På väg någonstans…

Publicerad den av
14

… fick jag en impulsidé och svängde ner till Tingstäde träsk. Tydligen skrämde jag iväg familjen som satte fart ut mot säkrare vatten.

”Om du var vaken skulle jag ge dig allt det där jag aldrig ger dig. Men du, jag ger dig min morgon, jag ger dig min dag.”

Bryggan var lockande. Men den började svaja när vi gick ut två stycken. Därför lämnade jag över kameran till Solveig och vinglade själv tillbaka till fast mark under fötterna.

Ofta tycker jag spontanstoppen är guld värda. Det är viktigt att försöka att inte ha bråttom. Fånga morgonen, dagen, tillfället. Ibland stämmer det. Möjligheten kommer inte tillbaka. Vi får inte alltid en andra chans på den slitna repliken. ”Det kan vi göra någon annan gång.”

Nu var vi fulltankade med positiv, gratis energi.

Fotnot:
Tingstäde träsk är den näst största sjön på Gotland. Under mellankrigstiden användes den som flygplats för hydroplan. Träsket är också väldigt artrikt och är en av öns största dricksvattentäkter. En spännande fakta är att det på botten, i mitten av träsket, finns en kvadratisk försvarsanläggning med namnet Bulverket.

Blåser inte alltid medvind

Publicerad den av
17

Vi hade hyrt en stuga i Fårösund i tre nätter och var bra pålästa. Samtidigt såg vi fram emot oväntade och trevliga överraskningar längs norrtrippen.

När vi klev över och kom in i Bungenäs naturreservat var vår förhoppning att hitta två orkidéarter, gemensamma favoriten flugblomster och den ovanliga och hotade gulyxnen.

Istället möttes vi av ”nyfikna gänget”, när vi nådde havet efter den 700 meter långa slingrande skogsstigen.

Du läsare ska inte tro att de stod lika stilla i verkligheten. När vi rörde oss mot kärret började flera genast att röra sig mot oss.
Vi bestämde oss för att byta taktik. Solveig gick ensam längs skogskanten mot källmyren, med stora stativet och tunga kameran i ett fast grepp. Under tiden gjorde jag en skenmanöver mot havet, samtidigt som jag vaktade de fyrfotades frammarsch. De blev lite skelögda när de fick för mycket att göra.
Jag kunde inte låta bli att stundtals njuta av mitt älskade hav och passade även på att undersöka fikakorgen. Vi män är bra på att göra många saker samtidigt. 😉

Solveig gjorde faktiskt två försök. Första gången avbröt hon och kom tillbaks till mig, när ett par av ungdjuren ökade farten mot henne och de andra följde efter i släptåget. Min frus reträtt var jag tacksam för. Jag såg inte henne, men hann ropa på henne innan det var för sent att undvika ”närkontakt”.
Min fru är tuff. Hon gjorde ett nytt försök. Tyvärr drog hon en nitlott när det gällde orkidébiten.

Den här ”grejen” tog jag kort på, men hade ingen aning om vad det var för redskap från förr.

Däremot är jag säker till hundra procent på att det här är en – blomma. 😉
Med facit i hand vet jag att vi nästa dag drog en rejäl vinstlott. För då hade vi tur som hade med egna cyklar. Annars hade det tagit för lång tid och blivit för tufft i backarna.

Absolut inte kvarglömd

Publicerad den av
16

Kategorin där vi besöker samma plats vid fyra olika tillfällen under året och tar en bild varje gång.

Vår
Sommar
Höst
Vinter

Små tankar om de fyra årstiderna:
Elinghems ödekyrka i Hangvar socken, har du som följer gotlanduppochner stött på tidigare.
Nu när vi varit där vid alla fyra årstider, inser jag att kyrkoruinen vid änget alltid ligger vackert inbäddad i omgivningen. Oavsett om det är vinter, sommar, vår eller höst. Jag upplever en slags vördnad och ro av att få komma dit i stillheten.  ❤
När vi 6 juni skulle ta sommarkortet var där dock fullt med bilar. Antagligen pågick en utomhusgudstjänst. Men exakt en månad senare fick vi vår sommarbild. Fikakorgen lät vi ligga kvar i bilen. En regnskur i kombination med ett tjejgäng, som hade en trevlig picknick, gjorde att vi drog iväg till ett torrare fikaställe.
Det har gått flera hundra år sedan kyrkan fick förfalla. Antagligen en kombination av brist på pengar och en brand. Men den har, som bloggrubriken påtalar, inte blivit kvarglömd. Tvärtom. Här är det populärt att gifta sig, döpa sina barn, förlova sig eller bara vara ett med naturen. 

