Efter fem år som fastboende i Visby, bor vi numera i Skåne. Vi kommer att besöka Bornholm vid olika tidpunkter på året. Då och då blir det tillbakablickar från Gotland och nån gång kommer inlägg från Österlen. Välkomna önskar Bosse och Solveig Lidén!
Säkert var ringmuren runt Visby innerstad bidragande orsak till att staden blev världsarvslistad. Idag finns 27 marktorn kvar i den 3,5 km långa och 11 meter höga ringmuren som numera är Nordens äldsta bevarade profana byggnad. Vi tänkte visa dig ringmurens torn och portar. Häng på. 😉
Vi kommer ifrån vackra Almedalen. Men på medeltiden låg istället den gamla hamnen där parken finns nu. Då hade Lilla Strandporten en mycket viktig funktion som länk mellan hamnen och Rolandstorget, innanför porten med Strandgatans alla handelshus. Här utanför låg på medeltiden Vinhuset. Den byggnaden var stadens rådhus, börs och saluhall.
Lilla Strandporten är en av ringmurens äldsta portar. Porten upptogs i början av 1300-talet.
Jag måste nämna att Vinhuset (Rådhuset) var en otroligt imponerad byggnad med måtten; 40 meter långt, 20 meter brett och troligen fyra våningar högt. Smeknamnet kom från att Visbys vin förvarades i källaren och såldes därifrån. I början av 1800-talet togs ruinerna av det mäktiga huset bort. Men resterna av källaren finns kvar under mark.
Undra varför murgrönan är Gotlands landskapsblomma? 😉 Nu befinner vi oss på andra sidan och har ryggen mot torget Rolandstorget, som för länge sedan bytt namn till Packhusplan.
Direkt till vänster, efter du gått igenom porten, har du ett av mina absoluta favoritsommarfikaställe. Hur många bokstäver var det? 🙂 Fiket hittar du givetvis i kategorin fikatime, men också i kategorin Favoriter i repris. Det börjar rinna till i munnen bara jag tänker på deras… ❤ Om två-tre månader sitter vi intill muren och mumsar där igen.
Kultbandet Smaklösa från Gotland kan om två år fira 50 år som grupp. Redan 1995 fick Smaklösa Gotlands tidningars kulturpris. Efter att lirat 33 år och gett ut flera skivor på det egna skivbolaget Tasteless Records belönades de 2006 som första pop/rockgrupp med Gotlands kommuns kulturpris. 🙂
Gruppens texter är egna och mycket personliga. Musiken bygger på 60 och 70-talslåtar. Jag tyckte det var riktigt kul att lyssna på deras humor och fick direkt flera favoriter. ”Det regnar kor”, ”Bogegatan”, ”Gud gjorde Slite med vänster hand” och ”Backa med släp” skrattade jag gott åt. Just nu är jag nyfiken på låten ”Rune från Rone”. För mig känns gruppen lite likvärdig med min kultgrupp nummer ett. Torsson från Skåneland. Vad Solveig tycker om bandet från Klippan, som jag har flera CD med, ska jag inte skriva mer om här. 😉
Bandet Smaklösas motto är ”Det är fegt att repetera”. Jag har förstått att gruppen har kultstatus på hemön.
I denna gamla bensinmack längs kustvägen vid Västergarn finns ett museum, som har öppet varje onsdag i juli månad mellan 10-12. Enligt chefen, basisten Rolle, skulle TripAdvisor garanterat ge muséet fem stjärnor. (om de hade varit där).
Hoppas vi kan pricka in tiden någon gång. Undra om det på tal om förra blogginlägget skulle vara möjligt för mig att gå vilse därinne? 😉 Solveig skulle nog svara ordet på två bokstäver.
I Sverige finns ungefär trehundra kända labyrinter. Cirka fyrtio av dem finns på Gotland.
Trojaborg, som ligger nedanför naturreservatet Galgberget i norra Visby, är en mycket välbevarad stenlabyrint.
