Efter fem år som fastboende i Visby, bor vi numera i Skåne. Vi kommer att besöka Bornholm vid olika tidpunkter på året. Då och då blir det tillbakablickar från Gotland och nån gång kommer inlägg från Österlen. Välkomna önskar Bosse och Solveig Lidén!
Equmeniakyrkan Östra Gotland är namnet på den församling som har sin verksamhet i Garda Missionskyrka.
Det ena leder till det andra och till det tredje och… När det började småregna och blev ruggigt började vi frysa under vår minisemester på Östra Gotland. Vi letade därför efter något ställe där det gick att få köpa varmt kaffe. Skylten dök upp som på beställning. Vilket resulterade i både gott fika och inköp av annat trevligt i hantverksbutiken ”Källingknuten” som hyr en del av kyrkan. https://gotlanduppochner.com/2022/09/19/kallingknuten/ Därefter fick vi låna en nyckel till toaletten som låg i byggnaden bredvid. När Solveig stängt dörren till toaletten drabbades först mina tankar av nyfikenhet. Eftersom dörren inte var låst spred sig nyfikenheten till mina två fötter. Om det var fint inne i kyrkan kunde den få komma med på gotlanduppochner.
Ett behagligt lugn spred sig i kroppen. En fin kyrka. Eller kanske mer ett kapell för mig. Jag hoppas en skyddsängel är ledig när jag om några timmar ska ut i halkan och trafiken. Jag har skrivit om skyddsänglar i våra kåseriböcker. Men det finns fler tillfällen, som ännu inte kommit på pränt. (Offentligt) Var rädd om dig. ❤
Tolfte boken i Anders Knutas sviten: Den man älskar, 2014, 349 sidor. Albert Bonniers Förlag. Boken är tillägnad: Till Ruben Eliassen – den jag älskar. För alla skratt, för all inspiration och för all kärlek. Utan dig hade inte denna bok blivit skriven. Bosses alternativa titel: 😊 Den bultande döden
Visserligen hade hon någon hon träffade i Visby, men vem visste hur länge det skulle hålla?
Personligt: Det finns ett djup i flera personligheter som avgör mitt slutbetyg. Tidsintervall: Huvudhandling: April 2010.
Munkkällaren på Stora Torget mitt i Visbys stadskärna var sig lik. Stället hade varit populärt så långt tillbaka hon kunde minnas.
Huvudkaraktärer: Anders Knutas: Kriminalkommissarie. Karin Jacobsson: Biträdande chef. Kollegor till Knutas och Karin: Erik Sohlman: Kriminaltekniker. Thomas Wittberg: Kriminalinspektör. Närmar sig 40 år, men klär sig som en 25-åring. Ständigt nya damer på gång. Lars Norrby: Presstalesman. Korrekt klädd i kostym. Birger Smittenberg: Åklagare. Förstärkningar utifrån: Den reslige mannen Martin Kihlgård från Rikskriminalen. Gör denna gång entré på sidan 124. 😉
Naturreservatet som lång kring Gotlands största sjö, Bästeträsk, var öde, det var inte så många som sökte sig in just den här vägen.
Bokens dos av kärlek/brist på kärlek: Knutas och Karin är numera ett par. Line försvinner mer och mer i periferin. Hon är som en skuggfigur för Knutas. Han tänker mindre och mindre på henne.
Line överraskar med att säga i telefon att hon vill komma till Gotland till sommaren och besöka sommarstugan. Påstod att det var en del av sorgeprocessen. Knutas förstod inte vad hon pratade om. Det var ju hon som velat skiljas.
Syskonkärlek av den speciella sorten.
Han tittade snabbt åt bägge håll innan han vek in på den lilla bakgatan bakom domkyrkan.
Karaktärssvagheter/hemlighetsmakeri: Alla personer bär på många hemligheter. Både inom äktenskapet, syskonskaran, familjen, arbetskamraterna. Karin tänker ibland på den våldtäkt hon råkade ut för som femtonåring. Den inre filmen glömmer hon aldrig. Ibland saknar Knutas Johan Berg och har börjat se honom i ett nytt ljus vilket får mig att tänka på det gamla ordspråket att kon inte saknas förrän båset är tomt. Knutas saknar katten Elsa som blev mördad.