Bada brottsligt

Publicerad den av
30

Ända sedan medeltiden har det brutits kalk på Gotland. I takt med att stordriften tog över lades flera mindre ner under 1950- och 1960-talet. Smart nog fylldes kalkbrotten med vatten och det blev till små minisjöar med turkost vatten och både alg- och manettfritt.

Denna gamla kalkbyggnad går det att simma in i. Platsen heter Smöjen och ligger söder om vår favoritplats Kyllaj.

För att nå målet kan det vara smart att ta sikte på de resliga vindkraftverken. Du kan inte räkna med att ha täckning på mobilen och du kommer inte att hinna räkna alla gropar under bilen. 😉 Däremot verkar det som det inte talas med stora BOKSTÄVER om kalkbrottsplatserna. Få är av förståeliga skäl icke intresserade av ett lämmeltåg med bilar i den ömtåliga terrängen.
Jag upplevde en mix av två Robban Broberglåtar. Först på ditvägen tänkte jag på Huppegupptäcksfärd. Någon timme senare, när vi av en slump hamnade fel på en rak och jämn grusväg, gled mina tankar över till en ”motsatslåt” till Robbans fina klassiker Målet är ingenting – vägen är allt. För vi ansåg att målet var allt.

Vi uppskattade synen av de vackra speglingarna i vattnet. Jag kan förstå att många älskar att simma här. Min medkänsla för alla män som slet här förr, satt med vördnad på min vänstra axel. Det de nyfikna badarna bör tänka på är att Smöjen är ett före detta militärt skjutfält. Jag läste att en dykare skrev att han hittat granater på botten av det stora brottet. ”De jag sett har varit detonerade, men man ska vara försiktig i alla fall.”
Lika farliga är inte de snokar som lär finnas här. Men jag hade inte velat ha dem till ”simkompisar”. För jag föredrar mycket hellre en leksugen delfin. 🙂

Personer med husbil missar sällan godbitarna för en hellyckad logi med havsutsikt. ”Den lilla blå” blev extra glad över att det fanns en till ”vanlig” bil på området, som lyckats ”hoppa” hit. Vilken tur vi hade som slapp fordonsmöte på ditvägen från Kyllaj. Däremot var jag inte lika glad över att vi missade ett planerat stopp. På tillbakavägen tänkte jag mig våga på att testa en slags lutande väg. Då råkade vi, som jag skrev om ovan, istället hamna på en bättre väg.

Denna tidiga morgon vandrade vi med kurrande magar tillbaks till bilen. Efter att ha hämtat ut sittunderlag och frukost, gick vi ner till havet och fick uppleva en mysstund. Sämre går det definitivt att ha. ❤

De tre final-akterna; 7-9

Publicerad den av
27

Hjärtligt välkomna! ❤ Nya som gamla deltagare.

Vilka 3 dörrar tror du är BLÅ? Skriv 3 bokstäver mellan A-G, i din lämnade kommentar. OBS! Klockan 23:59 stängs akt sju.

Följande poäng delas ut för varje blå dörr:
7-5-4-3-2-1
Maxpoängen i juli är 21 poäng.
Givetvis är det slut med livlina som svar. 😊
Poängförklaring:
7 poäng till den tävlande som skriver blå först på rätt dörr, fem poäng till den tävlande som nästa gång skriver blå på samma dörr o.s.v. tills det blir en poäng till dem som skriver blå på samma dörr. (om det blir sju eller fler som gör det)
0 poäng till de fyra dörrarna som INTE är blå. 

Här är de sju ”svartvita” dörrarna. STORT LYCKA TILL!