Den grekiska mytologin har givit namn åt otaliga labyrinter. Ofta kallas de i Europa för Trojaborgar och byggdes på 1800-talet. Men Visbys Trojaborg tror man byggdes på järnåldern.
Jag är förtjust i den berättade sägnen om hur just denna labyrint kom till. Sätt dig lugnt tillbaka och sug in orden: En ung flicka, en kungadotter, hölls fången i ”Rövarhålan”, en liten grotta i Galgberget strax ovanför denna plats. Flickan byggde labyrinten genom att lägga en sten om dagen. När den äntligen var klar blev hennes fångvaktare så imponerade att de släppte henne fri.
Den största och innersta stenen. Jag orkade inte räkna antalet stenar/dagar. Men jag förstår i efterhand att varje sten var värd sin dag.
I Mästarnas Mästare (tror jag det var) fanns en gren där de skulle gå runt i en labyrint och gå ut från den efter en viss förutbestämd tid. En knepig uppgift. Räkna eller nynna på en refräng? Själv är jag mer förtjust i höga, täta ”busk-labyrinter”. Det finns ex. en på en ö i Danmark. I ett avsnitt i Mordkommissionen hade två galna ungdomar gömt sitt stöldgods i labyrinten, efter att först ha dräpt en småbarnspappa. Bortsett från det hemska var det just så jag ville ha en gren i Superstars, som jag brukade regissera i mina bostadsorter. Då tänkte jag lotsa in tio deltagare till mitten av miljön. Sedan skulle den som kom ut först inkasserat ”ten points”. Åtta poäng till tvåan… Tänk om någon blivit kvar efter det danska mörkret hade lagt sig? Det lilla problemet hade jag löst med att lägga den grenen sist. 😉 Det stora och långa problemet ”Långe-Lasse” hade fått låna knäskydd för att inte förstöra knäna helt när han kröp… annars hade han sett över topparna. Regelfusk och doping var aldrig tillåtet. Jag läste i dagens tidning att Arne Ljungqvist fyller 90 år den 23 april. Arne är still going strong. Hans insatser mot doping är värd att lyfta på hatten för. 😀
Men så har det inte alltid varit. Omkring 1860 byggdes det samman med ett äldre trähus. Tidigare hade det varit ett hantverkshus med olika hantverkare såsom bryggaren Ljungman, skomakaren Dahlbom, glasmästaren Palmgren, skomakaren Löfqvist och urmakaren Qviberg.
Omkring 1870 köpte guldsmeden L.F. Elgstrand Adelsgatan 46. I huset startade han upp sin verksamhet. Ett föremål som han tillverkade var en lödskärvel, som blev omnämnt som ett museiföremål. 1916 såldes det på en auktion, hamnade senare på Nordiska Museet och har använts i guldsmedjan på Skansen. Vilken resa över havet för ett föremål som jag i skrivande stund inte vet exakt vad det är. Men min morfar, som jag aldrig hann träffa, var både urmakare och guldsmed. Han hade säkert vetat. Liksom hans far och hans far. Själv var jag mer känd som en mästare på att ta sönder klockor. Det fanns gott om dem hemma hos oss under min barndom, av naturliga skäl. Jag var förstås nyfiken på hur uren såg ut inuti. Men jag hade inte riktigt förmågan att få ihop dem igen, så de visade den rätta tiden. Om hela sanningen ska fram visade de som hade visarna kvar bara rätt tid två gånger om dygnet. 🙂
Antagligen tog L-F. Engstrands fru Antionette över verksamheten 1887. Ett A tillkom nämligen på affärsskylten. Sedan bytte hustrun inriktning på verksamheten när hon 1915 djärvt startade en modeaffär i lokalen, som hon därefter drev fram till året innan andra världskrigets början, 1938. En kvinna med namnet Elsa Pettersson köpte fastigheten och övertog modeaffären samma år. I hela 53 år drev Elsa affären. Troligen dog hon 1991. 1992 byggdes lokalerna om till ett ”rent” bostadshus. Enligt mina bruna ögon ser det mycket fint ut på utsidan.
