Russvätar

Publicerad den av
18

Igår kunde du njuta av fina macrobilder på gotlandssippa, från detta naturreservat. https://gotlanduppochner.com/2021/05/01/karlek-vid-forsta-ogonkastet-gotlandssippa/

Robban sjöng så klokt ”Målet är ingenting – vägen är allt.” Men i det här fallet var det faktiskt målet som hägrade mest. Gotlandssippan vinner klart mot tallskogen. ❤

Inte en enda kotte fanns det att fråga om vi var på rätt väg och riktning.

Det var intressant att läsa om detta speciella naturreservat som bildades för att skydda den sällsynta gotlandssippan, växten som bara finns på Gotland.

På de gotländska hällmarkerna bildas ibland vätar som är Gotlands speciella typ av våtmark. På hösten, vintern och våren samlas vatten i sprickfria hällmarker med stora grunda svackor. Under sommaren torkar marken upp och olika sorts växter blommar på hällmarkerna. Men till skillnad från andra vätar är Russvätar torr bara under korta perioder. Så vi borde också besöka platsen på sommaren och njuta av mattor av gräs-och starrarter och mycket annat tilltalande.

En kombination av bisysslor. Gissa vilken jag höll mig på avstånd från? 😉

Det går att få till en skaplig macrobild med min kamera också. Vår Insta-vän hade verkligen rätt. Det fanns blommor överallt. Från början var vi ensamma på området. Det var vi definitivt inte efter en stund. Men de underbara sipporna räckte till oss alla.

Samma sträcka tillbaka. Ändå upplevde vi den som hälften så lång. Inte bara för att det mest var nerförsbacke. Chansen att det enda fikabordet längs den asfalterade vägen var ledigt…

… var 100 % säkert med tanke på lappen som jag spikat fast med texten… 🙂
”Den lilla blå” hade fått sällskap av en av sina blå ö-bröder.

Fakta:
Skyddsår: 2001
Socken: Ardre och Gammelgarn
Karaktär: Alvarmark
Markägare: Naturvårdsverket/Privata
Förvaltare: Länsstyrelsen i Gotlands län

Kärlek vid första ögonkastet – Gotlandssippa

Publicerad den av
25

Under vår tid i Skåne beundrade vi backsippor både i Grevie Backar och vid Dag Hammarskjölds Backåkra. När vi kom till Gotland fick vi veta att här finns en underart till backsippan, nämligen Gotlandssippan, och att den är unik eftersom den endast finns i tre Gotländska socknar; Ardre, Kräklingbo och Östergarn på östra centrala Gotland. Idag lärde vi oss en sak till – att den är en av få endemiska arter i Sverige, vilket betyder att den faktiskt bara finns inom ett visst geografiskt område. Ett inlägg på Instagram igår, Tack Agneta, gav oss idén till dagens utflykt till Russvätar naturreservat.

Vi parkerade bilen och promenerade iväg på en liten smal skogsväg. När vi gått en bit dök det plötsligt upp en bil. Just då var vi lite osäkra på om vi verkligen kommit rätt så vi passade på att fråga. Mannen i bilen lugnade oss och förklarade att vi hade bara en liten bit kvar fram till en stätta.

Så vi gick en bit till… och sen var det inte längre svårt att hitta. Snarare svårt att välja vilka blommor som skulle få vara med på bild. Det blev kärlek vid första ögonkastet mellan mitt macro och Gotlandssipporna.

Vad är det då som skiljer den från Backsippan? Den lär ha bredare bladflikar och stjälkblad. Vacker är den i alla fall. En fantastisk liten skönhet att titta närmare på.

Den tycks inte ha så stora krav på jordmån eftersom den kan växa på torr, mager sand eller grusjord. Däremot kräver den ljus. Kanske därför det fanns ett flertal Gotlandssippor på båda sidor av, och även mitt på, den lilla skogsvägen.

Den här helgen känns det som att den var i sitt esse. Men tydligen kan den blomma både i april och i maj. Det var första gången vi sågs i verkliga livet, men jag garanterar att det inte var den sista. Gotland bjuder på många fantastiska naturupplevelser. Att få se Gotlandssippor är en av dem.

