byggnadsminne på Gotland | gotlanduppochner

Sedan 1995 är fastigheten på 14 kvadratmeter ett byggnadsminne. Den lilla enkelstugan byggdes troligen i slutet av 1700-talet. Platsen är Klinten i Visby innerstad. Då var det fattigkvarter, egentligen ända fram till 1950-talet. Nu är det väldigt fint att bo däruppe.

Som du ser ligger det väldigt nära ringmuren. Ingen risk att råka ut för en landstorm. Tomten är på 66 kvadratmeter. Det finns ett rum och pentry och en liten toalett.

Under 1800-talet bodde båtsmän i huset. En båtsman var den som hade ansvarsposition ombord på handelsskepp. 1947 skänktes huset till Gotlands fornvänner. Under åren 1947-62 stod det obebott. Sedan restaurerades det 1962 och blev en fritidsbostad för familjen Lundin. 2009 köptes huset av en kvinna från Uppsala för slutpriset 1 450 000 kr.
Hon berättade för en mäklare att hon inte riktigt hann med huset. Därför kom en ”ny skylt” upp i slutet av 2013 . Då med priset 1,7 miljoner, som ger ungefär 126 000 kr per kvadratmeter. Slutpriset var hemligt, men ska enligt ryktet ha landat på runt två miljoner kronor. Renoveringar kan dock inte ske hemligt. Den övervakas som alla andra byggnadsminnen av en antikvarie. Allt ska göras på rätt sätt. Själv förstår jag att det kan vara lite dumt att ”putta iväg” ringmuren några meter. Men sant är att fornvännerna, i mitten av 1960-talet, inredde ett redskapsskjul i ett av ringmursvalven. Takhöjden är där ungefär 2 meter. Om jag böjer på nacken borde jag känna mig trygg 😉
Om du har vägarna förbi Norra Murgatan 38 så kan du ta dig en egen titt. Till nästa hus och morgondagens blogginlägg, behövde jag inte ta många steg.

Vi lämnade Gotlands sist bebodda fattigtorp och åkte en liten bit bort för att beskåda ett annat byggnadsminne.

Innanför ringmuren i Visby står fina gamla stenhus. En liten bit utanför staden finns ett av de bäst bevarade stenhusen, av de ca 175 stenhus, som finns kvar från medeltiden.

Stora Hästnäs är byggt på 1300-talet och är numera privatägt. Själva mittpartiet är bevarat i full höjd. Men på gavlarna är två lägre byggnader rivna.

De två nedre våningarna har varit bostad. Innanför de tre vackra ”fönstren” fanns troligen ett rum som användes som en fin sal.

En motvikt till Sandkull-Annas fattigstuga som vi precis besökt och som hade dröjt sig kvar i mina tankar.
Jag har läst på om de rika gotländska bönderna som deltog i den internationella handeln när Gotland hade sin långa glansperiod. Då kunde de rika bönderna förse sig med stenhus av rang och glänsa.

Högre upp förvarades dyra varor. Precis som i packhusen innanför muren. En hissport såg till att varor kom upp och ner på framsidan. Praktiskt att ha uppsikt från bostaden i samma hus. Nu tar vi trappan upp och kliver in.

I bottenvåningen finns en öppen spis i kryssvalvet. Det ser mysigt ut i all sin karghet.

Huset har även en källare som du kan se på de första bilderna. Inomhus var det smidigast att ta trappan.
Vi höll oss kvar en stund runt de utbrunna stearinljusen…

… innan vi traskade vidare mot ”Den lilla blå” som antagligen kände sig ensam. 😉
Varje stopp som vi gjort under detta första hela Gotlandsår föder så många historiska tankar, som gör det svårare och svårare att begränsa till enbart bloggen.