Södra Hällarna i södra Visby är ett relativt nytt naturreservat. Tidigare ”pangades” det här, när det var ett militärt skjutfält. Nu är det en härlig oas för alla som har en stund ledigt. Det bjuds året om på en rejäl panoramavy. 4 olika stora parkeringsområden skapar en variation, som vi skrivit om i tidigare separata blogginlägg.
”Så många bekymmer man förlorar när man beslutar att inte vara något, utan att vara någon.”
Gabrielle ”Coco” Chanel
Ända sedan medeltiden har det brutits kalk på Gotland. I takt med att stordriften tog över lades flera mindre ner under 1950- och 1960-talet. Smart nog fylldes kalkbrotten med vatten och det blev till små minisjöar med turkost vatten och både alg- och manettfritt.
Denna gamla kalkbyggnad går det att simma in i. Platsen heter Smöjen och ligger söder om vår favoritplats Kyllaj.
För att nå målet kan det vara smart att ta sikte på de resliga vindkraftverken. Du kan inte räkna med att ha täckning på mobilen och du kommer inte att hinna räkna alla gropar under bilen. 😉 Däremot verkar det som det inte talas med stora BOKSTÄVER om kalkbrottsplatserna. Få är av förståeliga skäl icke intresserade av ett lämmeltåg med bilar i den ömtåliga terrängen.
Jag upplevde en mix av två Robban Broberglåtar. Först på ditvägen tänkte jag på Huppegupptäcksfärd. Någon timme senare, när vi av en slump hamnade fel på en rak och jämn grusväg, gled mina tankar över till en ”motsatslåt” till Robbans fina klassiker Målet är ingenting – vägen är allt. För vi ansåg att målet var allt.
Vi uppskattade synen av de vackra speglingarna i vattnet. Jag kan förstå att många älskar att simma här. Min medkänsla för alla män som slet här förr, satt med vördnad på min vänstra axel. Det de nyfikna badarna bör tänka på är att Smöjen är ett före detta militärt skjutfält. Jag läste att en dykare skrev att han hittat granater på botten av det stora brottet. ”De jag sett har varit detonerade, men man ska vara försiktig i alla fall.”
Lika farliga är inte de snokar som lär finnas här. Men jag hade inte velat ha dem till ”simkompisar”. För jag föredrar mycket hellre en leksugen delfin. 🙂
Personer med husbil missar sällan godbitarna för en hellyckad logi med havsutsikt. ”Den lilla blå” blev extra glad över att det fanns en till ”vanlig” bil på området, som lyckats ”hoppa” hit. Vilken tur vi hade som slapp fordonsmöte på ditvägen från Kyllaj. Däremot var jag inte lika glad över att vi missade ett planerat stopp. På tillbakavägen tänkte jag mig våga på att testa en slags lutande väg. Då råkade vi, som jag skrev om ovan, istället hamna på en bättre väg.
Denna tidiga morgon vandrade vi med kurrande magar tillbaks till bilen. Efter att ha hämtat ut sittunderlag och frukost, gick vi ner till havet och fick uppleva en mysstund. Sämre går det definitivt att ha. ❤
gotlanduppochner & bornholmuppochner 