Det går inte att komma ifrån att snö lyser upp vintern och tillvaron blir ljusare. Vi passade på att ge oss ut och fotografera i december när tillfällena fanns. Mina händer njöt i de varma vantarna och jag överlät mer än gärna knäppandet till Solveig.
Sedan en tid tillbaka är det barmark som gäller i vår hemtrakt. Om inte alla regndroppar ska räknas. 😉
Vi önskar alla bloggbesökare en god början på 2023.
Inget landskap i Sverige har så många medeltida kyrkor som Gotland, 92 stycken och dessutom 3 ödekyrkor. Vår plan är att åka runt till dem alla och med kamerans och fantasins hjälp förflytta oss många hundra år tillbaka i tiden. Säkrast är att besöka kyrkorna den 15 maj till 15 september för då är de öppna dagtid.
Vilken fantastisk kulturskatt. Tack ”snälla” Valdemar Atterdag för att du inte gav dig på dem också, som du gjorde med alla, utom S:ta Maria, i Visby. 😉
På östra sidan hittar du en av Gotlands minsta kyrkor. Det låga tornet från cirka 1200 är kyrkans äldsta del. Tornet fanns i den tidigare kärnkyrkan.
Långhuset och koret i unggotisk stil byggdes i mitten av 1200-talet.
Triumfkrucifixet med ringkors är från 1200-talets mitt.
Predikstolen är från 1600-talet.
Dopfunten av kalksten är från 1200-talets mitt.
Altarretablet med snidade figurer, Kristus på korset omgiven av apostlar och helgon, tillkom i början av 1300-talet.
I mellersta korfönstret har tre ursprungliga glasmålningar från 1300-talet bevararats: Korsfästelsen, Kristi uppståndelse samt Kristus i majestät.
Här rör det sig om senare glasmålningar.
Madonnan är från omkring 1500.
Vid en omfattande restaurering 1900-1902, som leddes av konstnären A.H Hägg, omgestaltades kyrkan. Hela kyrkorummet försågs med nya målningar som utfördes av konservator C. W. Pettersson efter kartonger av Hägg.
Tänkvärda ord:
”Man vill inte vara den man är.
Man vill vara den som man inbillar sig att man kunde ha blivit.”
Hjalmar Söderberg
Som det kan bli. Vi var ute och gick en tidig morgon på gränderna innanför ringmuren. När vi nådde Strandgatan bestämde sig Solveig för att se hur en bild blev om hon valde inställningen SCENE och vred vidare till kategorin STRAND/SNÖ. I morgonskenet noterade hon inte att det av misstag blev EFFECTS och FOTOILLUSTRATIONER.
Vi tyckte båda att bilden blev cool och bestämde oss för att välja det några gånger till och kanske lägga in ett eget inlägg. Så håll till godo.
Visbys största packhus är 28 meter högt och heter Liljehornska huset. Numera är det ett bostadshus med lägenheter.
Fina Kalk hotell ser du till höger. Där hade vi i början av januari en mysig hotellvistelse, som vi mer än gärna gör om någon gång.
Burmeisterska huset med sina omtalade målningar.
Här har vi precis tagit oss uppför Rackarbacken. Eftersom det inte dök upp några bilar kunde vi gå i gruset, mitt i gatan.
Vi vill önska dig besökare en GOD JUL och ett GOTT NYTT ÅR. Vi passar även på att tacka för trevliga kommentarer längs fjärde bloggåret med gotlanduppochner. Detta är inlägg elvahundranittiotvå.
Kram Bosse & Solveig
Staden Visby var under en lång tid väldigt trångbodd. Till slut var de tvungna att komma på något smart. Tanken att utnyttja platsen över gatorna och gränderna var genial. Valvhusen skapade bostäder för flera personer. Nu går valvhusen att räkna på en hand, de som fortfarande finns kvar.
Ingen vet såklart säkert, men det uppskattas att det bodde någonstans mellan 8000-10 000 människor innanför muren. Lägg till ett otal med olika sorters djur. Tidsperioden jag skriver om är under 1200- och 1300-talen. Men även i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet låg siffrorna på något liknande. I modern tid ligger siffran på knappt 3000 boende.
Självklart har vi passat på att njuta av det vackra när Visby blivit vinterklätt. Samtidigt gällde det hela tiden att se var fötterna befann sig. Mysigaste promenaderna tyckte jag de två som vi gjorde direkt efter frukosten var, två mornar på raken. En perfekt start på dagen.
Minns mest morgonen när solen var väg upp och samtidigt en fullmåne fanns synlig åt andra hållet.
De fyra sista bilderna är från söndagspromenaden efter lunch. Vi startade med att gå innanför muren. Där var det lurigt. Helst när det kom bilar och störde och vi tvingades bestiga isberg längs husknutarna. 😉 Jag älskar möjligheten och variationen med att när som helst bryta mönstret och vandra ut genom en port. Under den långa vägen tillbaka utanför muren valde jag oftast att pulsa i snön istället för åka skridskor på cykel/gångvägen. Dessutom var det rätt mycket hostande och snytande på ”rakvägen” som jag därmed slapp ifrån en bit.
