Nästa stopp skulle bli vid Skulpturparken i Boge och de hade inte öppnat ännu. Därmed hade vi tid på oss. Ganska snart delade vi på oss. Visst är alla orkidéer vackra på sitt sätt. Men vi hade gärna återsett en flugblomster, även denna, för vår del, sista säsong på underbara Gotland. Till slut kändes det som om mina ögon blivit fyrkantiga. Ibland såg jag fullt av flugblomster någon bit fram. Då när ännu hoppet fanns där. Extra kul hade det varit om jag hittat dem före Solveig.
Det blev remi. Ingen av oss såg nålen i höstacken.

Tur att vi har ett gediget fotoregister över våra fem år. 😉

Med teknikens hjälp kan gamla bilder bli som nya

Publicerad den av
18

”Du har inte gjort ett enda inlägg i år”, sa Bosse till mig igår. Så klart att jag genast måste se till att det blir ändring på det.

Med appen ”Waterlogue” kan jag, med teknikens hjälp, göra om fotografier så att de nästan ser ut som om de vore akvareller. Det enda som krävs är lite tålamod och tid och eftersom jag fortfarande har jullov så…
Vi börjar med min favoritblomma – Blåsippan. Gotland är bästa platsen att bo på om man gillar blåsippor. Om några månader så kan vi njuta igen. Kanske är det förvandlingen från den först, till synes, helt döda marken som plötsligt exploderar av liv, som gör att jag är så förtjust i dessa blommor. Eller också är det helt enkelt så att jag börjar bli gammal och alltmer nostalgisk. De små buketterna av blåsippor som jag plockade i vår hage var många under barndomsåren. Det hörde till att bege sig ner till hagen, varje vår, och leta upp årets första blåsippa. Jag brukade till och med pressa den och sätta in den i min dagbok.

Krolliljan får mig att tänka på mormors lilla röda stuga. I den gamla delen av trädgården, bakom hennes hus, växte de. Jag blev glatt överraskad när Bosse hittade krolliljor bredvid fjärilsstigen, nära Bingers kvarn. (Själv letade jag fjärilar som satt stilla.)

Rosor var mammas favoritblommor och därför fanns det flera olika sorter i vår trädgård. Gotland, som brukar kallas ”Rosornas ö”, bjuder på rosor under många av årets månader, till och med runt jul.

Cikorian är en av Gotlands blå blommor. De lyser verkligen upp längs vägkanterna när man är ute och åker. De är fantastiskt vackra om man tar sig tid och studerar dem på nära håll.

Nipsippan – är en skönhet som finns nästan bara på Gotland. Det blev två resor till Filehajdar innan vi lyckades hitta några exemplar av den. Eftersom de växte på fel sida av staketet fick jag lägga mig platt på marken med kameran under staketet. Vad gör man inte för att få en bra bild?

Stor Skogslilja är en gotländsk orkidé som vi också lyckades fånga på bild under 2022.
De här hittade vi på Klinteberget.

Flugblomster – Ett av våra mål för 2022 var att hitta denna originella orkidé och vi lyckades – till sist!

Min ”karriär” som fjärilsfotograf har väl inte gått något vidare. De flesta fjärilar jag mött har inte varit speciellt samarbetsvilliga. Den sexfläckiga bastardsvärmaren utgör en undantag. Jag skulle ha kunnat ta flera hundra foton om jag velat. När jag läste på fick jag veta att de innehåller vätecyanid. Därför behöver de inte tänka så mycket på eventuella fiender. Smart!

Avslutar med denna bild där solljuset lyser genom kastanjens blad. Hopp! Dagarna kommer att bli längre. Naturen kommer att vakna igen om några månader. Låt oss försöka sprida värme och vänlighet och skapa positiva ringar som sprider sig vidare…
Gott Nytt 2023!

Flugor utan surr

Publicerad den av
8

Ibland flyter det på och livet går på räls. Här kom vi verkligen till ett dukat bord.

Solveig var och jobbade. Jag kunde i smyg ta mig en paus i packandet inför hemestern i Holmhällar för att läsa i GT. Där fanns bilder och ett reportage om att Naturum Gotland firat världsmiljödagen med att inviga en ny naturstig. På programmet stod också en orkidévandring till Skolänget, tvärs över vägen. Vilken härlig slump att jag läste artikeln. Hade egentligen ingen tid för det. Jag sken upp som solen i Karlsta´. När jag läste vilka arter som fanns i Skolänget började mitt ansikte få en fåra i pannan och något mörkt drog fram. Göknyckel, Johannesnyckel, Tvåblad, Krutbrännare, Brudsporre, Nattviol… jag checkade av från min egen lista och insåg att vi sett alla och redovisat dem på bloggen. Det var nästan så jag slutade läsa. Då noterade mina två bruna ordet FLUGBLOMSTER som stod allra längst ner. För bra för att vara sant! Orkidén som stått överst på vår lista en längre tid.

Skolänget i Vamlingbo är som en stor öppen slätt. Det är den kalkrika jorden som gör att orkidérna trivs extra bra på Gotland. I hela världen finns ungefär 20 000 arter. 43 st av dem finns i Sverige och hela 33 arter går att hitta på Gotland. Om du undrar var det fina ordet orkidé fått sitt namn kan jag berätta att det kommer från det grekiska ordet órkis som betyder testikel. Orsaken är att orkidéernas rötter liknar testiklar.

Brudsporre

När jag såg ett lämmeltåg som gick på en upptrampad stig mot oss kunde jag inte bärga mig. Jag insåg att den personen som gick först var guiden för gruppen. Eftersom de var i rörelse och guiden inte pratade just då passade jag på att ”haffa” honom någon minut som blev en timme. Skojar bara. Några minuter. Intressant pratstund.