Text och foto: Solveig Lidén

Naturen i färg; Hur beskriver man grönt?

Publicerad den av
25

Naturen i färg är bloggkategorin då vi under två månaders tid ser oss omkring utomhus och, med kamerans hjälp, fångar in allt som har en viss färg.

Vän av ordning har kanske redan hunnit tänka: Men har hon inte redan haft ett grönt inlägg i kategorin ”Naturen i färg”? Jodå, det är alldeles rätt. Grönt var en av förra årets färger.
Då höll jag mig till grundfärger. I år är det nyanser och blandningar som gäller, som exempelvis limegrön. En läcker variant av grönt i kombination med gult.

Våren som vi njöt av några dagar här i Visby kom plötsligt av sig. Och naturen fann sig i detta och bromsade. Därför har jag botaniserat i min mapp från förra året också och plockat fram bilder som inte fick vara med då. Den här bilden döper jag till ”Kramen”.

Rubriken har jag lånat från ett TV-program som jag råkade halka in i häromdagen. Kvinnan det handlade om ställde denna fråga. Hur beskriver man grönt? Och svarade sedan själv: Som ett skimmer, som en förundran… Det lät både poetiskt och vackert tyckte jag, och fick mig att minnas en sommardag för 34 år sedan. Jag hade precis kommit tillbaka från två varma veckor i Jordanien och Israel. Vi fick vänta i Hallsberg på ett tåg som skulle ta oss till hemorten. Klockan var nog ungefär fyra på morgonen och jag minns att det var kallt och regnigt. Men det vilade ett skimmer över hela Hallsberg – för det var så grönt! I nyss nämnda länder var det varmt, brännande varmt och det var få platser vi besökt där det fanns någon som helst grönska. Den morgonen fick mig att inse att jag är glad över att jag är född i Sverige och att jag inte önskar mig någon annanstans…

I gräsmattan utanför huset där vi numera bor finns det sådana här små skönheter. Man måste krypa nära för att se dem.

I Botaniska trädgården, växer många andra skönheter. Var och en originell och vacker på sitt sätt.

Macroobjektivet och jag har inte riktigt funnit varandra än… men vi jobbar på det. Det jag gillar bäst är de mjuka bakgrundsfärger som det skapar utifrån detaljer i bakgrunden, blåsippor exempelvis.

Vi bor på en ö, med hav runtom! Varje gång jag skriver det blir jag lite förundrad över att det faktiskt är sant.

Hur beskriver man grönt? Ja närmare skimmer än så här, kan man nog inte komma. Nyutslagna boklöv med solglitter i de tunna löven. Då blir jag förundrad över naturens skönhet och tacksam för att jag fritt kan njuta av den.

Text och foto: Solveig Lidén

60. Ganthem kyrka

Publicerad den av
13

Inget landskap i Sverige har så många medeltida kyrkor som Gotland, 92 stycken och dessutom 3 ödekyrkor. Vår plan är att åka runt till dem alla och med kamerans och fantasins hjälp förflytta oss många hundra år tillbaka i tiden. Säkrast är att besöka kyrkorna den 15 maj till 15 september för då är de öppna dagtid.
Vilken fantastisk kulturskatt. Tack ”snälla” Valdemar Atterdag för att du inte gav dig på dem också, som du gjorde med alla, utom S:ta Maria, i Visby. 😉

Ganthem kyrka har förutom fönsterupptagningarna en romansk karaktär. Kyrkan är en av Gotlands 17 absidkyrkor. Äldsta partiet är absidkoret från senare delen av 1100-talet.

Kalkstensplattan vid södra portalen, med en relief inmurad. Möjligtvis är det pilgrimernas apostel Jakob den äldre som håller en stav med båda händerna. En modern åsikt är att det rör sig om en byggmästare med en måttstock.

Ett relativt högt och väl upplyst långhus med fyra valv.

De välbevarade väggmålningarna från 1400-talet av Passionsmästaren, dominerar långhusets väggar.

Ett romanskt triumfkrucifix från 1200-talet.