En blek aprilsol kryper långsamt över det gamla stenbrottet i Bunge på norra Gotland, där mäklaren Sanna Widding har hittats död.
Hälsa/Ohälsa: Vintern hade gått åt till rehabilitering och återhämtning för Knutas. Nu är han tillbaka på heltid. Knutas reser sig mödosamt från stolen efter en lång tid framför datorn. Tänkte att han borde röra sig mer. Komma igång med simningen igen.
Han fortsatte längs vägen, passerade kruttornet, ner mot stranden.
Bil + bilmusik: Knutas trivdes bakom ratten i sin gamla merca, han puttade in en cd med sina favoriter Simon & Garfunkel. Ur stereon strömmade toner av Simon & Garfunkel, A most peculiar man. Nyckelspår & Villospår: Ikaros, bultpistol, svart spelklubb nere vid Domkyrkan, Karin Boye-dikt, handstil, saknade ringar, Camelcigaretter. Kopplingar till tidigare böcker: Den spännande cliffhangern från förra boken inleder denna bok. Därmed en dramatisk inledning. Grodor i boken: ”Gärningsmannens villa”. Det var bara något som författaren och möjligtvis jag visste om. Inte de två poliserna. 😊 Tänk om jag kunde vara som Martin Kihlgård. Han var 55 år i bok 4 (Den döende dandyn) då tidpunkten var början på 2005. I denna 12:e bok är han fortfarande 55 år ung. 😉 Fem år senare i min ”tidbok”.
Han fällde upp kragen och började gå runt bland gravstenarna. På en höjd låg Ingmar Bergman, han hade hört att Bergman valt ut gravplatsen för att han ville ha utsikt över havet.
Kuriosa: Jag ser en beröringspunkt i val av oväntat vittne från en tidigare bok. En ny vinkling på samma ”ämne” som tilltalar mig. Citat och stycken som jag uppskattar extra: Legobyggandet spelar en sträng på mina inlästa kunskaper inom ämnena psykologi, metodik och pedagogik. När Knutas går in i rummet utan att få ett okej. Svaret han får av en pojke som bor i en medelålders mans kropp. Knutas halvlögn klingar tamt och doftar ”spela på bortaplan”. Jag gillar slutkapitlet. En fin mix av olika saker.
Hon hade suttit så allvarlig vid sidan av honom när de körde ombord på första morgonfärjan ut till Fårö.
Humor/svart humor: Karin hade antytt att Martin Kihlgård hade problem med blodsockret. Han hade rättat henne och sagt att det var blodsockret som hade problem med honom. Knutas och Karin har utvecklat en speciell personlig humor mellan sig. Kul när de tjafsar om musiksmak. Kihlgård satt i baksätet med en påse wienerbröd som han hade smugglat med sig från hotellets frukostmatsal. Den scenen skulle jag velat se på film. Privat sorg: Den här gången bjuds det på privat sorg så det går rakt in i mitt hjärta.
Just då dök husen och gårdarna på Bungemuseet upp ett stycke framför honom. Han drog sig till minnes att friluftsmuseet hade utedass som låg alldeles vid vägen. Hade han tur så var de öppna.
Antal mord/dödsfall: 3 st Sista två meningarna: ”Jag vill att ni går nu. Jag och Isak klarar oss fint själva.” Bosse Lidéns betyg: 5/5 Baksidestext: EN BLEK APRILSOL kryper långsamt över det gamla stenbrottet i Bunge på norra Gotland där mäklaren Sanna Widding har hittats död…
Fotnot: I denna kategori har jag valt att svara på eventuella kommentarer med en symbol av något slag. Annars skulle jag säkert kunnat prata om Anders Knutas och Gotland i många timmar. En tid som jag inte har längre. Men jag läser gärna snälla och intressanta personliga reflektioner.
På Gotlands östra sida ligger Alskog socken. Svajde fiskeläge är socknens enda fiskeläge.