Dessa underbara Gotländska ängen är som balsam för själen. ❤ Plötsligt kom värmen till Gotland. Vi packade en kaffekorg efter lunch och körde iväg endast en mil.
Fåglarna satte igång direkt och sjöng oss välkomna. BOfinken sjöng säkert enbart för mig. 😉
Vi delade på oss. Medan Solveig lekte med sitt försvann jag iväg med min kamera på eget äventyr. En gång ”plurrade” jag som vi smågrabbar sa förr. Vårbäcken var gömd under lövhögarna. Jag hade tur. Den var bara 3-4 meter djup och just där fanns ingen krokodil. 😉
Myran jobbade på med sitt. Men den understa insekten kämpade Solveig med länge. Den ville absolut inte vara med på bild. Hon flyttade stativet flera gånger och hoppades att insekten kunde ta en kort paus. När jag kom till ”undsättning” försvann den under något fjolårslöv.
Tre generationer på spännande utflykt.
Dags för oss att ta 2021 års första utomhusfika. Vi hoppas få fler liknande stunder under de närmaste månaderna. De gör oss så gott på många skilda sätt. Nu ska jag fortsätta att planera möjligheter inför våra två längre turer, hemester som det så passande heter. Då håller jag tummarna för att det mestadels blir soligt och varmt. För jag vill inte missa solnedgångar & soluppgångar. Vi avslutar med en svalört och önskar dig besökare en fin ny vecka. Var rädd om dig. För det finns bara en av dig. ❤
Inget landskap i Sverige har så många medeltida kyrkor som Gotland, 92 stycken och dessutom 3 ödekyrkor. Vår plan är att åka runt till dem alla och med kamerans och fantasins hjälp förflytta oss många hundra år tillbaka i tiden. Säkrast är att besöka kyrkorna den 15 maj till 15 september för då är de öppna dagtid. Vilken fantastisk kulturskatt. Tack ”snälla” Valdemar Atterdag för att du inte gav dig på dem också, som du gjorde med alla, utom S:ta Maria, i Visby. 😉
Klinte kyrka ligger vackert och är med ett undantag i gotisk stil.
För först byggdes tornets nedersta romanska del. Detta gjordes i tolvhundratalets första hälft.
Kor och långhus byggdes omkring 1300. En stor del av bänkinredningen är från 1600-talet.
Triumfkrucifixet är från 1400-talets slut.
Altaruppsatsen är daterad 1643 och är utförd av stenhuggaren Gert van Eghen. Det finns medeltida glasmålningar bevarade.
Målningarna är från 1300. På den översta bilden ser du den vanligaste dekoren i valven, rankornament.
Den ovanligt stora dopfunten är tillverkad av Henrik Hansson Schotte 1667.
Predikstolen är från 1600-talet.
En detaljbild som fick vara med.
Portal med relief.
Tänkvärda ord: ”Mer än allt annat – vakta ditt hjärta, ty hjärtat styr ditt liv.” Ordspråksboken
Bakgrund: 1924 startade Stångaspelen i Stånga i södra Gotland. Det är en prestigefylld tävling som endast varit inställt tre gånger. 1940 (andra världskriget), 1955 (Gotlandsutställningen) och 2020 (Corona). De planerar att köra i juli i år. De två mest prestigefyllda grenarna är perk (pärk) och varpo (varpa) och den gutniska femkampen som är en utslagstävling. Första gren är RÄNN´I KÄMP (löpning). Sträckan är mellan 60-100 m. Andra gren är LÄNGDKAST ME´STAIN (stenvarpa utan fingertag) Tredje gren är HAUG-STIKEL (höjdhopp) Fjärde gren är STANGGSTÖRTNING (stångstörtning) En ca 20 kg tung stång skall stötas så att storänden träffar marken först och lilländan faller framåt. Vad enkelt det låter. 😉 Femte och sista gren är ryggkast. Nu ska endast 2-4 personer återstå. Kämparna fattar om varandras ryggar med ett undertag och ett övertag runt armarna. Den som får den andre till marken har vunnit.