Dopfunten från 1100-talet tillskrivs stenmästaren ”Hegvald”.

Predikstolen tillverkades 1655.

Pengar styrde när det gällde kyrkans retabel från 1300-talet. För det du ser är en kopia från 1901. Året innan såldes det äkta till Statens Historiska Museum i storstaden Stockholm.
Johnny Roosval antog att den höggotiska tavlan importerats från Lübeck till Gotland omkring 1340.

Den understa målningen visar ”tjuvmjölkerskan”.

Jag har för mig att det var ett tag sedan en portöppning var med på slutet, som näst sista bilden tror jag däremot är ”gotlanduppochnerpremiär”.

Byggplanerna förändrades under arbetets gång. Därför blev både torn och långhus betydligt högre än vad som avsetts från början. Därför har Ganthem kyrka en brant siluett från tornspets till kor.

Tänkvärda ord:
”En trogen vän är ett omätligt värde,
en tillgång som inte kan vägas på våg”
Jesus Syraks vishet

En tänd ficklampa i mörkret

Publicerad den av
18

Intill gården ”Änge i Buttle” såg vi snabbt de två mäktiga och omtalade bildstenarna.

Där vi stod och zoomade in fanns på 700-talet en väg och knutpunkt, som band ihop de tre socknarna Buttle, Lojsta och Etelhem. Fortfarande finns mängder av bevis från den tiden kvar. Men det tar vi i ett annat blogginlägg. Istället tar vi oss ända fram.

Det finns två saker som är speciella med just dessa stenar.
För det första är den ena den största bevarade bildstenen på Gotland med sina 3,70 m. Kan du gissa vilken? 😉
För det andra är det mycket ovanligt att ”stenduon” står kvar på sin ursprungsplats. Endast några få procent av de kända bildstenarna gör det.

Hoppas du inte har några problem med synen, ser som en pigg hök alla fina motiv på den höga stenen. 🙂
Ser du något speciellt på den lilla stenen tror jag inte dig. För den stenen är ”blind”. Det betyder att den aldrig haft någon inhuggen relief. Möjligtvis har den haft en målad bildframställning.

Nu skojar jag inte längre. Givetvis har väder, vind och alla hundratals år gjort att det är hopplöst att urskilja något. Därför ska jag berätta vad som finns inhuggit på den högsta bildstenen:
I fyra fält har det inristats gående män. Längre ner finns en ryttare och ett skepp på stormigt hav. Runt hela stenen finns en kantbård.

Nu kommer äntligen en återkoppling till bloggrubriken.
I två böcker har jag läst om svårigheten att tyda och se detaljerna i dagsljus. Därför föreslås det att åka hit när det är mörkt. Ta med sig en ficklampa och fungerande batterier, rikta den tända ficklampan snett mot den stora stenens yta. Visst låter det som ett spännande äventyr? Bäst tror jag det är att ta med sig en kompis, varm dryck och något gott att äta. Efteråt kommer ni att sova ”stenhårt” och ha ”bilddrömmar”. I många år har ni en sann skröna att berätta och förhoppningsvis bildbevis att visa upp; för släkt, vänner, barnbarn, grannar, arbetskompisar m.m. Tänk bara på att inte vara för högljudda. Marken är privat. Det finns ett hus bredvid.

Visby vattentorn

Publicerad den av
20

En varm sommardag cyklade vi iväg hemifrån och hade med fikakorg. Av någon anledning stannade cyklarna till vid det höga landmärket, som syns lång väg, och de två cykelägarna satte sig och fikade i solskenet. Det var en riktig trevlig stund med fin utsikt mot havet.

Det är en mäktig byggnad med en höjd på nästan femtio meter och med en superviktig uppgift för oss i Visby. Tänk förr gick människor i Visby och hämtade vatten i en brunn.

1925 stod vattentornet färdigt. Tanken i tornet rymmer 450 kubikmeter.