Förr var det bönderna och deltidsfiskare som höll till här. Numera är det en hamn för fritidsfiske som gäller.
Temperaturen i havet är ofta bland de varmaste på Gotland på grund av fiskelägets placering längst in i den grunda Lausviken. Ett gammalt talesätt lyder så här: Svajde är en bra hamn, men den ligger alldeles för långt ifrån sjön.”
Det verkar vara en aktiv förening i lägret med olika aktiviteter. Främst givetvis på sommaren.
Jag hoppade in i bilen och krypkörde efter Solveig som fått en ”novembertävlingsuppgift” av mig.
Ni som var med i ABC i år minns kanske fråga 24 och dess bild. Facit den kvällen var inte Buttle eller Gurfiles.
Den där eftermiddagen gick inte på ”räls” när det gällde vår ”kyrkturné”. Två stängda kyrkor och så Endre där jag hamnade i stor festlighet och bara tog mig en djärv rusch mellan publikhavet och … https://gotlanduppochner.com/2019/03/23/10-endre-kyrka/. vilken tur jag inte krockade med mamman och barnet som skulle döpas. Där hade jag änglatur. Nu var vi fyra år senare tillbaks vid kyrkan som kanske (inte mina egna ord) är vårt lands bäst bevarade medeltidskyrka.
Glasmålningen med intåget i Jerusalem är från mitten av 1200-talet. Där finns fler glasmålningar som är lika gamla som korets byggnadstid.
Det finns även glasmålningar som är betydligt yngre, ditsatta vid restaureringen 1915-1916. De tre ovanstående hör till den kategorin (tror jag) efter att ha läst på i kyrkböcker om vilka glasmålningar som är från 1200-talet och vilka som inte är det.
På det medeltida altaret, med relikgömma på framsidan, står ett altarskåp från 1300-talet.
Dopfunten från 1100-talet är tillskriven Hegwaldskolan. Det ståtliga locket i form av en korskyrka med den helige andes duva på tornspetsen är från 1200-talet.
Några väggmålningar i långhuset får avsluta ”reprisbesöket” i Endre kyrka. Nästa gång som vi lägger in ett inlägg i denna kategori kommer kyrkan att ha nummer 87. Första bokstaven är A.
Tänkvärda ord: ”Man vill inte vara den man är. Man vill vara den som man inbillar sig att man kunde ha blivit.” Hjalmar Söderberg
När vi åkt ”inlandsvägen” 142, mellan Visby och Hemse, har jag flera gånger noterat vattensågen. I höstas blev det av att vi stannade till.
Det gick att läsa att de på påskafton i år hade återupptagit, efter två års coronapaus, traditionen med ”sågdagar”. Besökarna kunde då köpa kaffe, fika och varmkorv. Den första sågningsvisningen hölls klockan 14. Den andra på kvällen lät mysig med tända fotogenlyktor.
Lite historia så får du läsare mer ”kött på benen”. Jag läste att det redan på femtonhundratalet fanns vattensågar på Gotland. Under 1880-talet gick det att räkna till ungefär 300 st. När andra kraftkällor ersatte vattnet togs sågen ur drift. Men 1983 påbörjades en restaurering av Hembygdsföreningen. Därför har sågen varit i gångbart skick i flera år.
En slipsten.
Intressant och kul att det var okej att göra ett inre besök.
En fin gammal stenbro som borde få synas lite mer. Förr fanns det god tillgång till vatten i Sigsarve-ån på höstar och vårar. Vattnet kom från flera olika myrar i närheten. ”Mindre sly, mer bro. Tycker gammal tvåbent Bo.” 🙂
Ett trevligt stopp som manade till eftertanke. Överkursinfo: Diametern på vattenhjulet är 6,40 meter. Omkretsen på vattenhjulet är 20 meter. Sågbladets längd är 120 centimeter.