Andra grenar är: SPARK´RÖVKROK (sparka benkrok) HERRE PA STANGG (herre på stång) DRÄG´HANK (dra handkavle) T ÄM´STÄUT (tämja oxe)
Fotnot: Bilderna har jag tagit i Gotlandsänget i Visby och är med för trevlighetens skull.
Skyltar vid butiker i centrum är ett spännande och pedagogiskt sätt att lära sig läsa. Jag älskade som liten knatte att gå där med mamma och pappa och läsa högt från mitt låga perspektiv. Här skulle jag kunnat lägga till en dansk accent. För jag hade redan hunnit med flera tågresor till Helsingör och Köpenhamn. Gotlanduppochner är kvar på Adelsgatan för att visa några av skyltarna längs en av Visbys mest kända gator. Det här är nummer 5. Exakt lika många år som Ilse Jacobsen hade öppet sin Gotlandsbutik. Tänk om de hållit till på nummer till på nummer 48 istället. 😉 ”Nu ses vi på nätet” står det på Facebook i ett inlägg från 16/3-20
Den klassiska bokhandeln Wessman & Petterson har däremot en historia att berätta sedan 1883. Jag tar av hatten som den gamla bibliotekarie jag är. 🙂
Den här skylten tycker jag är ”tågtuff”.
Nu är inte alla lammen hemma på hjärnkontoret. Hur hänger en orm ihop med en tandklinik?
Lite i samma stil. Coolt!
Indiska har också kastat in ”butikshandduken” och redan lämnat Gotland. De hade visst det tufft innan pandemin och kundtappet bara ökade. Sorglig spiral. Hoppas alla ”bitar” kan passa in i livets kugghjul snart, så att vi återigen kommer ut ur den mörka tunneln.
Vi gick iväg in i naturreservatet Ölbäck med lite dystra tankar om vad som väntade oss längre fram, i det grå söndagslandskapet. Jag fotade runt av gammal vana. Solveig behöll sin ”macrokamera” i väskan under hela turen.
Plötsligt åkte våra mungipor upp en bit. En utomhustoalett som heter duga. 🙂
Av bara farten såg jag mina första bruna blåsippor i hela mitt liv. Fantasiliv ska tilläggas. 😉
Mina tankar pendlade mellan vad jag läst för någon dag sedan och det som min mamma med svårighet berättade för mig en gång för länge sedan. En solskenshistoria och en sorgens sannberättelse höll min hjärna sysselsatt.
Vi tog oss över stättan utan den minsta skråma. Några lamm såg vi inte till under färden.
Med tungan rätt i munnen följde vi kraftledningen. Förr eller senare skulle vi nå ett minneskors i form av ett så kallat konsekrationskors. Det gällde att hålla utkik till höger.
Nu började målet anas. Ser du det?
Enligt berättelserna ska prästen ”Herr Jurgen” 1336 varit på väg ridande på en häst hem till Endre, då han blev dödad av en örn.
På vardera sida av stenen är en nattvardskalk inhuggen och ovanför en korsmärkt oblat; hostia.
Jag lämnade över kameran till Solveig och påbörjade ”hemresan” rakt fram. Men mina tankar gled iväg åt olika håll. Vilken tur i oturen dvärgpinschern Sally hade när hon överlevde attacken, i Vall förra veckan, från en kungsörn. På något vis krånglade hon sig ur klorna. Hon var blodig och givetvis chockad, men ska enligt sin matte har återhämtat sig helt. Härligt att läsa. ❤ Tyvärr gick det inte lika bra för den lilla flickan i min mammas barndomsby. Flickans storasyster hade just då ansvaret för sin lillasyster. Inte kunde någon ana att en havsörn skulle… Undra hur familjen klarade sig med sin sorg? Hur bearbetade storasystern händelsen? Då fanns det säkert inte samma skyddsnät på sjukhuset som nu.