Tänk idag är det Vintersolståndet. Det mesta av snön har regnat bort.
Självklart passade vi på att stanna till vid den gamla skolan i Linde och ta oss en bensträckare. När vi ändå hade ”samlat” in en kyrka till i närheten och det fanns tid kvar tills vi skulle få en nyckel till vår hyrda helgstuga i Ljugarn.
Annars har målet varit att besöka Lindeberget när blåelden är som vackrast. Kanske händer det försommaren 2023.
Klinten, som är en av Gotlands största inlandsklintar med sina cirka 30 meter över havet, har en magnifik utsikt över nejden.
Det ska också finnas en möjlighet att se väldigt många kyrktorn från klinten. Nu vandrade inte vi runt någon längre sträcka. Annars hade vi nått två stycken gamla fornborgar från äldre järnålder. Under fuktiga höstar ska det vara gott om svamp häruppe.
Avslutar med en dikt som är hämtad från Holmgrens Hembygdstoner från 1938:
”Och blicken famnar båd´ höjd och dal
Och vita kyrkor ett dussintal
Från Hablingbo till Stånga
Och närmare skymta bland gröna träd
Och vaggande vita fält av säd
De stugor och gårdar många”
Tidigare hette arten förväxlad blåvinge.
Arten finns i nästan hela Sverige och är vanlig på Gotland. Den förekommer i många olika miljöer, men rör sig gärna i kalkrika miljöer.
Vingspannet ligger mellan 26-31 mm. Könen är lika, men hanens framvingar är spetsigare.
Diskfläcken på framvingen är tydlig och svart. Någon gång är den vitkantad och i Danmark ibland helt vit.
I mitten av juni brukar den dyka upp. Därav Midsommarstarten i sitt artnamn. Kulmen nås under juli månad.
Äggen läggs utspridda ett och ett på undersidan av blomknoppar och kläcks efter en vecka. Vi hoppas någon gång få se och ta kort på äggen och framför allt larverna.
Kyrkoruinen från ca år 1200 gränsar till tre stycken gränder innanför ringmuren, Norra Kyrkogatan, S:ta Gertruds gränd och Hospitalsgränd.
Tyvärr är kyrkan inte längre öppen på sommaren för gratis besök. Väldigt tråkigt. Jag läser på flera ställen att den är mycket välbevarad och det saknas motsvarighet i Sverige.
År 1611 skadades kyrkan svårt vid en brand och den övre delen brann ner. Det som blev kvar användes som lada och fähus.
Flera forskare menar numera att Helge And egentligen hette S:t Jacob från början. I så fall uppfördes den som en privat beställning till den tyska biskopen Albert i Riga.
Unik är rätta ordet. Långhuset i två våningar är åttasidigt. (Oktogon) Från den praktfulla övervåningen kunde man tydligen genom en öppning i golvet se rakt ner till koret och följa gudstjänsten. Alla åtta sidorna hade också separata gavlar och ett mittorn. Undra vad det kostar att låna nyckeln en solig timme på våren eller sommaren? Gotlanduppochner undrar högt. 😉 Utsikten mot staden och havet ska vara magisk från denna plats. ❤
När vi kom tillbaka till Bläse efter vår härliga, guppiga cykeltur längs Stenkusten gjorde vi en liten trampande avvikare.
Det finns ett högt spår med restprodukter efter alla kalbrytningsår.
Härifrån får man en bra överblick över omgivningen runt Kappelshamnsviken.
”Den lilla blå” stod parkerad intill Bläse Kalkbruksmuseum.
Nedanför slagghögen är det populärt att skriva namn och annat med vita stenar från marken.
De tre ovala bilderna är från förra årets inlägg i Bläse. Den gången när vi gav upp försöket att studsa omkring i de djupa vattenhålen, längs Stenkusten, med ”Den lilla blå”. Det var helt klart ett bättre alternativ att cykla den härliga och ovanliga natursträckan. Nu klarade vi oss undan och fick till och med rabatt för de endast tre tillfällen som ”Den lilla blå” fick bilterapi. Eller är det min fantasi som spelar mig ett spratt? 😉
Kategorin där vi besöker samma plats vid fyra olika tillfällen och tar en bild varje gång.
Vår
Sommar
Höst
Vinter
Små tankar om de fyra årstiderna:
Det är vackert när det dalar ner stora flingor utanför mitt fönster. Samtidigt sorgligt och onödigt med tanke på det som väntas hit i nästa vecka. Regn och en grön jul står på agendan.
Det är kanske inte tre månader mellan de två sista ”bildbesöken”. För mig kändes som det var nyss som vi njöt av den femte årstiden, som de säger på Gotland. Det är tomt på tredje bilden, men vi mötte många människor som njöt i höstsolen på skilda sätt.
Var rädd om dig själv och andra när du vistas ute i halkan. ❤
bornholmuppochner & gotlanduppochner 