Vi rullade runt på asfalterade Grötlingbo ringväg när vi såg en skylt med namnet Pankar prästänge. https://gotlanduppochner.com/2022/08/21/grotlingbo-ringvag/ Det var guppigt på grusvägen i nerförsbacken och svårt för mig att se med solglasögonen när skogen tätnade alltmer. Samtidigt var det spännande… i början. Var låg änget? Hittade jag inte dit för all skog? Gick det att hitta på ett nytt ordspråk om problemet? Någonstans på vägen hade vi delat på oss. Letade på olika ställen. Jag som oftast längst fram i ”klungan”.
Där fanns en skylt om att det var ett naturreservat. På grov halländska frågade jag myran Emil var änget fanns. Dumt nog svarade alla hans miljoner syskon och släktingar samtidigt. Till slut kändes det som jag hade myror i byxorna. Bäst att rulla vidare.
Fakta utan trams: Flertalet av Gotlands lövskogar finns på öns södra del. De har oftast uppstått genom att ängsmarker har växt igen. Detta är ett sådant område och Pankar prästänge är kärnområdet som här och var är omringat av kraftiga välväxta ekar (utanför bilden). I själva änget finns en frodig växtlighet. Mängder av intressanta växter och blommor nämns i texterna. Men när det gäller änge handlar det om att befinna sig där vid rätt tid på säsongen. Detta var ett spontanbesök. T.ex. de sex nämnda orkidéerna har vi redan visat på bloggen.
När vi flyttade till Gotland köpte Solveig en ny cykel. Hon ångrade snabbt att hon valde en svart. Inte så lätt att hitta tillbaks till den en julidag utanför ringmuren när det mesta på två hjul går i svart. Det var då hon kom på att köpa en ny ringklocka som sticker ut från mängden. Undra om det hjälper att jag ringer i svampen?
Efter några långa timmar dök hon upp. Hon och kameran. 😉
Till slut besegrade vi uppförsbacken och kom ut på asfalterade Grötlingbo ringväg igen. Vilken mysig morgon, som startade med en frukost utanför muren vid kyrkan. Jag hade fått en pangidé om var fikat skulle intas. Här på södra delen av öjn finns den härliga möjligheten att ”byta kust” på kort tid. Längst ner går det till och med att se både västra och östra kusten via en snabb huvudvridning. Eftersom vi kört västra kustvägen ner från Visby hade jag självklart andra planer om fortsättningen. På köpet passade jag givetvis på att ratta in på nya små slingrande vägar.
Efter att ha nått Ronehamn svängde jag höger mot campingen vid Ålarve naturreservat. https://gotlanduppochner.com/2020/06/08/norra-europas-storsta-triftfalt/ Det var var två år sedan vi var här förra gången. Då blommade triften för fullt. Den gången inledde vi med frukost innan vi vandrade vidare till yttersta spetsen. Nu blev det fika. Nästa gång…
FÅR det bli lunch. Men det var ju varken roligt eller sant. LAMM och LAMMUNGAR ska det vara på öjn.
Kristi Lekamens katolska kyrka invigdes 1982. Det är den första katolska kyrka som byggts i Visby sedan medeltiden. Kyrkan ligger mellan S:t Drottensgatan och S:t Hansgatan i Visby innerstad. Kuriosa: Arkitekten Per Erik Nilsson har även ritat Ingmar Bergmans hus på Fårö.
Den översta ”bilden” tror jag den litauiske konstnären Eugenijus Budrys (1925-2007) ligger bakom. Han har även gjort konstverk som finns i kyrkorummet. Mannen bodde på Gotland.
Nu går vi in i kyrkan som renoverades rejält 2017, efter det hade upptäckts fuktskador.
När kyrkan byggdes upptäcktes en medeltida källare under mark. Källaren grävdes ut och är numera införlivad i kyrkobyggnaden. Dessutom finns två medeltida trappor bevarade i kyrkan samt en brunn som nu används som dopfunt.
Kyrkan präglas av en asketisk stil med sparsmakad utsmyckning. Visst är det häftigt att den vilar på medeltida grundmurar.
Lojsta slott är ett naturskönt och historiskt område med anor från medeltiden. Platsen är ägs och förvaltas av Lojsta Slotts Hembygdsförening. Föreningen bildades 1921 för att vårda området.