”Den lilla blå” hade fått sällskap i sin ensamhet.
Adelsgatan innanför muren i Visby har haft många ”ansikten”. Tänk om gator kunde tala? Då hade vi fått reda på exakt vilket år under medeltiden som gatan, som då gick ända fram till Stora Torget, kom till. När Söderport byggdes på 1300-talet fick Adelsgatan som haft många namn, Södergatan är ett av dem, större betydelse. För att inte tala om när järnvägen blomstrade som mest på Gotland och centralstationen låg utanför Söderport. Du kan säkert tänka dig vilken trängsel som förekom en lördag på stråket mellan Söderport och Wallérs plats, som är Adelsgatan sträckning i ”modern tid”.
Från början var gatan en bostadsgata. När exakt som den gick till att bli Visbys stora affärsgata vet jag inte. Men givetvis berodde uppsvinget på att järnvägen anlades och turismen tilltog. Verksamheterna i fastigheterna har sannerligen skiftat genom åren. Vad kul det varit att läsa på om de olika verksamheter som förekommit på Adelsgatan. I ”åttan” som du ser på fotot hade Karl Lindell ”Lindell Vagnmakeri” 1876-1910. Ada Lindell stod för ”Adas Modeaffär” 1890-1937. På 1930-talet huserade ”Visby skriv maskinaffär” för att nämna de äldsta företagen.
Spelade skyltningen lika stor roll långt tillbaka i tiden? JA! Svarar jag bestämt på min egen fråga.
En snygg logga och skylt som sticker ut från mängden ger också guld i kassan. Familjeägda bolaget Wisby Ur & Guld har funnits på Adelsgatan 32 sedan 2000. Jag läste att företaget värnar om en levande innerstad och det ansvar som gäller för Visby som världsarvstad. Extra viktigt under den speciella tid som vi levt i sedan förra våren. Där butiksdöden fått fäste.
Vid mitt personliga premiärbesök på Adelsgatan, en regnig pingst i början av 90-talet, var gatan öde. Det har den definitivt inte varit vid senare semesterbesök. Under högsäsong är det trångt under många timmar på dygnet. Men de senaste tjugo åren har antalet butiker och restauranger som har öppet året runt minskat rejält till antalet. 1964 blev Adelsgatan enkelriktad. För det var faktiskt så att det förekom biltrafik innan dess. Under 1960- och 1970-talet kördes raggarbilar i stor utsträckning på gatorna i Visby. Adelsgatan var det mest populära stråket för raggarna. 1987 ändrades biltrafikreglerna markant inom murarna och år 2002 blev Adelsgatan permanent gågata. På tal om bilar. I en av fastigheterna på Adelsgatan såldes bilar. Då syftar jag inte på de trefärgade bilarna i en påse, där den gröna är min favorit? Vilken är din? 🙂
Hade inte varit helt fel att sitta där en ljum sommarkväll med näsan mot havet.
Under denna tidiga morgonpromenad har vi nått sista huset, som har nummer 48 på fasaden. Här har vi varit många gånger, sedan vi flyttade till Gotland, för att få våra tänder ompysslade. Vi valde att gå samma väg tillbaka och fylla på bildbanken. Givetvis vek vi av några meter till höger för att…
… njuta av vår hemstads utsikt ner mot havet. Fortfarande händer det att vi nästan får nypa oss i armen för att inse att vi faktiskt bor i denna fantastiska stad, med all sin mäktiga historia och charm. ❤
Det ser ut som det är helt folktomt. Så var inte fallet i lördags morse. Men under vår timmes promenad skedde en markant skillnad. På tillbakavägen hade antalet personer som vi mötte fördubblats flera gånger.
Då var vi tillbaka på Södertorget. Snart rattade vi mot ICA Maxi för att hämta veckans varor.
En halv cykel får avsluta inlägget. Men det kommer fler blogginlägg om gatan på A. Nästa inlägg handlar dock om något otäckt. Välkommen tillbaka. Om du vågar. 😉
bornholmuppochner & gotlanduppochner 