Dörr A

Dörr B

Dörr C

Dörr D

Dörr E

Dörr F

Dörr G

Aktuell tabell efter juli 2021:

Pl.NamnPoängRanking
1Maj3183
2Znogge2844
3Gunilla W2786
    
4Eva R2787
5Lisbeth2273
6Sven-Arne1968
7Eva-Lotta1645
8Tove1376
9Anita1272
10Wiolettan1154
10Blomsterbönan1154
    
12Ditte1091
13Gillas996
14Emma C9117
15Laila861
16Börje782
17Anna487
18Minton4125
19Gunnel392
20Kerstin2108
    
21Anki A1111
22Åse0105
23Lena0106
24Louise0106
25Ethel0110
26Ing-Britt0111
27Betty0114
28Ingela0116
29Susie0122
30Primrose0123
31Yvonne0124
32Marit0126
33Ola0128
34Alla andra 😊0133
35Karin-1127
36Marie-2130


Facit:
Dörrarna A, D och E. Den första ljusblå.
Priser:
Den som har FLEST rätt i sluttabellen är FOTOMÄSTARE 2021
Alla tre på pallen får var sin Skrap-Kryss.
Dessutom lottar jag ut 2 st Skrap-Kryss bland övriga som deltagit i minst 5 akter.
Vid samma antal poäng i sluttabellen:
Den som svarat fortast under tävlingstiden och därmed har lägst ranking bedöms först. Spelar ingen roll om deltagarna haft rätt eller fel. Har man inte deltagit får man siffran bakom sista deltagaren i aktuell månad. Som rättvis domare vill jag inte hamna med en fot klämd i dörren. 😉 Skulle mot all förmodan två eller fler i sluttabellen ha både samma poäng och ranking bedöms den som svarat först i septembertävlingen som segrare.

Högväxta blodtoppen

Publicerad den av
24

I Baltikum, på Kolahalvön och i sydvästra Norge går det att hitta växten blodtopp. Men i Sverige finns den bara på Gotland.

De mörkröda klotformade blomställningarna tycker jag är superläckra. Vill det sig väl kan de bli 80 cm höga. Växten är en flerårig ört.

Dessa bilder har vi tagit i Anga Prästänge. Ett av få ängen som den fortfarande blommar i. Tidpunkten är runt midsommar. Två, tre veckor senare är blodtoppen lättare att hitta på hällmarkernas blekvätar. Bälsalvret är känt för sin mycket rika förekomst av blodtopp.

Info till årets fototävling:
Onsdagen den 7 juli klockan sju (19:00) finns sju svartvita dörrar i ett blogginlägg.
Redan klockan 23:59 stängs sjunde akten. Din uppgift är att svara med tre bokstäver på min ”enkla” fråga. 😉

Denna information kommer i varje blogginlägg fram tills det är dags. I efterhand kommer jag kontinuerligt att radera och göra inläggen reklamfria. Bara behålla det sista så länge det är aktuellt.
Jag kommer även att informera på Facebook och kanske på Instagram.
Aktuell tabell efter 6 tävlingar finns på plats i juni-inlägget.

64. Näs kyrka

Publicerad den av
16

Inget landskap i Sverige har så många medeltida kyrkor som Gotland, 92 stycken och dessutom 3 ödekyrkor. Vår plan är att åka runt till dem alla och med kamerans och fantasins hjälp förflytta oss många hundra år tillbaka i tiden. Säkrast är att besöka kyrkorna den 15 maj till 15 september för då är de öppna dagtid.
Vilken fantastisk kulturskatt. Tack ”snälla” Valdemar Atterdag för att du inte gav dig på dem också, som du gjorde med alla, utom S:ta Maria, i Visby. 😉

Näs kyrka ligger på södra Gotland, på vägen ut mot Näsudden. Enligt en sägen ska tornet ha varit betydligt högre, men en kraftig storm ändrade på det.

Det står i en kyrkbok att långhusportalens skulpterade manshuvuden på ena kapitälraden är en ovanlig företeelse.

Altaruppsatsen med Abraham och hans son. Moses med stentavlan på nedersta bilden.

Triumfkrucifixet med ringkors är en kopia av ett krucifix från 1300-talet.

Predikstolen är från 1700-talets mitt.

Målningarna i kyrkan är från 1200-talet.

Dopfunten ska vara från 1600-talet.

Tänkvärda ord:
”Människors avsikter är som djupt vatten,
men en klok man öser upp dem.”
Ordspråksboken



Mer än rädd

Publicerad den av
15

Det sägs att vi små människor kan bli så rädda att våra kroppar fryser fast i en försvarsposition. Detta kan vara avgörande om vi möter vilda farliga djur i djungeln, om vi låtsas vara en död figur på marken. Själv tror jag inte djuren går på det. De är betydligt smartare än så.