Jag läste att det finns belysning i de små fönsterna som är tända på nätterna i december. Senast 2019 skickade en tidigare arbetsledare inom Region Gotlands VA-enhet in ett medborgarförslag till regionen, där han föreslog att Visby vattentorn skulle få belysning på utsidan.
Själv hoppas jag att få återse vad vi såg från vår trädgård i Ystad. Extra mysigt var det när vi åkt iväg någonstans på den mörka tiden på året och började närma oss vår dåvarande hemstad. Det kändes välkommande att se följande. Här är några färgnyanser. Vilken är din favorit?

Du kanske är intresserad av den här boken?

Publicerad den av
8

Solveig kom hem med en tunn bok från bibblan och ställde frågan till mig. Det är möjligt att hon ångrade sig på kvällen, när hon somnat och vaknade till av ett mullrande skratt som följdes av högläsning, där det också förväntades att hon skulle komma på vilken plats författaren syftade på.

”Vad bra att du är vaken min skatt. Jag tar det i två etapper.”
Äventyret är vindlande skogsvägar där man tar sig fram på ettans, möjligen tvåans växel med mittrenens grässträng kittlande bilens undersida.
”Sover du igen eller sitter du med i bilen? 😊 Här kommer fakta två.”
Ni befinner er på ett stycke bortglömt Gotland och har ni lust kan ni fördjupa känslan av att trampa jungfrulig mark under turistskorna. Då fortsätter ni den svåra (men framkomliga) vägen ut till kusten och hamnar vid X:s urgamla fiskeläge under… ”AGBOD”, hördes från sängen bredvid.

Jag blev mycket förtjust i boken från 1969. Skriven av Jurgen von Zweigbergsk (1928-2008) med Gotlandsanknytning och fina teckningar av målaren och tidningstecknaren Sven Rydén. (1925-2018). Läste att Sven alltid började sina porträttmålningar med näsan först. Inte sin egen. 😉 Duon gav året innan ut boken ”12 bilturer med familjen i Skåne”.

Jag var tveksam till framsidans text: ”Tips på 12 utflykter”, och tänkte att författaren måste ha silat rejält. Så var det inte! Jurgen täckte upp det mesta. Otroligt kul att jämföra vägbeskrivningarna med hur det är i nutid. Fortfarande är det mycket som är sig likt, om man tar sig en bit bort från asfaltsvägarna. Boken har åldrats med stil. ❤
Det var nostalgi att känna igen platser som vi redan besökt. Författaren har också med många platser som vi ska ”titta till”. Vi fick nya tips som jag med iver ska se efter om de fortfarande finns kvar därute i naturen. Bara för att behålla spänningen har jag avstått från att googla om sanningen. 😉

Tror ni att Solveig var sur på mig för att jag störde hennes skönhetssömn? I så fall hade hon väl inte klickat hem ett, nästan som nytt, exemplar på Bokbörsen. Det bästa är att boken inte doftar mögel. Min känsliga näsa fixar inte längre den fräna doften.
Nu blev jag nyfiken, om vi även kan få tag i ”Skåneutflyktsboken”…

Fotnot:
Jag antar att flera tycker sig känna igen det ovanliga efternamnet? Jurgen fick fem döttrar med tre fruar. Du har säkert hört talas om en eller två av döttrarna. Är du extra nyfiken får du googla. 😊 För nu har jag kommit in på ett stickspår, långt utanför de slingrande grusvägarna på ”Blåeldens ö”.   

Våren går långsamt fram

Publicerad den av
19

Botaniska trädgården i Visby, även kallad ”Botan” är utnämnd, av oss, till en av Visbys vackraste och trevligaste platser. Återigen kommer vi att besöka ”Botan” en gång i månaden – den här gången med ett macro.

Förra helgen visade termometern tvåsiffrigt och vi trodde att värmen hade kommit för att stanna. Men så blev det inte! Bosses väderapp utlovade snö, som tur var hade den fel den här gången. Men kallt har det varit i veckan som gått. Och i morse när vi skulle göra ett återbesök i Botan för att få till några fler bilder, ja då blåste det rejält. Därför var det ingen idé att ge sig iväg dit.

Alltså fick jag plocka fram de bilder jag redan tagit… Med förhoppning om att besöken i maj kan bli flera än ett…

Tulpaner har för alltid en speciell plats i mitt hjärta.