På 1930-talet gjordes en rekonstruerad järnåldershall som i dagens datum heter Lojstahallen. Nu nästan hundra år senare tror man att de 2000 år gamla järnåldershusen inte hade så branta och höga tak. Tänk att både ”stora” djur och människor bodde under samma tak.
Det är ett populärt område med många årliga aktiviteter. Under sommaren är cafét öppet.
För den som vill kombinera naturupplevelserna med fysisk aktivitet går det att hyra en gammal hederlig kanadensare. Eller så går det utmärkt att pröva fiskelyckan. Fiskekort köps i kaféet. Sedan är det bara att flyta fram i de tre Lojstasjöarna, Rammträsk, Lillträsk och Broträsk, som är sammankopplade genom kanaler. Under järnåldern var de tre sjöarna/träsken en enda stor insjö. Vattennivån ska ha varit cirka 2,5 meter högre än idag.
Det finns en cirka 800 meter lång kulturstig. Givetvis ska man visa respekt och ta hänsyn till de betande lammen i området.
Fotnot: På en holme intill Lojstahallen byggdes i slutet av 1300-talet försvarsanläggningen Lojsta slott. På Gotland kallas forntida befästningar ofta slott. Innan vi flyttade till Gotland, läste jag ibland vid ledig tid i Ystad om Sveriges största ö. Då såg jag fram emot att besöka slottet i Lojsta. Kanske undrade jag över varför kungafamiljen alltid besökte Öland på sommaren. Kunde de inte besöka ett stort präktigt slott på Gotland vartannat år? 😉 Vi små människor lär oss hela tiden längs livets slingrande stigar.
Solen höll på att sjunka och skuggorna tog mer och mer över. Vi hade gått längs strandpromenaden och vikt upp mot norra ringmuren. Målet var att visa upp en speciell del av den berömda ringmuren runt Visby innerstad.
Som du kan se är den norra muren betydligt lägre här. Den här biten har sedan länge kallats Lübeckerbräschen. Det finns tre huvudspår om vad som hänt på denna plats.
A. Visby anfölls 1525 av lübeckarna. Den folkliga traditionen berättar att muren revs ner. Det har vid muren hittats ett stort antal pilspetsar vid arkeologiska utgrävningar. Vid samma krigiska tillfälle brändes stora delar av Visby och kyrkor och kloster plundrades.
B. Andra är mer inne på denna ”sanning”. Ett sadeltorn som fanns på sträckan rasade och drog med sig en del av muren. Eftersom muren här ligger på ett sju meter djupt lerlager så orsakade det att grunden rörde på sig.
C. De har vid grundliga undersökningar kommit fram till att vissa murpartier tycks ha uppförts under stor brådska. Fanns ordet ackord redan då? Rör vi oss i nutid med ett medeltidsord? Ack ja den som vet. 😉
Så här ser det ut från insidan. Vi befann oss denna vackra novemberlördag (12/11) en bit upp på Silverhättan. Det är inte så dumt att tanka energi och samtidigt få njuta av sol, hav, höstfärger och en dos historia. Allt helt gratis.
I Visby uppfördes flera rejält stora byggnader runt sekelskiftet 1900. Här var exempelvis tidigare trädgårdsmark.
En av dem var Agrellska fastigheten på Södra kyrkogatan. Byggnaden ritades av stadsarkitekten Nils Börring och väckte stor debatt i Visby.
Det var det välkända sällskapet De Badande Wännerna (DBW) som 1897 köpte fastigheten. Sällskapet som 1814 startats av tolv män från Visby hade ägnat sig åt bankverksamhet sedan 1830. DBW:s Sparbank hade stor betydelse som inkomstkälla för deras alla verksamheter. I bottenvåningen fanns banklokalen. På övre plan inreddes två påkostade paradlägenheter. En enklare lägenhet inreddes på vindsvåningen.
Fram till 1982 var banken kvar i fastigheten. Två år senare delades paradlägenheterna upp i mindre kontorslägenheter. Själv skulle jag kunna tänka mig att flytta in en tid i vindsvåningen.
bornholmuppochner & gotlanduppochner 