Många av våra planer föds inte i ett steg, eller i ett tramptag, för att vitsa till det.
I början av maj förra året hyrde vi en stuga i Borum vid västra kusten. Därifrån gjorde vi dagsutflykter. Ett stopp var vid Grötlingbo kyrka.
Denna ljuvliga, stilla och ljumma sommarmorgon var vi tillbaka här igen. Vi satt på en filt och åt frukost. Tittade på lammen i hagen, såg en räv slinka förbi. Lyssnade på morgonpigga fåglar. Njöt till fullo. Precis lagom varmt på filten. Sedan lämnade vi ”Den lilla blå” kvar på grusparkeringen och fortsatte istället på två hjul. Precis som vi planerat då vi åkt bil hit förra gången.
Det är fantastiskt när man tänker på att det gamla Gotländska vägnätet från medeltiden, då när kyrkorna utgjorde knutpunkterna, fortfarande används. ”Rötterna” finns kvar. Den här ringvägen som vi ville återse, trampande, uppkom just på medeltiden.
Genom ett projekt med namnet Kulturvägar upprustades denna ringväg, 2004, med extra medel från Vägverket och Länsstyrelsen. Namnet blev Grötlingbo ringväg.
Det första som jag njöt av är stenmurarna som på södra Gotland kallas vastar. Vad högtidligt det kändes att trampa omkring på sträckor som kanske även var en väg för nästan tusen år sedan. Det var så det nästan svindlade till framför ögonen.
Ibland var det djur som fick vår uppmärksamhet. Kalven på mittenbilden blev Solveigs favorit.
Noterade att det fanns ”bisysslor” av olika slag längs vägen.
Jag läste att bebyggelsen är från 1700-, 1800- och tidigt 1900-tal med få moderna tillskott.
Spännande kurvor med nya vyer blir jag aldrig för gammal för.
Det var trevligt förra året att åka här sakta med bilen, när möjligheten fanns. Men inget slår en repris på två hjul i behagligt väder. Bilderna är inte helt inlagda kronologiskt. Vi hade nerförsbacke från kyrkan tills vi vände. Konstigt nog var det inte jobbigt på hemvägen.
Vi gjorde även en avstickare till ett änge. I Grötlingbo ringväg ingår en sträcka på väg 142. Den droppade vi mer än gärna. Dessutom upptäckte vi nya vinklar och saker på tillbakavägen i morgonens bilfria värld. Ett fåtal morgonpigga motionärer och hundpromenerande hejade vi på.
Ett guldklimpsminne att tänka tillbaka på en ”regnapåtvärenblåsigruskig” novemberdag.
gotlanduppochner 
Tack för att jag fick lära mig en massa om Grötlingbo!
Kram, Ingrid
GillaGilla
Det är extra fint i de trakterna. Jag fick många nostalgiska minnen att poppa upp igen.
Söndagskram, Bosse
GillaGillad av 1 person
Vägen och naturen samt omgivningarna kring den är så vackra så det måste vara alldeles perfekt att cykla där. Ett fint minne ja att plocka fram lite då och då…
Kram
GillaGilla
Fast jag inte såg en glimt av havet kände jag bara välbehag. Vädret bidrar alltid till slutbetyget. Den morgonen stämde det extra mycket.
Där har bloggen även för oss en uppgift i framtiden. Istället för gamla hederliga fotoalbum. Jag har redan påbörjat den resan. Ofta av orsaken att jag behöver se och läsa äldre inlägg av olika skäl. Det händer redan att jag tar fel på år. Men idag vann jag just en sådan ”fight”. 😉
Kram
GillaGilla
Perfekta cykelvägar. Men tur det var en nutida cyklist på din bild!
GillaGilla
Skönt ibland med asfalt som underlag. Han var som en pigg mört. 😉
GillaGillad av 1 person
Härligt med cykelutflykt! Själv har jag inte cyklat på länge eftersom det är punktering på min cykel och den inte lagar sig själv….men allt har sin tid – även cykelutfärder.
Ha det gott och njut på av sensommaren 🙂
Kram Christina
GillaGilla
Stackars din cykel som inte får komma ut på äventyr. Jag slutade laga mina egna punkteringar när det tillkom en massa växlar. Förra året lämnades den bara in en gång. I år har vi haft tur – än så länge. 😉
Kram, Bosse
GillaGilla
Det är alltid nästan bara hundägare man ser ute tidigt! Vi måste ju….. Susie
GillaGilla
Vi har insett att den kategori av människor är överrepresenterade vid den tidpunkten.
Men ofta är det mysigt att komma ut vid den tiden. När sängen är lämnad och annat tar vid. Inte när det ösregnar eller blåser rejält.
Kram, Bosse
GillaGilla
Ja den vägen är så fin har dock inte cyklat men åkt med i bil i lusfart.
Mycket natur att insupa…
GillaGilla
Har man tur kommer det inga bilar och puttar på bakifrån. Vi gled också sakta när vi åkte bil där för första gången. En fin sträcka.
GillaGilla
Pingback: Vi lämnade asfalten en stund | gotlanduppochner