Knoppar står för hopp. Inte än, men snart kommer de att slå ut i fullaste blom.

Fascinerande med alla dessa små detaljer som man upptäcker först när man tittar riktigt nära.

Här blev jag förtjust i bakgrundsfärgen…

Påsken har visserligen passerat, men påskliljornas intensivt gula färg lyser upp här och var. Visst är det härligt att våren bara har börjat och att vi vet att det finns så mycket kvar som vi kommer att få njuta av. Fördelen med att det inte är så varmt är förstås att våren går långsamt fram… men 4 grader känns lite i underkant. Det får gärna bli tvåsiffrigt igen.

Text och foto: Solveig Lidén

59. Halla kyrka

Publicerad den av
12

Inget landskap i Sverige har så många medeltida kyrkor som Gotland, 92 stycken och dessutom 3 ödekyrkor. Vår plan är att åka runt till dem alla och med kamerans och fantasins hjälp förflytta oss många hundra år tillbaka i tiden. Säkrast är att besöka kyrkorna den 15 maj till 15 september för då är de öppna dagtid.
Vilken fantastisk kulturskatt. Tack ”snälla” Valdemar Atterdag för att du inte gav dig på dem också, som du gjorde med alla, utom S:ta Maria, i Visby. 😉

Halla kyrka är en av fjorton klövsadelkyrkorna på Gotland. Termen betyder att kyrkorna har ett stort kor fogat till ett äldre lägre långhus och med ett torn som är högre än långhuset.

Långhuset är från omkring 1200 och är byggt av huggna kalkstenskvadrar.

Här ser du en del av målningarna på långhusets innertak, 1697.

Krucifixet är från slutet av 1400-talet.

Altartavlan sattes upp 1688.

Hegvalds verkstad står bakom den välbevarade dopfunten. Relieferna på cuppan visar scener från Kristi barndom.

Predikstolen från 1697 och mycket annat fint i kyrkan är bekostade av rådmannen Hindrick Schmidt och hans hustru. Paret bodde i Visby.

Tänkvärda ord:
”Att förlora en vän
är som att förlora en juvel i
ett upprört hav.”
Wilson MacDonald

Lilla Strandporten

Publicerad den av
15

Säkert var ringmuren runt Visby innerstad bidragande orsak till att staden blev världsarvslistad. Idag finns 27 marktorn kvar i den 3,5 km långa och 11 meter höga ringmuren som numera är Nordens äldsta bevarade profana byggnad.
Vi tänkte visa dig ringmurens torn och portar. Häng på. 😉

Vi kommer ifrån vackra Almedalen. Men på medeltiden låg istället den gamla hamnen där parken finns nu. Då hade Lilla Strandporten en mycket viktig funktion som länk mellan hamnen och Rolandstorget, innanför porten med Strandgatans alla handelshus.
Här utanför låg på medeltiden Vinhuset. Den byggnaden var stadens rådhus, börs och saluhall.

Lilla Strandporten är en av ringmurens äldsta portar. Porten upptogs i början av 1300-talet.

Jag måste nämna att Vinhuset (Rådhuset) var en otroligt imponerad byggnad med måtten; 40 meter långt, 20 meter brett och troligen fyra våningar högt. Smeknamnet kom från att Visbys vin förvarades i källaren och såldes därifrån. I början av 1800-talet togs ruinerna av det mäktiga huset bort. Men resterna av källaren finns kvar under mark.

Undra varför murgrönan är Gotlands landskapsblomma? 😉
Nu befinner vi oss på andra sidan och har ryggen mot torget Rolandstorget, som för länge sedan bytt namn till Packhusplan.

Direkt till vänster, efter du gått igenom porten, har du ett av mina absoluta favoritsommarfikaställe. Hur många bokstäver var det? 🙂 Fiket hittar du givetvis i kategorin fikatime, men också i kategorin Favoriter i repris. Det börjar rinna till i munnen bara jag tänker på deras… ❤ Om två-tre månader sitter vi intill muren och mumsar där igen.