Mer än rädd

Det sägs att vi små människor kan bli så rädda att våra kroppar fryser fast i en försvarsposition. Detta kan vara avgörande om vi möter vilda farliga djur i djungeln, om vi låtsas vara en död figur på marken. Själv tror jag inte djuren går på det. De är betydligt smartare än så.

Här rör det sig om två kvinnor som en söndag var på väg mot kyrkan. Av någon anledning började de storgräla och därför straffades kvinnorna med att förvandlas till sten.

Bildstenarna står kvar på en åker ett par kilometer från Bro kyrka. (Du kan se dem på höger sida om du kommer från kyrkan/Visbyhållet. Strax intill finns en idrottsplats). Stenarna har stått kvar sedan söndagen på 700-talet. Tyvärr har väder och vind gjort att bilderna är försvunna. Vad tror du samtalsämnet rörde sig om? Kärlek, pengar, barn, män, mark…?



15 tankar på “Mer än rädd

  1. Huff da, da er det best å ikke være på vei til kirken 😉
    Siden de gråt så fryktelig på vei til kirken antar jeg at det dreier seg om et dødt barn. Utrolig at historien om dette har overlevd frem til våre dager.

    Klem fra Marit

    Gilla

  2. Om man lägger sig ner och spelar död och en björn kommer och nosar i nacken så finns nog risken att hjärtat stannar och man slarvar av på riktigt! Lika bra att springa fort som satan!

    Ja vad kan de ha varit osams om? Kanske vem som skulle vinna Bråvallaslaget eller om det var en bra /dålig idé att åka ut i världen, plundra och bränna byar. Hade det varit idag så kanske den ena lagt ut en ofördelaktig bild av den andra på Instagram… Värt att tänka på hur det kan gå 🙂

    Gilla

  3. Ja vad kan dom ha grälat om som gav dom konsekvenserna tro. Jag ger mig inte ens på att gissa. Jag som ofta får associationer till gamla låtar kom direkt att tänka på Gloria Gaynors ”I Will survive” där första textraden lyder (tror jag): ”At first I was afraid, I was petrified” … Kan dom ha grälat så mycket att dom skrämt varandra till förstening kanske. Förstenad har man ju känt sig ibland. Jag besökte en skog i Kalifornien en gång i tiden som hette Petrified Forest, det var en mycket märklig känsla. Och som vanligt gled jag ifrån ämnet och känner att det är dags att avsluta min kommentar nu 🙂

    Kram och ha en bra dag på ön. Själv ska jag fortsätta att klia på ett myggbett jag just fick … hm …

    Gilla

    • Vänta lite. Så får du inte göra. Först locka mig in i djupa skogen och därefter lämna mig sticket. Vad hände där Tant Anita? 🙂

      Då kommer det garanterat att klia tillbaka i flera timmar.
      Nu ska jag snart titta in på de svartvita dörrarna och se efter så det inte finns någon lurig groda gömd någonstans.

      Gilla

  4. Ojoj, man ska alltså undvika storgräl… Vill ju inte sluta mina dagar som stenkvinna liksom 😉 Tänk så många tankar och spekulationer du just gav mig kring grälets innehåll… Men i det stora hela så funderar jag hellre på det än vad vår regering håller på med. Allt gott till er!

    Gilla

    • Och på tal om regering så läser jag just nu en helt underbar bok med det långa titelnamnet ”Vera Malms vidunderliga äventyr”. Det är manusförfattaren Tomas Tivemarks debutroman. På baksidan står det ”Forrest Gump möter Livet från den ljusa sidan i livsbejakande feelgood.” Nu har jag bara ca 50 sidor kvar. Hoppas den håller hela vägen in i kaklet.
      Här är det regn och hemmaprojekt som gäller. Men jag gissar på att du gillat fiskeläget som vi besökte igår. Ni som är vana och duktiga på att gå långt borde gå hela den leden längs kusten och klinterna.

      Gillad av 2 personer

    • Jag har själv upplevt hur man kan bli ”förstenad” av ex. rädsla. Det är svårt att i förväg veta hur man kommer att reagera i en oväntad situation. Det är lätt att berätta i förväg hur man skulle göra. I efterhand kommer facit.
      Gräl ska man inte slösa med.

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s