Här rör det sig om två kvinnor som en söndag var på väg mot kyrkan. Av någon anledning började de storgräla och därför straffades kvinnorna med att förvandlas till sten.

Bildstenarna står kvar på en åker ett par kilometer från Bro kyrka. (Du kan se dem på höger sida om du kommer från kyrkan/Visbyhållet. Strax intill finns en idrottsplats). Stenarna har stått kvar sedan söndagen på 700-talet. Tyvärr har väder och vind gjort att bilderna är försvunna. Vad tror du samtalsämnet rörde sig om? Kärlek, pengar, barn, män, mark…?



Kruttornet till Snäck – Check!

Publicerad den av
12

Bosse har en lista över sådant som vi ska hinna med under sommarlovet. Det som inte blir av i år flyttas nog automatiskt till nästa års sommarlista eller, om det inte är alltför årstidsbundet, så hinner vi med det under en helg i höst.
Igår morse satte vi cyklarna på bilen, packade in den förberedda frukosten och drog iväg till parkeringen vid Kruttornet. Klockan var väl runt fem. Varför ligga kvar i ett varmt sovrum när solen lyser och fåglarna kvittrar därute? Efter bara några meter på cyklarna fanns möjligheten att vila en stund… fast det gjorde vi inte.

Det varma sovrummet kändes plötsligt inte så dumt längre. För oj vad kallt det var nere vid havet… Jag hade laddat för en sommarutflykt och klätt mig i shorts och bara en tröja. Som tur var fanns en extratröja i bilen. Den tog jag på innan någon annan kom på idén…

Vackra ringmuren i morgonsol. Åh! Jag njuter varje gång jag ser den.

Fågelkompisar fanns det gott om. Hägern ser smått frusen ut, men änderna tycks inte bry sig om kylan alls.

Speglingar är jag alltid förtjust i. Fram med kameran!

Det blev en cykeltur med variation. Här var det både kallt och fuktigt.

I solen trivdes vi betydligt bättre!

Det kändes bra att återse Snäckschimpansen. Nu har vi tittat på den, och fotograferat den, under flera olika tider på dygnet. Den här gången var den vändpunkten för vår cykeltur.

En bänk i solen kändes som ett givet val när vi packade upp frukosten. Varmt kaffe och te, smörgåsar, youghurt med hallon eller blåbär och flingor med frön. Jodå, allt var med!

Tillbaka mot Kruttornet igen såg vi…

… någon som säkert frös…

… och blommande cikoria som öppnat sig mot solen. Nu kan Bosse färglägga raden där det står: ”Cykla från Kruttornet till Snäck”.




Välhävdade prästänget i Anga

Publicerad den av
14

Anga prästänge finns med i EU:s nätverk av skyddade områden, Natura 2000.

Anga prästänge är litet, mycket gammalt, vackert och otroligt örtrikt. En stor orsak är fuktighetsnivån, som gör att det finns massor av både fuktängsarter och torrängsarter som lever sida vid sida. Att det var vått där blev vi snabbt varse. Våra skor var inte ens torra nästa dag. 😉 Marken är också känd för att vara väldigt frisk, vilket innebär att arter som kräver näringsrikare jord får en ärlig chans att överleva.

Fem till smakprov från Solveigs makroobjektiv.

Du kan säkert ana ”skylten” som finns i mitten av ryggstödet. På den finns följande text:
Till minne av Svante Hedin som älskade att sitta här.
När jag googlade visade det sig att det var en mycket aktiv och känd man. Född 1928 i staden där jag och Solveig träffades första gången, Borås. Även Svante träffade sin fru i den gamla textilstaden.
Svante dog 2011. Några av Svantes titlar var arkivforskare, fotohistoriker, lärare och författare. 2008 fick han tillsammans med Anders R Johansson, motta ”Årets kulturpris” på Gotland.

En hästräfsa har Solveig hanterat flera gånger, på sommaren i sin barndom.

Ett fagert Gotlandstun runt ett mycket vackert och sevärt änge. Det fanns gott om orkidéer. Men de trivs bäst i en egen kategori på gotlanduppochner. 😉 Det växte också en art som enbart finns på Gotland och inte i något annat landskap i Sverige. Den visas snart på bloggen och kommer givetvis att hamna i kategorin ”Nästan bara på Gotland”. Ordning och reda. 🙂