Johannesnycklar

Eftersom vi ändå var på plats gick vi iväg till alla skyltar och Solveig fotade med sitt macro. Vilket smörgåsbord. Trist att det inte är så överallt när vi annars letar och irrar omkring i ängen, kärr och tallskogar m.m.

Krutbrännare

Alla orkidéer i vårt land är markbundna. De vi köper i butiker har ofta levt högt upp i någon trädkrona. Våra orkidéer samarbetar med svampar som tillför näring. Sedan finns det olika pollinerare som gör sin uppgift. Naturen är fantastisk! Den ska vi vara väldigt rädda om.
Den biologiska mångfalden är A och O. Orkidéerna i Sverige är fridlysta. Därför blir jag sur när jag läser om osmarta tjuvar som härjat flera gånger på grannön Öland. Personerna utan samvete tycks inte inse att orkidéplundringen endast medför att plantorna dör när deras relation till svampen dör. 😦

Jag blev glad inombords när jag tittade på när Solveig kröp nära sina första flugblomster. Äntligen! Inlägget om flugblomster finns redan på plats i kategorin. Här kommer ändå tre bilder till som hon tog. Flugor, helt utan irriterande surr!

Ophrys insectifera – Flugblomster

Publicerad den av
10

Alla orkidéer är fridlysta sedan 1992. Gotland är det landskap i Sverige som har flest arter. Tre arter finns enbart på ön; Kärrnycklar, Alpnycklar och Stor Skogslilja. Vi tänkte försöka att hitta så många arter som möjligt. Vi har redan insett att det inte kommer att bli lätt…

Denna speciella och tuffa orkidé har vi länge längtat efter att få se i verkligheten.

Du som studerar bilden tror kanske att just den orkidén måste vara superlätt att hitta bland de andra arterna. Det är väl bara att leta efter en fluga som aldrig lyfter? Hur svårt kan det vara?

Sanningen är att de är otroligt svåra att hitta i verkligheten. Växtens ljusgröna stjälk flyter ofta samman med bakgrunden. De fåtaliga bladen väcker därför ingen uppmärksamhet bland allt annat intressant i närheten. Det är mycket lätt hänt att tro att det bara en av miljoner flugor som använt en ny landningsbana.

”Des blommor äro så lika flugor, at en okunnog som får henne se skulle tro, att 2 eller 3 flugor sutto på stjelken”, skrev von Linné 1745 från sin Ölandsresa. Han nämnde också flugblomster från Gotland.

Flugblomster blommar från slutet av maj och en bit in i juli. Med andra ord en ganska utdragen blomningstid.
Växtplatserna är fuktiga, kalkrika marker, såsom källmyrar, vätar och fuktiga ängar. Det sistnämnda var platsen där vi hittade en mindre grupp, utspridda inom ett begränsat område.
När det gäller utbredning är de ”lättast” att hitta på Öland och Gotland. På fastlandet finns de i kalktrakter norrut till Jämtland. I övriga Norden är de sällsynta. De flesta finns i södra och mellersta Europa.

Blomman liknar och doftar som en grävstekelhona. Därmed händer det ofta att hanarna av släktet Argogorytes försöker para sig med blomman. Flugblomstret är smart och har anpassat sin blomningstid till när hanarna föds. De kommer nämligen till världen tidigare än stekelhonorna. Smart va? Konkurrensen minskar med andra ord rejält. Säkert inget hanarna funderar på när de klänger omkring.

Blåser inte alltid medvind

Publicerad den av
17

Vi hade hyrt en stuga i Fårösund i tre nätter och var bra pålästa. Samtidigt såg vi fram emot oväntade och trevliga överraskningar längs norrtrippen.

När vi klev över och kom in i Bungenäs naturreservat var vår förhoppning att hitta två orkidéarter, gemensamma favoriten flugblomster och den ovanliga och hotade gulyxnen.

Istället möttes vi av ”nyfikna gänget”, när vi nådde havet efter den 700 meter långa slingrande skogsstigen.

Du läsare ska inte tro att de stod lika stilla i verkligheten. När vi rörde oss mot kärret började flera genast att röra sig mot oss.
Vi bestämde oss för att byta taktik. Solveig gick ensam längs skogskanten mot källmyren, med stora stativet och tunga kameran i ett fast grepp. Under tiden gjorde jag en skenmanöver mot havet, samtidigt som jag vaktade de fyrfotades frammarsch. De blev lite skelögda när de fick för mycket att göra.
Jag kunde inte låta bli att stundtals njuta av mitt älskade hav och passade även på att undersöka fikakorgen. Vi män är bra på att göra många saker samtidigt. 😉

Solveig gjorde faktiskt två försök. Första gången avbröt hon och kom tillbaks till mig, när ett par av ungdjuren ökade farten mot henne och de andra följde efter i släptåget. Min frus reträtt var jag tacksam för. Jag såg inte henne, men hann ropa på henne innan det var för sent att undvika ”närkontakt”.
Min fru är tuff. Hon gjorde ett nytt försök. Tyvärr drog hon en nitlott när det gällde orkidébiten.

Den här ”grejen” tog jag kort på, men hade ingen aning om vad det var för redskap från förr.

Däremot är jag säker till hundra procent på att det här är en – blomma. 😉
Med facit i hand vet jag att vi nästa dag drog en rejäl vinstlott. För då hade vi tur som hade med egna cyklar. Annars hade det tagit för lång tid och blivit för tufft i backarna.